E 105 
 .£57 
 

 

 
 
 
 ^^W^ 
 
 ^m^ 
 
•X 
 
Nordisk kllwpe frSn vikingatiden. 
 
IRDMAffl^ I AM^RIKA 
 
 ELLER 
 
 AMERIKAS UPPTACKT. 
 
 HISTORISK AFHANDLING 
 
 MED ANLEDNING AF COLUMBIFESTERNA I CHICAGO 
 1892-1893 
 
 AF 
 
 JOH, A, ENANDER, LL D. 
 
 /6'^t'i 
 
 ROCK ISLAND, ILL. 
 
 LUTHERAN AUGUSTANA BOOK CONCERN. 
 
 1893. 
 
% 
 
 1 - JUN 7 - 
 
INNEHALL. 
 
 1. Hvar ligger Gronland? Sid. 5. 
 
 2. Nordnianneu p& Island och nordmannat&gen 
 
 3. Gronlands upptackt och bebyggande 
 
 4. Stat och kyrka k Grouland 
 
 5. Vinlandsfarderna 
 
 6. Yarlden var for upptackten icke mogen 
 
 7. Digerdodens harjuingar 
 
 8. Nordmannakolonierna k Gronland efter digerdoden 
 
 9. Nordmannakolonierna i Yinland efter digerdoden 
 
 10. Nordmannakoloniernas underg&ng 
 
 11. Minnnesmarken efter noi'dmaunen 
 
 7. 
 13. 
 17. 
 22. 
 29. 
 33. 
 37. 
 45. 
 53. 
 60. 
 
1. Hvar ligger Grbnland? 
 
 *> 
 merikanska och europeiska geografer erkanna och i 
 
 detta lands hogre och lagre laroverk inpraglas hos 
 den studerande ungdomen en geografisk sanning, att jor- 
 dens storsta o, Gronland, hvilken, s^som bekant, ar under 
 danskt valde, tillhor icke Europa utan Amerika, att gran- 
 sen mellan de b4da varldsdelarne gdr icke i Baffinsviken och 
 Davissundet, utan oster om Gronland mellan namda o och 
 det sagorika Island. For att ytterligare bekrafta denna 
 sanning kallas Gronland k m.^nga amerikanska kartor: 
 "The Danish America." 
 
 Grdnland ar lika s^ val som de Vestindiska oarna en 
 del af Amerika, hvaraf foljer med nodvandighet, att, der- 
 est Columbus, som aldrig satte sin fot p& Norra Amerikas 
 fastland, under sin upptacktsfard hade kommit till Gron- 
 land, i stallet for att han kom till on San Salvador i Vest- 
 indien, hade Amerika af honom upptackts, naturligtvis 
 under forutsattning, att namda upptackt forut ickcgjorts 
 af n^gon annan europe. 
 
 Hvad som galler Columbus m3ste galla andra upp- 
 tacktsfarare fore hans tid, derest s^dana funnits. Kan det 
 genom tillforlitliga fornskrifter Adagalaggas, att en annan 
 eller andra upptacktsfarare funnit Gronland ett halft ^r- 
 tusen, innan Columbus fann San Salvador, kan det vidare 
 genom dylika fornskrifter, hvilkas akthet af den skarpaste 
 kritik bekraftats, samt genom fornleraningar k Gronland 
 Magalaggas — och det "beyond a reasonable doubt" — , att 
 
6 
 
 sistnamda land var drhundraden fore Columbi tid icke 
 blott upptackt, utan afven bebygdt af ett europeiskt folk 
 med en ordnad borgerlig och kyrklig styrelse, s^ vederlag- 
 ges genom dylika bevis det s& lange forfaktade pdstdendet, 
 att "Columbus var den forste europe, som upptackte Ame- 
 rika, och spaniorerna de forsta europeer, hyilka bar grun- 
 dade nybyggen". 
 
 Att Gronland Hgger under en hogre breddgrad an San 
 Salvador inverkar icke det ringaste pd fr^gan. Var Gron- 
 land bebygdt, egde det inom sina granser ett ordnadt 
 biskopligt stift med kyrkor och kloster redan i det 12:te 
 ^rhundradet, s4 foljer deraf med nodvandighet, att detta 
 lands tillvaro m&ste hafva varit kand af den sjofarande 
 nation eller de nationer, fr&n hvilka kolonisterna harstam- 
 made, samt icke blott af dem, utan ocks^ af kristenhetens 
 ofverhufvud, pdfven i Rom, med hvilken den tidens biskopar 
 stodo i skriftlig forbindelse, och om skrifvelser, utfardade af 
 p&fvestolen, nu finnas i behMl, hvilka berora forhMlandena 
 ■pk Gronland fore Columbi tid, om man till och med kanner 
 namnen p& sjofarande fr^n icke blott norra utan afven 
 sodra Europa, hvilka med sina skepp besokt denna del af 
 Amerika, innan Amerika annu var "upptackt" af Columbus, 
 sk m&ste hvar och en, som icke ar rent af forblindad af 
 partiskhet, kunna inse, att det ofvanstdende ur ett anglo- 
 ameritanskt arbete hemtade p^stdendet rorande upptack- 
 ten af Amerika och de forsta kolonierna harstades icke 
 ar ett obestridligt axiom, utan tvartom en apokryfisk- 
 historisk uppgift, mot hvilkens sanningsenlighet starka 
 skal tala. 
 
2. Nordmannen pa Island och nordmannatagen. 
 
 (Cbj^gdes nu Gronland fern hundra kr fore Columbi tid 
 af ett folk, som med sina skepp styrt ofver verldshafvet 
 fr^n Europas fastland till namda del af Amerika, d& upp- 
 st&r fr^gan: bvilket folk i Europa utinarkte sig i 9:de, l():de 
 och ll:te drhundradena genom dylika djarfva farder och 
 kolonianlaggningar ? Historien har harp& endast ett svar : 
 nordmannen. Men om "utvandrare", tillhorande detta 
 folk, "som med sina flottor beseglade alia den kanda varl- 
 dens haf", kommo till Gronland och nedsatte sig sdsom 
 nybyggare derstades, var den yttersta gransen for deras 
 upptacktsfarder dermed uppn^dd ? For visso mdste denna 
 fr^ga med nej besvaras. De banbrytare, hvilka letat sig 
 Yag ixkn de skandinaviska landerna till Island, fr&n Island 
 till Gronland, hittade tvifvelsutan vagen fr^n Gronland till 
 det amerikanska fastlandet, till Vinland det goda, om bvil- 
 ket deras fornhafder tala och hvarest sp&r af deras till- 
 varo annu finnas, ehuru icke i sk stort antal som k Gron- 
 land. 
 
 Hum "folkvandringen" fr&n den skandinaviska Norden, 
 hvilken del af varlden icke utan skal kallades af romarne 
 en vagina gentium, framtrangt t-& att saga periodvis allt 
 langre mot vester, och om orsakerna hartill meddela oss k 
 Island fore Columbi tid upptecknade ojafviga fornskrifter 
 narmare upplysningar. 
 
 De meddela oss, att det p& 600 engelska mils afst&nd 
 irkn den skandinaviska halfon liggande Island, en under 
 
8 
 62°23' — 66°33' nordlig bredd och 13°22' — 24°35' vest- 
 lig langd liggande 6 af omkring 40,000 eng. qvadratmils 
 ytinneh^ll, upptacktes och bebygdes af nordman (ett for 
 svenskar, norrman och danskar tinder forntiden gemensamt 
 namn) vid samma tid, som andra nordmannaskaror strom- 
 made ut fr^n de skandinaviska landerna for att underlag- 
 ga sig storre delen af Ryssland, delar af Frankrike, Eng- 
 land, Irland, Skotland och andra lander i Europa. 
 
 Ar 831 hade Island upptackts af en dit stormdrifven 
 svensk, Gardar Svafarsson, efter hvilken on kallades Gar- 
 darsholm. On besoktes derefter af tvk vikingar, af Nadd- 
 odd, som kallade on Snoland, och af Flocke Yigerdeson, 
 som gaf on namnet Island. Bosattniugen d den upptackta 
 on borjade kr 874, dk Harald H^rfager var konung i Norge, 
 Erik Emundsson och hans son Bjorn konungar i S verge 
 och Gorm den gamle konung i Danmark. 
 
 D& den forstnamde af dessa konungar brot under sig 
 de norske sm^konungarnes valden, s& misshagade detta 
 mknga rika och maktiga alter i landet; de utvandrade 
 hellre, an att de g&fvo sin sjelfstandighet till spillo och 
 blefvo "kungstralar", d. a. beroende af en ofverkonungs 
 makt. "Ingen sammanrafFsad hop", sager Geijer, "endast 
 man af formogenhet, harforare och egare af skepp kunde 
 utrusta sig till en fart, som ofta borttog halften af ^ret". 
 Dessa norska harforare och skeppsegare, som med guda- 
 bilder, husfolk och boskap utvandrade, foljdes snart af 
 svenska storman, frdn hvilka m^nga af Islands fornamsta 
 after sedermera ledde sina anor. Cm mer an en af Islands 
 "landnamsman", eller forste nybyggare, heter det uttryck- 
 ligen, att han var "en svensk man". En s&dan var bland 
 andra den maktige Helge Ovindson, hvilkens efterkom- 
 mande utbredde sig ofver en stor del af Island, och fr^n 
 hvilken den store hafdatecknaren Snorre Sturlasson har- 
 stammade. Gemensam gudsdyrkan, spr^k, seder och bruk, 
 
9 
 
 gemensam karlek till ara och bragder, skng och saga satn- 
 manband till ett folk dessa nybyggare, hvilka tinder ons 
 blomstringstid raknade icke mindre an 4,000 bofasta myn- 
 diga bonder. Midt i feodalismens tids&lder uppblomstrade 
 a det aflagsna Island en skandinavisk aristokratisk repub- 
 lik. Den hogsta ambetsmannen i hvarje harad var den s. 
 k. "godordsmannen", hvars ambete var arftligt. Godords- 
 mannen, slutligen till antalet 36, bildade en aristokratisk 
 senat och altingets hogsta domstol. Ordforanden i altiaget, 
 den af godordsmannen ralde lagmannen, blef efter ett halft 
 drhundrade republikens hogste anibetsman, hvilkens nayn- 
 dighet och makt hufvudsakligen berodde pk '"bans person- 
 liga anseende och ofvervagande kraft". 
 
 Den varderikaste skatt, som den islandska republiken 
 har lemnat som en frihetens frukt kt efter varlden, ar dess 
 rika literatur, hvilken kastar ett klart Ijus ofver den skan- 
 dinaviska Nordens forntid och Idter Amerika for forsta gAn- 
 gen framtrada inom historiens r^marken. Island blef ett 
 singens och ''sagans", det ar historiens, hem. I den skandi- 
 naviska Norden bevarades minnet af utvandrarnes attfader 
 medels ofver deras aska uppkastade hogar och genom vid 
 vagen resta stenar, hvilkas runor an i dag tala om utforda 
 bragder och vunnen ara: dessa minnesmarken kunde ut- 
 vandrarne icke fora med sig till sitt nya fosterland, men de 
 togomed sig de sdnger, i hvilka fadernas bragder besjongos, 
 och de forntida "sagor" (historiska berattelser), hvilka lefde 
 p^ samtidens lappar; och dk dessa singer och "sagor" i 
 skrift upptecknades, d4 s&dana verk som "Edda" och 
 '"Heimskringla" s&go dagen, uppres:tes en nordisk minnes- 
 och arestod, som tiden aldrig kommer att vittra och som 
 aldrig af kritiken omkullstortas. 
 
 Men det var icke blott forntidens minoen, som pd dylikt 
 satt forvarades kt eftervarlden : samtidens vigtigaste till- 
 dragelser blefvo ocks& i skrift nedtecknade. Hafvet var 
 
10 
 
 islandarens element, vikingat&g och sedermera handelsfar- 
 der hans karaste sysselsattningar. Islandska kampar och 
 islandska skalder, de forra kanda for sin tapperhet och tro- 
 het, de senare i besittning af samtidens hogsta bildning, 
 traffades vid konungars och jarlars hof i hela norra Europa; 
 och hvad de i frammande land horde, s&go och larde, med- 
 delade de frander och vanner, d& de Merkommo till faderne- 
 harden. Till foljd af denna lifliga forbindelse med olika folk 
 och till foljd af den vetgirighet, som fans hos rika och 
 fattiga, egde det islandska folket redan hundratal kr fore 
 Columbi tid en jamforelsevis hog bildning. Sedan kristen- 
 domen ^r 1000 inforts p& Island, drqjde det icke lange, 
 innan fyra laroverk — i Skalholt, Holum, Haukedal och 
 Odde — upprattades derstades for ungdomens undervisning 
 i "bokliga konster"; och dk dessa laroverk icke form^dde 
 slacka ynglingarnes kunskapstorst, fingo universiteten i 
 Frankrike, Tyskland och England i sina studentkataloger 
 inskrifva icke sk ik islandare. Islands forste biskopar och 
 s^dana man som Saemund Frode m. fl. hade utbildats vid 
 utlandska universitet och stodo i forbindelse med Europas 
 lardaste man. Det fans derjamte bonder p4 Island "s^ 
 larda, att de kunnat vara prester", och bonder s& erfarna i 
 lag och ratt, att de kunnat nar som heist beklada lag- 
 mannens ambete. 
 
 Fr^n ett s&dant d&dkraftigt, frihetsalskande och upp- 
 lyst folk utgingo de man, hvilka upptackte Amerika och k 
 dess jord grundade de forsta europeiska kolonierna. 
 
 T)k en af v^r tids storste historieskrifvare skildrat nord- 
 mannens hufvudnaringar, dkerbruk och boskapsskotsel, 
 samt binaringar, handelsfarder och vikingat&g, yttrar han 
 Om de senare: "Ingenting skyddade for nordmannen, icke 
 Spaniens aflagsenhet,ickefrankernas stora makt,icke anglo- 
 saxernas, irernas och skottarnes af det omgifvande hafvet 
 varnade lage, icke slavernas och finnarnes vilda tapperhet 
 
11 
 
 eller ofvermaktiga talrikhet. Till fjarmaste som till narma- 
 ste kuster, till folk, om hvilka de aldrig hort talas, till lan- 
 der, hvilkas tillvaro ingen kande, ofver allt kommo de land- 
 och jordbesittningar, byte ocli rof sokande vikingarne, 
 Utan kompasser och qvadranter beseglades af dem de vida- 
 ste hafsrymder, utan belagringsverktyg stormades af dem 
 de fastaste stader, de starkaste borgar och slott. Svarta , 
 Kaspiska- och Medelhafven buro deras flottor, Oster- och 
 Nordsjon och det af klippor och ref uppfylda Vesterhafvet 
 utgjorde deras hvardagshenivist. P4 ena sidan trangde de 
 upp and a till Ishaivet och upptackte vagen omkring Nord- 
 kap till Hvita hafvet, besokande det rika Bjarmiska riket; 
 p& den andra styrde de ned till spanska sjon och genom det 
 Gaditanska sundet hemsokte Medelhafvets kuster, landsti- 
 gande p^ Italiens jord. Fr^n Nordkap till Gibraltars sund 
 beherskades af dem hela oceanen och alia deri sig utgjutan- 
 de iloder. Faroarna, Island, Gronland, Norra Amerika 
 hora till deras upptackter; och p& samma tid dessa till en 
 del obebodda lander allra forst af skandinaviska nybygga- 
 re befolkades, drogo andra skaror af dem ofver till andra 
 sidan af Ostersjon och utbredde sitt valde ofver de slavon- 
 ska och finska stammarne, och detta pd samma g^ng andra 
 harar af dem erofrade en del af Frankrike, inkraktade Eng- 
 land, upprattade egna riken pk Island och Hebriderna, be- 
 herskade Orkaderna och Shetlandsoarna och bekrigade 
 Skotland. De skiftade vapen med morerna i Spanien och pd 
 kusten af Afrika. Andra stridde med morerna vid Kaspiska 
 hafvet och hemsokte de asiatiska folken. Fr^n saracenerna 
 erofrades Sicilien, frdn grekiske kejsarne och de lombardiska 
 furstarne sodra Italien, och Konstantinopel med det ostro- 
 merska riket hotades icke sk fe^allan af de p^ omse sidor om 
 kejsarrikets europeiska besittning upprattade nordmanna- 
 valden. I Gardarike, i Normandie, i England, p& Irland un- 
 derstoddes landsmannen i de gjorda erofringarna af hjalp- 
 
12 
 
 sandningar fr&n Norden. Andra hopar forde de grekiska 
 kejsarnes krig, varnade riksbaneret och rikets hufvudstad, 
 bevakade kejsarens palats och ban person. S&dan, i en 
 tafla, framte sig vikingat^gens historia." *) 
 
 Huru mycket ligger icke i denna korta skildring! Det 
 ar en bjaltedikt, hvilkens like intet med nordmannen samti- 
 digt folk kan uppvisa. Denna vikingatdgens historia arkand 
 af alia framst^ende nordiska forskare, men endast ofull- 
 standigt af flertalet anglo-amerikaner, for att nu icke tala 
 cm andra nationaliteter. De hafva naturligtvis svdrt for 
 att tro, det nordmannen skulle hafva upptackt Amerika 
 500 &r fore Columbus, innan spaniorer, portugiser och 
 andra nationer annu egde "skepp och man", med hvilka 
 upptacktsfarder kunde foretagas. Att nordmannen, pk satt 
 bar ofvan skildrats, upptackte och bebjgde det 600 engel- 
 ska mil fr&n Norge liggande Island, kan man visserligen 
 icke forneka, men att nordmannen skulle derefter upptackt 
 och bebygt det 250 eng. mil fr&n Island liggande Gron- 
 land och i synnerhet det icke fullt 400 mil fr&n Gronland lig- 
 gande nordamerikanska fastlandet, det behagar man draga 
 i tvifvelsmAl, berattelserna derom meddelas s&som "tradi- 
 tions," "ancient rumors" o. s. v. N^gra anglo-amerikanska 
 historieskrifvare erkanna visserligen, att nordmannen anla- 
 de kolonier k Gronland flera sekler innan Columbus skS- 
 dade dagens Ijus, men upprepa det oaktadt det mot det 
 ta erkannande rakt stridande pSst&endet, att Columbus var 
 den forste eurqpe, som upptackte Amerika, och att spanio- 
 rerna voro de forsta europeer, hvilka anlade kolonier i den 
 Nya varlden. Och mknga af v^ra svensk-amerikaner, hvil- 
 ka i landets allmanna skolor fAtt inhemta den historiska 
 kunskap de ega, inbilla sig, att detta p^st^ende ar sant. 
 Att s^ icke ar handelsen, torde nedanst&ende pd tillforlitli- 
 ga fornskrifter stodda skildring af Gronlands upptackt och 
 bebyggande ^dagalagga. 
 
