! LIBRARY OF CONGRESS.' Chap 5?3X5!VV UNITED STATES OF AMERICA. ) n .s- PRACTICAL GRAMMAR OF THE SWEDISH LANGUAGE, READING- AND WRITING-EXERCISES, A. MAY, Author of an English Grammar for Swedes, and of a Collection of Swedish and English Dialogues, &c. STOCKHOLM. .1. Mtonnier ^% ,- *.* The Great North from which Chivalry sprung — its polar seas, its natural wonders, its wild legends, its antedeluvian remains, — a wide field for poetic description and heroic narrative — have been, indeed, not wholly unexplored Preface to KING ARTHUR, by SIR EDWARD BULWER LYTTON, Bart. CONTENTS. Page. Introduction I. Pronunciation 1. Accent 9. Orthography 11. Division of Words, Use of Capitals, Stops &c. used in Writing 15. Etymology 16. Syntax 55. Reading and Etymological Exercises . t ...... . 74. Extracts in Prose and Verse .... r ..... . 83. Syntactical and Promiscuous Exercises ........ 123. Familiar Phrases . 134. Tables of Weights and Measures 137. The Swedish Money 138. Alphabetical list of the Words used in the Extracts, with their meanings 139. Page 13 — 7 22 — 18 27 — 9 37 — 14 48 — 10 77 — 16 — — 14 ERRATA. bottom, us read as. top, N is — is. — , nummror, — numror. bottom, boy, — boy. top, blyedpennor, ■**- blyertspennor, bottom, hame, — - have. — , plote, — plate. — , musik, — music. PREFACE. Sweden and its inhabitants and literature are at present comparatively so little known, that it may appear to many a superfluous undertaking to write a practical Swedish grammar. The author of the following pages has been induced to enter upon the task, in the hope, that by opening a w 7 ay to a more general knowledge of the language^ he might give his countrymen an opportunity of becoming better acquainted with the Swedish literature, and of thus penetrating to a source of historical records, legends &c., which must be of great importance in researches leading to a more correct knowledge of our own history and language. A glance at the following attempt will show the experienced reader, that there is no aim made at deep research. The object has been to bring together what would be most useful in practice — in the application of the language in reading and conver- sation. The author supposes that all, who wish to gain the power of speaking the language, will employ a teacher; for those, however, who are satisfied with merely understanding an author, all that is necessary will be found in the following pages, without any other assistance than that of a dictionary. "With regard to the arrangement; the author has not thought it advisable to follow strictly any of the numerous systems, that are adopted with more or less success. He has taken it for granted, that all who use this work, will know so much of their own language, that they understand the leading gramma- tical definitions and rules. He considers it most na- tural, that the pupil begin with the sounds of the language, the alphabet and exercises for each letter as given page 74, always taking care never to pro- nounce a word without understanding it. | If these exercises be learned as there directed, the pupil will soon become familiar with the sounds of Swedish words, and may then proceed to the rules for their formation, or the Etymology. The exerci- ses to these rules, though short in the book, may, by an intelligent teacher, be made as long as circumstan- ces can render desirable 5 and if properly learned and applied, as directed, it is hoped that on having gone through them the pupil will have gained a good knowledge of the Swedish Etymology, and at the same time have committed to memory a great num- ber of words and phrases. The pupil having been accustomed to write the Etymological exercises, as appointed, will find comparatively little difficulty in understanding and writing those given for the syntax. It is probably impossible to give any course or system of reading which would be exactly appli- cable to all. One has a good memory, but a weak judgment, another a penetrating judgment, but a bad memory j one has great application, another will scarce- ly look at the book excepting in the presence of the master ; there are in fact never two alike. One of the principal difficulties, therefore, in teaching a language or any thing else, is to find out the dispo- sition and powers of the pupil, and to adopt the method best suited in each particular case. On this account the author has thought, that a grammar ought to be so arranged, that the teacher is supplied with materials, but that he should be left, to a certain extent, to work them out himself, according to the demands of each pupil. In a class this would be more difficult than with a single pupil, but he must then be guided by the majority of the members. An experienced teacher would not be satisfied with letting his pupil merely translate the reading exercises given page 83. He would particularly call into play, the eye, the ear, the memory and the judgment, in ways which appeared to him best suited for the individual before him- but always aiming at rendering the beginner familiar with the various idioms of the language, not only when he saw them, but also when he heard them only, and at the same time would induce his pupil to apply them in an- swering in Swedish such questions, as might be asked upon the subject of the lesson. But this is not the place for an essay on teaching,- the few short hints now given, will serve to show the reader the author's reasons for adopting the arrangement he has taken; and should his attempt be the means of lightening the labours of his countrymen in their Scandinavian researches, his principal object will be gained. » t»3>:& ( ( i ) INTRODUCTION. Before entering upon the study of a language, it is both agreeable and useful to be enabled to form some idea of its rise and progress. It is the intention of the author to endeavour, in the following introduction, to give the reader such an outline of the history of the Swedish language, as may serve the purposes of the general student, referring such as would enter more deeply into the subject, to those authors *) to whom he is himself prin- cipally indebted, for what information these pages may contain. Of the language spoken by the aborigenes of Sweden there are now scarcely any remains. Sigge Fridulfsson, on account of his great wisdom called Oden, came, according to the Swedish historians, from the neighbourhood of the Black Sea **) into Scan- dinavia, about 100 years before the birth of Christ. Oden in- troduced the runes, or signs cut on stones, sticks or thin pieces of bark* It was, however, long before the people began to un- derstand them; at first it w r as thought a supernatural power which Oden possessed among his other divine attributes. Even the bards, who sung the praises of a victorious leader or of a hospi- table host, were obliged to repeat their inspirations, till one or more of the persons present had learned them by heart, and by being frequently repeated they were preserved for a time from oblivion. By degrees the use of the runes began to be somewhat more generally understood, but it was not till the twelfth century, that they were applied to any extent. About the end of the ninth century Iceland was discovered and taken possession of principally by the Norwegians. Here, on account of the isolated situation of the place, the language was preserved for several centuries almost in its original ') Svensk SpraklSra utgifven af Svenska Akademien. Svensk Sprak- lara samt kort ofversigt af Svenska Sprakets och Litteraturens Hi- storia, af A. FryxelL Sveriges Litteratur- och Konst-Historia af C. J, Lenstrom. Svensk Spraklara afC. J. L. Jlmqvist. Ausfiihr- liche Schwedische Grammatik von A. W. Dieterich. '*) The opinion of Prof. S. Nilsson, so ably supported in his work on Ethnography, that these immigrations are only imaginary, has many adherents. ( II ) form, and not only are the oldest remains of ancient Swedish from that island, but the earliest accounts of Scandinavia are written by Icelandic authors. The oldest Scandinavian songs and legends that are known, were collected in a book called the Edda, it is supposed by Scemund Den Vise a priest in Iceland; he died 1133. This w r as the oldest or poetic Edda. Snorre Sturleson, murdered 1241, also collected a number of legends, many of which have been considered to be founded on historical facts. This col- lection is called the younger or prose Edda. The same author wrote Heims Kringla, containing ancient Heroic legends. These works have been translated into several languages. As it will probably be interesting for the reader la see a specimen of the runic writing, the alphabet is here given and a short sentence or two to show the style. THE RUNIC ALPHABET. Form. )ff. fr V *- fX- K- *• +■ I- Name. Frej, Ur, Thor, Os, Reder, Kon, Hagel, Nod, Is* Pronounced F, FV. U, V, A. Th, D. 0. R. K, G. H. N. I, E. Form. \. k t< &• r- ^ fhr Name. Ar, Sol, Tyr, Bjarkal, Lager, Madur, Or. Pronounced A, A. S. T, D. B, P. L. M. 0,R. The following are copies of inscriptions on runestones. Thufve och Thorvald Thufve and Thorvald T>ufr auk frorfalr lhair litu raisa stain at fcurbiarn fapur sin kufian hir mun stanjpa Stain nir brauta auk Kiluk kirwa. mirke at kuni sin, Rahnvaltr lit rista Runar efr Fastvi niojmr sina Onims Totr To i AiJ>i KuJ) Hjalbi ant Hana. De lato resa sten at Thorbjorn fader sin goda; Har mande standa Sten nara vagen Och Kilog skar marke at mannen sin. Ragnwald lat rista runor efter Fastvi. moder sin: Onims Dotter Dog i Ed; Gud Hjelpe Anden Hennes. They let raise stone to Thorbjorn father their good; Here may stand stone near the road and Kilog cut the marks to her husband. Rangwald let cut runes, after Fastvi his mother; Onims Dotter died at Ed; God help - her souL ( I" ) From the low state of civilisation at this period the language was necessarily poor in expressions, and the sound was harsh and repulsive lo the ear. By degrees, however, these faults were modified; and the introduction and gradual spread of the Christian religion was one of the most powerful means. The name of the first missionary was Anscharius, a Frank by birth. He had, from his childhood, constantly thought of the conversion of the heathens. He came to Sweden first in 829, and having worked some time at his labour of love, went lo Hamburgh. He paid a second vi- sit to Sweden in 853, and on this occasion he succeeded better thau before. But after his death, and that of Rimbert his suc- cessor, the Swedes again fell into heathenism, and it was above a century and a half before Christianity was once more allowed to try its power upon them. Somewhat before the year 1000 Sigfrid an Englishman came to Sweden, and by him king Olof Skolkonung was himself baptised. From this time Christianity, though at first with a mixture of many heathen ceremonies, slowly spread its divine laws; and through the means of those engaged in its advancement, the Swedish language became both milder and richer. The monks generally wrote in latin, the runic signs soon disappeared and the latin alphabet was adopted in its place, even in writing Swedish. The Vestgotha law was written about 1220. In this the runic characters ^, J) and 3 are sometimes used instead of wi, t and d 9 otherwise the whole is written in the latin character. There is at this period great uncertainty in the orthography. The cases of the nouns are still distinguished by the final syllables; but instead of the old passive form of the verb ending in st, only s is here used, as in the present day. The Icelandic H also disappears in the beginning of several words, as: Lutr (lot) instead of Hlutr ; Nyckr (whim), instead of Hnyckr, and the / is changed to m or mp, as: namn or nampn (name), instead of nafn. The principal literary productions of this time were some translations from the Scriptures, and other religious and moral works, and some national songs. The Folkunga wars contributed much lo the introduction of German into Sweden, on account of the many German troops, ( W ) that were brought into the country at that period; and numerous words and sentences from the soft and comparatively polished French, were grafted on the rugged Swedish stem by the students who visited Paris, the first university of the time. The influx of so many foreign words into a language, in itself so poor, could not but occasion great confusion, though the advantages soon overbalanced the disadvantages. A work called Konungastyrelsen (Royalgovernment), the principal production of the time, was written about 1320, and is said to be a master piece in its way. The art of printing was first introduced and exercised in Stockholm in 1483, by a person named Snell. But, although copies of literary works could thus be published and spread, but little benefit was derived from them, as the productions of the time were not generally of a nature to improve or refine the national taste. The university of Upsala was founded in 1476, but, so far w r as it from making any advancement, that Gustavus Wasa laments, 1538, over the want of a university; and the same monarch complains of the lamentable state of the schools. He calls the schoolmasters, drunkards, and says they were better suited to follow the plough, than to be engaged in so important a calling as that of education. The scheme adopted at the public schools was as follows. Latin and Swedish were read by all, Greek and Hebrew only by those who were intended for the learned professions. There was one master to each school, (di- vided into 3 or 4 classes, all in the same room) assisted only by monitors. The hours were 5 — 8, 9 — 10, 12 — 5. Wednesdays and Saturdays were repetition days. The subjects were the Ca- techism, extracts from the Bible, Melanchton's Grammar, Came- ranii iEsopus, Erasmi Colloquia. In the third and fourth classes Terentius, Plautus, Virgilius, Cicero de officiis and his Epistles. Latin was spoken exclusively in the higher classes. It was now that the transit from the old to the modern Swedish commenced. The uouns begin to lose their declensions, the accusative and dative are often the same as the nominative, and the genitive is frequently formed by the addition of s. But notwithstanding the many improvements in the language, the ( v ) progress of literature was exceedingly slow. The subjects treated were principally Theology, and historical essays of but little im- portance. Three names, however, form noble exceptions to this remark; they are Olaus and Laurentius Petri, two brothers (the former died 1552, the latter 1573) and Laurentius Andreae, who died the same year as the elder Petri. These authors did much, under the encouragement and example of the immortal Gustavus Wasa, towards the improvement both of the language and lite- rature. Their works were principally on Theological subjects. Bishop Brask ought also to be mentioned as having done much towards the improvement of the Swedish language. To show what advancement the language had made from the beginning of 1300 to that of 1500, we here introduce the Lord's prayer as written at each period. 1300. 1500. Fadher war i himiriki helecht Fadher w r aar som ar j him- hauis fit namn. til kom os ]pit blom halgat wari thit nampn. rike. wardhe J>in wili haer i Tilkome thit rijke. Warde thim iordhriki swa sum han warder wili swa i jorderijke som j hijm- i himiriki, wart daglict brod gif merike. Giff oss i dagh waart os i dagh. oc firilaat os wane daghlighit brodh. Ok forlaat oss misgerningae swa sum vi firilaa- waara synder som wij oc for- turn |>em sum brutlike asru wider leatom thorn molhe oss bryta. os. oo laat os ai ledhas i fre- Ok leedh oss eij j frastilse, utan stelse. utan fraelse os af illu. fralsa oss oaff ondho. Amen. Amen. It is during the seventeenth century we tind the spirit of literature first actively and generally spreading its influence. Gu- stavus II Adolphus contributed in a very great degree to this, by his kingly liberality towards Upsala university. This monarch, so deservedly the idol of his people, donated to Upsala those estates which he had inherited under the title of Gustafvianska arfgodsen, and thus enabled the college to support seventeen professors instead of seven, and also to assist a number of poor students. The reform, in all departments of instruction, which now took place, soon began to bear fruit, and the appearance of ( VI } scholars of real merit in various branches proved the efficiency of the steps that had been taken. We may form some idea of the learning of this period from the scheme followed in the public schools under Christina. It is dated 1649. 