 •) Strinnholm. Sv. Folkets Hist. II: 343. 
 
3. Grbniands upptackt och bebyggande. 
 
 Omkring 876 eller 878, kort efter Islands upptackt, blef 
 en nordman vid namn Gunbjorn under en resa fr^n eller 
 till Island kastad af vidriga vindar l^ngt ut i Nordhafvet 
 till en kal och odslig o, som sedermera kallades Gudbjorns- 
 skar. Han lyckades radda b&de skepp och lif samt &ter- 
 kom till Island, hvarest han berattade, att han norr om 
 namda o, som troligen Idg nara Gronland under 65° — 66° 
 nordlig bredd, sett land med hoga, hvita berg. Tv^ islan- 
 dare foretogo sig ej fullt ett hundra dr derefter att uppsoka 
 Gudbjornsskar. De lyckades haruti och ofvervintrade pk 
 den ogastvanliga on. D^ de dterkommo till Island, bekraf- 
 tade de genom sin berattelse traditionen, att ett obebodt 
 land l^g vester om Island. 
 
 Denna berattelse lefde i friskt minne omkring kr 982, 
 dk en islandare. Erik Rode, hvilken mqjligen harstammade 
 Ir^n nuvarande Bohus Ian, blef for dr^p, hvartill han, en- 
 ligt tidens rattsbegrepp, egt giltigt skal, landsforvist fr&n 
 Island p^ 3 &r. Han beslot att uppsoka det sedda landet 
 och der tillbringa dessa kr. Detta sitt beslut satte han i 
 verkstallighet och fick, efter det han seglat omkring 250 en- 
 gelska mil, ett obebodt land i sigte, seglade forbi nu varan- 
 de Kap Farwell och uppfor den vestra kusten till trakten 
 af nu varande Julianeshaab, kallade inloppet harstades 
 EriksQord samt hela landet, hvarest fans gronskande betes- 
 marker, Gronland. 
 
 Sedan han tillbringat strafftiden derstades, ^tervande 
 
14 
 han till Island och prisade mycket det obebodda landet. 
 Dermed vackte han hos mknga islandare lust att dit ut- 
 vandra. P^ v&ren 986 ^tervande Erik till Gronland med 
 25 skepp, lastade med utvandrare, boskap och lifsmedel, 
 kom med 14 afdessa skepp lyckli^t till sin bestammelseort 
 och grundade den forsta kolonien derstades nara den nyss- 
 namda Eriksfjorden. Bland de utvandrare, som 4tfoljde 
 Erik, var en maktig man vid namn Harjulf B&rdsson,frande 
 till en af Islands forste ''landnamsman" eller nybyggare, 
 Ingolf, samt fader till Bjarne Harjulfsson, hvilken, s^ "vidt 
 lornhafdema kanna det, var den forste europe, som bevisli- 
 gen sAg Nordamerikas fastland, under fard fr&n Gronland 
 om sommaren 98G. 
 
 "Erik Rode bodde -pk Brattalid", sager Snorre Sturlas- 
 son. "Han hade der den storsta heder, och alia hyllade 
 sig till honom. Hans barn voro Leif (Lef), Torvald, Tor- 
 sten och dottern Prodis (Preydis), som var gift med en 
 man, som hette Torvard ; de bodde i Gardar, der nu ar 
 biskopssate." Alia dessa bam deltogo i sin lifstid i de 
 mycket omskrifna Vinlandsfarderna. De voro liksom fadem 
 vid ankomsten till Gronland hedningar, ty utflyttningen 
 till Gronland egde, enligt Are Frodes uppgifter i "Schedae", . 
 rum "fjorton eller femton vintrar, innan kristendomen blef 
 antagen pk Island". Dock funnos bland utvandrarne afven 
 kristna man, bland dem "en man fr&n Soderoarna, som 
 gjorde Hafgardingsdripan". 
 
 D4- nordmannen kommo s^som nybyggare till Gron- 
 land, nedsatte de sig vid de fiskrika fjordarne, k hvilkas 
 strander fans ymnigt bete for deras notkreatur, hastar, fkr 
 och getter; och det drojde icke synnerligt lange, innan en 
 liflig handelsforbindelse knots mellan Gronland och moder- 
 landet Island samt de ofriga skandinaviska landerna. Sad 
 och andra fornodenhetsvaror tillbytte sig nybyggarne for 
 boskapsskotselns alster samt for soltorkad fisk, hvalross- 
 
15 
 
 tander m. m. Redan tidigt finna vi, att handelsfartyg fr&n 
 de skandinaviska landerna besokte de gronlandska farvatt- 
 nen och att gronlandarne 4 sin sida "fardades ofver bdde 
 kanda och okanda haf". 
 
 Nordmannens hufvudkoloni §l Gronland var den s. k. 
 Osterbygden, hvilken man fordom forlade till Gronlands 
 ostra kust. A den karta, som &tfoljer D. Cranz' "Historia 
 om Gronland" (Stockholm 1769), ar den forut omtalade 
 Eriksfjorden forlagd till den ostra kusten i narheten af 
 65:te breddgraden. Norr derom ligger Einarsfjord vid en 
 halfo, k hvilken katedralkyrkan, biskopssatet Gardar samt 
 St. Olofs kloster aro anmarkta. M&nga andra Qordar i 
 Osterbygden omnamnas i fornhafderna. Ollumlengrifjord — 
 den langste af alia fjordar — , p4 b^da sidor omgilven af 
 rika grasslatter, Hrafnsfjord med dess m&nga holmar, k 
 hvilka funnos varma kallor, "sjudande beta", Rammasta- 
 dafjord, vid hvilken i framtiden kungsg&rden Thiodhylle- 
 stad uppbygdes, Kettilsijord m, fl. I v^ra dagar anser 
 man, att Osterbygden med alia dess Qordar legat k den 
 vestra kusten, soder om den s. k. Vesterbj'-gden, nordman- 
 nens andra, svagare koloni, hvilken Ikg skild frdn den forra 
 af en obebodd oken, s^ stor, att "det tog sex dagars tid, 
 innan man ktmde med en sexdrad b&t tillryggalagga af- 
 st^ndet mellan dem b&da". Afven i Vesterbygden funnos 
 m^nga fjordar, "hvilkas strander och dalsankningar voro 
 af nybyggen omgifna och betades af talrika boskaps- 
 hjordar", 
 
 Huru l^ngt norr ut de gronlandska nybyggarne strackt 
 sina upptacktsfarder och anlagt nybyggen, kanner ingen. 
 Dock eger man i runstenar, p&traffade under 1820-talet af 
 Sir Edward Parry och den danske kaptenen Grath, obe- 
 stridliga bevis pS, att nybyggarne framtrangt till trakten 
 af nuvarande Upernavik — 72°50' nordlig bredd. A en af 
 dessa stenar, upprest dr 1135, p^ den ostra stranden af 
 
16 
 Baffinsviken, meddelas, att nordman derstades "rojt lan- 
 det" for bosattning, af hvilket uttryck en anglo-amerikansk 
 forfattare*) drager den slutsatsen, att Gronland fordom 
 egt skog och ett mildare klimat an i v^r tid, Detta an- 
 tagande synes ocks^ bekraftas af fornhafderna. I dem 
 talas icke mycket om is och kold, men sk mycket mer om 
 Gronlands ymniga beten samt skogar af ek och andra trad- 
 slag. Da man nu med visshet kanner, att det i v^ra dagar 
 skoglosa Island vid ons bebyggande egde skogar, hvilka 
 till foljd af klimatforandring och vanv&rd alldeles forsvun- 
 nit, kan det vara mojligt, att samma orsaker forvandlat 
 Gronland till en skoglos, till storre delen af is betackt oken. 
 
 Ingenting ar dock i de islandska hafderna s& otillfor- 
 litligt som beskrifningen af upptackta landers klimat och 
 produkter. Att "puffa" for land, till hvilka man onskade 
 "leda emigrationen", kunde man i forntiden lika sk val som 
 i v^r tid. Bk en nordman, Torulf, kom fr^n Island till 
 Norge, kunde han knappast med ord skildra fruktbarheten 
 ■pk Island, hvarest, enligt hans p&stiende, "smor drop af 
 hvarje grasstr^", och dk en nordman k Gronland foretog 
 sig att skildra det landets bordighet, ordade han icke om 
 is och sno, utan om det utmarkta hvete, som der odlades, 
 om de rika betes m ark erna, om de stora skogarne och om 
 den ypperliga jagten o. s, v. I sina ofriga uppgifter nog- 
 granna och tillforlitliga forfattare aro i namda fall lika 
 otillforlitliga som mlinga af ykra svensk-amerikaner, hvilka 
 i bref till frander och vanner i Sverige skildra Amerika s^- 
 som ett paradis p& jorden. 
 
 Vare med of van namda uppgifter huru som heist, visst 
 ar, att Gunbjorn, icke Columbus, var den forste europe, 
 som upptackte ett till den amerikanska kontinenten horan- 
 de land, och att islandare, icke spaniorer, voro kolonister 
 i Amerika. 
 
 •) I "The American Cyclopaedia" VIII: 234. 
 
4. Stat och kyrka a Grbniand. 
 
 Cj'amhallsforfattnmgen i den gronlandska fristatenblef na- 
 JlI3 turligtvis lik samhallsforfattningen d. Island och i den 
 skandinaviska Norden. Den var med andra ord aristokra- 
 tisk-republikansk. Med de forsta nybj^ggarne flyttade de 
 gamle ^sagndarne till det aflagsna landet. Yid gudahuset 
 holls tinget, der lag stiftades. Redan tidigt tala nordman- 
 nen pS Gronland om "sin lag" och lagga i dagen en stor 
 nationel sjelfstandighet gent emot norrman och andra ut- 
 landingar. "Har boja vi oss endast for detta lands lagar" 
 ar den bestamda forklaring, som den maktige Einar eller 
 Enar Sockeson uttalar p& tinget i Gardar, dk utlandin- 
 gar, norska kopman,.vacka anklagelser emot honom. Mot 
 p&st4endet, att norrman skulle hafva upptackt Yinland, 
 hade de & Gronland bosatte nordmannen for visso proteste- 
 rat; kanhanda icke blott med ord, utan med den skarpa 
 stridsyxan, hvilken foljde raannen b&de till tingshogen och 
 till templet. 
 
 I borjan af ll:te ^rhundradet infordes kristendomen k 
 Gronland af en katolsk prest, hvars namn icke uppgifves 
 i tillgangliga fornskrifter. Erik Rodes son Leif (eller, som 
 namnet ocks4 skrifves, Lef ) kom om sommaren &r 999 till 
 konung Olof Tryggvason i Norge, hvarest han antog kri- 
 stendomen och vistades under vintern dr 1000. Det faller 
 af sig sjelft, att underrattelsen om Gronlands upptackt och 
 bebyggande samt om stallningen derstades meddelades 
 konungen af Leif; och sannolikt ar, att dessa "stortiden- 
 
18 
 der" icke af den senare doldes for biskoparne och de and- 
 lige i Norge. Om Leifs hemresa yttrar Snorre Sturlasson: 
 "Samma v&r (^r 1000) sande konung Olof Leif Eriks- 
 son till Gronland att der forkunna kristendoraen, Han for 
 ditut samma sommar. I hafvet tog han upp en skeppsbe- 
 sattning, som l^g ofor p& ett vrak, och fann dk Vinlandet 
 det goda och kom om hosten till Gronland med prest och 
 larde man och for till gastning hos sin fader Erik p& Brat- 
 talid. Man kallade honom sedan Leif den lycklige. Men 
 bans fader Erik sade, att det uppvagde hvartannat, att 
 Leif hade bergat skeppsbesattningen och att han fort ofver 
 till Gronland hycklaren, hvarmed han mente presten."* 
 Sedan kristna larare och larde man borjat sitt missions- 
 arbete p^ Gronland, slog kristendomen rot derstades. Sm^- 
 ningom bSrjade de forne asadyrkarne omfatta laran om 
 "hvite Krist" och uppfora kristna tempel. Bland de manga 
 invandrarne fr&n Island och fr&n den skandinaviska Nor- 
 den Yoro flere nitiska kristna. En af dessa vid namn Tor- 
 gils, hvilken s^som Job profvades af m&nga olyckshandel- 
 ser, innan han blef en maktig och ansedd man, sages hafva 
 med synnerlig ifver vinnlagt sig om ett gudeligt lefverne 
 och derigenom omvandt mdnga. Namnen p^ de kristna la- 
 rare, hvilka under en tid af 100 kr arbetade k Gronland, 
 soker man forgafves efter i de islandska fornhafdema. Det 
 synes dock, som om Islands biskop haft ofverinseendet of- 
 ver de kyrkliga angelagenheterna derstades, anda till dess 
 att det af oafhangighetskansla lifvade folket fann behofvet 
 krafya en k Gronland bosatt biskop. 
 
 Onskan, att en sUdan m&tte dem tillsandas, framstaldes 
 till biskop Gissur Isleifson i Skalholt p& Island, hvilken till 
 detta hoga kail uts&g en hogattad andlig man vid namn 
 Erik. Denne begaf sig 1112 eller 1113 till Gronland och 
 fungerade derstades s^som biskop till 1120, d& han lemna- 
 
 *) Olof Tryggvasons S. kap. 104. 
 
19 
 
 de landet vid underrattelsen om, att de nordman, hvilka 
 bosatt sig i Vinland k Norra Amerikas fastland och hvilka 
 sedan 1059 egt i biskop Jon en nitisk larare, vore, sedan 
 dennes martyrdod, i saknad af biskop. Erik begaf sig nu 
 till Island och framstalde for biskopen i Skalholt och for 
 den i Amerika fodde Snorre Torfinnsson sitt beslut att soka 
 vigning till biskop, for att derefter begifva sig till de krist- 
 ne i Vinland och "styrka dem i deras tro". Forsedd med 
 de maktige islandarnes rekommendationsbref, begaf han sig 
 derefter till Danmark och blef af arkebiskopen i Lund 
 (i Skane) kr 1121 vigd till biskop ofver Vinland samt begaf 
 sig derefter dit med prester och utvandrare. 
 