1 Class: Reading and writing, a short catechism? chosen extracts from the Bible, easy colloquies, pieces from Ci- cero, but without Grammar. — 2 Class: Grammar in a tabular form, Cicero's Epistles, writing of Latin, Catechism and Biblical history by heart. — 3 Class: The whole grammar, latin conversa- tion, Cicero de Amacilia, I B. of Livy, Virgil's Eclogues, letters and narrations in writing, the Augsburg confession, first exer- cises iu Greek. — 4 Class: Cornelius, Cicero's orations forArchia and Macellas, 2 B. of Virgil's Georgics, 2 B. of Livy, Greeks en- tences, St. Paul's epistles to Titus and the Ephesians, iEsop, imi- tations in Latin. The elements of Logic and Rhetoric, on which occasions Latin alone was spoken. There is no mention of either Geography or History. Tt is natural that the influence of the German should still, not only continue, but even increase, as the reformation proceeded through Germany; and consequently all the learned of the time studied mostly german authors. Hence the number of Swedish words that begin with an, be, bi, er, ge and other prefixes ta- ken from the German, Learning was powerfully protected and encouraged by Queen Christina. Axel Oxenstjerna, Per Brahe and Magnus Gabriel De la Gardie, were also very active and li- beral supporters of, as well as contributors to, the literature of their time. Stjernhjelm, a poet, is, however, considered to be almost the only author of this period of any consequence, whose w r orks can be regarded as really national, the others were more or less imitations or translations of foreign waiters. The first Swedish Grammar ever published was written by N. Fjallman and printed 1696, after which several other works on the same subject appeared, and the form of the language began to be more decided. But, although Swedish had made great pro- gress towards its present state, the learned still prefered the La- tin in writing on scientific subjects; though towards the end of the century we find the Swedish obtaining the preference. H. Spegel, ( vn ) a poet of this period, published the first Swedish Dictionary which though necessarily very imperfect, as being the first attempt of the kind, formed a useful foundation for the labours of his successors. To show the progress the language had made to the time of Charles the XII, or the commencement of the eighteenth century, an extract is given from the first Chapter of St. John's Gospel. Gustaf I:s Bibel. Carl XII:s Bibel. (About the middle of (Near the middle of Beginning of the the fifteenth century .) the sixteenth century.) eighteenth century). I upbegynnelsen I begynnelsen war 1. I begynnelsen war thet ordh, oc Ordet, och Ordet war war Ordet; och Or- thet ordh waar nar nar Gudhi, och Gudh det war nar Gudi; gudh, och gud waar war Ordet, thet sam- och Gud war ordet. ordit, Ok thet waar ma w r ar i begynnel- 2. Thet samma i upbegynnelsen nar sen nar Gudhi. Ge- war i begynnelsen nar gudi, alle tingk are nora thet aro all thing Gudi. gjord i hanom, ok gjord, och thy for- 3. Genom thet aro uthan hanom ar als uthan ar intet gjordt, all ting gjord; och ints gjort, Thet som thet giordt ar. I thy thy forutan ar intet gjort ar i hanom thet var lijffuet, och lijffuet gjordt, thet gjordt ar. warth lijff, och thet var menniskornars 4. I thy war lif- UfT war mennischjone Liws, och Liwset ly- wet; och lifwet w r ar ljuss, och thet liws ser i morkret, och menniskiornas lius. schynade i morkeridh, morkret haffwer thet 5. Och liuset lyser och morkeridh begrep icke begripit. i morkret; och mork- hanom eij. ret hafwer thet icke begripit. All have agreed in giving Stjernhjelm the honour of being the roost successful in improving the Swedish language during the seventeenth century; to Dalin is adjudged the prize for the eighteenth, as well in verse as prose. He especially opposed the use of foreign words, and had several both competitors and successors; among these may be mentioned Hopken, Tessin and Hermanson in prose, and Gyllenborg and Creutz in poetry. This century is represented as that of discovering and collecting; not of strictly scientific and speculative pursuits. ( VIII ) it was, however, during this period, that the great Linneus arranged his system of botany, Bergman distinguished himself by his labours in Chemistry, Rinman in Mining, Rosenstein in medi- cine, Polhem and;Svedenborg *) in Mechanics &c, Celsius and Klin- genstjerna in Mathematics. The Academy of Sciences in Stock- holm was founded in 1739, and the Swedish Academy in 1753. About the same time appeared several other societies of less im- portance; but nevertheless contributing, each in its degree, to the advancement of literature. Kellgren is considered to have con- tributed much to improve and purify the language. He was a poet of great genius, and has also left some fine specimens of prose composition. Many distinguished talents appeared during the latter half of this century, mostly discovered by the penetra- ting eye of Gustavus HI, and supported by that monarch's prin- cely liberality. Gustavus decidedly favoured the french school, which was consequently generally followed. The names most noticed at this period are Leopold, Oxen- stjerna, Adlerbelh, Kellgren, Lidner, Bellman, Thorild, Ehren- svard, Ohman. Gustavus himself also contributed much to the literature of his day by plays, speeches, letters &c. It w r ould be useless here to take up room with a catalogue of the names and works of all the authors in the various branches of literature, that flourished during the eighteenth century. Suffice it to say, that no branch w 7 as without its cultivator, and in some instances, as shown above, genius of a high order has been evinced. The present century has not yet reached the end of its fourth decennium, and nevertheless it has, in several branches of art and literature, produced names of European renown. The great- est is undoubtedly Jacob Berzelius, born 1769. In whatever part of the world chemistry is read, the name of Berzelius is known. He received the title of Baron in 1835. Berzelius died Augt7:th 1S48. Another name known by all who enter into the study of History, is Professor E. G. Geijer, deservedly called the Thucy- *) Svedenborg was the founder of the New Jerusalem Church. His works are very numerous and varied; most of them were written in latin. ( J* ) dides of Sweden. In speaking of this historian, the Foreign Quarterly says: "To us it appears, that this author in his inquiries into the origin of the Swedes, the views of Scandinavian ethno- graphy entertained by the Greeks and Romans, the Runes, the Poetry of the Icelanders, the mythic and heroic ages of the north, summoning to his aid, as he does, the whole field of learning, classical, oriental, and hyperborean, has elaborated a perfect spe- cimen of what the analytic method of history should be." — A. Fryxeli and A. M. Strinnholm are, among others, labouring in the same field, and their works are very generally admired, A third name of European note is Bishop E. Tegne'r, known especially in foreign countries by his Frithioff, and his Axel, which have been translated into nearly all the European languages. It is a common thing to hear persons of all ranks in Sweden, repeat page after page of both these poems. Tegner has done more than merely amuse the fancy, he has penetrated to the very heart of his countrymen. Tegner was succeeded in the Swedish academy by his son-in-law, Professor C. W. Bottiger, a poet of admired talent. Bottiger is also known as a dramatist by his National-Divertissement and En Maj-dag i War end $ both of which contain evident traits of no common genius. His Biography of Tegner is an elaborately finished work, and is generally and deservedly admired. It is translated into German and English. While speaking of poets we must not omit to mention Prof. Geijer's great success as a lyric poet; his songs are universally admired, as well for the beauty of the words as that of the music, which latter is, in most cases, composed by the professor himself. Professor Ling ranks high as a northern scald, but his style is too stern to become popular. His Asarne is one of the few epics in the Swedish language. *) Ling has written several tragedies, besides other pieces. The late Arch- bishop Wallin, Bishop Franzen, Prof. Atterbom, B. v. Beskow, *) Professor Ling is also remarkable for his system of gymnastics and fencing; the former, applied in many cases of sickness, has proved of great efficacy. Ling founded the gymnastic institution in Stock- holm, which, since his death, has been very ably conducted by his pupil, professor Branting. ( * ) Stagnelius, Runeberg, Vital is (Erik Sjoberg), Nicander, Grafstrom, Ruda, Malmstrom, Nyboin, are all classic names among the Swe- dish poets of this century. Prof. S. INilson's work on Ethnography, although only one volume is yet published, has already thrown a new light on the ancient history of Sweden, and pointed out some errors which have hitherto been generally adopted. This author's work on ornithology is a most splendid production, and the colouring of the illustrations, done by Wright, especially in the latter part, is most elaborately executed. As distinguished contributors to the Swedish literature of the present century may also be mentioned: C. af Forsell in sta- tistics, Grubbe in morals, philosophy &e., Agardh in the higher branches of the mathematics, J. Ekelund in history, A. J. Ar- widsson, A. A. Afzelius, G. E. Klemming, J. A. Ahlstrand, G. 0. Hylten-Cavallius, J. W. Liffman, and other numbers of the Fornskrift-Sallskap, in collections of old Swedish legends, songs, games, dances &c, *) besides original pieces as well poetical as prose. C. J. L. Almqvist, a man of very independent and original genius, has produced works in various branches of lite- rature. D:r Wetterberg (Onkel Adam) principally small novels and sketches from every day life in Sweden; always drawn with much truth and feeling. G. H. Mellin, a number of interesting historical novels and other works. Fredrika Bremer, known throughout Europe and in America for her graphic descriptions of home life in Sweden. The Baroness Knorring, M:rs Carlen, Count P. Sparre, Clas Livijn, Blanche, Crusenstolpe is remarkable for the brilliancy of his style; but the value of his works is greatly diminished by the difficulty of distinguishing the truth from the romance. J. Jolin and J. Borjesson have enriched the dramatic literature of Sweden by several works of sterling merit. As writers of sermons and on other religious subjects we have Wallin, Rogberg, Thomander, P. Fjelstedt, J. M. Lindblad, Nor- denson, Lundbergson and others. *) The lovers of early legend, as well in Sweden as England, are also greatly indebted to M:r George Stephens, at present residing in Stockholm, for his indefatigable labours in this branch of literature. ( X! ) Many of the best works of other nations are translated into Swedish, and that in a style which, in several instances, not only reflects great honour on the translators, but also shows the powers of the Swedish language. As examples may be mentioned: Shakespear's Complete Dramatical Works by C. A. Hagberg; several detached plays by Thomander; Ossian from the original gaelic, and in the same metre, by N. Arfvidson; Dante and Tasso, by Botliger; The Alkoran, by Berggren; some of Scott's and Moore's best poems, by Arnell; not to mention the Novels and other works by Scott, Bulwer, Dickens &c. &c. From the french and german authors there are also innumerable translations; some of much merit. It would have greatly increased the pleasure experienced in writing these lines, could the author have noticed a greater num- ber of names, and have entered more particularly into the me- rits of each; but there w T ere two difficulties especially, which prevented his doing so; first his own inability to treat the subject as it deserved: and next the limits to which an introduction like the present, must necessarily confine him. The following statement will give the reader some idea of the point at which the students at the Swedish universities stand at present. The subjects, in which a youth must be examined before being admitted, are nine. 1, Theology and the history of the church; 2, Latin; 3, Greek; 4, Hebrew; 5, History and Geo- graphy; 6, The living Languages and Swedish Grammar; 7, Phi- losophy; 8, Mathematics; 9, Natural History. — The pensum in each subject is: 1, Compendia by Bruhn, Eberstein &c, and the History of the church after Bruhn and Muller; 2, Three or four books of Livy, six books of Virgil; Roman Antiquities, Rhetoric, Prosody and Latin Grammar; 3, Xenophon's Anabasis, Homer's Odyssey, four to six Rhap., the Greek Grammar; 4, Fifteen of David's Psalms and the Hebrew Grammar; 5, Ancient History, The Middle-ages, Modern and Swedish History; Palmblad's or Hartman's Geography. 6, Translation of some authors both in French and German, and the Grammar of both languages. ?, Enberg's Psychology, Kesewetter's or Afzelius's Logic. 8, Six books of Euclid, Arithmetic, Algebra to quadratic equations in- ( iix ) elusive. 9, Wahlenberg's, Hartman's or Liljeblad's Flora, and some compendium of Zoology. It is, however, permitted to omit either or all of the dead languages, provided a sufficient num- ber of testimonials be obtained in the other subjects. It is also necessary to write a Swedish theme on one of nine given sub- jects, which theme is submitted to very strict examination. In 1819 a Gymnasium was established in Wisby, and in 1821 a similar establishment was founded in Stockholm. Great improvements have been made in the schools generally, but espe- cially by the establishment, in 1828, of the Elementary school in Stockholm; where a new system *) has been introduced and tried with much success. Hitherto the Elementary school has only been considered as an experiment; but now other places of instruction are arranged on the same principles, and it is to be hoped they will not be less successful than their prototype; the contrary may reasonably be expected. The establishment of a pedagogic society in Stockholm is one among other proofs of the increasing interest of the teachers, within the last few years, for their very important calling. The idea was first proposed by M:r Joh. J. Elfving **) lector in the living languages at the Gymnasium of Stockholm; a man who has shown a most active and devoted zeal for the progress of education in Sweden. As one among other useful results arising, to some extent at least, from the above mentioned society, may be noticed, a general meeting of the teachers of Sweden, which took place this summer, and was very numerously attended. *) Aiming principally at relieving the pupil from the disadvantages attending class reading, when too strictly followed; and also at the more general introduction of the living languages. The partial employment of monitors is also a feature in the system here fol- lowed. "*) The author would take this opportunity of acknowledging his obli- gations to M:r Elfving, for his valuable advice given on several occasions during the course of this work. Part I. THE PRONUNCIATION. Chapter 1. The Swedish alphabet consists of twenty eight letters: *) Pronunciation according to the English, German or French sounds. *) 21, a A. ah a a *8, h B bay be b6 (§>, C 1^ say se ce S, b D day de de @, t E a e e %, f — F — eff aff eff ©, g G — - yea or gay j e ye $?, I) H hoe hoh ho % t I e i i 3f i J longt e or yodd jodd iodd ®, t K ko koh ko S, I L ell all ell V3%, HI M. em amm emm 9i, tt li en ann enn <0, vl almost as o in between o and m/ nearly as ou move. 3|J, P " pay pe pe S3, CJ V koo ku qou flO i> / ihe vowel \ §JC, t JU. e'er (short and rj \sharp / arr 1) The Swedish character is less used now than formerly, but, as it is sometimes found even in new works, it ought to be learned. *) It is, in many cases, impossible to describe exactly the sounds of the letters in one language by those of another j in general the true sound can only be learned by the ear. ( 2 ) Pronunciation according to the English, German or French sounds. ©, $ — S — • ess ass ess % t — T tay te te it, u — U almost as u in lute u as u in luire ss, as, t>,t» — V,W vay we ve x, s — X ex ax ex $, t> — Y — ii as u in une 3, j — Z saytah seta ceta w, a o — A almost as a in ♦♦ • • ball oh 6 3J, S — A as a in hare a e £>, o — almost as i in sir 6 oeu bs. 1. a, o, u, a are called hard vowels, and e, i> y, a, o, soft; l, nij n, r, s, are liquids, x may be considered as an abbreviation of ks or gs, and z of £s. Obs. 2. Diphthongs occur only in words of foreign origin. Obs. 3. All vowels may be pronounced either long or short; be- fore a single consonant they are generally long, when followed by two or more consonants, short. In Al alder, fin wine, Brun brown, Sjrn sight, the vowels are long; but in All all, Vinst gain, Brunn well, Synd sin, they are short. RULES FOR THE PRONUNCIATION OF EACH LETTER. The Vowels. m. This letter when long retains the same sound as in the al- phabet, as: stad town, mat food; when short it is somewhat less open, as: Stadd engaged, Matt weak, Vacker pretty. E has its own sound, almost like a in the english word lake: 1) When it forms or finishes a syllable: E-ldndig miserable, Be-sinna consider, Silke silk. 2) Generally before a single consonant, as: Hel whole, Bred broad. ( 3 ) 3) Sometimes before a double consonant in primitive words, as: JF/rfJtire, Skepp ship, and in their derivatives and compounds. E has the sound of a in the eng.: word bare,\n the prefix er, as in Erfara experience, and before rl, as: verld world, per la pearl, ferla switch. E is pronounced, when short, nearly like e in the word ten, as: Herre master, Dem them, Embete office. {See exercises after the Rules for Syntax.) % I retains its own sound, either long or short, according to the rule above given, excepting in the final syllable in, w 7 hich, in some words derived from the French, is pronounced almost like ang, as: bassin basin, velin vellum. £). has two principal sounds: 1) its own, as in the alphabet, and, 2) the same as the letter a. When short the former sound is nearly like o in move if pronounced rapidly, and the latter like o in the eng: word for, but not quite so open. takes its alphabetical sound: 1) when it forms or finishes a syllable, as: o-nyttig useless, Bo dwell. 