 Gronland var nu emellertid utan biskop. Efter ett par 
 A.r sammankallade den maktige Socke Torerson alia ny- 
 byggare pa Gronland till ett allmant ting c -h framholl 
 k det samma, att landet ej langre borde vara i saknad af 
 biskop och fast biskopsstol. Hartill jakade alia. Sockes 
 son Einar sandes med rika skanker till Norges konurg 
 Erik Jorsalafarare for att af honom utbedja sig biskop for 
 Gronland. Konungen lyssnade med valbehag till denna bon 
 och utsdg till biskop en andlig vid namn Arnold, hvilken kr 
 11 24 blef af arkebiskopen i Lund vigd till biskop ofver Gron- 
 land. Ar 1126 ankom han dit och "satte stol sin i Gardar". 
 Annu finnes i behMl en langre skildring af de strider, hvilka 
 utbroto k Gronland efter hans ditkomst, en skildring, som 
 kastar ett icke ringa Ijus ofver landets forh&llanden b&de i 
 borgerligt och kyrkligt afseende. Sedan den myndige bi- 
 skopen ^terflyttat till Norge och blifvit den forste biskopen 
 i Hamar, fick han till eftertradare Jonas I 1150, hvilken 
 eftertraddes af foljande biskopar: Jonas II 1188, Helgo 
 1212, Nikolaus 1234, Olaus 1246, Tord (Theodorus) 1288, 
 Arno 1814, Jonas Calvus 1343, Alpho, Bertold, Gregorius, 
 Andreas, Johannes och Henrik, hvilken sistnamde var kr 
 1386 narvarande k herredagen k Fyen samt erholl dtskil- 
 
20 
 liga form^ner for kyrkorna och klostren k Gronland. Se- 
 dan sjofarten mellan de skandinaviska landerna och Gron- 
 land nastan upphort och inga underrattelser derifr^n for- 
 spordes, vigde arkebiskop Eskil i Trondhjem en andHg vid 
 namn Andreas till biskop k Gronland kr 1408. Den nyvigde 
 biskopen afreste till sitt stift, som sedan 1261, da Gronland 
 frivilligt gaf sig under norska kronan, lydt under arke- 
 biskopsdomet i Trondhjem. N^gon underrattelse (rkn eller 
 om honom fornams dock aldrig sedermera i den skandina- 
 viska Norden, 
 
 Under den tid, dk den gronlandska kolonien stod i sin 
 blomstring, raknades i Osterbygden, enligt islandarnes upp- 
 gifter, 190 bebj^gda orter med 12 kyrkor och flere kloster 
 for munkar och nunnor. Ett kt helgonen Olof och Augusti- 
 nus helgadt nunnekloster l^g vid Ketilsfjorden, hvarest fans 
 trk kyrkosocknar. Ett kt helige Olof helgadt nunne- 
 kloster l^g vid Korpfjorden ; katedralkyrkan deremot nara 
 byn Gardar vid den med skog bevuxna Einarsfjorden, 
 hvarest kyrkans boskapshjordar hade sitt bete. Fk en 
 vester ut liggande o, Lang Eyland, voro ktta biskopssto- 
 len tillhoriga bondhemman. A en utanfor Einarsfjorden 
 liggande o vid namn Rinsey fans en mangd renar samt den 
 basta taljsten, af hvilken de i slojd skicklige nordmannen 
 forfardigade eldfasta karl, rymmande anda till 10 @ 12 
 tunnor ("vasa decern vel duodecim tonnarutn capacia"). 
 Koloniens hogste ambetsman, lagmannen, bodde "p4 det 
 praktiga godset Brattalid vid Eriksfjorden". Sedan kolo- 
 nien kommit under Norges valde, uppfordes tvli kungsg^r- 
 dar, Thjodhyllestad och Foss, den forre vid Rammastada- 
 fjorden, den senare mellan Hrafns- (Korp-) och Einarfjor- 
 darne. Hvar det under en senare tid omtalade St. Thomas- 
 klostret med dess varma kallor och staden Albe legat, ar 
 obekant. I Vesterbygden funnos 90 bebygda orter med 4- 
 
21 
 @ 5 kyrkor. Den storsta af dem, hvilken under en tid var 
 katedralkyrka, Ikg p& ett stalle kalladt Stromsnas. 
 
 De stora kostnader, hvilka gronlandarne underkastade 
 sig for att fk en af arkebiskop vigd biskop, de mdnga 
 kyrkor, som af dem uppfordes, sakerligen under stora upp- 
 offringar, de m&nga g^rdar och "form^ner", hvilka skank- 
 tes till kyrkan, och den skatt af hvalrosstander, som villigt 
 erlades till p^fven i Rom, allt vitnar om att nordmannen 
 ■pk Gronland voro goda katoliker. Afven for literara idrot- 
 ter hyste de s&som franderna -pk Island intresse. Vi ega 
 an i dag bevis derp&, och det till och med i Eddan, i hvilken 
 Nordens fornsdnger aro samlade. Har finna vi "Den gron- 
 landska singen om Atle",ett skaldestycke, innehAllande 105 
 verser, flere af dem egande stor skonhet. Om detta skalde- 
 stycke sager den larde prof. Bugge i sin kritik: **Jag ser 
 intet, som forbjuder oss att antaga, det dikten blifvit till p^ 
 Gronland", och han anfor sedermera skalen derfor. Bland de 
 fbrste trosbudbararne, hvilka kommo till Gronland, voro, 
 s&som vi nyss sett, "larde man", och i de upprattade klost- 
 ren, medeltidens bildningsanstalter, idkades sakert "bok- 
 liga idrotter", hvadan antagandet, att afven p& Gronland 
 fans en rik fornnordisk literatur, af hvilken ofvannamda 
 skaldestycke ar en spillra, icke kan hanforas till det omojli- 
 gas omrdde. Men ett land och ett folk, som uppn&tt en sk 
 hog kultur som den, om hvilken ofvanst&ende strodda drag 
 vitna, ett folk, som stod i kyrklig forbindelse med kristen- 
 hetens ofverhufvud i Rom och i handelsforbindelse med den 
 skandinaviska Norden, kunde omojligen icke Arhundrade 
 efter ^rhundrade forblifva doldt och okandt for den ofriga 
 varlden. Att det pd den andra sidan Atlantiska hafvet 
 fans ett upptackt och bebodt land, mdste med nodvandig- 
 het hafva varit kandt icke blott i den '*heliga staden" vid 
 Tiberns strander och i kungssalarne i den skandinaviska 
 Norden, utan i vidstracktare kretsar, och det flere mans- 
 Mdrar innan Columbus annu var fodd. 
 
5. Vinlandsfarderna. 
 
 *y~\e mycket omskrifna upptacktsfarderna till Vinland det 
 ,aJ goda, Norra Amerikas fastland, hvilka aro utforligt 
 skildrade i den islandska Flatoboken (Codex Flatoensis) 
 och i andra fomskrifter, utgingo, icke fr&n Norge, sdsom 
 m&nga anglo-amerikanska historieskrifvare synas antaga, 
 utan fr&n Gronland. Upptacktsfararne voro nordman, icke 
 norrman. Som dessa farder aro af mig vidlyftigt afhand- 
 lade i ett annat arbete (For. Stat:s Hist. I: 148—192), till 
 hvilket jag harmed hanvisar, m& de bar endast med ik ord 
 skildras. 
 
 De islandska fornhafderna tala om ett Stor-Island (Is- 
 land it mikla) eller Hvita mans land (Hvitramannaland), 
 hvilket flere forskare anse hafva varit den soder om Chesa- 
 peakviken liggande delen af nu varande Forenta Staterna. 
 Till detta land blef en islandsk hofding, Are Marson, som 
 var af svensk bord, stormdrifven kr 983 och bodde seder- 
 mera derstades till sin dod. En annan islandare, Bjorn 
 Asbrandson, som kr 999 blifvit laudsforvisad fr4n Island, 
 kom ocks& till detta land, uppsvingade sig till hofding for 
 en af infodingarnes stammar samt sande kr 1027 med en 
 tredje islandare, Gudleif Gudlogsson, som ocksi stormdrif- 
 vits till detta okanda land, helsningar till sitt gamla foster- 
 land Island. 
 
 Vagen till det "okanda landet" synes hafva varit afven 
 for nordmannen obekant. Endast stormdrifna sjofarare 
 kommo s^ att saga af en lycktraff till det samma. Annor- 
 
23 
 lunda blef forhAllandet, sedan Gronland blifvit bebygdt och 
 farder borjade att derifr&n foretagas ofver det 'Ginunga- 
 gap",somski]jer sist namda land fr&n den nordamerikanska 
 kontinenten. 
 
 Sedan islandaren Bjarne Harjulfsson under resa fr^n 
 Island till Gronland Ar 986 blifvit stormdrifven mot ett 
 obekant land och seglat forbi kusterna af nu varande Mas- 
 sachusetts, Nova Scotia och Nev^^foundland samt slutligen 
 kommit till Gronland och derifr&n till Norge, hvarest han 
 for den forut omnamde Leif Eriksson berattade om sin upp- 
 tackt, sk foretog den senare, efter ^terkomsten till Gron- 
 land, en upptacktsfard till det omtalade landet omkring kr 
 1000. I denna fard deltogo 35 man. Efter att hafva seglat 
 forbi Labrador, Newfoundland och Nova Scotia, kom Leif 
 till nu varande New Englands staterna. Sedan han och 
 hans foljeslagar har seglat genom ett sund mellan en 6 och 
 ett nas, som gick norr ut fr^n landet, styrde de vester ut for 
 naset och landstego nara en k, ^om foil fr^n en insjo ut i 
 hafvetjforde derefter sitt skepp genom kn till sjon och bygde 
 sig hus for vintern. De funno, att dagarne voro har mera 
 lika l&nga an -pk Gronland eller Island. Den kortaste dagen 
 var 9 timmar, hvilken uppgifc hanvisar till 41° 24' 10" 
 nordlig bredd. Vinterfoder behofde icke inhostas for krea- 
 turen, ty graset vissnade foga under vintern, hvilken icke 
 utmarkte sig genom nkgon Strang kold eller frost. Landet 
 med dess fiskrika vatten och praktiga skogar behagade 
 nordmannen, och erholl det samma efter en "soderlanding" 
 Tyrkers upptackt af vilda vindrufvor namnet Vinland. Dk 
 v&ren kom, lastade Leif sitt skepp med travirke och dter- 
 vande till Gronland. 
 
 Hans broder Torvald tyckte, att Leif hade undersokt 
 landet allt for litet. Med en besattning af 30 man for han 
 kr 1002 till Vinland, kom lyckligt till sin bestammelseort 
 och drojde der under vintern. Under vdren och sommaren 
 
24 
 utidersoktes landet langs kusten, och utsdg Torvald kt sig 
 en fager trakt, hvarest han amnade "resa sin by" eller med 
 andra ord hygga sitt framtida hem. P& vagderifr^ntillskep- 
 pet p^traffade nordmannen 3 skinnb&tar, under hvilka l^go 
 gomda nio eskimder eller s. k. "skralingar" (af ordet skral). 
 I dessa urinv^nare, tillhorande en folkras, som icke annu af 
 indianerna undantrangts till polartrakterna, skgo nord- 
 mannen lomska Sender och drapte &tta af dem, den nionde 
 undkom. Det drojde icke lange derefter, innan fjarden fyl- 
 des med skinnb&tar, bemannade med forbittrade skralin- 
 gar, hvilka med pilskott anfollo nordmannen. Dessa varjde 
 sig tappert och drefvo fienderna -pk flykten, men i striden 
 erhoU Torvald ett s^r, af hvilket han inom kort afled. Se- 
 dan hans foljeslagar jordfast honom k det stalle, som han 
 till sitt framtida hem utsett, samt "rest kors vid hans 
 hufvud och fotter", dtervande de, enligt hans fore doden 
 gifna rM, med forsta gynsamma vind till Gronland. 
 
 Den tredje brodern Torsten beslot nu att resa till Yin- 
 land for att derifr^n hemta Torvalds lik, som borde fk 
 hvila i vigd jord. Han satte kr 1005 detta beslut i verket, 
 men lyckades icke uppn& det sokta landet. Sedan han med 
 •sitt folk drifvits omkring pk hafvet hela sommaren, kom 
 han i medlet af oktober till ett af nybyggena i den s. k. 
 Vesterbygden k Gronland, hvarest b^de han och m^nga af 
 hans foljeslagar dogo i en elakartad sjukdom under pki'ol- 
 jande vinter. 
 
 Hans efterlemnade maka Gudrid gifte sig efter en tid 
 med en "storrik" man, Torfinn Karlsamne (Karlsefne), som 
 harstammade frAn den i svenska historien valkande Bjorn 
 Jarnsida. Det nygifta paret beslot att utvandra till Vinland 
 och der bosatta sig. Ar 1007 rustades tre skepp for denna 
 fard. For det forsta rkdde Torfinn, i hvilkens folje var en 
 ansedd man vid namn Snorre Torbrandsson, och gingo 60 
 man och 5 qvinnor ombord pk detta skepp ; for det andra 
 
25 
 skeppet r&dde Bjarne Grimulfsson och Torhall Gamlason ; 
 det tredje skeppet utrustades af Torward, som var gift med 
 Leifs syster, den grymma, kallblodiga Frodis (Freydis). 
 Hela "emigrantsallskapet" utgjordes af 160 personer. Se- 
 dan dessa koramit till den amerikanska kontinenten, till en 
 djup fjard, titanfor hvilken l^g en stor 6, k hvilken en mangd 
 ejdergass och andra sjofdglar funnos, ekilde sig Torhall, 
 som ville segla mot norr, under det att Torfinn ville fardas 
 mot sydvest, fr&n det ofriga sallskapet och begaf sig med 
 4tta man pA, hemfard, ty han var i hog grad missnojd med 
 landet, hvarest icke fans annan dryck an vatten. Under 
 hemfarden blef hans skepp kastadt mot Irian ds kust, hvar- 
 est b&de han och hans man gjordes till tralar. Karlsamne, 
 Snorre och Bjarne med de Aterst&endelSl nordmannen fort- 
 satte sin fard vester ut, till dess de kommo till det stalle, 
 hvarest Leif uppfort sitt hus, hvilket af dem kallades Hop, 
 'De hade med sig all skons fanad, ty de amnade bygga lan- 
 det, om de kunde". 
 
 Om vAren 1008 knoto nordmannen handelsforbindelser 
 med skralingarne, hvilka enligt nordmannens beskrifning, 
 hade morka och fula anletsdrag, stora ogon och breda kin- 
 der. For rodt klade och matvaror tillbytte sig invandrarne 
 urinv4narnes dyrbara pelsverk, och fred r4dde en tid mellan 
 de b4da folken. Under sommaren fodde Torfinns hustru en 
 son — den forste infodde amerikan af europeisk harkomst — , 
 och erhoU denne, som blef i framtiden stamfader for mdnga 
 frejdade man (bl. a. den "danske" bildhuggaren A. Thor- 
 valdsen t 1844), vid "vattenosningen" namnet Snorre. 
 Fiendtligheter mellan nordmannen och skralingarne utbro- 
 to forst pAfoljande vinter, efter det en af de senare blifvit 
 drapt, under forsok att stjala en nordmans vapen. Det 
 lyckades de at den grymma Frodis till tapperhet eldade 
 nordmannen att, understodda af en ilsken tjur, for hvilken 
 skralingarne h\^ste stor farh&ga, tillbakaslA det fiendtliga 
 
26 
 
 anfallet. Lemnade utan forstarkning frdn moderlandet och 
 allt jamt hotade af en talrik fiendtlig befolkning, ledsnade 
 dock nordmamien efter en tid vid att bo i Vinland det goda. 
 Sedan &ter en vinter tillbringats vid Hop-viken, flyttade de 
 till ett stalle, som de kallade Stromsfjard och Mervande 
 derifr^n till Gronland kr 1011, d^ den lille Snorre var p^ 
 3:dje &ret. Detta var det forsta allvarliga forsok, som af 
 europeer gjordes att d Nord Amerikas fastland grunda var- 
 aktiga nybj^ggen. 
 
 Icke alia nordman, som med Torfinn utvandrat, 4ter- 
 vande raed honom till Gronland; ndgra, hum mdnga ar 
 obekant, stannade qvar. Med dem skola tvd islandska hof- 
 dingar, hvilkas namn fornskrifterna icke meddela, hafva 
 forenat sig, hvarefter nordraannanybyggen grundades p&- 
 flera stallen i de nu varande New Englands-staterna. Folk- 
 mangden okades smdningora, och ryktet om dessa kolonier 
 spriddes icke blott till Gronland, Island och de skandinavi 
 ska landerna i Norden utan afven till Irland. 
 
 A denna "grona o" hade en katolsk biskop, Jon, arbe 
 tat nitiskt i 4 kr, dk till honom ankom underrattelse, att 
 nordmannen i Vinland voro i saknad af kristna larare simt 
 stadde i andligt morker. Sk noggranna och tillforlitliga 
 Yoro dessa underrattelser, och sjovagen till Vmland var s& 
 val kand, att biskopen utan tvekan afreste till det aflagsna 
 landet kr 1059. Nar han sederraera i Vinland lidit martyr- 
 doden, lemnade biskop Erik, sdsom forut blifvit berattadt, 
 sitt arbetsfalt k Gronland samt begaf sig, efter vigningen i 
 Lund 1121, till Vinland for att styrka nordmannen i deras 
 kristliga tro. Nordmannens kolonier k det amerikanska 
 fastlandet hade dk egt bestdnd i icke mindre an 114 kr, 
 eller nastan lika lange som republiken Forenta Staterna egt 
 tillvaro. Och likval pkstk anglo amerikanska forfattare, 
 att nordmannens upptackt icke dtfoljdes af varaktiga kolo- 
 niers grundlaggning ! 
 
27 
 Innan ofvannamda biskopar foretogo sina Yinlands- 
 farder, hade nya s^dana utg&tt fr^n Gronland. Den grym- 
 ma Frodis Eriksdotter samt tvk islandska broder, Helge 
 och Finnboge, foro 1011 k tv^ skepp till Vinland. De kom- 
 mo lyckligt till^Leifs bodar", hvarest de vistades under vin- 
 tern. Dk v^ren nalkades, forledde Frodis med falska uppgif- 
 ter sin man att ofverfalla dessa broder och deras man, under 
 det de sofvo, samt derefter drapa dem; sjelf hogg hon med 
 egen hand ihjal fem qvinnor, som voro i brodernas sall- 
 skap, bemaktigade sig de mordades gods och ^tervande der- 
 efter till Gronland, hvarest ingen hadanefter "tyckte annat 
 an ondt" om henne. Denna Vinlandsfard 4tf61jdes af flere 
 andra. Enligt de dr 1356 afslutade Skatholts-annalema 
 foretogs den sista af dem 1347, endast ] 30 kr innan Ameri- 
 kas "forste upptackare" Columbus landsteg k Island, hvar- 
 est attlingar af de forsta kolonisterna i Amerika bodde. 
 Det var efter vistelsen p& denna sagorika o som Columbus, 
 enligt en katolsk forfattares p^st&ende, "fick af den helige 
 Ande ingifv^elsen att styra rakt i vester mot en ny varld". 
 Vinlands s& val som Gronlands tillvaro m&ste hafva 
 varit kand i sodra Europa l^ngt fore Columbi tid. Gudrid, 
 som vistats i Vinland mer an tre &r, gjorde efter sin bosatt- 
 ning p& Island pilgrimsfard till p4fven i Rom och vistades 
 en langre tid i "den eviga staden". Ar det ens antagligt, 
 att hon derunder aldrig namde for sina andliga rddgifvare 
 de markliga Vinlandsfarderna? Ar det antagligt, att den i 
 Vinland fodde Snorres efterkommande, af hvilka tre (Brand, 
 Torlak och Bjorn) voro biskopar p& Island, aldrig medde- 
 lade kyrkans ofverhufvud underrattelse om det land deras 
 stamfader forsokt bebygga och hvarest deras trosbroder 
 bodde? Ar det troligt, att biskop Jon pd Island lemnade 
 sitt stift, utan att ens underratta p4fven om hvarthan han 
 amnade att begifva sig, eller att arkebiskopen i Lund aldrig 
 underrattade "den helige fadern" om den biskopsvigning, 
 
28 
 
 som egde rum 1121? P^ dessa fr&gor ar endast ett svar 
 mojligt. Men det finnes derjamte skriftliga bevis, hvilkas 
 styrka ingen torde kunna jafva. Kanikeu Adam af Bremen, 
 en med Vinlandsfardernasamtidaf6rfattare,hvilkens arbete, 
 ''De situ Danias", var kandt af hela den bildade varlden, for 
 att begagna ett modernt uttryck, kanner Vinland, "icke 
 efter fabelaktiga gissningar, utan efter danskarnes bestam- 
 da underrattelser" (non fabulosa opinione, sed certa Dano 
 rum comperimus relatione). Redan 1073 hade salunda 
 underrattelser om Yinland trangt utom de skandinaviska 
 folkens granser, och pMiga skrifvelser fr^n de foljande 4r- 
 hundradena visa, att p^fvestolen var val underrattad om 
 stallningen k Gronland och "det tillgransande hedninga- 
 landet" (Norra Amerikas fastland), ja, langt innan Colum- 
 bus annu sk&dat dagens Ijus, utmarkte kartografer i Italien 
 Vinland sdsom ett Idngt bort i liafvet liggande land. 
 
6. Varlden var for upptackten icke mogen. 
 
 Om nordmannen verkHgen upptackte Amerika och un- 
 derrattelsen derom spreds till olika lander, hvarforupp- 
 stodo dk icke samma foljder som de, hvilka foljde Columbi 
 upptackt i sp&ren ? Hvarfor sokte icke andra folk an nord- 
 mannen taga det upptackta landet i besittning ? Att intet 
 s^dant forsok skedde, ar ju ett be vis derp&, att berattelser- 
 na om nordmannens upptackter arc endast sanningslosa 
 fabler. 
 
 Dylika fr^gor och slutsatser f^r man ofta hora uttalas 
 har i landet af till och med "bildade" personer, hvilka ge- 
 nom dylika yttranden ddagalagga endast sin okunnighet 
 i verldshistorien. 
 
 Vid den tid, dk Gronland bebygdes och kolonier anlades 
 i Vinland, darrade hela Europa for de nordiska vikingar- 
 nes svard. England, Irland, Skotland, Frankrike, Holland 
 och Spanien kunde icke skydda sina egna kuster for de 
 tappre nordmannen, mj'-cket mindre upptrada s&som deras 
 medtaflare i k andra sidan varldshafvet liggande lander. 
 Att utflytta till lander, i hvilka kolonier anlagts af det 
 fruktade folk for, hvars "raseri'' man hvarje sondag bad i 
 kyrkorna Gud och helgonen nddigt skona land och rike, foil 
 for visso icke i h^gen p^ ens den djarfvaste afventyrare. 
 
 Hela England hade af nordmannen vapentagits efter 
 l&ngvariga fejder, och sjelfstandiga nordmannavalden hade 
 upprattats i ostra Irland. Frankrike, ett efter Karl den 
 stores dod under sekler vanmaktigt land, m&ste till nord- 
 mannen aftrada b&de Nordmandie och Bretagne och skg 
 
30 
 ofta segrande nordmannaharar i hjartat af riket. I det af 
 nordiska vikingar ofta harjade Spanien kampade de krist- 
 na staterna Kastilien, Aragonien och Navarra strider p& 
 lif och dod med morerna, den muhammedanska religionens 
 bekannare i kalifatet Kordova i sodra delen af riket. Tysk- 
 land var sondersHtet af strider mellan kejsaren och hans 
 vasaller och mellan kejsaren och p&fven. Italien harjades 
 af nordman och saracener, hvilka senare bemaktigade sig 
 Sicilien och flere stader i nedre Italien, erofringar, hvilka 
 dock efter en tid ofvergingo till skandinaviska attlingar 
 fr^n Normandie. I landerna k andra sidan Ostersjon grun- 
 dade svenskarne det valdiga ryska riket och hotade fr^n 
 det samma g^ng efter annan det ostromerska kejsardomet. 
 Ofver allt, hvart han man an blickar, ser man inre och 
 yttre krig, under hvilka tanken p& fredliga erofringar ge- 
 nom kolonianlaggningar icke kunde hos folken sl& djupa 
 rotter. 
 
 Det enda folk i Europa, som under i fr&ga varande tid 
 grundade kolonier i frammande lander, var nordmannen. 
 Men for att kunna beherska sina valdiga med svardet gjor- 
 da erofringar, for att kunna bemanna de stora flottor, hvil- 
 ka "svarmade omkring p^ kanda och okanda haf", krafde 
 nordmannen hvarje kr ett stort antal rekryter fr&n Norden; 
 foljaktligen kunde utvandringen frdn de skandinaviska lan- 
 derna for brytande af bygd i obebodda lander icke blifva 
 sk stor som i vdra dagar. Mdnga, ja, kanhanda de fleste 
 efter ara och byte fikande nordiske ynglingar foredrogo 
 ocks& vikingalifvet framfor nybyggarelifvet. Det var ju dem 
 mojligt att under det (orra uppsvinga sig till lansherrar i 
 Frankrike, till grefvar och hertigar i England. Och afven 
 om hoga arestallen icke kunde uppnAs i vapentagna 
 lander, sk var det for dem battre tillfalle att "afla gods" 
 (forvarfva sig rikedom) med svardet an med plogen. Folj- 
 den haraf blef, att nordmannens flottor allt jamt tillvaxte 
 
31 
 
 i styrka, till dess att de, enligt en nordisk forskares upp- 
 skattning, raknade anda till 10,000 skepp, bemannade med 
 80,000 djarfva sjoman. Att, trots de starka frestelserna, 
 jordbruket likval holls i ara och att afven hogattade man, 
 hvilka ville heist "st& pk egen grund", foredrogo fredliga 
 erofringar genom kolonianlaggningar i obebodda delar af 
 varlden, lander v^ra fader till en icke ringa berommelse. 
 
 Nar vikingatdgen sedermera efter kristendomens anta- 
 gande i den skandinaviska Norden upphorde, vandes hela 
 Europas blickar fr^n vester till oster, fr&n Vinland det goda 
 till det Heliga landet. Under de s. k. korst^gen, hvilka 
 kostade Europa 7 millioner manniskor, blef "den heliga 
 grafven" m&let for alias tankar och strafvanden. Nord- 
 mannens strider med skralingar tradde i sodra Europa i 
 skuggan for korsriddarnes bragder i kampen mot de 
 "otrogna", Vinland och Gronland glomdes for konungariket 
 Jerusalem, dock for visso icke af alia. 
 
 I den skandinaviska Norden var en orolig, af inbordes 
 fejder sondersliten tid, alls icke egnad for fredliga erofringar 
 i Amerika. Under de senare ^ren af den l&ngvariga och 
 bittra kampen mellan svearne och gotarne i Sverge borjade 
 de oroliga krafterna visserligen kasta sig an en g^ng ut&t 
 liksom under vikingatiden, men "korst^gen" riktades mot 
 oster, mot Finland, icke mot vester, mot det af nordman 
 upptackta Amerika. Sedermera foljde striderna mellan Mag- 
 nus Ladul&s' soner och mellan folkungarne, under hvilka 
 oroligheter all tanke p& utlandska kolonier m^ste upphora. 
 I Norge borjade efter Sigurd Jorsalafarares dod (1130) en 
 likaledes af partistrider sondersliten tid, som rackte i 110 
 &r, till dess att HSkan den gamle dr 124-0 gjorde slut p& 
 de samma. I Danmark borjade efter Erik Ejegods dagar 
 en tid af svaghet och inbordes strider, under hvilka landet 
 svdrt harjades af de hedniska venderna. Under Valdema- 
 rernas tidehvarf uppgick visserligen en ny tid af storhet och 
 
32 
 glans, men den slutade snart vid Valdemar Sejrs dod. Af- 
 ven Danmark riktade under namda tidehvarf sina blickar, 
 icke mot vester, utan mot oster, mot sodra Ostersjokusten 
 och Estland. 
 
 Huru annorlunda voro icke tidsforh^llandena, dk Co- 
 lumbus foretog sin upptacktsfard ! Det var tidsforhMlan- 
 denas, men icke nordmannens skuld, att foljderna af Ameri- 
 kas upptackt icke blefvo s& stora, som foljderna af ''den 
 beromde amiralens" upptackt af livad som redan 500 4r 
 forut blifvit upptackt. 
 
7. Digerdbdens harjningar. 
 
 'y^igerdoden, skralingarne och assimileringen med lan- 
 jjL/ dets urinvdnare odelade nordmannakolonierna i s& 
 val Vinland som d Gronland. Hade icke digerdoden i med- 
 let af det 14:de seklet hemsokt b^de dessa lander med sina 
 harjningar, under hvilka nybyggarnes antal betydligt for- 
 minskades, s& hade skralingarne sannolikt icke en mans- 
 &lder derefter vkgat ett anfall d nyby^gena, och hade nord- 
 mannen icke sk smAningom sammansmalt med de i bor- 
 jan ringaktade urinv&narne, hade, trots den odelaggelse, 
 som genom de senares anfall bragtes olver kolonierna, 
 nordmannen s&som ett folk icke utrotats. 
 
 Den pest, som af svenskarne kallades digerdoden, af 
 engelsmannen "the Black Death", var ett af mansklighetens 
 varsta pl^goris. Efter att hafva i Kina bortryckt omkring 
 13 millioner manniskor och i den ofriga delen af Oster- 
 landet ytterligare omkring 24 millioner, kom denna pest kr 
 
 1348 till England och utbredde sig mot slutet af samma 
 kr till mellersta Tyskland, hvarest den rasade under dret 
 
 1349 och hvarifr^n han vidare framtrangde ofver Polen. 
 lirkn England kom han med ett vid Vendsyssel strandadt 
 skepp, hvars besattning var dod. Har motte han en annan 
 peststrom frSn Holstein och spridde sig ofver oarna, hvarest 
 den &ter motte en forgrening fr^n Skdne. Huru pestsmittan 
 kom till Norge meddelar en islandsk fornskrift med dessa 
 ord: "Der kom seglande fr&n England ett skepp, hvarp& 
 var mycket folk, och det lade till vid Bergen. Man hade 
 
34 
 lossat blott litet af laddningen, d& allt folket pd skeppet 
 dog, och s^ snart godset kom upp i staden, dog strax stads- 
 folket. Och derp& for smittan ofver hela Norge Manfailet i 
 Bergen var s^ stort, alt pk en dag kommo 80 lik, deribland 
 14 prester och 6 diakoner, endast till en af kyrkorna. Eng- 
 landsskogg'en (skeppet) sjonkmed alia liken och sk godt som 
 hela laddningen utan att blifva lossad, och flere fartyg sjon- 
 ko med all sin laddning eller drefvo omkring vidt och bredt. 
 I Sverge bortryckte digerdoden under kr 1350 omkring tvk 
 tredjedelar af hela befolkningen. Det var i synnerhet de 
 fattiga samhallsklasserna, till hvilka naturligtvis horde de 
 kort forut frigifna tralarne, hvilka bortrycktes af denna 
 landspl&ga. Afven bland presterna, hvilka icke skonade sig 
 sjelfva, utan uppfylde sin pligt, var dodligheten ovanligt 
 stor. I Vestergotland ensamt bortrycktes 466 prester. I 
 n^gra landskap utdog nastan hela befolkningen. I Varm- 
 lands bergslag ^terstodo endast en drang, tv& pigor och 
 en hustru. I Upland var icke mer an en sjettedel af be- 
 folkningen qvar. Harjningarna i andra lander voro lika for- 
 farliga. I 15 storre europeiska stader dogo 1,244,434 per- 
 soner. Italien forlorade halften af sin folkmangd. Ensamt 
 i Florens bortrycktes 96,000 manniskor. Den i hog grad 
 smittosamma pesten borjade med stark feber, blodspott- 
 ning, bolder sanit smk svarta flackar ofver kroppen. Van- 
 ligen foljde doden inom tredje dygnet. Digerdoden skordade 
 under sina harjningar i Europa minst 25 millioner man- 
 niskor. 
 
 Men pesten stannade icke inom Europas granser. De 
 islandska annalerna antyda, att den spridde sig afven till 
 nordmannens kolonier. 'Den samma sot for ofver Hjalt- 
 land, Orknoarna, Soderoarna och Faroarna." En af vdr 
 tids larde man (J. F. C. Hecker), som egnat denna fr^ga 
 synnerlig uppmarksamhet, yttrar: "Inv4narne p&' Island 
 och Gronland funno i det kalla, ogastvanliga klimatet intet 
 
35 
 skydd mot den sydlandske fienden, hvilken till dein fram- 
 trangt fr&n lyckligare lander och hvilken pest bland dem 
 anstalde stora harjningar," FrS.n Gronland utbredde sig 
 pesten inom kort till nordmannakolonierna i Vinland, 
 hvarest den skordade talrika offer. I n^gra af dessa kolo- 
 nier utdogo alia de katolska presterna, munkame och nun- 
 norna, sk att d^ n&gra "fri^andske" fiskare efter n^gra kr 
 kommo till ett af dessa nybyggen, som af dem kallas Estoti- 
 landa, finna de latinska booker derstades, men ingen, som 
 kan lasa dem. 
 
 Under de 350 kr, som nordmannakolonierna k Gron- 
 land och Vinland egde best^nd, maste dessa koloniers folk- 
 mangd betydligt forokats, heist som inga krig eller farsoter, 
 s^ vidt vi kanna, forminskat de samma. Vi inhemta af de 
 islandska hafderna, att de nordman, hvilka med Erik Rode 
 nedsatte sig pS, Gronland kr 986, hade under tidecs lopp 
 sk forokat sig, att i den s. k. Osterbj'-gden funnos tolf 
 kyrksocknar och i den s. k. Vesterbygden fyra eller fem sk- 
 dana. I en af p3,fven Nikolaus V kr 1448 utfardad bulla lara 
 vi kanna den allmanna forodelse, som 30 kr forut — sdle- 
 des 1418 — drabbat den gronlandska kyrkan genom skra- 
 lingarnes anfall, fr^n hvilken forodelse likval nio kyrk- 
 socknar forskonats. Antalet forsamlingar i Osterbj^gden 
 mkste foljaktligen hafva varit mycket storre an tolf, dk 
 aufallet egde rum, ty endast tre socknars odelaggelse hade, 
 afven om den var stor och beklagansvard, icke kunnat af 
 p&fven skildras s&som en allman odelaggelse och de ^ter- 
 stdende nio kyrksocknarna endast s4som spillror af den 
 gronlandska kyrkan. 
 
 Vi hafva sv^rt for att bilda oss ett klart begrepp om 
 de amerikanska nordmannakoloniernas storlek, emedan 
 fornskrifter rorande dessa koloniers senare oden saknas 
 och emedan alia de fornminnen, hvilka vid landets kttr- 
 bebyggande p^traflades, raknades harleda sitt ursprung 
 
36 
 fr&n indianerna. An i dag pitraifas g^ng efter annan i 
 Sverges djupa skogar stenror och andra sp4r efter hemman, 
 Bom sedan digerdoden legat ode; och p& folkets lappar 
 lefva mdngfaldiga sagner om kyrkor (Finnerodja, Ekes- 
 harad m, fl.), hvilka blifvit bortglomda och ofvervuxna med 
 skog sedan den stora forodelsens tid, Dk trakter, som voro 
 fore den samma bebygda, kunnat under &rhundraden ligga 
 glomda och forgatna i hjartat af Sverge, anda till dess de 
 af en handelse p&traffats, ar det icke underligt, att samma 
 ode drabbat de aflagsna nordmannakolonierna k andra si- 
 dan varldshafvet. Vi kunna endast ana, hvad dessa kolo- 
 nier voro och hvad de kunnat blifva. Hade digerdoden 
 icke g&tt harjande fram genom dessa kolonier och brutit 
 den motst&ndskraft, som de egde att varna sig mot de 
 YJlda folkens anfall, hade invandrarnes efterkommande 
 vetat att varna sin nationalitet och icke till en stor del 
 sammansma.lt med landets urinv&nare, hade m&handa hela 
 v4rt adopterade fosterland, ^tminstone en stor del af det 
 samma, an i dag varit ett ''nordmannavalde". 
 
Torwakl sAras dodlifft i stri 
 
wed skraliDgurne. {Sid. 24. 
 