2) Frequently when o is followed by a single consonant, as: Not net. 3) In certain nouns ending in ord, ort, as: Nord north, Port gate. 4) In the substantive Lots pilot, and the adverb Fort quickly. In the words Bort away, Kort short, and Sort kind or sort, o is pronounced short almost as o in the eng: word not. has the sound of o in move if pronounced rapidly: 1) in the conjugation of verbs in o as Bodde dwelt, from Bo; Trodde believed from Tro. 2) In nouns ending in m, and their derivatives, as: Tom empty, From pious. Except Rom rum, Blomster blossom and Blomstra to blossom, in which o is pronounced as o in the english word not* 3) In the following words and their derivatives: Socken parish, Bomb bomb, Hon she,' Ond angry, Bonde peasant, Ons- dag Wednesday, Orm serpent, Forsla convey, Ost cheese, Prost provost, Hosta cough, Foster foster, Knoster beetle, Moster aunt, Ostra eastern, Otta the time between cockcrowing and break of day. ( 4 ) takes a sound nearly like o in for, 1) in certain words ending in / and their derivatives, and before W, as: Hof court, Lof praise, Skof interval, Dof sultry, Lofva to praise, Sort noise, Morla to prick. 2) In the following words and their derivatives: Konung king, Honom hirn, Honing honey, Son son, Kora to elect, Ord- ning order, Grden order (as the order of the garter), Kol coal, Moln cloud, Dold concealed, Tjog score* is pronounced like o in the eng: word not (with the ex- ceptions mentioned above): 1) When o is short, as: Boll ball, oss us, Konst art, OcA and, Tofs tassel ♦ 2) In certain short final syllables in o/w, on, op, or ot, as: Smaningom by degrees, Pdroji pear, Brbllop wedding, Rosor roses, Marmor marble, Nagot something; and also in the deri- vatives of these words. Obs. : In some of the above mentioned final syllables, as: om, on* or, the sound is more or less open. This can only be learned by the ear. It. This vowel retains its own sound when long, as: nu now, bur cage; before two or more consonants it is somewhat more open, as: punkt, stop gunst favour. In the word Tjuf thief, and its derivatives u takes a sound like the Swedish y. In the ge- nitive of Gud God, the sound of the u is very short, and that of the d sharp, approaching t. (See exercises,) Y retains its own sound, excepting in the word Kyrka church and its derivatives, when it is pronounced almost like i in the eng: word fir ,• it is also common in conversation to pronounce y in Fyratio forty, almost as in Kyrka. A has two sounds; one almost as o in the Eng: word so 9 the other as o in not. Almost as o in so, when it forms or finishes a syllable, as: a-tal censure, Ta toe, Forma induce; and when followed by a single consonant in the same syllable, as: Gas goose, Rad coun- cil, vard care. ( 5 ) As o in not when short, as: Statt stood, Blatt blue. A is short in words or syllables ending in nd or ng, as: Stand rank, *# &c, but it is always retained in the plural. Obs. 2. Hammare hammer, kammare chamber, nafvare auger make in the plural, hamrar, kamrar, nafrar ; kallare cellar can be both kdllrar and kallare. Finger finger makes either Ji n ger or fingrar in the plural. Obs. 3. Hufvud head is in the indefinite plural both hufvud and hufviiden; the latter sometimes contracted to hufven or hufvun; ill the definite form hufvudena, hitfvena or hufvuna the heads. Obs. 4. Man man or husband, is generally written man in the plural, though sometimes wanner. Gas goose makes gass in the plural. Exercises. Give the plural and definite form &c. of the following nouns : arbetare workman, bagare baker, dagdrifvare sluggard kopare purchaser, Assyricr Assyrian, lejon lion, val choice, berg moun- tain, Alt are altar. Chapter 2. ADJECTIVES. Swedish adjectives have in general the same form for the masculine and feminine, but in the neuter a t is added, as: tap- per brave, neuter tappert; lycklig happy, neuter lyckligt, *) *) Swedish grammarians usually divide the adjectives into two declen- sions, placing under the first all that have a separate form for the neuter gender, as: god good, godt ; stor large store; and those ( 27 ) The same may be observed of perfect participles in fjrrfaldig &c. Exercises. 4, 6, 9, 3, 1, 7, 2, 8, 5, 17, 10, 15, 11, 19, 13, 16, 12, 18, 14, 20, 23, 37, 35, 46, 41, 59, 57, 64, 72, 73, 81, 97, 103, 109, 246, 365, 6,138, 10,675, 15,423, 58,367, 467,594, 571,672. (See exercises for the Nouns ) Chapter 8. PRONOUNS. The pronouns are divided in Swedish into eight kinds, Per- sonalia, Rejlexiva, Riciproca, Demonstrativa, Possessiva, Rela- tiva, Inter rogativa and Indcfinita. 1. Personalia. The subjective, possessive and objective are the only cases that are subject to declension, the other cases are formed, as in english, by the use of prepositions before the objective. First Person, Singular. Plural. Sub. Jag I. Vi we. Poss. Min mine. Far our. Obj. Mig me. Oss us. Sub. Du thou. Poss. Din thine. Obj. Dig thee. Masculine. Sub. Han he. Poss. Hans his. Obj. Honom him. Second Person. I or ni ye, Eder yours. Eder you. Third Person. Singular. Feminine. Common. Hon she. Den. Hennes hers. Dess. Henne her. Den, Neuter. Det it. Dess its. Det it. ( 33 ) Plural. The same in all genders. Sub. De they. Poss. Deras theirs. Obj. Bern them. Obs. In the old style mins, dins, vdrs, eclers were used; the s is now dropped, excepting in eders or ers before some titles, as: Eders or Ers Majestdt your Majesty. Du is always used in Swedish, when thou would be applied in english, as: in the biblical style, to God and in Poetry. In conversation the word du can only be applied to relations, in^ timate friends and servants. *) Ni is seldom used in speaking to a single person, it is considered a degrading expression. In some cases, however, as at masquerades &c. the word ni is used. In speaking to a per- son of lower rank, who is but little known, the word hctn or hon is used instead of du* Vi, like the english we, is used by monarchs in proclama- tions &c. as: Vi Oscar &c. bjude &c, ; and also occasionally by public speakers. Sjelfy in the plural sjelfva, is often added to the perso- nal pronoun for the sake of emphasis, as: Han sjelf varder^he was there himself. 2. Reflexiva. The reflexive pronouns are the same as the objective of the per: pro: excepting in the third person which is sig. Thy are mig, dig, oss er. Ex.: Jag bembdar mig 9 I exert myself; Du bembdar dig, you exert yourself, Vi roa oss we amuse ourselves, *) It is usual that persons not related, after having been acquainted some time, or wishing to be on a more intimate footing, and to put aside the use of the titles, which is such a burthen to Swedish con- versation, before using the word du to each other, propose brors- skdl (brother's health), when they drink and shake hands; after which du is adopted. — Attempts have been made by several enlightened individuals in Swedish society to put aside this constant repetition of the title, but as yet without success; it is, however, to be hoped, that vanity and prejudice will in time be made to yield to common sense. 3 ( 34 ) / r or den er you moved yourselves, Han skadade sig he hurt himself. 3. Heciproca. The reciprocal pronouns, kvarandra, hvarannan or hvarann answer to the english each other, as: Be beromma hvaran- dra, they praise each other. 4. Demonstrative. The demonstrative pronouns are: den, det, plu de$ denne, denna f detta plu desse dessa, ex.: den mannen that man, de bockerne those books, denna qvinna this woman, dessa hastar these horses. Obs. 1. Dens is used sometimes for den persons, as: dens namn that person's name. Obs. 2. Del is sometimes used instead of att , that, as: Fornuf- tet befaller oss, att icke hastigt saga, det vi aro fullkomligen upp- lyste, The understanding commands us not to say hastily, that we are perfectly enlightened. Obs. 3. Sometimes in the law style, thy is used instead of det, detta &c, as: J thy, att seeing that (instead of, I det alt.) I thy mat, in this case. Obs. 4. In conversation the expressions den har, den der and their plurals, are often used, as: den har lohen, this book; den der taf- lan, that picture, without being considered vulgar, as this here book- would be in english. Obs. 5. Samme or samma is often added to den for the sake of emphasis, as: Den samme som horn, the same that came, den samma is sometimes used instead of den, as : Hon log boken och sdlde den- samma , she took the book and sold it. 5. Possessiva. The possessive pronouns are divided, l:o: into those that denote one owner, and 2:o: those that denote more than one. cr CD n ^ •£ 3" © Co -— - « ^ Sp. : <- V 5 ^ as s S^o * 2 ( 35 ) a *Z © a* *3 a, 3 ~ - ? S s s* ^ - *3 3 -a 5 2 r c% — - e 5." sa en ©- ft — p O Si. ~ g ^ a en P: cd . ^ !3 ^ ~ s = o g.2. g. cr-< tq 3 J* *" Si cr a -* cr -s 3 S5 • P3 ZJ, s^ en ci ^3 CD 3 bl 2 Si. to B •D _ Z O 2 ** "^ rz c*> o ^ ^ ^ ^ £- sL ^ s-^ 3 CKj £• £ ft a e- *» c7, E r 3 -. Sg 5- ^ - rt o ° -" p r* __. s? BP* g* cr 5 3 B p- 2. < CD bs ^ c^ g S-=r ^3 3 cr a © 2 ~ as Si $ Si X a* C: Co ^ a, ~. a 33 CD a p S 5 3" S -t Co 53 a p cr 3 &5 S J 5 * * ^ ^ 2 ( 36 ) 6. Relativa. The relative pronouns are: Hvilken who or which, Som who, and Hvad what. Som and Hvad are indeclinable. Hvilken is thus declined : Singular. Plural. M. F. N. Mas. Fem. Neu. Sub. Hvilken, Hvilket, Hvilka -e, who. Poss. Hvilkens, Hvars, Hvilkets, Hvars, Hvilkas -es, whose. Ob. Hvilken, Hvilket, Hvilka -a, whom. Obs. 1. Hvad is sometimes used instead of Hvilken, Hvilket, or Hvilka, as: Hvad {Hvilka) vigtiqa pligter! what important duties! Hvad [Hvilket) redligt nil! what honourable zeal! Obs. 2. Den, del, dem, are properly demonstratives, but are sometimes used instead of the dative or accusative of Hvilken, as: En man den alia bevisa aktning, A man to whom all show respect. 7. Interrogaliva. The interrogative ponouns are, Hvilken, Hvilkendera, Hvem, Ho, Hvad! Hvilken is declined in the same way as the relative, and is used either with or without a substantive, as: Hvilken ar denna person? Who is this person? Hvilket hus kbpte han? Which house did he buy? Also in exclamations, as: Hvilken skonhet! What a beauty! Hvilken man! What a man! The ar- ticle is, in such cases, left out in Swedish. Obs. 1. Hvilkendera, neuter Hvilketdera, is compounded of Hvil- ken and dera, formerly dcrra or therm, an old genitive plural of den or then, so that Hvilkendera means properly, Hvilken af dem? which of them? The same may be observed of Endera, one of the two, Na- gondera, some one; Hvardera each, Ingendera neither, Beggedera both. Obs. 2. Hvem is used only as a substantive; it has in the geni- tive Hvems, as: Hvem har sagt det? Who has said it? Hvems ar det? Whose is it? Obs. 3. Ho is only used in the Biblical style, where it is applied instead of Hvem, as: Ho ar den? Who is that? Obs. 4. Hvad is indeclinable, and corresponds, as an interrogative, o the english what, as: Hvad ar det? What is that? ( :i7 ) 8. Indefinita. The principal indefinite pronouns are: Man, one or they (in a general sense), En one, Nagon some, any, Annan other, Hvarje each, every, Hvilken som heist whosoever. Man always takes the verb in the singular and as reflexive takes sig or en, as: Man tycker om det, one likes it. Man b'or ej kasta sig i far or, One should not throw oneself into dangers* Man vet ej hvad som kan hand a en, One does not know what may happen to one. En makes ens in the possessive, as: Bet dr ens eget fel, om man &c. It is one's own fault, if one &c. The definite form is ene or ena, as: Den ene eller den andre, The one or the other. Ena is very seldom used after adjectives instead of a substantive, as in english we say: These are good pencils, but those are bad ones, in Swedish : Dessa dro goda blyetspennor, men de der dro daliga. The little ones, is expressed by : De sma ; though sometimes in conversation ena may be used, as: Sadana sma vackra ena, such pretty little ones. Nagon is in the neuter nagot, and in the plural nigra* There is no word in Swedish answering exactly to any; Har han nagra bar? Has he any berries? Gif mig nagra, Give me some. Han har icke gjort nagot i dag, He has not done any thing to day. Jag skall visa dig nagot, I will show you something. Annan is in the neuter annat, and in the pi. and definite form andre -a; En annans egendom, another's estate. Andra utsigter, other views; Har du icke en annan bok? Have you not another book? Hvarje makes in the possessive, hvarjes. Hvilken or Hvilka som heist, is in the neuter Hvilket som heist, Hvad som heist or Hvad heist, as: Hvilken som heist der ma vara, Whosoever may be there, H ginge, loge, sage, stode. **) Inland /add i Per. Part. ( 4S> Infinitive. Present. Imper. Supine. Perf. Part. Att le to smile, ler, log, *) left, ■ — ?w#ta to measure, mater, matte, matt{matet), matt (mdten). — se to see, ser, sag, *) w/f, $£*/«/. — skilja to separate, skiljer, skilde, skilt, skild. — sfc? to stand, star, stod, *) rfatf, — stbdja to support, stbdjer, stbdde, stodt, stbdd. — tva to wash, £ya r, tvadde, tagit, tvatt, tvagen, tvadd Exercises. Conjugate the following verbs: bygga, to build, ringa, to ring, ploja, to plough, t'dnka, to think, stdmma, to summon, s'dlja, to sell, $##«, to say, vdlja, to choose, .?e, to see, ga, to walk, do, to die, /e, to smile. Third Conjugation. Presens ends in — er, Imperfekt is a monosyllable and alters the vowel of the first syllable of the infinitive. Supinum ends in — it. Perf. Part, in — en. A k t i v. Indie attv. Presens. Singular. Plural. Jag tager, I take. Vi tag a, we take. Imperfekt. Jag tog, I took, Vi togo, we took. Perfekt. Jag har tagit, I have taken. Vi hafva tagit, we hame taken. The other tenses are formed as in kalla. The Imperative is in the sing. Tag: 3: id per. Tage, plur. Tagom, Tagen, Tage. The passive is formed by adding s, as in the other conjugations. The participles of the passive voice are: perf. Tagen neuter taget, plu. tagne-a taken: Compound perfect. Hafvande varit tagen or Hafvande tagit s having been taken. Futurum: Skolande tagas being about to be taken. Obs. 1. This conjugation seems to be the oldest? and includes some of the verbs most commonly in use. ( 49 ) Obs. 2. Those verbs, which end in la or ra in the infinitive, drop the er in the present, as: Alt gala to crow, han gal, not han galer, he crows; Att mala to grind, Jag mal I grind; Att bdra to bear, Jag bar I bear. With regard to the change of the vowel, the following rules should be observed: A long is changed to 0; as: Far a to start, jag for I started; Draga to draw; Jag drog I drew. Excepting Vara to be, imp. var, plu. voro ; and Varda to become, vardt, plu. vordo. A long is changed to E, as: Grata to weep, gret wept, Lata to sound, let sounded. Except lata to permit, imp. ffiij and sla to strike, imp. slog. A and ^/ short are changed to 0, as: Fa/la to fall, yo/Zj # © «r S? & 52 &? ^ a ft ft ^> s> © © © «^ © o w ^ O , oa - c& £ o 5* ft ft <« ca rD ii ( 50 ) ft ft a: Si 1 cro ft ft - © , ft ft: a to to ft: <* Si ft D 23 <£> XT 3 a «> ^* v* v* Oi Cc Oj Oj Cc ^ ^ ft: ft: a* »'• *' ft: ft, -* ^ *2. ft ft ft ft* J^ ^> ft- ft- a* .ft: *«*>. O: -$ ft: ^ ^3 ft: ^ ^* PS ^ J5 B H ft ft §- ^ ft ft ft: K « ' ft: ft g^. « g - ^ b £ ft: ft: ^"-^n ©^ a_ ©- ft* :o?^^ft g go > ^ a- ft- ^ ^ c <-. «*». ir a*, o*. <**.>* j3 a B S^ S.* fe i ^2 £? gr ft- ft- ft-.ft**©* 5^ ft- ZS* ft: ft: a . a- a ^~. ^* "3 "i fi^ ^'^ a- a- ft « "0 -* ft, cd 5 ft, 5, ( 51 ) Some intransitives of this conjugation have the corresponding transitives in the second, as: Present. Imperfect. Supine. Intransitive. Brinner burn, brann, brunnit. Transitive. Brdnner burn, brande, brant. Intransitive. Faller fall, foil, fallit. Transitive. Faller fell, fdllde, f'dllt. But when the verbs are the same in the present, the dif- ference is not so particularly observed, as: Intransitive. Smaller make a report, small (smalde), smalt. Transitive. Smaller strike, smalde, smalt. Intransitive. Vdger, weigh, vdgde (vog), vdgit. Transitive. Vdger, weigh, vagde, vdgt. Some verbs follow both the first and third conjugation, as: Pres. Imp. Supine. Jag simmar I swim, f simmade , ( samm, simmat. summit. Jag tvingar oblige, i tvingade, \ tvang, ( tvingat. i tvungit. Some follow the second and third, as: Jag grafver I dig, J S ™^> ^Ijvit. . , f smidde, ismidt. Jag smider, forge, j w? | w , Exercises. Conjugate the following verbs: Bjuda to invite, Finna to find, Fara to travel (start), Bita to bite, Sjunga to sing, Frysa to freeze, Bdra to carry, Flyga to fly, Gifva to give, Sid to strike, Falla to fall, Skdra to cut, Brinna to burn, Ata to eat. (See exercises for the Verbs.) ( 52 ) Chapter 3. PARTICLES. The particles are divided, as in English, into Adverbs, Prepo- sitions^ Conjunctions and Interjections. Adverbs. Among the adverbs most commonly in use are the following. l:o Of Place: Hvar, Hvarest where, Ehvar wheresoever, H'dr here, Der there, Utantill without, Innantill within, Framtill in the front, Bak behind, Baktill backwards, Nagonstddcs some- where, Allestades every where, Hvart, Hvarthdn whither, Hit hither, Bit thither, Utat outwards, Inat inwards, Framat forwards, Bakat backwards, Nedat downwards, Hvarifran whence, H'dri- fran hence, Derifran thence, Utifran from without, Inifran from within, Bakifran from behind, Framifran from before. Obs. : The particles Upp up, Ner down, Ut out, In in, Fram forwards, Bort away, Hem home, imply action; but if a vowel be added they denote a state of being, as: Han gick upp he went up; Han ar uppe he is up; Hon sprang ner she ran doAvn; Hon ar nere she is down, and so with lnne, Borta and Hemma. 