8. Nordmannakolonierna a Grbniand efter digerdoden. 
 
 Omkring kr 1390 foretog en italienare (Venetian) Nicolo 
 Zeno en upptacktsfard till nordliga farvatten och led 
 skeppsbrott vid en o, som af honom kallades Frislanda 
 (Faroarna). Han och bans folk blefvo vanligt mottagna 
 af en nordisk sjokung och tradde i dennes tjenst. Sedan de 
 deltagit i m&nga harfader, kom Nicolos broder Antonio och 
 nedsatte sig i Frislanda samt bodde der i 14 kr, 4 med 
 brodern och 10 ensam. Nicolo for namligen ut p^ upp- 
 tacktsfarder och fann under en af dem Bngroneland eller 
 Grolandia (Gronland), hvarest p&traflfades ett ordnadt 
 kristet samhalle. Detta intraffade n^gra kr efter det irkn 
 Frislanda stormdrifna fiskare hade tusental mil vester om 
 Frislanda upptackt "rika och val befolkade oar", Estoti- 
 landa och Drogio, hvilkas inbyggare voro dels i besittning 
 af en kultur, som bar en nordisk pragel, och dels i saknad 
 af en s&dan. 
 
 Broderna Zenos resebeskrifning, 4tf61jd af en af Antonio 
 Zeno hemford, af Nicolo Zeno d, y. "forbattrad" (=f6rsam- 
 rad) karta ofver de besokta landerna,titkoml558 hos Fran- 
 cesco Marcolini i Venedig och var tillegnad patriarken 
 Aquilegia, en slagting till familjen Zeno. Arbetets titel ar: 
 "De i commentarii del Viaggio in Persiadi M, Caterino Zeno 
 il K. et dello scoprimento dell' Isole Frislanda, Eslanda, 
 Engronelanda, Estotilanda et Icaria, fatto sotto il Polo 
 Artico de due fratelli ^eni etc. In Yenetia per Francesco 
 Marcolini MDLVIII." 
 
38 
 
 V^r frejdade landsman frih. prof, A. E, Nordenskiold 
 yttrade i ett foredrag i Kongl. Vetenskapsakademien i 
 Stockholm den 1 2 april 1 882 p& tal om denna reseskildring, 
 hvilken han pd goda grunder anser vara akta, att fullgoda 
 bevis kunna ur den samma hemtas for p^st^endet, "att en 
 vida lifligare sjofart, an man vanligen forestaller sig, intill 
 borjan af 1400-talet egt rum p& Gronland och narbelagna 
 delar af Amerika. Ett noggrant studium af Zenos karta 
 och af trenne andra kartor fr^n femtonde drhundradet visar 
 dessutom, att man annu har i behMl fyra olika p& nordiska 
 kallor grundade prae-columbiska kartor ofver den nord- 
 vestra delen af den nya varld, som kr 1492 af Columbus 
 oppnades for Europas folk". Sedan derefter meddelats, 
 huru Zenos karta skall ratteligen forst&s, heter det: "Om 
 man med behorigt afseende harp^ jamfor Zenos karta med 
 aldre och nyare kartor ofver landerna kring norra Atlanten, 
 sk skall man finna, att den samma vida noggrannare &terger 
 landkonturerna an allt hvad som ofver samma trakter 
 offentliggjorts till Idngt in p4 sexton hundra-talet. Kar- 
 tan mdste icke vara en kompilation af for handen varande 
 kartmaterial, utan den m&ste vara en kopia af ett aldre 
 kort, grundadt p^ verkliga iakttagelser, s^ omfattande, att 
 de knappast kunna vara gjorda af en sjofarare. Kartan 
 ar tydligen resultatet af en erfarenhet samlad under en 
 m^ng^rig och liflig sjofart i de aftecknade landerna. Denna 
 sjofart kan icke hafva egt rum efter Amerikas upptackt, 
 under de stora geografiska upptackternas ^rhundrade, ty 
 vi kanna med bestamdhet, att under den tiden icke n^gon 
 fbrbindelse fans med Gronland." 
 
 Siyttrar en i dylika fr^gor erkand auktoritet. For alia, 
 som tro, att Columbus var den forste europe, som upp- 
 tackte Amerika, m^ste det vara ett under ofver alia under, 
 att lander k vestra sidan af Atlanten kunde icke blott be- 
 
39 
 
 skrifvas, utan afven noggrant kartlaggas, innan dessa lan- 
 der annu voro upptackta. 
 
 A de aldsta kartor ofver Norden aro tv^ olika lander, 
 den nordligaste delen af den skandinaviska halfon och 
 Gronland, utmarkta med namnet Engroneland eller Engro- 
 nelant. A Nicolai Donis karta, utgifven 1482, finna vi en 
 norr om Nordkap liggande halfo med namnet Engronelant. 
 Samma namn ^.terfinna vi k Claudi Clavi karta at 1427, 
 hvarest namnet Engronelant utmarker den nordligaste de- 
 len af den skandinaviska halfon, men "Gronlandia provin- 
 cia" ett rakt i vester om Europa pi andra sidan "Vest- 
 hafvet" liggande land. Minga geografer ansigo derjamte, 
 att Gronland sammanhangde med den skandinaviska half- 
 on och var en fortsattning af den samma. Att trakten 
 omkring Nordkap har samma namn som Gronland forkla- 
 rar det eljes oforklarliga lorhAllandet, att pifven Gregorius 
 IV i ett investiturbref af ir 831 — omkring 152 kr fore 
 Gronlands upptackt — forklarade, att "green landers" skulle 
 lyda under Ansgars biskopsdome, Sedan den geografiska 
 kunskapen genom nordmannens farder utvidgats, kommo 
 namnen "Gruntlandia" (Glaus Magnus 1567), "Groenlant" 
 (Petro Plamie 1594), "Groen Landt" (Solis 1598) att be- 
 teckna endast nu varande Gronland. A flere af dessa 
 gamla kartor finnes k Gronlands ostra kust utmarkt ett 
 kloster Albia, om hvilket de islandska hafderna icke med- 
 dela nigra underrattelser, men om hvilket en icke ringa del 
 af Zeniernas reseskildring handlar. 
 
 Det heter i denna reseskildring bl. a.: "Sedan han (Nicole 
 Zeno) utrustat tre icke synnerligt stora fart3^g, seglade han 
 i juli minad mot norden och kom till engroneland, hvarest 
 han fann ett munkkloster af preditar-orden och en kyrka, 
 helgad St. Thomas, vid ett berg, som utstoter rok som 
 Vesuvius och Etna. Der finnes en kalla med hett vatten, 
 medels hvilket de uppvarma kyrkan och brodernas bonin- 
 
40 
 gar. Det kommer till koket s& kokhett, att de anvanda det 
 vid matlagning utan tillhjalp af n^gon annan eld; dd bro- 
 det sattes utan vatten i koppargrytor, graddas det som i 
 val uppvarmd ugn. Der finnas sm& trado;&rdar, tackta om 
 vintern. hvilka genom inledning af detta vatten skyddas 
 mot snon och kolden, hvilka i dessa Idngt mot polen belag- 
 na trakter ar ytterst Strang; -pk s^dant satt odla de blom- 
 mor och frukter och m&ngahanda orter, alldeles som i tem- 
 pererade trakter under den ratta ^rstiden. De rda och 
 vilda folkslagen i dessa trakter, som se dessa markvardiga 
 saker, anse derfor munkarne for gudar, bringa dem hons, 
 kott och andra g^fvor och hMla dem som herrar i synner- 
 lig aktning och vordnad. P^ detta satt uppvarma dessa 
 munkar, dk stark frost och sno r^der, sina boningar, och 
 de kunna i ett ogonblick uppvarma och afkyla ett rum 
 genom att slappa in mer vatten eller genom att oppna ett 
 fonster och l^ta Arstidens kold intranga. For klostrets 
 byggnader begagna de intet annat amne an det, som vulka- 
 nen lemnar dem. De taga de glodande stenar, hvilka som 
 gnistor utkastas frdn mynningen af bergets glodhard, och 
 medan de aro som hetast, ofvergjuta de dem med vatten, 
 hvarigenom de falla sender och bilda bitumen eller kalk, 
 hvilken ar ytterst hvit, mycket hMlfast och vid forvaring i 
 kallare aldrig forderfvas. Likartade fr&n vulkanen ut- 
 kastade stenar kunna s4som afsvalnade begagnas till sten 
 for murar och hvalf, ty nar de en gkng svalnat, kunna de ej 
 sondersl^s och brytas annat an med redskap af jarn, och de 
 hvalf, som uppforas med dessa stenar, bibehMla sig stan- 
 digt vackra och oskadade samt aro sk latta, att n^got 
 sarskildt hvalfstod ej behofves. 
 
 "Till foljd af dessa gynsamma forh&llanden hafva de 
 goda laderna uppfort sk m^nga boningshus och byggnader 
 att det ar forv^nande att se. De fiesta tak, som finnas 
 derstades, aro gjorda p4 det satt, att sedan muren ar 
 
41 
 uppfbrd till sin bestamda hojd, draga de den, medan de 
 uppiora hvalfvet, sm^ningom tillsamman, till dess midten 
 bildar ett lagom regntak. Men for regn fruktar man i 
 dessa trakter ej synnerligen ; ty d& det, s&som sagdt, ar y t- 
 terst kallt vid polen, sk smalter den sno, som en g&ng fallit, 
 ej fbrr an nio mdnader af &ret forflutit, ty sk lange varar 
 vintern hos dem. De lefva af vildt och fisk, ty der, hvarest 
 det varma vattnet faller ut i hafvet, finnes en rymlig och 
 stor hamn, som for det varma vattnets skull aldrig fryser 
 om vintern. Der samlas med anledning haraf en sddan 
 mangd hafsf^gel och fisk, att man deraf f^ngar en nastan 
 oandlig mangd. Harmed underh&lles en stor befolkning i 
 granskapet, hvilka de (munkarne) standigt hdlla i arbete, 
 dels med uppforande af byggnader, dels med fS.ngst af f^gel 
 och fisk och med tusen andra gorom&l for klostrets rakning. 
 Deras hus aro belagna vid berget ; de aro alia runda, tjugu 
 fern fot i genomskarning och upptill afsmalnade pk det 
 satt, att ofverst lemnas en liten oppning, hvarigenom den 
 dager intranger, som lemnar Ijus kt boningen. Jorden under 
 ar sk varm, att ndgon kold ej kannes inom hus. 
 
 "Om sommaren komma hit mknga fartyg frkn angran- 
 sande oar, fr^n udden of van om Norge, fr^n Tread on 
 (Trondhjem), och de lora till munkarne allt hvad man kan 
 onska, och de byta sig i stallet till fisk, som man torkar 
 i luften eller kolden, och till hudar af olika slags djur. Pk 
 detta satt forvarfva munkarne sig ved till bransle, utmarkt 
 arbetadt virke, sad och tyg till klader. Sakra om att de 
 tyk sist namda varorna utgora etterlangtade handelsartik- 
 lar i hela den omgitVande trakten, forskaffa de sig utan 
 besvar och moda allt hvad onskas kan. I detta kloster 
 samlas munkar frkn Norge, Sverge och andra land, men de 
 fiesta aro frkn oarna. Och i denna hamn finnas alltid mkn- 
 ga fartyg, som, medan hafv^et ar tillfruset, ej kunna segla 
 
42 
 bort, utan inYanta foljande seglationstid for att komma 
 loss. 
 
 "Fiskarenas b^ar aro af samma form som de skott- 
 spolar, hvilka vafvare begagna, och byggas pk sk satt, att, 
 sedan skinnet tagits af en fisk (sal eller hvalross), spannes 
 det ut ofver en benstomme af samma djur och sammansys 
 merendels i dubbelt lag, hvarigenom man erh^ller en sk 
 god och saker farkost, att det sannerligen ar underbart att 
 se. I storm innesluta de sig i b^ten och l&ta fora sig af 
 vdgen och vinden ofver hafsret, utan nkgon fruktan att for- 
 lisa eller drunkna, och dk de angora land, kunna de utan 
 skada utstd mSnga stotar, De hafva i botten af b4ten en 
 l^ngstrackt sack, som ar buadea i midten, och dk vatten 
 intranger i farkosten, taga de det i den ena halften af 
 sacken, som tillslutes upptill af tvanne trabitar, och Ikta 
 vattnet riana ut genom att oppna bandet nedtill, och sk 
 ofta det behofves, gora d« det utan n^gon svdrighet eller 
 fara. 
 
 *'D4 vidare klostrets vatten ar svafvelhaltigt, leda de det 
 in i de fornamligare invdnarnes rum i karl af koppar, tenn 
 eller sten, hvilka blifva sk heta, att de varma upp stugan 
 som en badstuga, utan afgifvande af n^gon stark eller 
 obehaglig lukt. Dessutom leda de friskt vatten i en murad 
 ranna, belagen under jorden, sk att det ej kan frysa, till 
 midten af garden, der det fkr flyta ut i ett stort kopparkarl, 
 hvilket st^r midt i en kokande kalla. SMunda uppvarma 
 de vattnet till dryck och vattning af tradg^rdarne, och de 
 draga sk mycken fordel af berget, att nkgot mer ej kan 
 onskas. Men storre ifver an for nkgot annat egna de gode 
 faderna kt en omsorgsfuU skotsel af sina tradg^rdar och kt 
 uppforande af stdtliga och vackra och framfor allt beqva- 
 ma boningshus. Ej heller felas dem for detta andamM 
 kunniga man och flitiga arbetare, ty de betala rundligt och 
 lemna rika skanker. I synnerhet aro de granslost frikosti- 
 
43 
 ga mot dem, som bringa frukter ocli fron. Allt detta gor, 
 att har fianes stort tillopp af handtverkare och arbetare, 
 emedan dessa fortjena bra och lefva godt. De fleste af 
 munkarne begagna det latinska spr&ket, i synnerhet de for- 
 namligare och hogt uppsatta i klostret." 
 
 Denna skildring • af naturforh^llanden & Gronland, af 
 nordmannens vattenledningar af eskim^ernas hus och kaja- 
 ker m. m. kan, s&som prof. Nordenskiold framhMer, "ej 
 vara pk mMk hopskrifven kr 1558", det kr, dk Zeniernas 
 reseskildring utgafs. Den m^ste grunda sig pk verkliga 
 iakttagelser, gjorda fore den tid, dk sjofarten k Gronland 
 upphorde, det vill med andra ord saga fore Columbi upp- 
 tackt af Amerika. "Beskrifningen kan endast vara forfat- 
 tad af nkgon, som sett och noga satt sig in i uppvarmning 
 af bostader och vaxthus medels varmvattenledningar, en 
 erfarenhet, hvilken, sk vidt vi veta, icke stod att finna i 
 nkgot af Europas lander. Skilnaden mellan det 'svafvel- 
 haltiga', till dryck odugliga varma vattnet och det vanli- 
 ga kallvattnet hade en frihandstecknare icke p&funnit ; upp- 
 giften, att kallvattensroren leddes under jorden for att vatt- 
 net ej skulle frysa, kan ej vara hopdiktad i Venedig under en 
 tid, dk afven den lardaste ej hade en aning om temperatur- 
 forhMlanden i lagren narmast jordytan ; den oppna vak, 
 som de varma kallorna afven om vintern underh&lla i hafs- 
 isen, hade man kanske kunnat tanka sig, men den med 
 verkligheten sk val ofverensstammande uppgiften, att salar 
 ("fisk") och fkglar om vintern i stora skaror samla sig i 
 dylika vakar, m&ste antingen bero pk egen erfarenhet eller 
 pk studiet af den arktiska literaturen fr^n det sista kr- 
 hundradet." 
 
 Af berattelsen framg&r otvetydigt, att de s. k. skralin- 
 garne eller eskim^erna fattat fast fot k Gronland efter diger- 
 dodens harjningar och efter det fk kr fore den italienske 
 riddarens ankomst timade anfallet k Vesterbygden. De and- 
 
44 
 lige faderna i klostret (Alba?), hvilka harstammade icke 
 blott fr^n de af nordman bebodda oarna och fr^n Norge, 
 utan afven fr&n Sverge, och hvilka, enligt skildringen, voro 
 i besittning af en ganska hog bildning, hade lyckats hos 
 "de r&a och vilda folkslagen i dessa trakter" vinna synner- 
 nerlig aktning och vordnad. Klostret med dess mdnga 
 byggnader omgafs troligen af en "blandad" befolkning. Den 
 "stora befolkning, som bodde i granskapet" i runda bo- 
 ningar och sysselsatte sig med f&ngst af fdgel och fisk, torde 
 hafva varit hufvudsakligen eskim&er; de mdnga "kunniga 
 mannen" och flitige arbetarne, hvilka mot rundlig betal- 
 ning voro munkarne behjalpliga vid uppforandet af bygg- 
 nader, hvilkas hvalf egde en likhet med de hvalf, som p&- 
 traffas bland ruinerna i Mexiko och Centralamerika, voro 
 sannolikt nordman. Attdennafolkblandningkom att i fram- 
 tiden medfora olycksdigra foljder, skola vi snart erfara. 
 Handelsforbindelsen mellan Gronland och de skandinaviska 
 landerna var ganska liflig. Hvarje sommar ankommo och 
 afseglade "m^nga fartyg", hvadan munkarne icke behofde 
 lida nkgon brist p& for vildarne begarliga bytesvaror. For- 
 bindelsen med Gronlands ostra kust, k hvilken det i fr&ga 
 varande klostret, enligt Zenos karta, skall hafva legat, blef 
 imellertid efter ndgra ars forlopp af oofvervinneliga natur- 
 hinder afbruten. Ivar Boardson yttrar derom: "S& saga 
 vise man, att det ar tv4 dagars och tvk natters segling fr4n 
 Snefelsnes p^ Island till Gronland, och der ligger Gunbjorns- 
 skar ratt midt p& vagen. Detta var den gamla karsen, 
 men nu har det kommit is norr i fr^n s^ nara detta skar, 
 att man icke utan lifsfara kan segla denna gamla led." 
 
9. Nordmannakolonierna i Vinland efter digerdbden. 
 
 '^ TIT* en det ar icke blott om "Engroneland" och lefnads- 
 ^Y-Jk^ sattet derdtades, som den ofvan namda reseskildrin- 
 gen meddelar upplysningar, utan ocks^ om lander, hvilka, 
 enligt hvad kartan utvisar, l&go soder eller sydvest om 
 Gronland och foljaktligen utgjorde delar af den amerikan- 
 ska kontinenten och de nara den samma liggande oarna, i 
 norr Estotilanda, i soder Drogio. 
 
 ''For tjugu sex kr sedan", sk borjar denna skildring, 
 "r&kade n^gra fiskarb&tar ut for en sv^r storm och drefvos 
 redlosa omkring p4 hafvet under n&gra dagar, anda tills 
 de, 6ik stormen lagt sig, upptackte en 6, kallad Estotilanda, 
 belagna mer an tusen mil vester ut fr^n Frislanda." 
 
 Den tidsuppgift, som har meddelas af Antonio Zeno, 
 hvilken bodde i "Frislanda" {k Faroarna) frdn omkring 
 1392 till omkring kr 1406, utvisar, att fiskarb^tarnes miss- 
 ode mdste hafva intraffat under n^gotdera af &ren 1365 — 
 1380, mer an ^% drhundrade sedan den forsta nordmanna- 
 kolonien grundats i de nu varande New Englands-sta- 
 terna och irkn 15 till 30 kr sedan digerdoden harjade i 
 dessa nejder. A Zenos karta ar Estotilanda genom en bred 
 hafsarm skildt fr&n Engroneland (Gronland) samt ligger 
 rakt i sydvest om sist namda land. Namnet Estotilanda 
 ar sakerligen ett r^dbr&kadt fornnordiskt namn, men hvil- 
 ket? Mojligen har kolonien p^ v4ra faders sprdk hetat 
 Osterland (Austerland) till skilnad irkn ett langre i vester 
 liggande Vesterland, liksom man i moderlandet Gronland 
 
46 
 kallade den ena kolonien Osterbygden och den andra Vester- 
 bygden. 1 soden om delta Osterland l^g en landstracka 
 kallad Synrihygd (Sodra bygden), bvilket ar det namn, med 
 hvilket Nya varlden betecknas k en p& 1300-talet forfardi- 
 gad, i den s. k. Rymbegla intagen varldskarta.* Liksom 
 svenskarne vid sin bosattning i Sverge kallade land- 
 strackorna vester och soder om Upland Vestermanland och 
 Soderraanland, s^ kallade ocks4 nordmannen i Vinland lan- 
 dets olika delar efter de vaderstreck, i hvilka de ISgo. 
 
 "En af farkosterna", fortsatter den italienska berat- 
 telsen, "forliste har, och dess sex man togos till f;S,nga af 
 infodingarne samt fordes till en mycket vacker och val be- 
 folkad stad. Har lat stadens konung mdnga tolkar kom- 
 ma, utan att finna n&gon annan, som forstod fiskarenas 
 spr&k, an en latinare, som genom en likartad olyckshan- 
 delse blifvit kastad till on. PA konungens vagnar fr^gade 
 han dem, hvilka de voro och hvarifr^n de kommo. Han 
 samlade svaren och framforde dem till konungen, hvilken, 
 d& han tagit reda p& forhdllandena, onskade, att de skulle 
 s\k sig ned i landet. D4 de icke kunde gora annorlunda, 
 lydde de befallningen och drojde fem kr pA on. De larde sig 
 spr&ket, och i synnerhet en af dem besokte olika delar af 
 on. Han sade, att den ar foga mindre an Island, men mer 
 fruktbar och har i midten ett hogt berg, pA hvilket de fyra 
 floder upprinna, som bevattna landet." 
 
 Af denna korta skildring framg&r ovedersagligt, att 
 fiskarena kommit till ett civiliseradt samhalle. En indian- 
 by, afven den allra storsta af dem, kan icke kallas af ndgon, 
 allra minst af en med skonhetssinne utrustad italienare, "en 
 mycket vacker och val befolkad stad". Nordamerikas indi- 
 aner hafva aldrig — om man undantager n4gra stammar i 
 Arizona och New Mexiko samt aztekerna och fore dem 
 toltekerna i Mexiko — haft fasta bostader eller bott i "myc- 
 
 •) Aterglfven i A. E. Holmberge "Nordbon under hednatlden" l:Bta uppl. eld 201. 
 
47 
 ket vackra stader". I spetsen for folket i den omnamda 
 staden stod en "konung", en af de hofdingar eller lagman, 
 "hvilkens hander utforde folkets vilja". Att han egde mkn- 
 ga tolkar i sin tjenst ar ett indirekt bevis p& en liflig han- 
 delsforbindelse med olika nationer. Hvad ^ter uppgiften, 
 att landet var en o, betraffar, kan den samma med skal 
 dragas i tvifvelsmM. Lander, hvilka icke blifvit noggrant 
 undersokta, betraktades af forntidens geografer merendels 
 s&som oar. Anda in i det 1 3:de seklet af bildas Sverge k 
 kartor s&som en norr om Tyskland liggande o, 'Skandia". 
 
 Om inv&narne i den omnamda staden yttrar skildrin- 
 gen : "Inv4narne aro kunniga och egna sig kt samma yrken 
 som vi. Han (Antonio Zeno) tror, att de i forna dagar 
 haft forbindelse med oss, ty han sager sig i konungens bok- 
 samling hafva sett latinska booker, hviika in gen af dem nu 
 mera forstod. De bafva ett eget spr&k och egna skriftecken 
 och alia slags metaller, framfor allt ofverflod pk guld. Deras 
 handel sker pk Engroneland, hvarifr^n de hemta skinn- 
 varor, svafvel och beck (tran?), och han sager, att mot 
 soder finnes ett stort, folkrikt land, mycket rikt -pk guld. 
 De sk korn och bereda mjod, d. v. s. en dryck, som de nor- 
 diska iolken begagna s&som vi vin, De hafva skogar af 
 ofantlig utstrackning, och de bygga hus med murar, och 
 der finnas mknga stader och byar. De bereda b&tar 
 och segla med dem, men de anvanda icke magnetnAlar, och 
 ej forst^ de att finna norr med kompassen. Till foljd har- 
 af Yoro dessa fiskare hogt uppburna, sk att konungen san- 
 de dem med tolf farkoster mot soder till ett land, som de 
 kallade Drogio." 
 
 Att folket i Estotilanda idkade jordbruk, sAdde korn 
 och beredde mjod, att det bodde i vackra stader och byar, 
 idkade handel och sjofart sAsom binaringar samt egnade 
 sig for ofrigt kt samma yrken som den tidens italienare, 
 allt bevisar, att det har icke ar fr^ga om eskim^er eller 
 
48 
 indianer. Nar det sedan upplyses, att latinska bocker p&- 
 traifades i en der varande boksamling, att folket egde ett 
 "eget sprdk, egna skriftecken och alia slags metaller, fram- 
 for allt ofverflod pS. guld", att det egde kannedom om ett i 
 soder liggande land, hvarest det fans god tillgdng p& denna 
 adla metall, att landets sjoman. utan kannedom om kom- 
 passen, beseglade floder och haf, s^ bestyrka alia dessa 
 lappgifter antagandet, att de "frislandske" fiskarena storm- 
 drifvits till en nordmannakoloni & Amerikas fastland, en 
 koloni, hvilken, trots digerdodens harjningar, under hvilka 
 de i latinska spr&ket kunnige katolska presterna och mun- 
 karne bortryckts, dock var af den storlek och betydelse, 
 att dess hogste ambetsman i de skeppbrutnes ogon var en 
 "konung" ofver "m&nga stader och byar", ofver ett land, 
 som^ofverflodade af varldens goda". Det egna spr^ket som 
 inv^narne talade, var utan tvifvel v^ra faders tungom&l, 
 norraena-m&l, deras egna skriftecken, nordiska runor. Det 
 "stora ofverflodet pk guld", troligen tunga af den adla 
 metallen forfardigade armringar och broscher samt rika 
 guldbeslag k vapen och dryckeshorn, hade sv4rligen kun- 
 nat erhMlas frdn det p^ guld fattiga Gronland, k hvilket 
 inbyggarne drefvo handel : det m^ste hafva erh&llits frdn 
 det omnamda stora guldlandet i soder, fr&n Mexiko, med 
 hvilket land nordmannen i s&dan handelse stodo i handels- 
 forbindelse flere mansMdrar, innan Cortez med sina spani- 
 orer inryckte i Montezumas hufvudstad. 
 
 Men hvar i Amerika l^g det af italienaren omtalade 
 Estotilanda? A Zenos i Venedig dr 1561 tryckta karta ser 
 man, att landet i frkga ligger under samma breddgrad som 
 Sverges sodra del, och ar det foljaktligen Labrador, hvars 
 kliniat under forna dagar mojligen varit ett annat an i 
 v&r tid. 
 
 Att Labrador fordom kallats Estotilanda eller Estoti- 
 lant, innan portugiserna g4fvo det namnet Terra Labrador 
 
49 
 (Odlingsbart land), derom vittna icke f4 kartor frdn 1500- 
 och leOOtalen. A Judseis karta af 1593 lases bredvid 
 Terra Labrador namnet "Estotilant". Petro Planciers 
 karta af 1594 har "Estotilant" och Terra de Labrador, De 
 Brys karta af 1596 har "Terra Estoti", bredvid Terra de 
 Labrador. Solis karta af 1598 har endast "Estotilant", 
 men deremot lases & Quadi karta af 1600 b^de Labrador 
 och "Estotiland", det senare namnet med fin stil, hvilket 
 synes antyda, att landets gamla namn var p^ vag att ut- 
 trangas af det nya namnet, 
 
 Med Estotilanda forstod man dock icke endast nu va- 
 rande Labrador, utan derjamte de norr om Hudsonviken 
 liggande landerna, ja, Lindschot kallar allt land, liggande 
 norromSt. Lawrenceflodenmed ett gemensamt namn "Esto- 
 tiland". Hum l&ngt i soder det samma ans^gs stracka sig 
 under 13:de och 14:de ^rhundradena, ar sv&rt, ja, nastan 
 omojligt att afgora. D^ de europeiska nationerna tinder de 
 stora upptackternas tidehvarf kommo till Amerika, g&fvo 
 de kt landstrackor, som af dem "upptacktes" eller togos 
 i besittning, nya namn. De namn, som fordom betecknat 
 ett storre omr^de, inskranktes derigenom till ett mindre 
 s^dant. Genom namn s^dana som Terra de Bacalaos, 
 Terra Corterealis m. fl. kom namnet Estotiland slutligen 
 att trangas allc mer upp mot norden och betecknade slut- 
 ligen endast v^ra dagars Labrador. 
 
 Under den tid, dk nordmannakolonierna besoktes af de 
 "frisiske" fiskarena, torde Estotilandas granser hafva 
 strackt sig anda till Norumbega. A ett stort antal gamla 
 kartor betecknar detta namn sk val ett vidstrackt land- 
 omr&de i nu varande Massachusetts som ocks& en betydlig 
 stad, hvilken troligen blifvit af nordman aniagd \kngt fore 
 Columbi fodelse. Det ar icke omojligt, att detta landskap 
 Norumbega en g^ng varit en sydlig del af Estotilanda och 
 att den "val befolkade stad", till hvilken de skeppsbrutne 
 
50 
 iiskarena ankommo, var ingen annan an stadeti Norumbe- 
 ga, som kr 1569 befans vara tre fjerdedels engelsk mil l&ng 
 och som annu 1583 raktiade 80 bus, den stad, hvars miner 
 prof. E. N. Horsford nyligen trott sig finna nara Water- 
 town vid Cbarlesfloden i Massachusetts. 
 
 Utom Estotilanda larde framlingarne kanna, sdsom 
 Byss meddelats, ett soder ut liggande land, Drogio, bvarest 
 vildar drogo omkring och forde blodiga fejder med hvar- 
 andra. Nordmannakonungen i Estotilanda sande framlin- 
 garne i tolf farkoster till detta land, som sannolikt ocks& 
 kallades Synribygden (namnet brukadt i inskrankt bety- 
 delse). "Under ditresan", sager berattelsen, "r&kade fiskare- 
 na ut for en s& sv4r storm, att de ans&go sig forlorade; 
 och d& de undg&tt denna grymma dod, utsattes de i stallet 
 for den allra grymmaste. De fleste af dem blefvo namligen 
 •efter att hafva till f;S.n gat agits, uppatna af vildarne, som 
 Ato manni>kok6tt och ans4go det for en mycket smaklig 
 foda. Men d4 en af fiskarena med sina foljeslagar larde dem 
 sattet att fdnga fisk med nat, raddade han lifvet. Han 
 fdngade dagligen mycken fisk i hafvet och sotvatten och 
 skankte den kt de fornamste. Harigenom tillvann han sig 
 s& mycken valvilja, att han blef af hMlen, alskad och hog- 
 aktad af hvar och en. D4 ryktet harom spridt sig till nar- 
 boende folk, fick en grannhofding sk stor lust att hafva 
 framlingen hos sig och se, huru denne utofvade sin beun- 
 dransvarda konst att fS,nga fisk, att han borjade krig med 
 den hofding, hos hvilkea fiskaren vistades. S&som makti- 
 gare och battre krigare, segrade han till slut, och fiskaren 
 sandes jamte de andra afven till honom. Under de 13 kr, 
 som fiskaren vistades i dessa trakter, sade han, att han p^ 
 detta satt blifvit utlemnad till mer an fem och tjugu herrar, 
 af hvilka den ene alltid borjade krig med den andre blott 
 for att hafva honom hos sig. Standigt flyttande och utan 
 att n&gonsin for lAng tid hafva en boningsplats, besokte 
 
51 
 han sdlunda och larde kanna nastan hela landet. Han sa- 
 ger, att det var ett stort land, nastan som en ny varld, men 
 folket ar rMt och lider brist pk allt, ty de gk alia nakna, 
 och ehuru de lida af grym kold, veta de ej att klada sig med 
 skinnen af de djur de taga under jagten; de hafva intet 
 slags metaller, lefva af jagt och begagna lansar af tra med 
 tillspetsad anda och b^gar med strangar af djurskinn. De 
 aro mycket vilda, fora dodliga fejder sins emellan och ata 
 hvarandra. De hafva hofdingar och bestamda lagar, myc- 
 ket olika hos olika stammar. Men ju langre man fram- 
 tranger mot sydvest, desto mer bildning finner man, till 
 fbljd af det milda klimat, som der r^der, s& att der finnas 
 stader och afgudatempel. Der offras manniskor, som spisas 
 efterdt, och der kanna de ndgot till att begagna guld och 
 silfver." 
 
 Prof. Nordenskiold, som kritiskt granskat denna berat- 
 telse, yttrar, att den samma icke kunnat diktas i Italien 
 vid den tid, dk broderna Zenos reseskildring utkom : den 
 m&ste vara grundad p& verklig erfarenhet och i hufvudsak 
 sann, Att inbyggarne i det soder om Estotilanda liggande 
 landomrAdet voro kannibaler och att de icke ens kunde f;§.n- 
 ga fisk aro uppgifter, hvilka vid forsta p^seendet forefalla 
 tvifvelaktiga. Men de torde dock vara sanna. De jam- 
 forelsevis hogt bildade aztekerna i Mexiko voro, s^som 
 fiskaren sanningsenligt meddelar, manniskoatare, och kon- 
 sten att f&nga fisk med nat eller krok hade halfon Califor- 
 niens inv&nare icke lart sig, d^ jesuitmissionerna anlades 
 derstades. Det ar ju mojligt, att de vilde indianerna och 
 nordmannen lart denna konst liksom konsten "att klada 
 sig med skinnen af de djur de taga under jagten", liksom 
 vildar i v^ra dagar af europeiska missionarer lara sig sist 
 namda konst. Af islandska fornskrifter kanna vi, att nord- 
 man varit hofdingar for indianstammar har i landet och 
 bland dem egt stort anseende, Kolonierna k landets nord- 
 
52 
 
 ostra kust mdste ocks& under tidens langd utofvat infly- 
 tande p& de narboende stammarne, hvilket inflytande seder- 
 mera okades genom rasblandning. Foljden af detta blef, 
 att indianerna sm&ningom hojde sig i kultur ofver den l&ga 
 st&ndpunkt, som de innehade, dk den "frislandske" fiskaren 
 var hos dem en f;a,nge. Dennes kannedom om det sydvest 
 fr&n Drogio liggande landet, dess stader, afgudatempel, 
 manniskooffer m, m. ofverensstammer till alia delar med den 
 mexikanska kulturhistoriens vittnesbord och utgor ett be- 
 vis p&, huru l^ngt mot norr ryktet om Montezumas rike 
 och makt spridt sig. Att nordmannen stodo i handels- 
 forbindelse afven med de vilde inv&narne i Drogio, framg^r 
 af berattelsens slut, hvarest meddelas, att den i frdga varan- 
 de fiskaren lemnade sina olyckskamrater i det inre af landet 
 och flj'dde mot kusten till det egentliga Drogio. Har drojde 
 han i tre kr, efter hvilken tids forlopp tre fartyg ankommo. 
 De Yoro fr&n Estotilanda, och han blef k dem med noje mot- 
 tagen, emedan han kande landets sprdk. Genom att delta- 
 ga i deras "handelsresa" blef han en formogen man, lat i 
 Estotilanda utrusta ett eget fartyg, afseglade med det sam- 
 ma och ^terkom lyckligt till nordmannafursten k "Fris- 
 landa", medforande till honom "underrattelsen om detta 
 mycket rika land". 
 