2:o Of Time: Nu now, Forr before, Fordom formerly, Framdeles in future, H'ddanefter, hereafter, Tidigt early, Sent late, Snart soon, Strax immediately, Nyss just now, Nyligen lately, Bedan already, Da when, Annu still, yet, All t id always, Aldrig never, Nagonsin ever, Ofta often, Stundom sometimes, Da och da now and then, Sdllan seldom, Merendels most com- monly. 3:o Of Manner: V'dl well, Ilia ill, Huru how, Nag or lun- da tolerably, Fbrgafves in vain, Saledes consequently, Gerna willingly, Svarligen with difficulty, Temligen tolerably, Stir deles particularly, Sa so, L'dtteligen easily, Synnerligeji especially. 4:o Of Interrogation: Hvar where, Hvart whither, Hvar- fore why, Huru how. 5;o Of Affirmation: Ja, «/o, yes, Alldeles exactly, Visser- ligen certainly, Sannerligen verily. 6:o. Of Negation: Nej no, Jcke not, Ej not, Ingalunda bv no means. ( 53 ) Most adjectives can be changed to adverbs by adding t to the masculine, as: Facker beautiful, Fackert beautifully, Klok wise, Klokt wisely, Langsam slow, Langsamt slowly. Some Adverbs may be compared in the same way as adjec- tives, as: langsamt, langsam mare, langsammast } hogt highly, hbgre, hbgst; or with mera and mest; others are irregular, as: Positive. Comparative Superlative Vol well, Bdttre, Bast, Ilia ill, Fdrre, Far st . Gem a willingly, Hellre, Heist, Lange long, Ldngre, L'dngst. Snart soon, Snarare, Snarast. N'dra near, IS arm are, Ndrmast. Fjerran far, Fjermare, Fjermast. Mycket much, Mer 9 Mera, Mest. There are besides many adverbial expressions, as: dels (from del part), dags (from dag day), tals (from tal number) : Dels har och dels der, partly here and partly there; Hum dags at what time; Tusendtals by thousands, &c, which are best learned by practice. Prepositions. The most common prepositions are the following: Af by, of; Bakom behind, Bland among, Bredvid beside, Efter after, Framfbr before, Fran from, F'drbi past, Genom through, Hos at, with, Inom within, Emellan, mellan between, Jemte together with, Midtuti amidst, Emot, Mot against, towards, Nara near, Om about, Ofvanpa above, Pa, Uppa on, Under under, Uppfbre up, Utfbre down, Ur, Utur out of, Utan without, Utmed along, Fid at, nigh, At to, for, Ofver over. Conjunctions. The most common conjunctions are: Och and, Bade both, Som as, Eller or, An ting en either, Hvarken neither, Ej heller nor, An than, J/ew but, Utan but, C 54 ) Om if, Allenast if only, Sa framt provided that, / fall in case, N'dr y Da when. Interjections. Some of the most common interjections are: 01 Ah I Ack! alas, Ajl Ah I Na! well! Ha! Hot I hear! Ve ! woe ! (See exercises for the Particles.) ( 55 ) Part III. SYNTAX. Chapter 1. 1. SUBSTANTIVES. The Definite Article. The application of the definite article is almost the same in Swedish as in English. Gossarne Idsa. The boys read. Taftan ar vacker. The picture is beautiful. In the following cases, however, ihe languages differ. a) In Swedish the definite article is frequently used in sen- tences where the noun is taken in its most extensive meaning, as: Kdrleken var starkare an hatet. Love was stronger than hatred. Dygden segrade. Virtue conquered. Aran ledde honom. Honour led him. b) In nouns denoting number, weight or measure the defi- nite form is used, as: Tva shillings paret. Two shillings a pair. Sex francs skalpundet. Six francs a pound. Aderton riksdaler foten. Eighteen riksdaler a foot. c) Titles, ending in a vowel or in more than one consonant, often take the definite article, otherwise they generally follow the same rule as in English, as: Secreteraren D, Secretary D, Pro- sten E, Provost E; Biskop Z?, Bishop B. d) When a title is used without the person's name, the defi- nite form is generally used, as: Fill Genera len vara sa god? Will you have the goodness, General ? Har Frun varit der? Have you been there madam? Herrn har aldrig varit har. You have never been here, sir. ( 56 ) Obs.: In some cases the definite form may be used, when the name is added, as: Skollararen B. har varit har, M:r B. the teacher has been here. Especially to the first title, when more than one are used, as: Biskopen Doktor E. e) The definite article is sometimes used, when in English a possessive pronoun would be applied, as: Han hade hatten i handen, He had his hat in his hand. Hon gaf honom armen. She gave him her arm. The Indefinite Article. The indefinite article is generally applied in Swedish as in English, as: En stor stad. A great town. Han har en hast. He has a horse. In the following instances the two languages differ. a) In English, a is generally placed after such and half, as also after an adjective preceded by so, too or as $ in Swedish, the article is in all these cases placed first, as: En sadan boh. Such a book. En so. v acker mdlning. So fine a painting. Ett hoi ft apple. Half an apple. En allt for stor kammare. Too great a chamber. Ett sd godt hus som hans. As good a house as his. U) The indefinite article is frequently omitted in Swedish, in cases where it would be used in English, especially before titles and after Hvilken, when used in an exclamation. Han dr general. He is a general. Hon dr grefvinna. She is a countess. Hennes bror dr soldat. Her brother is a soldier. H:r B. dr fransman. M:r B. is a Frenchman. Jag far svar i dag. I shall receive an answer to day. Hvilken vacker hast! What a beautiful horse! Hvilken man gd folk! What a number of people! The Genitive Case. The application of the genitive in Swedish is the same, in most cases, as in English, as: Fadrens glddje. The father's joy. Gossens flit. The boy's industry. ( 57 ) Obs. 1. When (he names of Swedish towns, markets &c. are preceded by a proper name, the latter is often placed in the genitive form, as: Sverges Rike. The Kingdom of Sweden. Stock holms Ian. The district of Stockholm. Lysviks socken. The parish of Lysvik. Obs. 2. When the name ends in s or in a vowel, the ge- nitive form is not used, as: Festeras stad. The town of Vesteras. Orebro Ian. The district of Orebro. Obs. 3. In such expressions as: A parcel of books, A bot- tle of wine; A set of plate &c, the particle is left out in Swedish, and they are expressed thus: Elt parti bbcker; En butclj vin, En silfver-servis. Obs. 4. The preposition Till is sometimes followed by a genitive, as: Sitta till bords to sit at table. Ligga till s'dngs, to keep one's bed, Fara till sjbs och till lands, to travel by sea and by land. Fblja en till vags, to accompany one part of the way, Gbra nagon till viljes, to comply with a person's wish. But when a particular object is denoted the genitive is not used after till, as: Gal till bordet to go to the table. Han gick till sjon, he went to the lake Obs. 5. / followed by the genitive of certain words denoting time, implies a period that is past, as: / a/tons (i aftse) yes- terday evening; / mdndags last monday; / varus last spring, / somras last summer. — But never / veckas, I manads, I ars. Obs. 6. The genitive is often united with another substan- tive, thus forming a single word, as: Hederskansla, a feeling of honour. Frihetsvan a friend of freedom. Sometimes with an adjective or participle, as: Onskansvard desirable, Freds for stb- rande* destructive of peace. 2. ADJECTIVES. The Definite Form. The adjective generally agrees with its substantive in form , as : ( 5S ) Den goda gossen. The good boy. Det vackra huset. The beautiful house. En stor tafia, A great picture. En god gosse. A good boy. Exceptions: a) After a substantive in the genitive case, and also after a possessive or demonstrative pronoun, the adjective is put in the definite form, though the substantive is in the indefinite. Ynglingens goda uppforande. The youth's good conduct. Fadrens sanna hjcka. The father's real happiness. Din systers angenama rost. Your sister's agreeable voice. Din nya hatt. Your new hat. Mitt stora lexicon. My great dictionary. Denna skbna utsigt. This beautiful view. Detta hoga bord. This high table. b) Also after the relatives hvilkcn, hvilket, and after the word samma, as: Han hade vunnit priset tre He had won the prize three ganger, hvilken ovanlig lycka times, which uncommon fortune hade &c. had &c. Hon har samma goda lyn- She has the same good tem- ne som modren. per as her mother. c) In exclamations the adjective is used in the definite form , as : Alskade fader I Beloved father! Lyckliga barn! Happy child! The Indefinite Form. The adjective is used in the indefinite form: «) When followed by a substantive in the same form, and not preceded by any of the above mentioned words which require the definite, as: Stor lycka. Great happiness. En ny vagn. A new carriage. Ett ljust mm. A light room. ( 59 ) b) After hvilken, hvilket, when not used relatively, and after hvad, when taken in the acceptation of hvilken, as: Jag sag hvilken adel men- I saw what a noble being he niska han var. was. Du vet hvad redligt nit det You know what honest zeal fordrar, attforsvara oskulden. is necessary to defend innocence. c) After mangen many, nag on, nagot some, in gen intet, none, sadan such, and hvarje every, as: Jag har hort mangen god I have heard many a good speaker. t a tare. Gaf han dig nagon dalig tan- Did he give you any bad opinion ke om henne? of her? Ingen elak menniska. No bad person. Intel stort hus. No large house. Hvarje lard man. Every learned man. d) When the adjective is placed after the auxiliary verb vara, as: Pennan ar god. The pen is good. Bl'dcket var svart. The ink was black. Gossarne voro lata. The boys were idle. Riksradet B. var ryktbar. The councillor B. was renowned. Chapter 2. PRONOUNS. The application of sig, sin, sitt, sina, requires particular attention. Sig is used when the object refers to the subject; honom, henne and dem to a third person or thing spoken of, as: Soldaten har skadat sig. The soldier has hurt himself. Soldaten hade skadat honom. The soldier had hurt him. (ano- ther person.) Hon sag sig i spegeln. She saw herself in the glass. Gossarne togo det med sig. The boys took it with them. Fru C, kom med honom. M:rs C. came with him. ( «o ) H:r B. hade hasten med sig. M:r B. had the horse with him. Generalen bod mig till sig. The general invited me to his house. Patienten onskar att se dok- The patient wishes to see the doc- torn hos sig. tor at his (the patient's) house. Patienten onskar att se dok- The patient wishes to see the torn hos honom. doctor at his (the doctor's) house. Sometimes sig refers to a noun which is not the subject, but which, by a change in the form of the sentence, can be so, espe- cially in reflexive sentences, as: Han sag skyarne samla sig, He saw the clouds collect, or Han sag att skyarne sam- lade sig, Hon bad honom tv'dtta sig, or She begged him wash himself. Hon bad att han skulle tv'dt- ta sig. Sig is sometimes used as a kind of nominative, as: Hvarje sant snille bor vara Every true genius should be gig, och in gen annan. himself and no one else. Honom, Henne and Dem refer occasionally to the subject, as: Han bad dem f'drena sig med He begged them to unite with honom. him. Hon foil i vanmakt, da hon She fell in a sw r oon, when she sag dem komma till henne. saw them coming to her. De sago att de samlade sig They saw that they were col- emot dem. lecting against them. Sin, Sitt, Sina compared with Hans, Hennes, Dess, Deras. Sin, Sitt, Sina refer to the nearest subject, Hans 9 Hennes, Dess, Deras, to another person or thing mentioned in the sentence, or understood, as: Han tog sin bok. He took his (his own) book. Han tog hans bok. He took his (another's) book. Hon hade sina arbeten. She had her (her own) works. Hon hade hennes arbeten. She had her (another's) works. ( 61 ) Fadren dlskar sitt barn och sbker befrdmja dess vdl. Hon vdntar sin far och gla- dcr sig b/'ver hans ankomst. The father loves his child and tries to promote its welfare. She expects her father and re- joices at his arrival. Hans, Henries. Dess and Her as, are, however, sometimes used instead of Sin, Sitt, Sina, but care must be taken that no confusion arise, as: En del regeringar glbmma Some governments forget their sitl upphof och dndamalet origin and the object of their med deras stiftelse (instead establishment, of sin stiftelse.) Sin, Sitt, Sin a, are used instead of Hans, Hennes, Dess, Deras in referring to a preceding noun or personal pronoun, not in the nominative case, if they can by a change in the form of the sentence, be made the nearest subject, as: Naturen har ingifvit alia men- Nature has inspired all mankind with the desiie of seeking their happiness. niskor be gar att sbka sin (in- stead of deras) lycksalighet; instead of, Naturen har in- gifvit alia menniskor det be gar, att de sbka sin lyck- salighet. ag sag dem digna under tyngden af sina mbdor (in- stead of deras mbdor) $ or De digna de under tyngden af sin a mbdor. Du bbr ej neka honom sin be- gdran (or hans begdran); or Du bbr ej neka, att han far sin begdran uppfylld. In the expression: Han lemnade honom sin bok, He gave him his book, it is not clear who is the owner of the book, and if not shown by the context, should be expressed thus: Han lem- nade sin bok at honom; or Han lemnade honom hans bok. In I saw them sink under the weight of their troubles. You should not refuse him his request. ( 62 ) the former case the person forming the subject is the owner of the book, in the latter the object is the owner. In English the possessive case of the personal pronoun is frequently placed after the substantive with a preposition, in Swe- dish the substantive is placed last, as: En af mina bocker. A book of mine. Jag hade en af dina hdslar. I had a horse of yours. In the following forms of expression the position of the words cannot be the same in Swedish as in English. De hafva (sina) egna h'dslar. They have horses of their own. Han hade sitt eget rum. He had a room of his own. Han har (sitt) eget hus.) Han har ett eget hus. ) Instead of han or hon, when referring to an inanimate ob- ject, the word den is generally employed, excepting for feminines in o, as: He has a house of his own. Sdden dr vacher; den dr mogen. Klockan har falliti non dr sonder. Gif mig boken\ den dr min. Kyrkan dr bygd af sten$hon dr gammal. The corn is beautiful; it is ripe. The watch has fallen ; it is broken. Give me the book; it is mine. The church is built of stone; it is old. Pronouns, are generally applied in Swedish as Relative The relative pronouns in English. The relative som is not used after a preposition, nor imme diately before a substantive, as: Nationen af hvilken (not af som) konungen valdes. Han lanade honom pengar, hvilken godhet (not sovi god- het) befordrade hans f ram- gang. Som ought not to be used, as the antecedent. The nation by which the king was chosen. He lent him money, which kindness forwarded his suc- cess. when a whole sentence is taken ( 63 ) Han slog honom i hufvudet, He struck him on the head, hvilket (not som) fbrorsa- which caused his death. kade hans dbd. The relative is sometimes omitted, especially when the antece- dent is preceded by a determinative pronoun, and the relative is the object, as: Den ring, (sorn)jag gaf dig, The ring which I gave you was var af guld. of gold. Den, Det and Dem are sometimes used as relatives. En man, den (hvilken) alia be- A man to whom all show re- visa aktning. spect. Han straff ade henne for brott, He punished her for crimes which dem (hvilka) hon aldrig she had never committed. begdtt. Hvad som can be used instead of Hvilket, when the relative is either the subject or object, and refers to a whole sentence. Om, hvad som vore olyckligt, If, which were unfortunate, he han skulle do. should die. Om, hvad som jag aldrig am- If, which I have never intended, nat, jag skulle resa. I should travel. When the relative is united with a preposition it is often changed to a relative adverb, excepting when it refers to a per- son or noun. Den helsa hvarpa (pa hvil- That health on which you de- ken) du litar. pend. Det mod hvarmed (med hvil- That courage with w T hich he at- ket) han anf'dll honom. tacked him. Den styrka hvarigenom (ge- That strength through which he nom hvilken) han segrade. conquered. Sometimes these adverbs are omitted, and the remainder of the sentence includes both the determinative and relative element. Thus the following sentences can be expressed in four different ways: Han bor i det land i hvilket guldet finnes. He lives in that country in which gold is found. Han bor der hvarest guldet finnes. Han bor der, som guldet finnes. Han bor der guldet finnes. ( 64 ) Hon Teste pS den tid, da (p3 hvilkeii) du kom. She started at the time, at which you came. Hon reste da, ndr du kom. Hon reste, da du kom. Hon reste. ndr du kom. CEiapfer 3. VERBS. The verb is generally placed after its subject, as in English. The following cases are exceptions. a) When a sentence begins with a word which determines the verb, or with an apposition which belongs to the subject, as: H'dr slutar vdgen. Here the road finishes. / li'drmastc stad traffas v?