El 
 I 
 
10. Nordmannakoloniernas undergang. 
 
 Sr^en ofvan anforda berattelsen visar, att nordmanna- 
 ^^ kolonierna i Amerika icke utpl&nades genom diger- 
 doden. Men folkets andlige ledare voro af den samma 
 bortryckta, och sjofarten, genom hvilken forbindelsen med 
 moderlanderna uppratthMlits, afstannade, sedan drottning 
 Margareta ^r 1389 stalt infor ratta de kopman, hvilka 
 seglat till Gronland och k detta "Kongliga Tafel-gods" 
 drifvit handel, och sedan isen vid Gronlands kuster gjort 
 seglatsen dit lifsfarlig, om icke omojlig. 
 
 Samtidigt harmed p^gick en valdig "folkvandring" 
 bland landets urinY&nare. De svage "skralingarne", som 
 innehade Vinland i Leifs och hans efterfoljares dagar, voro 
 vid den "frisiske" fiskarens ankomst till Estotilanda redan 
 fordrifna. Nordmannens grannar voro nti de ''mycket vilde" 
 indianerna, hvilka forde "dodliga fejder" sins emellan och 
 med andra folk, Eskim&erna drefvos af dem allt langre 
 upp mot norden och kastade sig slutligen in k Gronland. 
 Yesterbygden, den svagaste nordmannakolonien, uppsluka- 
 des i denna folkvandrings vdgor, hvarefter inkraktarne 
 spridde sig ofver landet. Efter nkgra ar kommo nya in- 
 vandrareskaror fr^n det amerikanska fastlandet, och Oster- 
 bygden delade samma ode som systerkolonien. 
 
 Annu for 100 ^r tillbaka fans det bland eskim^erna pa 
 Gronland en tradition, att en"kablunat"(utlanding) engkng 
 i deras forfaders tid h^nat en gronlandare for det han icke 
 knnde skjuta f^glar sk sakert som den forre. Den hdnade 
 
54 
 
 mannen lade d& en pil pd bdgen och skot "utlandingen". 
 Detta dr&p ledde till krig mellan gronlandarne och de i 
 landet boende "utlandingarne", ett krig, i hvilket de forra 
 afgingo med seger och de senare utrotades. Om det starka 
 ras- och nationalhat, som under detta krig vacktes, vittnar 
 gronlandarnes p&st4ende, att dessa "kablunat" voro hun- 
 dar, hvilka forvandlats till manniskor. 
 
 Afven de islandska hafdema meddela, att strid uppstod 
 mellan nordman och skralingar p& den vestra kusten, och 
 pkstk, att 18 af de forstnamda stupade i den forsta drabb- 
 ningen. Under det fiendtligheterna pdgingo, kastade sig 
 massor af skralingar in i Vesterbygden och lyckades efter 
 en fortviflad strid utrota nordmannen derstades. Detta 
 skedde omkring dr 1379. 
 
 Ryktet om tilldragelsen spred sig till hufvudkolonien 
 Osterbygden. Biskopen uppmanade d^ lagmannen Ivar 
 Beer att t&ga dit och fordrifva skralingarne. Lagmannen 
 lydde denna uppmaning, t^gade till Vesterbygden, men 
 fann derstades icke en enda manniska, endast en hop half- 
 vilda hastar, notkreatur och fdr. 
 
 Efter forloppet af 39 kr drabbades Osterbygden af en 
 liknande odelaggelse. I en bulla, som p&fven Nikolaus V ut- 
 fardade 4r 1448 till biskoparne pa Island, uppmanas dessa 
 att "sorja for lemningarna af den gronlandska kyrkan efter 
 den olycka, som trettio kr forut (s&ledes kr 1418) ofver- 
 gktt den samma, d^ barbarers flotta frAn det tillgransande 
 hedningalandet hade kommit och odelagt bygderna, bort- 
 fort invdnarne, forstort de heliga, kt Gud invigda templen 
 och utbredt en allman forodelse, fr&n hvilken endast nio 
 langst bort liggande kyrkosocknar, som af bergen betack- 
 tes och skyddades, blifvit skonade jamte de f&, som und- 
 kommit frdn fAngenskapen och ^tervandt till sin a forna 
 hemstallen".* 
 
 • " ex finitimls littorlbus Paganoruni ante annos XXX clasBe navall Barbarl 
 
 Insurgentes cunctum habltatorum ibidem populum crudeli invaeione aggressi et ipsam 
 
55 
 
 S& skref pdfven i Rom 1448. Men 48 kr derefter, dk 
 Columbus upptackte San Salvador, dd skulle ingen i Euro- 
 pa egt kannedom om tillvaron af land k andra sidan At- 
 lantiska hafvet ! Den p^fve, som 1898 sitter -pk pdfvestolen, 
 sager ja och amen till anglo-amerikanska forfattares pdst^- 
 cnde, att "med Columbus kom 1492 kristen tro for forsta 
 g^ngen till Amerika". Men i det vatikanska biblioteket i 
 Kom, finnes bland annat ett dokument, dagtecknadt "ann. 
 Dom. MCCCXXVII et XI die mensis Augusti", som vitt- 
 nar, att p&fvestolen drog inkomster frkn ett bakom Atlan- 
 ten liggande biskopsdome 165 kr, innan Columbus foretog 
 sin "upptacktsfard".* 
 
 Dk eskim^erna anfollo nordmannakolonierna k Gron- 
 land, Yoro de samma forsvagade, icke blott genom diger- 
 doden utan kanhanda lika mycket genom utvandring: 
 Sedan nordmannen -pk Gronland under sina handelsfarder 
 till Vinland lart kanna detta "mycket rjka land", drojde 
 det icke lange, innan storre och mindre emigrantskaror lem- 
 nade Gronland och afreste till sina i Yinland boende lands- 
 man eller forenade sig med urinv^narne derstades. En 
 anglo-amerikansk forskare, den forut omnamde prof. Hors- 
 ford, uppskattar dessa utvandrares antal anda till 10,000. 
 
 Nordmannakoloniernas k Gronland andliga lifskraft var 
 derjamte genom p&borjad assimilering med narboende vilda 
 folk betj^dligt forslappad. Den hos de forste nybyggarne 
 starka national- och sjelfstandighetskanslan var hos m^nga 
 af deras efterkommande forsvunnen, minnena af fadrens 
 bragder utpl^nade. Det hade k Gronland uppvaxt ett nytt 
 slagte, bland hvilket fans m^nga, som ej ens ville vidkan- 
 nas sina nordmannaanor. Mer an en af dem uppoffrade 
 
 patriam redeeque eacras igne et gladio devastantes. boIIs Insula novem relictis Eeclesiis 
 parochialibus, quae latiseiiuig dicitur extendi terminis, quas proprii crepidinee montium 
 commode adire non poterat. " 
 
 * Dokumentet i friiga &terfinne8 i J. H. Schlegels "Samlung zur daniscben Geechichte" 
 I: s. 177. Kopenhttgen 1771. 
 
56 
 allt: religion, spr&k, nationalitet och civilisation for att ej 
 blifva af de kringboende vildarne kallad ' kablunat (utlan- 
 ding). De nordmannaattlingar, hvilka ej ville hafva nAgot 
 att skaffa med sin a faders rika och skona spr^k, utan hellre 
 talade det fattiga och fula eskim&spr^ket, och hvilka s&go 
 i allt, som egde nordmannapragel, nSgonting "utlandskt", 
 hade intet hogre m^l for sin strafvan an att blifva riktiga 
 — eskim&er och indianer, i allt lika de "infodde". 
 
 Det finnes skriftliga handlingar, hvilka bestyrka, att 
 ofvanst&ende icke ar en dikt. Biskop Gissle Oddson i Skal- 
 holt p& Island sager, att "Gronlands inv^nare frivilligt 
 affollo fr&n den sanna tron och kristendomen och ofver- 
 gingo, glomska af all arbarhet och dygd, till de amerikau- 
 ska folken. Man anser namligen, att Gronland ligger nara 
 Vesterlanderna. Haraf har det kommit, att de kristna af- 
 h^llit sig fran seglats p^ Gronland". 
 
 Detta affall egde rum 1842 — 37 kr, innan skralingarne 
 anfollo Yesterbygden. Affallet omfattade dock visst icke 
 alia nordman k Gronland. Icke mindre an 7 katolska bi- 
 skopar funnos derstades, den ene efter den andre, sedan 
 affallet egt rum. Uppgiften ar dock betydelsefall, emedan 
 den visar, att ett dylikt affall fr^n den "allena saliggoran- 
 de romersk-katolska kyrkan" var mojligt redan 1342, 6k 
 den kraftfulle Jonas Calvus annu satt p& Gronlandsbiskops- 
 stol. Sedan digerdoden bortrj^ckt de fleste af '"den andliga 
 kulturens barare", sedan ytterligare nSgra mansMdrar for- 
 svunnit, voro den kristna tron och den kristna kulturen 
 forsvunna och de fiesta af nordmannens attlingar samman- 
 smalta med de af de forste nybyggarne s^ djupt foraktade 
 skralingarne. Liksom den skeppsbrutne kampar for lifvet, 
 afven sedan alia hans olyckskamrater forolyckats, kampade 
 dock for visso enskilda nordmannaatter langre an hufvud- 
 massan af folket mot "den forstorelsens flod", i hvilken 
 spr&k, religion och sed hopplost dranktes ; och dessa nord- 
 
57 
 mannaatters afkomlingar torde annu kunna skiljas fr^n 
 de oblandade eskim^erna k Gronland. 
 
 Har fortjenar att anforas hvad vdr frejdade landsman 
 prof. Nordenskiold yttrar i denna frkga. Han sager: "En 
 mindre koloni af en civiliserad ras, om den ar helt och h^llet 
 skild fran moderlandet, kan icke i langden bibeh^lla sig 
 bland ett vildt jagarefolk. Ungdomens forkarlek for jagt- 
 lifvet gor, att redan den andra generationen antager vildens 
 lefnadssatt och spr4k, och den tredje har i de fiesta fall 
 forlorat allt minne af sin harkomst. Jag har sjelf kant 
 eskim^er med det akta svenska namnet Broberg, hvilka, 
 ehuru soner till en i Sverge fodd fader och en gronlandsk 
 moder samt uppfostrade i en dansk-gronlandsk koloni. ej 
 kunde tala nSgot annat tungom&l an eskim^-spr^ket och i 
 allt voro nastan fullkotnliga eskim^er — om Sverge hade 
 de endast en dunkel aning. I fall det danska Gronland nu 
 under ett ^rhundrade blefve lullkomligt skildt frSn moder- 
 landet, sk skulle efter denna tids forlopp landets befolkning 
 helt sakert vara s^ fullkomligt eskim^iserad, att hvarje 
 minne om forbindelsen med Europa forsvunnit". 
 
 Spillror af nordmannakolonierna p& Gronland torde 
 dock hafva funnits till under en langre tid an den af prof. 
 Nordenskiold antydda. Ar 1530 — ett hundra tolfdr efter 
 det Osterbj'gden odelades af skralingarne — stormdrefs den 
 islandske biskopen Amund frdn Skalholt till Gronland 
 pk aterresa fr^n Norge; och kom han dervid, enligt en is- 
 landsk anteckning, "s^ nara intill den gronlandska kusten 
 vid Harjulfsnas, att han kunde se, huru folket p& land dref 
 in boskapen, men han kom ej att stiga i land, emedan en 
 god vind genast yppade sig, som foljande natten forde 
 skeppet till Island." — Ar 1625 — sex hundra fyratio tre dr 
 efter det den forste nordmannen satte sin fot p& Gronlands 
 jord — drefs i land p& Island en gronlandsk bdt, "med senor 
 och trapliggar ihopfogad och med salspeck beckad", samt 
 
58 
 en dra, p& hvilken dessa ord stodo med runor ristade: "Oft 
 var ek dasa, dur ek dro thik'"(ofta var jag trott, d4 jag drog 
 dig). Om denna berattelse, hvilken lases i Cranz "Gron- 
 lands Historia" I: 343— H44, ar tillforlitlig, s& framgdr af 
 den samma, att v&ra faders tungomAl bibeh^llit sig hos 
 enskilda personer p4 Gronland i omkring 200 kv efter det 
 Osterbygden blifvit odelagd. Ar 1752 besokte eskimder 
 kolonien Ny Herrnhut och berattade, att p& Gronlands 
 ostra kust funnos storvaxta manniskor med stora skagg 
 och ett sjungande uttal af de gronlandska orden, 1757 
 meddelade andra eskim^er for en af de tyske missionarerna 
 i namda koloni, att "p& ostra sidan mellan bergen bo 
 manniskor, som nastan alia &r om v4rtiden komma till 
 tamligt antal ned &t sjokusten. Gronlandarne fly dk af 
 fruktan for dessa manniskor, som de s&som mycket grym- 
 ma och tillika fabelaktigt beskrifva, sk fort de kunna i sina 
 b&tar, dit dessa manniskor af brist pk fartyg ej kunna folja 
 dem, utan skjuta bara efter dem med pilar, hvilka de p& 
 ryggen bara i ett koger. Sedan forderfva de deras hus, taga 
 derutur med sig hvad de kunna nytja och begifva sig till 
 sina berg igen."* Aro dessa berattelser sanna, sk ligger 
 det antagandet nara till hands, att spillror af de nord- 
 mannakolonier, hvilka enligt "den helige faderns" uttryck, 
 "af bergen betacktes och skyddades'', bibeh&llit sig anda 
 till det ]8:de seklet, utan att affalla frkn "blodshamdens 
 bud", afven om de afifallit fr^n all annan "nordisk sed och 
 sedvanja". 
 
 I Vinland dukade nordmannakolonierna utan tvifvel 
 under pk samma satt och af samma orsaker, hvilka har 
 ofvan blifvit antydda, dock med den skilnad, att nordman- 
 nen i de nu varande New Englands-staterna assimilerades 
 med narboende indianstammar, hvilka, s&som jag forut 
 framh^llit, genom denna assimilering i viss mkn hojdes fr^n 
 
 * Craiz: Groulands HUt. I: 347—348. 
 
59 
 
 det vilda, kannibaliska tillstdnd, i h-vilket de "frislandske" 
 fiskarena p&traffade dem. Dylik sammansmaltning har, 
 sdsom bekant ar, egt rum har i landet i en l^ngt senare tid. 
 I de franska kolonierna i det gamla Louisiana hade "en 
 stor del af ungdomen indianblod i sina ddror", och an i 
 dag aro "halfblodsindianer" ingen sallsynhet i den aflags- 
 na vestern. Till och med i Sverge fodda och uppfostrade 
 landsman, hvilka under en langre tid vistas s^som jagare 
 eller "trappers" i de stora skogarne, blifva ofta "halfvilda" 
 och kunna derefter endast med sv&righet trifvas i hvad de 
 kalla "civilisationens tv^ngsbojor". 
 
60 
 
 1 1. Minnesmarken efter nordmannen. 
 
 "Sry'ade nordmannen egt varaktiga kolonier har i landet, 
 jiTjkj s^ hade en mangd miner och fornfynd tvifvelsutan 
 deroni burit vittne. Fr^nvaron af fornlemningar, harstam- 
 mande fr^n nordmannen, ar ett bevis pk, att berattelsen 
 om deras nybyggen i Amerika fore Columbi dagar ar en- 
 dast en sanninglos saga." 
 
 S^ yttrar en anglo amerikansk forfattare och anser sig 
 dermed hafva lost fr^gan. Men m&nne fornlemningar aro 
 det enda, hvarigenom en historisk sanning bevisas ? Huru 
 mdnga ''miner" fr^n den d&drika vikingatiden finnas i be- 
 hMl i den skandinaviska Norden? De aro i sanning latt 
 raknade, men deraf f^r man val icke draga den slutsatsen, 
 att folkmangden derstades var obetydlig eller att landet 
 under i fr&ga varande tid var obebodt. Vid EriksQarden 
 & Gronland, hvarest sk m^nga af fornhafdernas storman 
 bodde, har p^traffats icke en attehog, icke en silfverpenning, 
 icke en spannbuckla, icke ett svard eller en stridsyxa, en- 
 dast en runsten, tre qvarnbitar, n4gra grafstensfragment 
 och flera stycken sk kallad klockmetall. Svenskarne grun- 
 dade det ryska valdet 128 kr, innan en nordman satte sin 
 fot p& Amerikas fastland, och herskare af Ruriks att sutto 
 p& Rysslands tron anda till 1598, men huru m^nga forn- 
 lemningar, harstammande fr^n v^ra fader, finner man i det 
 af dem beherskade Novgorod och Kiew eller vid Peipussjon, 
 vid Dnjepr och Wolga ? Och — for att nu tala om anglo- 
 amerikanernas narmaste slagtingar — huru m&nga "miner" 
 
61 
 
 och "fornlemnin^ar" hafva en gels m an n en att uppvisa fr&n 
 nordmannens besittning af Northumberland, fr&n de s. k. 
 danska konungarnes tid? Trots v^r tids m&nga museer och 
 bibliotek, torde efter forloppet af 500 &r harefter, antalet 
 "miner" och fornfynd, harstammande fr4n de puritanske 
 invandrare, hvilka under 17:de seklet grundade kolonier i 
 det gamla Vinland, vara ganska ringa. 
 