\ We meet in the nearest town. Staende pa berget, sag jag Standing on the mountain, I saw skeppet. the ship. b) When the conditional conjunction is omitted, or when the sentence commences with the principal object, as: Springer du fort, sa hinner If you run quickly, you will du fram. arrive in time. Laser du Jlitigt, sa blir du If you read industriously you skicklig. will become clever. Henna bok laste Hr N. This book M:r N. read. Din ar beloningen. Yours is the reward. The english adverb there with the verb in the plural, is fre- quently translated in Swedish by det, with the verb in the singular. Det var mycket folk der. There were many people there. Det farms inga tajlor. There were no pictures. Det gifves manga personer, There are many persons who . . . hvilka . . . The transitive verbs govern an objective, as in English; and the reflexive verbs take reflexive pronouns in the obj. case. ( 65 ) Han alskar honom. Han be/liter sig. Jag forbarmade mig. Du angrar dig. Vi paminna oss. Hon for ar gar sig. He loves trim. He exerts himself. I look compassion. You repent. We remember. She is vexed. Verbs, not in themselves reflexive, are sometimes rendered so" by the addition of a pronoun, as: Han red sig trbtt. He rode till he was tired. Du liar gait dig varm. You have walked till yon are warm. Vi hafva sjungit oss hesa. We have sung ourselves hoarse. The relation of the noun to the verb is shown by its po- sition in the sentence; the prepositions /or, «£, till, used to de- note the dative, are often omitted, especially before pronouns. Jag gaf henne boken, or Jag I gave her the book. gaf boken at henne. Detta uppforande passar ho- nom icke, or, Detta uppfo- rande ar icke passande for honom. Det syntes oss, or Det syntes for oss. Han visade sin bror taflan, or Han visade tajtan ht {for) sin bror. This conduct does not become him. It appeared to us. He showed his brother the pic- ture. Skull and Vill. The Swedish skall is generally translated with shall in English; and vill can be rendered by will, shall, want, choose &c. Han skall ga till dem. De skola komma i dag. Han vill kbpa en sl'dde. Du kan ga om du vill. Fill han hafva det. He shall go to them. They shall come to day. He wishes to buy a sledge. You can go if you please. Does he want to have it. ) The future is sometimes expressed by komma with an in- finitive, as: Jag hammer attfara i morgon. I shall start tomorrow. Kommer han icke att straff as Will he not be punished for for det. that. The english word would is generally translated into Swe- dish by ville 9 bnskade, or sometimes pldgade, as: Han ville icke ga. He would not go. Jag bnskade att hanvorehdr. I would that he were here. Depldgade dansa hela qvdllen. They would dauce the whole evening. Should is often expressed by bbr, as : Han bbr ga dit. He ought to go there. The Infinitive. The application of the infinitive is the same in both lan- guages, with the following exceptions: a) The infinitive is frequently used in Swedish wiien in English the present participle would be employed, as: Genom at I vara stand aktig. By being firm. Langt if ran att omtala det. Far from mentioning it. Han dv skicklig i att rita. Bo ken dr icke vard att las a. Hon kom for att lana. Han dr icke skicklig i konsten att mala. He is clever in drawing. The book is not worth reading. She came a borrowing. He is not clever in the art of painting. Obs. In the colloquial style, the indicative with a conjunction is often used instead of the infinitive, as: Han dr ute och fiskar, He is out a fishing. b) The infinitive is often used after a pronoun in the objective case, as: Jag tror honom kunna gora I believe he can do it. det. Han sade sig hafva sett honom. He said he had seen him. c) The participial form in English is frequently translated into Swedish by a particle and the present or imperfect in- dicative. ( 67 ) Som jag vet att hon ar der, Knowing she is there, I will vill jag icke ga in. not go in. Da han sag mig, v'dnde kan om. Seeing me, he turned back. Obs.: In the perfect and pluperfect tenses the auxiliary verbs are often omitted. De som visat sig (hafva visat). They who have shown themselves. Han vantade tills alia kom- He waited till all had come mit dit {hade kommif). thither. D& han varit der en timma. When he has (had) been there an hour. Chapter 4. PARTICLES. Adverbs. Adverbs take, in general, the same position in a sentence in Swedish as in English, the following are exceptions: a) Aldrig never, of la often, saltan seldom, alttid always, are, in English, generally placed before the verb, in Swedish they are always placed after the verb. b) Icke not is placed before the auxiliary, when preceded by att or by a relative pronoun, as: Jag vissle att han icke var der, I knew that he was not there. Den mannen, som icke vill arheta , The man who will not work. There are two Swedish words, ja and jo, answering to the english word yes; the former is applied when the sentence is a simple interrogation, the latter, when it is in the negative form, as: Har du varit der? Ja. Have you been there? yes. Har du icke varit der? Jo. Have you not been there? yes. Gick han med hononi? Ja. Did he go with him? yes. Gick han icke med honom? Jo. Did he not go with him? yes. Ja frequently corresponds to the english nay: Han brukade sitta der en tim- He would sit there an hour, me, ja tva, utan att saga nay two, without saying a ett ord, word. ( 68 ) De hade ett vackert hus, ja They had a beautiful house, nay det vackraste huset i hela the most beautiful house in s tad en. the whole town. The adverb ju is used to express the supposition, that the person spoken to is acquainted with the fact mentioned; it is also sometimes applied in comparisons, when it is translated into English by the: Han har ju visat det tjugu He has you know shown it twenty ganger* limes. Det ar ju omojligt att tvijta It is surely impossible to doubt pa honom. him. Han har ju bet alt dig? He has surely paid you? Det ar ju ett ovanligt barn ? That is surely an uncommon child? Ju langre han taste, ju battre The longer he read the better fbrstod han, he understood. Ju mer han gaf desto mer The more he gave, the more he Jick han. received. Icke and ej are generally used in writing as negatives, but in conversation, intc is more common. Instead of Han var icke hemma, He was not at home, it is usual to say in the familiar style, Han var inte hemma. Prepositions. The use of the particles, especially the prepositions, is in most languages one of the greatest difficulties, as they cannot be subjected to any decided rules; the following examples will show their appli- cation in some of the leading cases. — In the following sentences the prepositions are sometimes used adverbially. A\\ Vlttf. By, Of, On, With, Off. Denna maiming ar utaf Hr B. This painting is by M:r B. Gosscn skickades af sin fader* The boy was sent by his father. Arbetet ar af varde. The work is of value. Brefvet af den 6:te. The letter of the 6:th. Det beror icke af honom. It does not depend on him. Han tog af till venstcr. He turned off to the left. De voro utom sig af gladje. They were beside themselves with joy- ( 09 ) In the following sentences af cannot be translated : Det blef ej af Nog af du ser honom inle mer. Kan herrn icke sla af na got? Han tog' lifvet af sig. De hl'ddde af sig. Han kom af sig. Repet gick af Han I'dl taga af sig. It did not take place. Enough, you will see him no more. Can you not bate a little? He killed himself. They undressed. He forgot his part. The rope broke. He had his portrait painted. Efler. After, At, By, According to, For. Han kom efter mig. He came after me. Jem saljes efter vigt. Jag lunar efter sex procent. Ar klddet efter din onskan. Sotdaten hade skickat efler sin hast. Iron is sold by weight. I lend at six per cent. Is the cloth according to your wish. The soldier had sent for his horse. Efter is often used, in a colloquial style, as a conjunction in the meaning of as: Efter han vill sd hafva det. As he will have it so. Emot. Against, Towards, Contrary to. Jag sprang emot honom i I ran against him in the dark. morkret. De voro mycket goda emot They were very kind towards barnet. Hon var emot 12 da han kom. Flickan gick dit emot min on- skan. Vi gingo emot honom. the child. It was towards 12 o'clock when he came. The girl went there contrary to my wish. We went towards him. For, For, From. Hr B. rbstar icke for mig. M:r B. does not vote for me. Ingen rnenniska ar fri for I\o human being is free from fct. faults. ( 70 ) tor is used in the following idiomatical expressions: Hvad har hon for sig nu? What is she about now? Han ville vara for sig sjelf Det ska 11 vdl go, for sig. Han rar icke for det. Tag dig till vara for honom. Det gick mycket ilia for mig. Jag anklagade honom for det. He would be by himself. That will surely succeed. He cannot help it. Beware of him. I was very unfortunate. I accused him of that. Genom, lijenom. Through, By.: Bar net gick igenom rum met. Han vann silt dndamal genom ih'drdighet. Genom honom Jick jag veta detta, Hos. At, With, In, To, By. De hade f ram mande hos Hr S. They had company at M:r S's. The child went through the room. He gained his object by perse- verance. Through him I heard of this. Boktryckaren var hos honom i gar. Han bor hos Hr L. De hafva aid rig var it hos mig. Han var i Vara hos Hr B. Jag skickar hosfbljande href Han hade inga pengar hos (pa) sig. Fi gbra inte sa hos oss. The printer was with him yes- terday. He lives at M:r I/s. They have never been at my house. He was apprenticed to M:r B. I send the accompanying letter. He had no money about him. We do not do so in our country (family). Come and sit by me. He envies virtue in others. Horn och sitt hos mig. Han afundas dygder hos andra. !•> In. — In, At, To, On, Up, A, Next. Hapten S. har var it i Rom. Captain S. has been in Rome. / borjan sag jag in gen ting. Sbmmerskan var har i dag. Gcsallen far tjugu riksdaler i veckan. At first 1 saw nothing. The seamstress was here to day. The journeyman has twenty riks- daler a week. ( 71 ) Harlarne satt huset i brand. Jag shall pack a in mina saker. De kommo in en i sender. Du skall dricka i batten. I pingst skall jag far a dit. I vintras var det mycket kallt. Far du der i fjoL IblmuU Bland. Boken lag ibland mina saker. Vi lasa Ti/ska ibland. Ibland kom han till oss. Med. With, Of, Officer en hade tva soldaler med sig. Tafia n var full med hal. Far du icke der med? Gossen dr sldgt med dem. God natt med er. Jag sag intet fel med henne. Han fdllde oxen med ett slag. The men set (he house on fire. I will pack up my things. They came in one at a time. You shall drink to the hottom. Next Whitsuntide I shall go there. Last winter it was very cold. Were you there last year. Among, Sometimes. The book lay among my things. We read German sometimes. Sometimes he came to us. Also, To, In, At. The officer had two soldiers with him. The picture was full of holes. Were you not there also? The boy is related to them. Good night to you. I saw no fault in her. He felled the ox at a blow. Om. Of, About, At, In, For. Han tog honom om halsen. Hvad var det hon talte om? He took him about the neck. What was it she was speaking about? You must do this again. They came at night. What shall we play for? You can come again in a week. Du far gora om detta. De kommo om natten. Hvad skola vi spela om? Du kan komma igen om en vecka* Pa. On, Of, For, By, In, At. Det ligger pa b or det. It lies on the table. Han var afundsjuk pa honom. He was jealous of him. Sasom bevis pa sanningen. As proof of the truth. De hade v'dntat pa vagnen. They had waited for the carriage. ( 72 ) Jag kande honom p& g an gen. Ar det icke pa modct nu? Han sade det pa sk'dmt. Att vara viss pa nagot. Jag var icke beredd pa det Mr var du pa spektaklet? Vi sutto pa laktaren. G oss en kastade en sten pa henne. Han blef snart tr'ott pa det. I knew him by his gait. Is it not in fashion now? He said it in jest. To be sure of any thing. I was not prepared for that. When were you at the theatre? We sal in the gallery. The boy threw a stone at her. He was soon tired of that. Till, (Tills, COUJ.) To, By, At, Till, In, On, Another. 6j vers ten skickade honom till mig. Fill du icke hafva en kopp till. B. ar snick are till yrket. Jag k'dnner honom till utseende. Hr B^s son ar till sjbs. Jag ar till er tjenst. Han var till hast. V'dnta tills jag kommer. Hans egendom gransade till min. Vi voro der till klochan elfva. The colonel sent him to me. Will you not have another cup. B. is a carpenter by trade. I know him by sight. M:r B's son is at sea. I am at your service. He was on horse-back. Wait till I come. His estate bordered on mine. We were there till eleven o'clock. In the following sentences till is not translated. He kept his bed. I shall set that book. Han lag till stings. Jag skall idgga mig till den boken. Han var icke till da. Oscar krbntes till konung. Hum star det till? Jag har gjort honom till viljes. Han tecknade det till minnes. Fid. At, Of, From, Near, By, On. Vi sutto vid b or det. We sat at the table. Han har ' blifvit ledsen vid He has become tired of that book, den boken. He did not exist then. Oscar was crowned king. How do you do? I have done as he wished. He made a memorandum of it. ( 73 ) Jag skildes vid honom. Huset ligger vid Jloden. En person vid namn S. Fid (pa) min heder. Fid b or jan. Fid so Ida tens ankomst. I was separated from him. The house stands near the river. A person by name S. By my honour. At the beginning. On the soldier's arrival. She is below her sister in French. It was beneath his dignity. During the time of George IV. It was under pretence of. Under. Under, Beneath, Below, During. Han har lefvat under mitt tak. He has lived under my roof. Hon llr under sin syster i Franskan. Det var under harts v'drdighet. Under Georg IFs tid. Det var under forevandning, att. Utotn. Beyond, Besides, Beside, Without. Furtgen gick utom vallarne. The prisoner went beyond the walls. He has two rooms besides this floor. The man was beside himself. We were walking without the boundaries. Han har tva rum utom den- na vaning. Mannen var utom sig. Fi spatserade utom grdnserna. ( 74 ) Part IV. READING EXERCISES. The Pronunciation of the Vowels. It is intended that these exercises should he read till the pupil can pronounce them correctly; he should then learn them so, that when the teacher reads the Swedish he can give the English. It is also very useful to write them from dictation. 21. — @. (See rules page 1 — 5). En vacker stad. Vattnet var kallt. Elden brann A beautiful town. The water was cold. The fire burned hela da gen. Han har ersatt henne det. Herr A the whole day. He has compensated her for that. M:r A var en erfaren man. Far han ensam? Att hem anna. Del was an experienced man. Was he alone? To man. The rena vattnet. Han gaf *) dem ett bredt band. De sade clear w r ater. He gave them a broad band. They said att de hade sett banken. Har han mat? Ett matt sken.**) that they had seen the bank. Has he food? A faint light. Far han stark? Det var en sed. Han har sett platsen. Was he strong? It was a custom. He has seen the place. Att efterspana en. En egenskap. Da gen var klar. Han To search for one. A quality. The day was clear. He var f adder. Hennes fader var hemma. Daggen Jailer. was godfather. Her father was at home. The dew falls, 3, £>, «. De gripa honom. Gif mig en gTiffeL Han tog They seize him. Give me a slate-pencil. He caught tre Jiskar. De kommo hoptals. Kan han hoppal En three fishes. They came in heaps* Can he jump? A from man. Att koka mat. De inviga platsen. Det hade pious man. To boil meat. They consecrate the place. It had *) f is pronounced as v at the end of words *-) In sken sk is pronounced as sh. ( 75 ) varit ohetsosamt att bo der. Tag min bok. Hon tog den been unwholesome to live there. Take my book. She took it bort. Mitt kort var icke der. Han har vackra rosor. Den- away. My card was not there. He has beautiful roses. This na socken har blott en prest. En son. Honungen var parish has only one clergyman. A son. The king was med honom. Han var i denna orden. Att tala ett ord. with him. He was in this order. To speak a word. Bordet var af marmor. Till Her rans lof. Den vackraste The table was of marble. To the Lord's praise. The most beautiful blomman. En blomstrande siad. Ett kort tal. Mo/net flower. A flourishing town. A short speech. The cloud utbreder sig. Min moster var med henne. En tung stiL spreads. My aunt was with her. A heavy style. En slor mur. Har du murbruk. Hennes morbror kom in x A great wall. Have you mortar. Her uncle came into rummet. the room. gj, 21, 2t 45. En dygdig qvinna. Radet ar godt. On ar A virtuous woman. The advice is good. The island is mycket stor. Att akalla var Herres bistand. Delta hus ar very great. To implore our Lord's assistance. This house is hogre an del der. Manen lyste klart i Mandags. higher than that. The moon shone brightly last Monday. Hon at fyra ostron. Atta tjufvar blefvo tagna. Hon salde She ate four oysters. Eight thieves were taken. She sold hasten. De kommo fbrr an du. Askan slog ned i the horse. They came before you. The thunder struck the tradet. Hbet ar icke torrt annu. Morkret till tog. Det tree. The hay is not dry yet. The darkness increased. It var Guds ord. Den nya baten ar fardig. Laset ar nytt. was God's word. The new boat is ready. The lock is new. THE CONSONANTS. {See page 5—9). ®, ©, 3, & En Christen bor handla enligt sin store Mdstares A Christian ought to act according to his great Master's ( 76 ) /lira. Chef en ar icke med oss. Bar net hade skrofler. doctrine. The chief is not with us. The child had the king's evil. Rafuen tog bort min dufva, och dodade henne. De voro The fox took away ray dove, and killed it. They were mycket torftigt klddda. Carl var mycket djerf. Det ar sa very poorly dressed. Charles was very bold. It is so landtligt har. Choret ar bredt. Denna charad ar rdtt rural here. The choir is broad. This charade is really rolig. Halan var /emtio alnar djup. Hon akte i en amusing. The cave was fifty ells deep. She rode in a chds med en hast. Gif honom brefvaskan. chaise with one horse. Give him the letter-bas. ®, #, % tf . En gnista foil pa golfvct. Flickan hade en star krage. A spark fell on the floor. The girl had a large collar. Delta kotl ar ganska segt. Karlen har icke skjutit en enda This meat is very lough. The man has not shot a single fogel. Herr G. ar fodd i Norge, men ar nu bosatt i bird. M:r G. was born in Norway, but is now established in Sverge. Jag kan icke gilla hvad han sade. Ronungen Sweden. I can not approve of what he said. The king gynnade denna religion. De bestego berget. Jag skot favoured this religion. They ascended the mountain. I shot var gen. Det var en hel legion. Ett verkligt geni. En the w r olf. There was a whole legion. A real genius. A page kom emot mig. Ar delta hufvud gjutet? Hvem har page came towards me. Is this head cast? Who has gjort det? Menniskan ar dodlig. Hapten H. har seglat omkring done it? Man is mortal. Captain FI. has sailed round jorden. Fdrgen ar skarlakansrod. En vacker guldkcdja. the world. The colour is scarlet. A beautiful gold chain. Kan du kbra? Flickans kj oriel var for lang. Hjorten Can you drive? The girPs petticoat was too long. The stag stannade for alt hvila. Hon var ute i kylan. Den him- stopped to rest. She was out in the cold. The hea- vielska syn som han sag. venly vision which he saw. ( 77 ) Karlcn var lam. Jag sag ett litet lam n'dra qvarnen. The man was lame. I saw a lillle lamb near ihe mill. Efter dct rcgnar skola vi far a hem i en vagn. Han ar As it rains we shall drive home in a carriage. He is en man, som har sett verldcn. Damerna sade, att det a man, who has seen Ihe worhl. The ladies said, that there var for myckel dam. Detljufva ljudct af henncs rbst. Vinden was too much dust. The sweet sound of her voice. The wind rasslade i qvistarne och afbrbt lugnet. Valtnet var sounded in the branches and interrupted the calm. The water was nastan ljumt. Hapten P. hade ett tamt lejon med sig. almost lukewarm. Captain P. had a tame lion with him. m, <2, %, as, ae, 3. Han ar en god skylt. Nu, da stjernorna skina. He is a good shot. Now, while the stars are shining. Fi voro der till den sjunde dagen. Mannen har tjenat mig We were there till the seventh day. The man has served me i tjugu ar. Dessa tiro hans initial bokstafver. Huru manga twenty years. These are his initial letters. How many aktier har du? De Jingo blott en portion hvar. Fagen shares have you? They got only one plote each. The road giek i zigzack. Hon har tagit manga lektioner i musik. went in zigzag. She has taken many lessons in musik. Konung Oscar besteg thronen. King Oscar ascended the throne. Exercises for the Accent and Length of the Vowel. {See page 9—11). De hade inga medel att forse sig med kldder. The had no means of supplying themselves with clothes. Han skulle bestamma, om han ville antaga denna proposition. He should decide, if he would accept this proposition. Modren har a gat sitt barn. Den anga damen hade en The mother has punished her child. The young lady had an agat pa Jingret. K. skickade ett fbrbud. Hans svager agate on her linger. K. sent a prohibition. His brother-in-law ville icke fbrbinda sig att betala rdkningen. Itiom en kort would not engage to pay the account. Within a short ( 78 ) tid hade han forlorat hela sin egendom genom kortspeL Dctta time he had lost all his property at cards. This ar ett forebud till nagot ondt. Han bldste trumpet mycket is a harbinger of evil. He blew the trumpet very vdl. Det der fruntimret var sd trumpet. De hade en ther- well. That lady was so sullen. They had a ther- mometer i fbrmaket. Jag var pa spcktaklet i gar , momeler in the drawing-room. I was at the theatre yesterday, det var Mdle Lind's recett. Fru B y s broder har gutt i genom it was Miss Lind's benefit. M:rs B's brother has gone through en fullstandig akademisk kurs. E. kbpte en tomt for att a complete academical course. E. bought a place to bygga en teater. Pa res an till Rom. De drucko bar a build a theatre. On the journey to Rome. They drank only rom. Han tog ett tag med sig i buten. Har du nagon rum. He look a rope with him in the boat. Have you any hot for tandverk? fiapten J. har var it vid ho/vet cure for the toothache? Captain A. has been at court. Hastens hof var skadad. Han bara latsade att lotsa The horse's hoof was injured. He only pretended to pilot far ty get. Han hade sd ddliga don. Detta black/torn ar the vessel. He had such bad tools. This inkstand is gjordt ulaf bleck. Hans verk aro utgifna i sex volumer. made of blocktin. His works are published in six volumes. Han lade en art pa kortel. Han hade for mycket vett, att He laid a pea on the card. He had too much sense, to Idsa ert bref. Henna lera ar for torr. Knifven har (en) read your letter. This clay is loo dry. The knife has a ddlig egg. De dto agg till frukost. Denna liira ar falsk. bad edge. They ate eggs for breakfast. This doctrine is false. Det var ett tomt glas pd bordet. Skicka ett fb'rbud. There was an empty glass on the table. Send a messenger before. Etymological Exercises for the JNouns. (See page 17 — 32). It is intended that these and the following etymological exercises should be learned so, that when the teacher reads a sentence in English, the pupil should answer in Swedish; and not merely as ^he words are in the exercises, but with every possible alteration as to number, case &c. as in the fust example, not only a fine horse, hut also fine horses, the finest horse, finer horses &c. When the pupil can answer with ( 79 ) tolerable correctness, he should be allowed to write the Swedish, the teacher giving the sentence in English as before. It is of course un* derstood that the pupil first read the exercise through carefully, for the sake of the pronunciation. En vacker hast. Ett stort land. En ny bok. Tva blaa A fine horse. A great country. A new book. Two blue bgon. En It ten bokstaf. Den hog a boken. En talrik arme. eyes. A little letter* The high beech. A numerous army. En hvit tand. En gang i veckan. Det flitiga biet. Goda A white tooth. Once a week. The industrious bee. Good ostron. Den basta sangaren. Ett nadigt svar. En ung oysters. The best singer. A gracious answer. A young baron. Ett elakt sinne. En gammal ide, Den langa natten. baron. A bad mind. An old idea. The long night. Mycken varme. Den stora stofveln. En droppe. En skon Much warmth. The large boot. One drop. A beautiful bro. Den goda sonens belbning. Den tarda mannens rad. bridge. The good son's reward. The learned man's advice. En liten kammare. Tranga gator. Fern tunga svard. Den A little chamber. Narrow streets. Five heavy swords. The fbrsta staden. Det tjugu-femte kapitlet. Sma barn. Groft first town. The twenty fifth chapter. Little children. Coarse kidde. Manga rum. En hand. En trogen tjenare. Tva cloth. iMany rooms. One hand. One faithful servant. Two yngre barn. Bada fot tenia. Den 15:de Januaru Flickans younger children. Both the feet. The 15:lh of January. The girl's ode. Ett vackert regemente. En Vdrorik fabel. Ett stort fate. A beautiful regiment. An instructive fable. A large bageri. Ett silfver-sp'dnne. En skon rost. Den taliga bake-house. A silver buckle. A fine voice. The patient lararen. Det hbga bergeL Ett leende ansigte. Ett stort bo. teacher. The high mountain. A smiling face. A large nest. Ett tungt hufvud. Fyra silfver-bagarc. Den graa gasen. A heavy head. Four silver goblels. The gray goose. Ett litet fangelse. Den breda randen. A little prison. The broad stripe. Exercises for the Pronouns. (See page 32 — 37). Han har min nya bok. Vi voro i deras trad gar d. Gossen He has my new book. We were in their garden. The boy ( 80 ) tog sin katt. Har du varit der. Far hon inne sjelf? look his hat. Have you been I here. Was she in herself? Hundarne beto hvarandra. De bemodade sig. Delta hus The dogs bit each other. They exerted themselves. This house ar stbrre an det der. Har soldaten skadat sig. De tier is larger than that. Has the soldier hurt himself. Those bb'ckerna aro mera intressanta an dessa. Din kammare ar books are more interesting than these. Your chamber is mindre an min. Johan har fdrlorat sina handskar. Har less than mine. John has lost his gloves. Has H:r N. sina egna h'dstar? Carl hade la git hans papper. M:r N. his own horses? Charles had taken his paper. Hvilkens vagn ar denna? Endera masle ga. Hvad har Whose carriage is this? One of the two must go. What has han der? Hvem sag du? Hvilka aro de vackraste? he there? Whom did you see? Which are the most beautiful? Hvilkcn skon utsigt! Man far icke v'dnta for jnycket What a beautiful prospect! One must not expect too much af barn. Hvilken skbnhet hon ar! Har du nagon bok from children. What a beauty she is! Have you any book att Itina mig? Det kommer en att skratta. Man maste forsvara to lend me? It makes one laugh. One must defend sig. Sag du nagot? Jag gar tilt honom hvarje dag. oneself. Did you see any thing? I go to him every day, Hvilkendera vill du taga? Har hon en annan penna? De Which will you lake? Has she another pen? They hafva andra planer. Flickan tog sina pengar, have other plans. The girl took her money. Exercises for the Verbs. (See page 38 to 51). Fi hafva varit der. Kaptenen har kallat oss. H:r B. We have been there. The captain has called us. M:r B. hade hedrat mig. Skall karlen vanta? Hvar sitter din had honoured me. Shall the man wait? Where does your bror? Alskas konungen af sitt folk? Hennes mor lefde brother sit? Is the king loved by his people? Her mother lived da. Gossen teg. Jag lade knifven pa b or det. Den then. The boy was silent. I laid the knife on the table. It ligger der annu. De gin go till staden. Det sades i min lies there still. They went to town. It was said in my ( 81 ) ndrvaro. Han har gjort denna ram bra. Han dor af svalt, presence. He has made Ihis frame well. He dies of starvation. Tiden nalkas. Hvar vistas din svager? The time approaches. Where does your brother-in-law sojourn? Vi horde Mdle Lind sjunga. Fienden har flytt, Hans syster We heard Miss Lind sing. The enemy has fled. His sister spelar bra, Betjcnten leder hasten. Hon hade bjudit mig, plays well. The servant leads the horse. She had iuviled me. De bo pa Ny-gatan. Han kbpev jern. Flickan blyges. They live in New street. He buys iron. The girl is ashamed. De Itisa Tyska, Generalen soger att det skedde igar. They read German. The general says that it was done yesterday. Hunden star derute. Att gala. Vi skola fara till London. The dog stands out there. To crow. We shall travel to London. Asnan drog kdrran, Har du funnit boken, Dufvan fiyger The ass drew the cart. Have you found the book. The pigeon flies ofver laket. Tradet v'dxer. Tjufven har stulit en rock, over the roof. The tree grows. The thief has stolen a coat. Svanen samm ofver sjon, Han tvingar mig att lata. Hasten The swan swam over the lake. He obliges me to speak. The horse biter honom, Officeren befaller, Han fruktas, Ljuset bites him. The officer commands. He is feared. The candle brinner, ffusken star hastarne, Del fryser i dag, Det burns. The coachman beats the horses. It freezes to day. It later sa vackert, Muren faller, Fartyget sjunker, sounds so beautiful. The wall falls. The vessel sinks. Exercises for the Particles. [See page 52 to 54). H:r B, var hemma, De voro inne, n'dr jag korn dit, M:r B. was at home. They were in, when I came there. Hvar har du varit, Han gar gerna hem. Hennes syster Where have .you been. He goes home willingly. Her sister red mycket langsamt. Jakob stiger tidigt upp, Det ar vat rode very slowly. James rises early. It is well gjordt, Hon kan ej (ickc) komma, Jag har varit har Idnge, done. She can not come. I have been here long. Tajlan ar malad af Professor S, Vi gingo genom tre The picture is painted by Professor S. We went through three a ( 82 ) rum. Statyn stod emellan tva pelare. Du korde for rooms. The statue stood between two pillars. You drove too fort utfor backen. Skola vi ga uppjor detta berg. quickly down the hill. Shall we walk up this mountain. Detta kldde koptes hos H:r B. Huru dags skall du This cloth was bought at M:r B's. At what time shall you fara. Han liar bott dels hos mig, och dels hos min bror. start. He has lived partly with me, and partly at my brother's. Lammet kom ater till oss. Om Robert kommer, skicka honom The lamb came again to us. If Robert come, send him till mig. Hvarken han eller jag kan vara der. Ndr kan to me. Neither he nor I can be there. When can detta vara fdrdigt. Det var icke min hatt, utan din, som this be ready. It was not my hat, but yours, that han tog. Vi sago skeppet, som det seglade forbi. Han liar he took. We saw the ship, as it sailed past. He has gomt hundratals dukater. Dessa hufvuden dro ilia gjorda. concealed hundreds of ducats. These heads are badly done. Hon satt bakomoss. Kom han, da du ropade? Fienden She sat behind us. Did he come, when you called? The enemy kom emot oss. Denne man har ock varit der. Han helsade came against us. This man has also been there. He called pa oss da och da. Flickan ritar temligen bra. Regementet upon us now and then. The girl draws tolerably well. The regiment marcherade framat. Kom ljudet utifran eller intjran? marched forwards. Did the sound come from without or within? C 83 ) Extracts in Prose and Verse. CARL von LINNE. Linne foddes i Slenbrohult, en socken i Sraaland, just i vacluaste varen, emellan lofspricknings- och blomsler-manaderna, sasom han sjelf yltrar sig med den naiva gladje, soin ban alllid njot af natuien. Hans far, sora var komrainister, alskade blom- stren, och egde om dera en kannedom, sadan en landiprest utan bibliothek och botaniska hjelpredor kunde forskaffa sig. Han ha- de anlagt en tradgard vid sitt hostalie, och i densarama uppfod- des den spada sonen. I gossens barnsliga sinne faslade sig for- namligasl fadrens uppgifter ora blomstren, och bans minne 6f- vade sig forst pa blommornas namn. I skolan utvecklade han ringa hag och anlag for den tidens fornarasta sludier, latinet och de theologiska vetenskaperna. Lek- torerna vid Wexio gymnasium ville till och med ofverlala bans far alt satla gossen, sasom oduglig till studier, i skraddarlaran. Men pbysicus lektorn, doktor Rothman, afstyi kte det och tog gos- sen till sig, samt gaf honom sarskild undervisning i fysiken, en vetenskap, som ofverensstamde med larjungens hag och lynne, och hvilken ban derfore lalt och ifrigt fattade. Redan nu bade ban samlat sig ett herbarium. Han affardades fran gymnasium till Lunds akademi med ett foga boppgifvande betyg. I strid med behofven, utan andra till- gangar an driften af den anda, som drog honom framat pa det forskningens fait, dit bans sjal bestandigt langtat, utvecklade ban sig dock till medvetande af sin egen formaga. I den larde Sto- baei bus begagnade han, forst i hemlighet, sedan med professorns tillatelse, hans bibliothek, och forvarfvade salunda kunskap om botanikens och i allmanhet naturforskningens davarande standpunkt. Han hade nu utsigt att blifva lakare. Men vid ett besok i hembygden gjorde hans fordna larare Rothman honom *) upp- marksam pa Upsalas vetenskapliga foretrade, der den berdmde Rudbeck larde botaniken. Med ett obetydligt understod af sin fader begaf han sig dit. Snart befann han sig der i slort be- *) Att gora uppmarksam to direct the attention* ( 84 ) hof, da handelsevis doktor Olof Celsius iraffade honom i bolaniska fradgarden, blef uppmarksam pa bans nil och kunskaper, samt tog honom i silt bus och underslodde honom. Redan som student erholl Linne uppdrag alt halla forelas- ningar i bolaniken, i stallel for den alderstigne Rudbeck. Hans ide'er begynle vacka uppmarksamhet, och med nagot offentligt nnderslod, fick ban tillfalle alt gora en bolanisk resa till Lapp- land. Han gjorde derefter en resa till Dalarne. Den utmarkte lakaren dokior Rosen sag med afundsamt oga Linnes snille och formaga, och molarbetade honom, sa att utsigterna slangdes for honom vid akademien. Men pa Dalresan logo Linnes omslan- digheter en ny vandning. I Fahlun larde han kanna *) en i ik stadslakare, doktor Joban Moraeus. Linne blef forlofvad med bans aldsta dolter, och erholl af honom elt nnderslod af hundra dukater. Med detta resle han till Holland, der han i de Hol- landske larde fann gynnare och vanner, som icke blott vatderade bans snille och kunskaper, ulan afven bans person, och pa alia upptankliga satt sokte att qvarhalla honom i detta land. Men sedan han bar utgifvit sina fornamsta arbeten och upp- tradt sasom verldens storste botaniker med silt Systema natures, atervande han, trogen sin karlek, till faderneslaudet. I borjan voro hans utsigter i Stockholm foga lofvande, men snart lyckades han sasom lakare vinna kunder, och blef af riksradet Carl Gustaf Tessin framdragen till slandernas uppmarksamhet. Hans slora namn begynle fran frammande lander kasta sin glans till faderneslaudet. Sedan han sladgat silt fortroende som lakare i Stockholm, gifte han sig. Den botaniska larostolen i Upsala var det mat dit ban langtade, och oaktadt sina motstandares intriger vann han det **) inom kort. Och nu begynle ett nytt tidehvarf afven for Upsala akademi. Fran aflagsna lander samlades framlingar kring den larostol, der den liflige, ljushariga, finl bildade nalurforska- ren med en gladiig uppsyn och skarpa, spelande blickar forelaste sin vetenskap. Fran alia verldens delar skickades ocksa till ho- nom naturens alster, och allt markvardigt, som upptacktes i na- *) Att lara k^nna to become acquainted. **} Inom kort within a short time. ( 85 ) lurens riken pa hans tid, sandes till honom for all erhalla namn och rum i hans system. Han hyllades sasom botanikens furste, icke blott af de larde, utan afven af sin lids regenler. Sjelf njot ban rned adel vardighet sin ara ocb lycka. Han kande sitt var- de, men forenade med denna