 Sp&r af den odelaggelse, som genom digerdoden och 
 skralingarnes anfall ofvergick den gronlandska kyrkan, An- 
 nas emellertid k Gronland an i dag. Ruiner efter odelagda 
 kyrkor hafva p^traffats vid Ikigcit, Igalikko, Kakortok, 
 Kaksiarsuk och k andra stallen. Vid den forstnamda kyrko- 
 ruinen p&traffades 1829 en grafsten, k hvilken fans denna 
 inskrift med romerska bokstafver: "Her hvilir Hroaldr 
 Kolgrims son". Aret derefter pMrafFades vid kyrkoruinen 
 i Igalikko en annan grafsten, k hvilken stod att lasa en 
 runskrift s^ lydande: "Vigdis M. d. hvilir her; glede Guth 
 sal hennar" (Vigdis M(agnus) d(otter) hvilar har, glade 
 Gud hennes sjal). Kyrkoruinen i Kakortok ar en af de bast 
 bibehdllna. Den ar 52^ fot l^ng och 26 fot bred. Vaggar- 
 na aro 4 fot tjocka. Hufvuding^ngen ar 3^ fot bred och 
 6% fot hog. Ofver den samme ar en sten 12^^ fot ling, 26 
 turn bred och S turn tjock. Fonstren i rundbigsstil aro 
 utvandigt 3 fot 10 turn hoga, 2 fot 2 turn breda, invan- 
 digt 5 fot 6 tuna hoga, 4 fot 5 turn breda. Vid icke raindre 
 an 26 fjordar i det nu varande distriktet Julianahaab p& 
 Gronlands vestra kust hafva ruiner efter nordmannabygg- 
 nader pdtraffats. 
 
 Att icke "en mangd ruiner" af samma beskaffenhet pi- 
 traffas a Amerikas fastland — i det gamla Vinland — kan 
 icke fbrvdna nigon, som betanker, att nordmannens b3^gg- 
 nader harstades uppfordes hufvudsakligen af tra. Fk dy- 
 likt byggnadsvirke var har rikare tillg&ng, an hvad handel- 
 sen var -pk Gronland. Europeiska vetenskapsman hafva 
 
62 
 
 dock trott sig i det runda tornet i Newport, Rhode Island, 
 se ett Yerk af nordmanua-ursprung; och en anglo-ameri- 
 kansk forskare (prof.N. Horsford) bar nyligen forsokt bevisa, 
 att i narheten af Watertown, Massachusetts, finnes an i 
 dag af nordmannen uppforda dammar, skeppsvarf, murar 
 af sten, ja, till och med amfiteatrar eller terrassformiga 
 "lekvallar", for att nu icke namna mindre byggnadsverk. 
 Att andra anglo-amerikanska forskare, hvilka onska upp- 
 ratthMla de kara"Columbus-teorierna",forneka riktigheten 
 af dessa antaganden,faller af sig sjelft. De engelsman, hvilka 
 i det 17:de seklet nedsatte sig i New Englands-staterna, 
 voro inga fornforskare, De s^go i hvarje fynd, som de p^- 
 traffade, ett "indian-minne" eller ett af "franska indian- 
 handlares bytesmedel"; och var fyndet af adel metall, sk fick 
 det, for att anvanda prof J. Walkers uttryck, "snart vandra 
 till guldsmeden for att nedsmaltas". Det ar b^de mojligt 
 och troligt, att bland dessa nedsmalta forem^l funnits mer 
 an ett, som tillhort nordmannen. De fynd, som blifvit gjor- 
 da under senare seklet, halVa, d4 de icke kunnat hanforas 
 till pelshandlares "bytesmedel", vid mer an ett tillfalle for- 
 klarats vara minnen frdn spaniorernas upptackts- och erof- 
 ringsfarder i 15:de och 16:de drhundradena, och det afven 
 om de p&traffats k orter, dit namda upptackts- och erof- 
 ringsfarder, s^ vidt historien kanner, aldrig strackt sig. 
 Nar Mdriga fynd upptackas, liknande den valdiga stendam, 
 hvilken nyligen pAtraifats vid Maines kust, k en ort, der 
 hvarken engelsman, fransman eller spaniorer voro under 
 forntiden bosatta, dk heter det, att ursprunget till de sam- 
 ma ar "an unsolved problem". Det ar s^dana olosta 
 g^tor, som fornforskningen har till uppgift att losa, hvilket 
 dock svdrligen kan ske, derest hon utg^r frkn antagandet, 
 att ingen europe fans i landet fore 1492. 
 
 Nordmannen hafva lemnat icke sk fk spkr efter sig i 
 indianernas spr^k, traditioner, seder och bruk. Till och med 
 
63 
 i sioux-indianernas sprAk, det s. k. dakota-sprdket, som td- 
 lades i "den aflagsna Western", finnes, s^som prof A. W. 
 Williamson frarahdllit i en varderik afhandling, icke sk fk 
 rent fomnordiska ord. Att mknga af indianernas myter 
 ega en forvdnande likhet med nordmannens, har literato- 
 ren J. Bonggren i en langre artikelserie grundligt ^dagalagt. 
 Men icke nog harmed, sagor, hvilka under medeltiden Yoro 
 klosterlasning i den skandinaviska Norden, men hvilka nu 
 aro glomda och iorgatna, dterfinnas i indiansk omkladnad 
 i af Forenta Staternas inrikesdepartement utgifnabidragtill 
 Nordamerikas etnologi. De fern i de ostra staterna bosatte 
 iroquoi stammarnes forbund hvilade pd samma grundsatser 
 som den fornnordiska statsforfattningen. Den ofverlagsen- 
 het, som de "fem nationerna" egde, var en foljd icke blott 
 deraf, att de voro battre bevapnade an algonquin-stammar- 
 ne, utan sannolikt ocks4 deraf, att de voro i andligt afse- 
 ende battre utrustade. "Det var nordmannablod, som flot 
 i mer an en indianstams ^dror, det var nordmannakarak- 
 tar, som afspeglade sig i m&nga af deras handlingar, seder 
 och bruk i krig och i fred". 
 
 Man skall kanhanda i framtidsdag lyckas leda i bevis, 
 att nordmannen i den ostra delen af vdrt adopterade foster- 
 land utofvat inflytande i vidstracktare kretsar, an man 
 hittills anat, att de kristne lararne utofvat en missions- 
 verksamhet, som strackt sig utom Forenta Staternas 
 granser. 
 
 I nordmannens kolonier i Amerika var det, sdsom forut 
 anforts, icke obekant, att i sydvest Ikg ett land, hvarest 
 fans b^(ie bildning och guld. Nar spaniorerna slutligen kom- 
 mo till detta land, funno de bland aztekerna religiosa fore- 
 stallningar, hvilka vackte deras forv&ning och hvilkas ur- 
 sprung intill denna dag icke kunnat nojaktigt forklaras, 
 emedan man s4som hojden af d&rskap betecknat hvarje 
 
64 
 antydan om att de samma mojligen bragts till aztekerna 
 af nordman. 
 
 Aztekerna talade om en syndaflod, som ofverlefvats af 
 endast tv^ manniskor, hvilka i en b&t raddat sig. Dessa 
 afbildades k ra^lningar jamte den vid ett berg flytande 
 b&ten, ofver hvilken svafvade en dufva, h&llande i nabben 
 den hieroglyfiska symbolen for spr^ken. Aztekernas gran- 
 nar i Michuacan tillade, att allahanda daggdjur och fSglar 
 raddats i samma bM och att en utsand liten kolibrif&gel 
 ^terkommit till b&ten med en gron qvist i nabben, efter 
 det vattnet pd marken sjunkit. 
 
 Om det stora, 180 fot hoga templet i Cholula berattade 
 aztekerna, att, d^ manniskorna efter den stora floden for- 
 okade sig, beslutade de att uppfora denna byggnad, hvars 
 "tinnar skulle racka tjpp mot molnen", men gudarne, som 
 vredgades ofver denna formatenhet, slungade ned eld fr&n 
 bimmelen och nodgade byggmastarne att upphora med 
 arbetet. 
 
 Om en vordad gudomlighet, Cioacoatl, "v&r fru och 
 moder", hade aztekerna markvardiga yttranden; de sade, 
 att "hon var den forsta gudinnan, som fodde barn", hon 
 var den, som gaf fodslosmartor i arf kt qvinnor s^som ea 
 gard &t doden, hvilken genom synden kom i varlden". Den- 
 na s. k. "ormqvinna"' ser man ofta §l mexikanska skulp- 
 turer afbildad, 4tfoljd af en orm. 
 
 Men detta var icke allt. Spaniorernas forv^ning oka- 
 des, d^ de s^go, att korset var i Anahuacs tempel foremM 
 for allt folkets tillbedjan, och d& de derstades blefvo vitt- 
 nen till religiosa ceremonier, hvilka erinrade dera om det 
 kristna dopet och den kristna nattvarden. 
 
 Efter bon bestanktes barnets hufvud och lappar med 
 vatten, och man bad till gudarne, "att den synd, som gafs 
 OSS fore varldens skapelse, ej m^tte hemsoka barnet, utan 
 att det samma, rentvaget genom detta vatten, m&tte lefva 
 
65 
 och blifva fodt p4 nytt". Af majsmjol, kn&dadt med blod, 
 gjordes en bild af aztekernas skyddsgud, och denna bild 
 titdelades till folket, sedan ban blifvit valsignad af prester- 
 na. De, som mottogo den samma, visade sig forkrossade 
 och bedrofyade, sagande, att de '"^to sin guds kott". 
 
 Spaniorerna kunde icke forklara hvad de med forvdning 
 s^go. I sin forlagenhet betraktade de alltsammans som ett 
 djafvulens blandverk, till dess att aztekerna borjade beratta 
 om Quetzalcoatl, "den hvite mannen med det Mnga skag- 
 get", hvilken kommit frdn ett framraande land och lart 
 inv&narne bruket af metaller, ^kerbruket, styrelsekonsten 
 och andra"adlaidrotter"samtsedermera i b&t^tervandttill 
 det i norr liggande Tlapalao, d4 antogo de spanske mun- 
 karne, att denne "hvite man" varit ingen annan an apo- 
 stein Tomas och att det varit han, som infort larorna om 
 treenigheten, bikten och botgorelsen samt stiftat landets 
 kvrkhga samfund, hvilka egde stor likhet med den gamla 
 varldens klosterinrattningar. 
 
 Att det k den amerikanska kontinenten funnits kristna 
 nordmannasamhallen, fr^n hvilka trosbudbarare kunde haf- 
 va framtrangt till aztekerna, var for Cortez och hans rde 
 foljeslagar obekant. Och de amerikanska forskare, hvilka 
 antingen fornekat, att Eordmannen egt kolonier har i lan- 
 det, eller ocks^ ansett, att nordmannens kolonier i Vinland 
 skulle hafva varit af mindre betydelse, hafva hanfort fr&- 
 gan till "the unsolved problems". 
 
 Men hvartill tjenar det att i vAra dagar af karlek till 
 sanningen framdraga sddana bevis som dem, hvilka vAr 
 lilla "jubelskrift" inneh^ller? P^iven i Rom har ju for sina 
 "kare amerikaner" forklarat, att den helgonlike Colum- 
 bus, ingifven af den helige Ande och st&ende under jungfru 
 Marias synnerliga hagn, forst af alia europeer iunnit vagen 
 till katolicismens framtidsland Amerika. Dk "den ofelbare" 
 
66 
 
 sk sagt, hvem kan d^ tvifla, afven om andra lika "ofel- 
 bara" p&fvar sagt raka motsatsen? Rustar sig icke Ameri- 
 kas folk, att med en verldsutstallning utan like forharliga 
 '*den store amiralens" minne, ocli vanta icke millioner af 
 v&ra medborgare med otMighet, att den "helgonlike Co- 
 lumbus" skall af den "helige fadern" kanoniseras? Fyllas 
 icke v&rt lands bokl^dor med Columbi-romaner och med 
 jubelskrifter, i hvilka berattelsen om nordmannens upptackt 
 af Amerika forlojligas eller lorklaras vara en sanningslos 
 saga ? Se vi icke pH, teatrarnes anslagstaflor, i krogfonstren, 
 A fastighetsmaklares kontor, i handelsbutiker och i privata 
 boningar Columbi bild med inskriften "Amerikas forste upp- 
 tackare"; ja, bar icke med f4 ord en sk stark Columbus- 
 feber gripit nationen, att allt hvad som kan i n^gon m&n 
 forringa aran af bans "upptackt i andra hand" betraktas, 
 snart sagdt, s&som ett hogm^lsbrott ? 
 
 Dock den historiska sanningen lefver, och det l&ngt efter 
 det Columbus-jublet vid varldsutstallningen i Chicago tyst- 
 tiat och fastighetsmaklarnes med Columbi bild forsedda 
 reklamer forsvunnit. L&ngt efter det alia festtalen till Co- 
 lumbi ara sjunkit till bottnen af glomskans flod, skall den 
 sanningen st& orubbad qvar, att nordmannen upptackte 
 Amerika och i det upptackta landet grundade varaktiga 
 kolonier, 500 kr innan Columbus sett dagens Ijus. 
 
Fran Lutheran Augustana Book Concern, Augustana- 
 synodens bokhandel, Rock Island, 111., hafva utkom- 
 foljande larorika och underhallande bocker passande 
 
 FOR UNGDOMEN: 
 Blommor vid vagen, af S. P. A. L. 
 
 — Forsta haftet 10 
 
 — Andra " 10 
 
 — Forsta och andra haftet i ett b., kart 25 
 
 — Tredje haftet 15 
 
 — Do, kart 20 
 
 Den unge lakaren. Ett miunesblad ur Skotlands martyrhisto- 
 ria, h. .15 kart 25 
 
 — Do, klb 35 
 
 Evighetsblommor. En samling kristliga berattelser, poem och 
 
 upp.satser. Tillegnad de unga. Med illustrationer, h 15 
 
 Do, kart 30 
 
 Familjen Danbury. Prisbelont tafliugsskrift fritt ofversatt frfin 
 engelskan af S. M. H., kart 75 
 
 — Do, klb """ ;85 
 
 Fjettrad, eller den strid som stundar, af "En fantast". Ofver- 
 sattning fi-kn engelskan, h 40 
 
 — Do, kart 50 
 
 Georg Neumark. En lifsbild ur den evangeliska hymnologiens 
 skattkammare. Ofversattning frSn A. Wildenhahn af N. 
 F.,h 15 
 
 — Do, kart 20 
 
 Herrens vagar eller bonens makt. XSgra drag ur mm moders lef- 
 uad. Af ])afitov Filip Paulus, h 15 
 
 — Do, kart 20 
 
 Forsamlingsskolans lasebok, utarbetad af A. 0. Bersell under 
 medverkan af S. P. A. Lindahl och W. Ljung med tali-ika 
 illustrationer, kart 50 
 
 Julklockorna. En julbok for de unga. Med 15 illustratio- 
 ner. Flera af planscherna i vaekert fargtryck. Elegant 
 utstyrsel, h 15 
 
 — Do, kart 30 
 
 Katarina von Bora, Luthers hustru. En lifsbild af Armin Stein. 
 Fri ofversattning af S. P. A. L., kart 50 
 
 — Do, klb 75 
 
 Adressera: 
 
 THE LUTHERAN AUGUSTANA BOOK CONCERN, 
 
 Rock Island, III. 
 
KOPEH EDRA BOCKER HOS OSS. 
 
 ROCK ISLAND, ILL. 
 
 Upp I agsp I evts fon iLitbcFsk litcFatLiF. 
 
 UPPBYGGELSE- 
 PSALM- och SANG- 
 SKOL-ochLARO- 
 samt vittra- m. fl. 
 
 J 
 
 Vi anskaffa bbcker fran olika fbrlaggare och kunnafylla bestailningar fi 
 sbndagssko!- och fbrsamlingsbibliotek. 
 
 Kristlig literatur ar nast ordets predikan det kraftigaste medel a 
 upplysa forstandet, foradla karakteren, fOrandra och helga. sinnet, sA, a 
 vi mS, kanna och aiska det sanna och skona, samt tro och lyda hvad Gu 
 uppenbarat for oss i sitt ord till v&r eviga salighet. For vinnandet ; 
 detta efterstrafvansvarda mid vill Luthercui Augustana Sook Concer 
 verka. 
 
 Forsamlingarna i synnerhet och Guds vanner i allroanhet hafva hjeli 
 OSS fram i vftr verksamhet, och Edert iinderstod skall bidraga att fo 
 hjelpa OSS att kuniia utvidga den samuia till allt.storre nytta och valsi 
 nelse. Glomraen oss ej dA Ni behofver kopa bocker. 
 
 S®" All behMlniDg afForlags Expeditionens bokbandel och tidniugi 
 till faller Augustana Sjnoden. 
 
 Lutheran Augustana Book Concern, 
 
 A. G. ANDERSON, manager. 
 
 I^O^K l8ljf^nD, 
 
 mijmois. 
 
 FILIALHANDEL: 
 
 187 B. /tb Street, - - - ST. PPiUh>, MIX? 
 

 ^ 
 
 'fTf^ ^ *. 
 
 Deacidified using the Bookkeeper process. 
 Neutralizing Agent: Magnesium Oxide 
 Treatment Date^ —.-^ 1^'' ' ' „ ., - 
 

 
 ii^^ 
 
 vte?'.-^-'' 
 
 WWi 
 
 Pi