kansla en okonsllad odnojukhet, har- ledd ur en djupt religios grund. Hans hogsta gladje var den, "att Gud latit honom skada in mi sin heraliga radkammare". Linne var fodd d. 23 Maj 1708, ocb dog d. 10 Jan. 1778. Mellin. UR E. G. GEIJERS MINNEN. Jag var tjugu ar, och kom fran akademien. Det beslots att jag skulle forsoka mig i hvad man kallar en kondition, en larareplats, och om sa ske kunde, i ett fomamt bus. En fader- lig van, fran hvilken i synnerhet denna tanke utgick, hade till— bragt en del af sin ungdom i stora verlden. Han kallades der- ifran och ifran glansande utsigter, genom forluslen af sina for- aldrars formogenhet, och, sasom jag tror, genom foljderna af en olycklig karlek. Han skref till en af sina ungdomsvanner och anbefallte mig till det basta. Den hogt uppsalte mannens svar blef mig visadt. Det inneholl, att man gjort sig underraltad om mig pa annat hall. Denna forskning vid universitetet hade ej utfallit till min fordel. Jag vore en yngling utan stadga. Det var min forsta erfarenhet af hvad namn och rykte ville saga. Jag tyckte mig utpekad for hela verlden. Mitt bela va- sende kom i uppror for att afskudda den ofortankta namnkun- nigbeten genom forvarfvandet af en baltre. Sa grep jag till pen- nan, och skref Areminnet bfver Sten Sture den aldre, till taf- ling i Svenska Akademien ar 1803. Radd och med storsta hemlighet gick jag till verket. Jag visste ej ens,*) da tanken uppstod, hvilket prisiimne var ulsatt for aret. Det skulle sta i Post- och Inrikes-Tidningarna, hvilka, efter att ha gjort sin rund i socknen, stadnade i prestgarden. En augusti-afton vandrade jag med mitt bekymmer astad dit, och begarde, under nagon forevandning, af komminislern, att fa se hvad som kunde vara ofrigt af tidningarna for aret. Han drog Jag visste ej ens, / did not even know. ( 86 ) fram en gauinial bordslada, der bland ostkantar och brodbilar en bundt mer och mindre fullslandiga numror var instucken, lyckligtvis ibland dem den jag sokte. Pa vagen hern erfor jag forst hvad del vill saga att ga hafvande rned elt vittert foster. Tid- ningsbladet blef niig ordenlligen tungt i fickan. Mina tankar vo- ro alia likasom pa flygt. Mig tycktes *) jag sokte dem, medan fol- terna under en sent pa qvallen fortsatt vandring stotte mot stock och sten. Jag kunde ej sofva. Foljande dagen slog jag upp **) och laste under angest och suckan, i Dalins Svenska Historia, som (defeki) fanns i luisel, hvad som rdrde min hjelle. Det var alia mina kallor. Jag vet mig aldrig hafva last nagonling sa hardsmall; och likval skulle deraf utdragas den aldrafinaste saflen af en doftande valtalighet. Det var ett arbele! Lycka att den gamle Riksforestandaren ej kant det annu i sin graf! Sedan man nagorlunda kommit till ratta med ***) amnet, var en ej riuga svarighet alt fa det pa papperet. JVlin far var en Strang hushallare med sadant. — Jag gomde det papper, jag erholl, i ett gammalt tomt vaggursfoderal,* dit ocksa Slen Stores Aremin- ne, allt som det skrefs, ark efter ark, nedsteg. Att bibehalla hemligheten var ej latt i ett bus, der alle vo- ro vane att veta om hvarandras goromal. Likval lyckades det mig utan fortrogen; och en vacker afton sankle jag med danan- de hand och klappande hjerta, mitt arbete, renskrifvet och haf- tadt, omslaget och forsegladt, for sista gangen i den dunkla gom- ma, hvarur det med nasta morgonrodnad skulle afga per posto till parnassens hojder. Det kunde hemma ej inskrifvas i postboken utan att vacka uppmarksamhet. Jag bemaktigade mig derfore, sedan postgum- man om qvallen bortgatt, hemligen nyckeln till postvaskan, rod- de ensam tidigt foljande inorgon ofver Klara elf till nasta post- gard, och fick salunda mitt paket inskrifvet och afsandt. Hosten tillbragte jag hemma. — I borjan af December ma- nad sag mina 6gon en uppmaning i tidningarna till forfattaren af Areminnet ofver Sten Stare den aldre, med valspraket : Nan ') Mig tyckles it seemed to me that. **) Slog jag upp / looked for. *") Komiuit till i alia med had overcome the difficulties of. ( 8? ) ct'vium ardor prava jubentium &c. alt *). gifva sig hos Sven- ska Akademiens sekreterare lillkanna. Min syster fragade inig, hvarfore jag blef sa rod i ansiglet af avisorna. Obekant med de akademiska fotmerna visste jag knappt om denna uppmaning betydde godt eller onclt. Emellan bafvan och bopp besvaiade jag den. Foljande posldag underratlade mig elt href ifran fterr Landshofdingen Rosenstein, i ultryck, hvilkas upprigtighet och varma hela bans uppforande cmot mig seder- mera besannade, alt Svenska Akademien tilldelat mig sill stora pris. Jag storlade med del oppna brefvet i hand in i mina for- aldrars rum. Deras ofverraskning var stor och i borjan slum. Min goda mor slot mig till silt hjerta, mina syskon omfamnade mig. Alia husets vanner jubilerade. Om min aldrige van och valgorare beratlade man mig, att ban vid emollagandet af un- derrattelsen tidigt en morgon, genast gick in till sina broder (gamla ogifta officerare, sasom ban sjelf), satle en stol uppa bor- det, sig sjelf pa stolen och med hog rost forkunnade min ara. Min far mins jag aldrig ha smekat mig. Vart forhallande till honom, ehuru karleksfullt, var dock alhfor genomtrangdt af den djupaste vordnad for att vara fortroligt. Denna dag. da vi en gang tillfalligtvis moltes, strackle ban ut sin hand och Iryckte den emot mitt brost. Af alia karleksbetygelser, liksom alia be- loningar, bar ingen sa rort m : g. — Och **) an i dag kan jag ej lanka derpa ulan tarar. DEN SORJANDE MODREN. Ser pi, nana kyrkogardens mur, denna qvinnoskapnad, sit- lande pa en sten och ororlig som denna? Vardslost falla lockar af grauade har ned ofver hennes axlar, vinden leker med hen- nes sonderrifna klader. Hon ar gammal och slelnad, men ej blolt af ar. Ga ej kailt forbi, — gif henne en skarf; — lange skall hon ej besvara er . . . . Se hennes krycka hennes slocknande ogon, smartan omkring den tysta munnen, hvarfore sitter hon der .... derfore att hon ej kan vara aunorstades .... hon ar, der hennes bjerta ar, vid sina barns graf. Sorgen ofver dem *) gifva tillkanna to make known* + *) an i dag to this day. ( 88 ) har gjort hennes ogons och hennes forstands ljus skumma. Hon marker ej, hur hostlofven falla omkring henne, hon kanner ej, da varvindar smalta snon pa grafven; men alia dagar gar hon dit, och somraarens hetta och vinterns kold finner henne der lika stilla, lika kanslolos. Ingen som kanner henne, talar till henne, och hon talar till ingen. Hon har dock ett mal, hon vantar, .... hvad? .... doden! .... Under langa ar har hon sett grafvar omkring sig oppnas, och i tyst och fredligt skote eraot- taga jordens trotte vandi*are, men annu sitter hon en dod bland de doda och vantar. Frkdrika Bremer. V1KINGEN. Vikingen, med sinnet fulll af stora, modiga beslut, hade blott ett val sig foresail: *) alt segra eller do. Beggedera forde till malet. Sin dod betraktade nan som vagen till evig ara och namnkunnighet, silt lif som en kamp till vinnande af detta mal. Hela nans lefnad var en kedja af karapabragder och afventyr, han sokte faror och ansag for en lust att bekampa dem. Fran ungdomen fortrogen med vattnets element, och tillbringande pa hafvet sommarn af aret och sommarn af sin lefnad, mottog hans sjal intrycket af den stora bild af naturen, som der omgaf honom. Hans afsigter gingo ut pa idel stora ting, hans hopp, hans begar voro omatliga som hafvets ryrad, da, ombord pa sitt harnadsskepp, han med sin blick matte den vidstrackta bana, hafvet for honom oppnade, och slyrande i det fjerran, obekanta bla, han med Fri- thiof qvad om sin fard: Nu skall jag segla I kallaste stormen. Lata latt undan Langskeppet ga. Gungande pa drakens rygg pa svallande sjo, kande han sig glad och fri som flygande fageln. Traffade honom vidriga oden, sa gick han dem med sjalsstorhet till motes. I storm och nod, i alia molande vanskligheler, bibeholl han stadse sarama oforsagda sinne, for fall beredd som for inedgang. Profvad i manga skif- ten under bestandiga farder till sjoss **) och till lands, van att *) Si^ foresatt offered him* "*) Till sjos by sea. ( 89 ) umgas med faror och afventyr och att trosta pa sig sjelf, forvarf- vade han derigenom en kold, en sinnesradighet och en fyndig- het, som ofta lyckligt raddade honom ur den brydsammaste stall- ning. Skeppsbrott, i sliillet alt nedsla bans mod, gaf honom me- ra erfarenhet. *) Midi ibland vigor och klippor pa hafvet, midt ibland (lender och faror pa landet, fdrlorade han aldrig fortroen- de till sig sjelf och sin skicklighet att reda sig. "Honom ofta "missjemt varder handande, som vida far." — "Men i all vada "och svarighet varder omsider alltid nagot att rada." — "Den "endast, som vid allting radder ar, ma intet rad gagna." — "Hug gifver halfva segern." Dessa och mangfaldiga andra af dy- lik art i vara forntidssagor forekommande tankesprak aro sadana, som alia voro hemtade ur erfarenhetens lefvande skola. Upphojd ofver all fruktan och foraktande doden, fanns ingenting sa djerft och afventyrligt, som vikingen icke vagade. I arf och blod och genom gudalara voro hos honom inplantade de grundsatser, alt verlden borer tappra man till, att man hellre bor lefva derfor att inlagga ara och berom, an att komma till hog alder, och alt, af allt, det hedeiligaste var alt lefva af vapen och do i vapen. Till kampafard mitt lif I min ungdom vigdes. Hardt hjerta i brostet Mig i barnaar Oden skankte. Ej tarfva kampar Doden att qvida. Den ena hjelledriften uppmanacle till nya. I tafling med hvar- andra sokte harnademas heroer att i kampadad och i storheten af forelag ofverga den ene den andre. Det fordrades, for alt vinna ryktbarhet och namn pa en skadeplats, som hvimlade af bjeltar, att man borde gora underverk. Till hvilka jatteforetag, forvanande kampabragder och underbara afventyr delta maste Ie- da, det framte vikingatagens bistoria och de minnen deraf, i syn- nerhet England, Frankrike, sodra Italien och Ryska riket bevara. Strinnholm, *) Midt ibland in the midst* ( 90 ) LEFNADSSATTET I SYERIGE PA GUSTAF WASAS TID. Tarflighet och enkelhet i hvardagslag, utsokt prakt, ofla smaklos och lojlig, vid hoglidliga tillfallen, sadant ^var tidens kan- netecken. Mauga af vara beqvamligheter saknades. Fonsterglas var annu hogst sallsynt ; i slallet for de fordna skjutluckorna, anvandes fint gallerverk, larft eller pergamenl. Spisar i stallet for kakelugnar bibehollo sig annu ofver tva hnndrade ar. Matlor, hos de faltiga grofva, hos de rika stickade med guld och silke, betackle tinimervaggarna. KriDg desamma voro tjocka, vaggfasta bankar, hos de formognare af ek. Framfor dem stodo stora lan- ga bord, lika tjocka. Inga slolar, man losa bankar och siuarre pallar flyttades kring rnmmet. Tallrikar voro sallsynta; de om- bylles ej, afven ora ratterna voro aldrig sa manga och olika. Knif, gaffel och sked maste hvarje gast medfora. *) Urverk voro sa sallsynta, all, da storfursten i Ryssland vid denna tiden erholl elt sadant **) till skanks af konungen i Danraark, trodde ban del vara elt irolldouasdjur, dilsandt till bans och rikets forderf; hvarfore han med storsta hast skickade det ater till Danmark igen. Middagen als kl. 10, qvallen kl. 5. — Kl. 9 a 10 gick man till sings, steg sa mycket bittidare upp. Kladerna gjordes ***) till det mesta af ylle; linne rackte knappt till nastklader. Helgedagsdragterrra voro dyrbara, men starka. En kjorlel tjenade ofta mormor, mor och dotler efter hvarandra till hogtids. Qvin- norna hade uppstruket bar, langa tatt atsittande kladningar med hoga spetskragar. Karlarna nyttjade Spanska dragten. Deras har var i borjan langt och skaggot rakadt; men det forandrades snarl, sa all blott preslerna bibehollo del langa harel och slala hakan. De andre borjade hafva kort bar och langt skagg. Blott kyrkor- na nyttjade vaxljus, de fornamaste talgljas, folket torrvedsslickor. Sangarna voro breda, vaggfasta, icke manga; gasterna lades tlere tillsammans, ofla med varden sjelf. Sa skedde till och med hos ftusteliga personer. Vagarna voro ganska daliga och fa, sa att *) Derfore var det elt gammalt ordsprak: "Den, som vill till hofva naska Maste ha knif och sked i taska. **) Till skanks as a present. "} Till det uiesla principally. ( 01 ) vagnar saltan kuncle nyttjas. Under Johan IH:s lid (1564 — 1592) inkom den forsta ofverlackla vagn. De fiesta resor skedde *) till hast, och da det regnade, togo de kungliga prinsessorna slora vaxdukskappor ofver sig. Hoga litlar brukades icke. Konungen kallades Hans Nad, prinsarua Junker, prinsessorna Froken. Otn adelsherrarna nytljades ej deras slagt- utan deras faders-namn; t. ex. i st. f. Ture Roos eller Lars Sparre, skref och sade man Ture Jonsson, Lars Siggesson, eller annu kortare herr Ture, herr Lars. — Hos hela folket radde mycken vildhel och oordning, foljder af liden sjelf och de manga inbordes krigen. Nafralten anlitades mer an lagen. Vapen och vapenofningar nyttjades be- standigt. Enligt gammal sed stego riddrame hell och hallet jern- kladda i brudsangen. Men likasom de fordna riddare voro de afven hogst okunniga, i synnerhet de aldre. Manga af konung Gustafs hofdingar och stalhallare kunde ej ens lasa, annu mindre skrifva. De maste halla en sarskild man for alt lasa och besva- ra konungens bref. Ratholska laran var val afskaffad, men myc- ket af dess vidskepelse blef qvar, och icke blott allmogen utan afven de fornamare och hogste trodde pa trolleri, skogsra, lom- tegubbar, necken, m. m. Lakarekonslen bestod ocksa lill det mesta uti boner och besvarjuingar. A. Fryxell. TILL SKOLUNGDGMEN. J aren annu for uuga all fullt forsla viglen af det andamal, hvarfore J har aren samlade: men sa boren J dock inse, alt det maste vara maklpaliggande, och att det asyftar allenast er egen fordel. Staten g6r stora omkostnader derfore, edra foraldrar be- rofva sig kanske ofta del nodvandiga, for att har underhalla er, edra larare uppoffra sin dag for eder. Sa slora bemodanden kun- na ej asyfla nagot obetydligt, och de gora del ej heller. Hvad de asyfla, det ar det hogsla for er, det ar ert lifs varde, det ar er framlids lycka. Ert lifs varde: ty det ar falskt, hvad kanske nagou vill inbilla er, att det skulle finnas genare och sakrare me- del lill fortkomst och befodran i staten, an kunskaper och dygd. Tiden ar val ond : men likval icke sa ond, alt ej duglighel och heder, hvar de finnas i nagon utmarklare grad, ofverallt gora sig *) Till hast on horse buck. ( 92 ) plats. Staten har i delta afseende ej att beklaga sig ofver nagot ofverflod, vi behofva ej annu frukia vanpris pa dessa varor. Men det beror af er sjelfva, buruvida J forvarfven dena, eller ej. Till- fallet ar oppnadt, lararen gor hvad ban kan. Men den sad, som faller pa halleberget, ar forlorad ; ett haglost sinne gor all under- visning fafang. Skall afsigten vinnas, sa maste vi fordra flit och uppmarksamhet a er sida. Forsummen derfore icke er tid, ty den forlusten later ej ersatta sig; arbeten, ty menniskan ar fodd till arbete, ocb utan bemodande vinnes ingen framgang. Gaf- vorna aro mangabanda, men den som med redligt bemodande utvecklar och aovander dem han fatt, han har infriat sin forbin- delse till faderneslanclel, till foraldrar, till larare, till sig sjelf. Han ar all ara vard och saknar ej heller sin Ion i framtiden. Anstrangen derfore edra krafter, gripen tiden i flygten, och slap- pen bonom icke, innan han lart er sin vishet. Utom det J gag- nen er sjelfva, sa besinnen hum manga J kunnen gladja med er sedigbet, med er lydnad, med edra framsteg. J gladjen derige- nom forst och framst edra foraldrar, som ej har nagon annan, nagon varmare onskan an ert basta, som genom er framgang anse sig belonte for all sin karlek, all sin omsorg, alia sina bekymmer. J gladjen dernast edra larare, som aro er sjals foraldrar, som ideligen arbeta for er, som J derfore aren skyldige vordnad, hor- samhet och erkansla. J gladjen slagtingar och anforvandler. J gladjen det land som fodt er; ty mannens ara aterfaller pa hans fosterbygd, liksom frukten faller ater pa den jord, der tradet upp- skjutit. J gladjen slutligen afven mig, som annu ar er framman- de, men som J framdeles skolen lara alt kanna. J hafven kan- ske hort, att jag alskar ungdomen, och det ar ocksa en sanning. Men det ar endast den ungdom, som visar vordnad for det he- liga, karlek for dygden, vordnad for larare, laniklighet, flit, ar- betshag. Laten mig framdeles finna er sadana. Da skall jag valsigna det ansvar, som annars blir mig tungt; da skall jag gladas, som en fader glades, nar det gar hans barn val. Esaias Tegner. ( 93 ) UR ETT TAL TILL MINNE AF KONUNG GUSTAF III. Kort efter Hertig Carls hemkomst fran sin utlandska fard foretog kronprinsen i borjan af 1771 en dylik, atfoljd af sin yngste broder och sin fordne Guvemor, Riksradet Grefve Scheffer. De begge Grefvarne af Gottland och Oland *) hade uppgjori till sin reseplan, alt lillbringa vintren i Galliens hufvudstad, seder- mera med varen ofversegla till England, njuta sommaren under Italiens blida sol och med hosten hvila ut vid Rhens drufvokullar. Efter att i Danraark hafva besokt anforvandterna till Sophia Mag- dalena, i Holstein en bror till Adolf Fredrik, i Brunsvig en sy- ster till Lovisa Ulrika, fortsatte de 6fver Nederlandema vagen till Paris, der de i slutet af Februari in,lraffade. Sitt hopp i af- seende pa de tillernade politiska underhandlingarna med Franska kabinettet bade Guslaf till en stor del byggt pa Frankrikes da- varande Premier-Minister, Hertigen af Choisene; men till sin ledsnad erholl ban redan i Zweibriicken tidning om denna mini- sters oformodade fall, genom en af de manga hof-intriger, som kring den svage Ludvig XV spunno sina qvinliga tradar. For denna missrakning fann han en ersaltning i den personliga van- skap, hvarmed ban af Franska konunga-familjer blef omfallad, och i den beundrande uppmarksamhet, som hans sallsynta egen- skaper, hans alskvarda umgange, hans intagande snille tillvunno bonom ofverallt. Pariserboerna forvanades, att bland nordens isar kunnat vaxa en Furste, som i forfinad bildning ej tog, men gaf monster: a lit, hvad Paris egde utmarkt och lysande, taflade om hans ynnest, och i en af Franska Akademiens sessioner, som Gustaf bevistade, upplaste A. Alembert en dialog nr Elyseen, der han lat Drottning Christina och Des Cartes utofva sitt smicker pa den snillrika Grefven af Gottland. Hvilken sorglig bild af det menskliga lifvets ombytlighet framstaller ej taflan af det da sa lysande hofvet i Versailles! Nar, under de dagliga skadespelens glans, alias blickar riktades mot den kongliga loge, som tycktes innesluta lyckans hogsta foremal, — hvilken inbillning var val da nog mork att ana ett sa tragiskt slut bakom framlidens oupp- dragna tackelse! Der satt, omgifven af det mest skimrande hof i *) Titlar antagna af prinsarne under resan. ( 94 ) Europa, en aldrig konung, nied halfslaekt lif; ■ — at bans sisla dagar voro heta qval sparda. Der salt, stralande af ungdom och prakt, det nyss formalda Ihronfoljarparet, Ludvig och Marie An- toinette; — de sago framfor sig en thron, men ej bakom den schavotterna och bilan. Der syntes, vid deras sida, de unga Prin- sarna af Provence och Artois, i blomman af ett irrande lifs frid- losa utveckliug; — och slulligen, der ses Gustaf, arfvingen till en krtma i norden, beundrad, firad, lycklig, utan aning att nyss hans fader ar i Sverge aflideu, han sjelf i delta ogonblick konung, och att, sasom sadan han en gang skall falla ett blodigt offer for silt folk, aret innan hans van, den sextonde Ludvig, med li- ka lankesatt delar ett lika ode. Adolf Fredrik var dod — • och pa Seinens strand helsades Gustaf for Sverges konung. W. C. Bottiger. UR SVENSKA FOLKETS HISTORIC. Men konungen lade sjelf hand vid verket; och del ar hans enskilda frikostighet som Upsala Universitet har att tacka for silt bestand. Genom gafvobref af den 31 Augusti 1625 forarade Gustaf Adolf, af de nu i hans hand forenade Gustavianska arf- vegodsen, trehundrade femtio hemman till Upsala Akademi, med forklaring, att som dessa hemman voro hans arf och egne, han forunnade dem at Akademien till dess evardliga, all tid blifvande egendom. Ulom sin donation anslog Konungen till Universitelet kronotionden af flera socknar i Westmanland och Helsingland, gaf praspende-pastorater at Theologerna, samt ett bondehem- man i lonetillokning al hvar och en af de ofrige Professorerna ; dessutom tre tusen tvahundrade femtio daler arligen till ett com- munitet for Studenter, med sarskildt anslag for inkop af inven- tarier, samt Ion for styresman och betjening; vidare tva tusen femhundrade daler arligen till underhall for Stipendiater, och hun- drade daler till arliga beloningar at dessa; hvarjemte han skankte Universitelet silt eget Boktryckeri, stiftade dess Bibliothek genom foraring af sin egen boksamling, forordnade det en arlig inkomst, och lat bygga det (sedermera af Carl VI tillokta) bus, som an- nu kallas Academie Gustaviana. — Till rikets Gymnasier ar af- ven Gustaf Adolf upphofsman; ty eburu af alder den inrattning ( 95 ) fanns, alt vid Domkyrkoma visse Leclorer hade underhall af kyrkotionden, gjorde konungen deraf forst ordenlliga larohus, med flere larare och storre inkomster. Det forsta Gymnasium i Sve- rige inrattades i Westeras 1620 (tillokt 1623 och 1627): det andra i Strengnas 1626: det tredje i Linkoping 1628, och sam- raa ar erholl Finland, som redan 1618 fatt ett Gymnasium i o Wiborg, annu ett i Abo. Sa blef denne store konung midt under kriget sliftare af Sverges Undervisningsverk, och paminner derigenom, att afven hans vapen fordes for den menskliga odlingens heliga sak. Der- fore offrade han pa dess altare hvad andra skulle anvandt pa vapen. Och i hvilken lid? Det finns intet hogre och adlare hopp, an det som Guslaf Adolf nedlagt om Sveriges framlid i dessa sina sliflelser. De blefvo ej mindre poliliskt an vetenskapligt vigtiga. Ty om Sveiige fran denna tid framgent sa ofta sett man ur hyddan sliga genom kunskaper och forljenst till rikets hogsla vardigheter, sa ar detta ock Gustaf Adolfs verk. E. G. Geijer. UR "EN VANDRING I ROM." Vi togo vagen uppfor Tarpejiska klippan till Capitolium. Man har nu Forum med dess fornlemningar under sina fotter. Fran lornet kan man urskilja de sju kullarnas belagenhet. Det panorama,, som omger askadaren, ar den rikasle forntidshafd, all- tid oppen, nastan alltid bestralad af en molnfri himmel. Man skulle der dagligen, under ett ar, kunna tillbringa nagra intres- sanla timmar. Pa nedvagen gar man forbi Marci Aurelii slaty till hast, af forgyld brons, och de segertecken, som egnades at Marius, efter hans seger ofver Cimbrerna och Tentonerna, samt sladnar ett ogonblick framfor Michel Angelos hus. Det ar en li- ten envaningsbyggnad, med endast tva fonster, nu bebodd af ett fattigl handtverkarfolk. En smal gala forer till Forum Trajani. Af all dess fordna prakt har blott en enda lemning trotsat seklerna ; men det ar afven den skonaste segerkolonn i verlden. Basrelieferna, som ut- goras af 2,500 figurer, tecknade af mastarehand, hafva varit en kalla for Rafaels och Ginlia Romanos studier. I kolonnens fot ( M ) forvarades fordom den gyllne urna, sooi gomde Trajaui sloft, och pa spetsen hojde sig segrarens kolossala bild, af forgyld brons. Nu synes der Aposteln Petrus, uppford af Sixtus V. Da man vill fortsatta sin vandring, oppna sig tvenne vagar: den ena till Mods Qvlrinalis, som prydes af de kolossala hastar- na, pa hvilkas fotstallning lasas namnen Phidias och Praxiteles (och hvilka, om de an ej harrora fran dessa maslare, dock aro Grekiskt arbete af forsta ordningeu), samt derifran till Diocletiani Thermer och flera herrliga villor; den andra ofver Tibern, till Adriani ryklbara grafvard. Vi valja denna sednare och befinna oss snart pa Roms hufvudgala, il Cerso, genona sin strackning och palatsernas mangd mahanda den skonaste i Europa. Vi hafva knappt hunnit den halfvags, da var uppmarksamhet anyo fastades af en segerkolonn. Det ar den, som Romerska folket lat uppre- sa at Marcus Aurelius, efter bans seger ofver Marcomannerna. Den ar mindre skon an Trajani, men *) i anseende till folslall- ningen hogre. Den bar fordom verldsbeherrskarens bild af for- gyld brons, och bar nu Aposteln Pauli, upprest af Six! us V. Invid denna plats oppnar sig en anuan, som prydes af Augusti Sol-obelisk, hvilken kejsaren lat fora fran Heliopolis och nppfora pa Campus Marti us samt helga at solen (soli donum dedit, som orden uti inskriften lyda). Efter en vag af nagra minuter, genom obetydliga gator, be- finna vi oss pa en plats, i hvars forgrund ett aldrigt tempel fangslar vara blickar. Denna byggnad ar lika enkel som roajestalisk. Fran dess panna, hvilken tvenne attusenden med vordnad forbigatt, aterspeglas annu samma lugn, hvarmed den sett triumfbagar och throner, kejsardomen och folkvalden falla och deras spillror spri- das som leksaker for barn. Det var fordom alia Gudars boning och ar nu alia helgons; det ar nu, som fordom, fromhetens och konstens helgedora. Det ar Pantheon. Da man intrader i templet, kanner man, alt den ljusstrora, som flodar ned fran kupolen, varit amnad alt bestrala Gudar, icke blolt dodliga. Dessa ma hafva varit hvilka som heist; deras anletsdrag bara dock spar af forgangelsen. Nar man uti inbill- ningen flytlar sig lillbaka till den tid, da Olympens bilder, fram- *) I anseende till as regards. ( 97 ) trollade af den Grekiska mejseln, blickade ned fran nichema i denna sal, hvilka nu fyllas med grafvar och helgonaben, skyn- dar man ater ut att beundra de yttre lemningarna skonade af tiden. Bernh. von Beskow. TORPARFAMILJERNA. Det finnes ett drag i svenska nationallynnet, som sallan for- nekar sig, det ar allmogens kansla for en viss grad af komfort, prydlighet och snygghet. Det ar endast vid de begge andpunk- terna, hos den rike bonden, som gor ett olyckligt forsok att har- ma de battre standen, och hos stat-torparen eller sadane jord- torpare, som digna under palagor, man marker motsatsen. Hos medelklassen af bonderna ater, der hvarken rikedom eller fattigdom bringat dem ur deras nationela stallning, ar stu- gan, oaktadt all sin enkelhet, ett monster af natthet och pryd- lighet. Den hvitmenade spiseln med sin sopade hall, och som om sommaren klades med friska lofruskor; det grofva, men dock rena golfvet; de simpla gardinerna, som hanga pa fonsterkanter- na och pryda hyllorna, och som besta af sa kallad ,, kn6ppiing ,, eller "app^y^," det vill saga andan af linnevafvarne, hvars losa tradknippor hopknytas till ett slags galler: allt forrader en strid mellan skonhetssinnet och de sma tillgangarne, i hvilken det forra vinner. Om man jemfor sin inre belatenhet, da man intradt i ett praktrum, der siden, guld och sammet, der trymaer och kronor ofverallt glansa, med den man kanner, da man betraktar del inre af en svensk bondstuga, der ingen malning, intet guld doljer tradet, som skuradt och fint tyckes vinna genora sin alder, ly det blir med hvarje ar hvilare; om man da ser nagia blanka kopparkarl, nagra tenntallrikar, som skina som speglar, och hu- sets med bjork-kada sammansatta porslin bredvid en hel rad ier- fat med artal i bottnen, sta kompagnivis pa hyllan, lutar jemfo- relsen at den lilla kojan, och man beklagar blott, att man ej kan sta riktigt rak for att ej stota i takbjelkarne. Dit man saledes heist trader, ar i en sa kallad rygg-as- stuga i det fattiga Smaland, der, hogt under lak, hafrekakoma ( 98 ) hanga pa sina stanger och der kanhanda alt en killing, bar- nens van och lekkamrat, koramer en till mote och luktar pa handen for all fa nagot, och bjuder sina hornspetsar till strid, nar han finner sig bedragen. Men detta trefliga hem har endast sjelf egaren, som bor pa sin lilla hemmansdel, och den frie backslugusitlaren, som ar konung i sin koja, sa liten hon ar. Begge desse ega sig sjelfve. Deremot, sa snart vi intrada pa herrgards-gebiten, finna vi storre eller mindre afvikelser fran den ursprungliga karakteren. Del finoes, till all lycka, manga egendomsegare, som gora myc- ket, om icke allt, for sitt folks trefnad; men endast den omstan- digheten, att torparens stallning ej ar saker, att han kan uppsa- gas, att hans kontrakt kan hojas, gor att han kommer i en an- nan, i en falsk stallning, som den fattiga sjelfegaren, eller den, som blott har lifstidsbesittning pa en stuga, undviker. Det ar nemligen eu framtid, som felas hela denna befolkning; ty for att ega en framtid fordras sakeihet. Om torparen saledes samlar formogenhet, sker detta icke derfore, att han sjelf, hans barn och barnbarn skola qvarblifva pa samma torfva. utan pa det att han ma knnna Hytta, om behofvet sa pakallar. Denna nomad-ide lyser igenom ofverallt i hans lefnadssatt och kastar nagonting vardslost och otrefligt in i hans koja: han behandlar den, som den vore blott ett nattqvarter; ty det lonar ej modan, alt for nagra ar blott gora sig besvar att putsa den och gora den prydlig. Och dock framlefver han hela sin tid i sam- ma stuga; han blir ej uppsagd, hans kontrakt blir ej hojdt, men likval har deima osakerhet som ell Damocles-svard bestandigt hangl ofver hans hufvud, och instinktlikt kanner han, att han ej ar saker, faslan han mycket sallan tanker derpa. Penningar och Arbete af Onkel Adam. (D:r Wetterbergh.) UR "EN SVENSK ADLING I PARIS UiNDER RESTAURATIONEN. ,, Vande sig Segerstam, granskande, till sina kamrater, som narmast och dagligast omgafvo honom, motte honom samma fri- vola ton, samma yra lattsinne, samma brist pa grundsatser, som i sallskapslifvet. Officerarne vid det Regimente han tillhotde C M ) voro langt ifran all narma sig del nuvarande Parts 1 sa kaliade "Lejon," elt namn, som de hufvudsakligen genom sin ragg lorde hafva fortjent, ly af alia mig bekanta Regements-timmerman kan bestamdt ingen besta vid jemforelsen med nagon af dessa Bonle- vardernes och de Elyseiska faltens underdjur. De voro uppfod- da, dessa Officerare ur Frankrikes fornamsta atter, i en for djup kansla af det verkligt passande, voro sedan barndomen vana vid for mycket behag i den ytlre formen, all kunna, vid en prome- nad, besvara sig med en kapp, sora rill bredd och langd ofant- ligl liknade ett vedtrad, att, da de logo plats pa elt kafe, go alia i grannskapet befintlige gratis-lektioner i konsten att vraka sig. Men de forsmadde deremot inlet till falle att jaga efter nojet — glada afventyr hade blifvit dern ett behof, och soktes rastlost, till och med i trakten af Bigtstolarne — pa Hotel d'Angleterre och i Palais Royals spelluis vedervagade de sin framtid med en gladtighet med ett behag, som forvanade — de gralade aldrig^ men duellerade — en motsagelse, framstalld nagorlunda bestamd, ett det lattaste tvifvel om sanningen af en beratlelse, var i de- ras ogon detsamma, som en utmaning. De hyllade en gudom- lighet, som de kaliade ara, men som de, i likhet med Osterlan- dets Afgudadyrkare, tillstokat pa det besynnerligaste satt, med de mest vidunderiiga attributer. Ni kunde saga at en af dem, att han deltagit i ett forsok att omkullkasta thronen, och ni skulle sett ett vanligt loje, nastan som vid ett smicker, halka ofver hans lappar. Ni kunde *) midt i ansigtet beskylla honom att ha forfort sin basta vans hustru, och han skulle upptagit en sa- dan tillvitelse med ytterst forbindlig min, liksom hade det en- dast varit er mening att litet bry honom. Men sag honom, att det regimente han tillhor icke ar det bast exercerade i armeen, vaga satta i tvifvel, att Franska soldaten icke ar den forste i Europa, hviska honom i orat, att hans vador aro for det obevap- nade ogat nog osyuliga, och, sa sant jag sitter med pennan i handen, han ar genast fardig att byta kulor med er, fastan en- dast i Boulogner-skogen, och heist pa sin alsklingsplats for sa- dana afventyr, i den lilla bokdungen vid vagen till Neuilly. Vid Belleville och Pres St. Gervais slass blolt gesaller och skol- *) Midt i ansigtet to his face. ( ioo ) pojkar. Franska aristokratien bloder i fredstid uteslutande pa den klassiska marken emellan Barriere de Passy och flen lilla byn Boulogne. I religiost hanseende var ungefar forbistringen densararae, som i alia andra forhallanden. Annu hade val icke beundran for Napoleon hunnit den fanatiska hojd, som i sednare tider. Man ansag honom annu icke for Gud och icke hans Marskalkar for Apostlar. Man knabojde icke vid det sedermera at honom hel- gade kapellet i Invalid-kyrkan. Men efter revolutionens valdsam- ma kastningar, ehuru densamma till och med proklamerat "ett hogsta vasende" och Napoleon organiserat en ordentlig kult, var likval forvirringen i de religiosa begreppen alltfor stor, alt klar- het och ordning derutinnan *) med ens skulle kunna panyttfo- das. Redan kokade i sinnena elementerna till de nya laror, S:t Simonismen, kommunismen, m. fl., som forst i sednare tid fatt namn och profeter. Otron, ett arf fran det tidehvarf, som nar- mast foregick revolutionen, och alldeles icke, som man velat lata paskina, ett barn af densamma, gick annu omkring och varfvade, genom sin beqvamlighet, sin skenbara sjelfstandighet, talrika pro- selyter, medan, under allt delta, bigotteriet notte sina knan i bigtstolarne och kackt begick synder, tryggad pa ofvertygelsen att fa dem forlatna. Det var med ett ord, i en fullkomlig villervallans tid, i en af dessa perioder, hvilka genomgas af moraliska jordskalf, som Friherre Segerstam gjorde sitt inlrade i Pariser-lifvet. Karl Eullberg. UR "KYRKOFESTEN YID ALBANO." Aftonen hade infunnit sig; naturen beredde sig till hvila och svalkade sina barn, som dock **) slatt icke ville folja hen- nes exempel. Den forestaende kapplopningens markvardighet span- de alia sinnen. Midten af storgatan holls af soldater, icke utan moda, ren och oppen fran den patrangande mangden. Andtli- gen kom det efterlangtade upptradet: en knall-raket sprang i luf- ten, och tie hastar, utan ryttare, men utstofferade med band, toffsar och fjadrar, losslapptes af sina forare pa det lilla faltetvid *) Med ens at once* **) Slatt icke by no mtans* ( ioi ) & Madonna della stella. De rannde, allt hvad dc formadde, tvars igenom staden till Porta Romana, som var vadjoinalet; en blef omsider den forst ankomne, ocli hoga gladjeskri helsade den flasande segraren. Skri af mindre glad beskaffenhet utstottes dock snart af personer, som kort tillforene slagit vad med hvarandra om taflingens utgang; de som forlorat, forargade sig. Annu hog- ljuddare gralade sins emellan de trenne hastarnes stalldrangar, som ledsagat dem ut till kampen; den segrande hastens blef be- skylld af de tvenne andra, att han begagnat otillatliga medel, till och med trolldom, for att skaffa sitt kreatur triumf. Nagra askadare blandade sig i tvisten; vreden och forvirringen steg mer och mer; da lyckligtvis genom qvinnornas mellankomst friden i en blick aterstallas. Man kan ej visa storre bojlighet och hor- samhet mot det vackra kbnet. Nara bredvid oss tratte tvenne karlar med alia tecken af den haftigaste forbittring; plotsligen kommo deras hustrur, fattade hvardera sin man i axeln, och ska- kade honom helt Jindrigt ett par ganger af och till; mannerne sago sig om, igenkande sina makar, tystnade *) pa stunden och **) skiijde sig at, till utseendet fullkomligt sansade och lugna. Festen var slutad, men gladjen fortfor. I alia osterior, — sa heta krogarna har, — brunno gastvanliga ljus, och pa smala bankar, langsefter aflanga bord, drucko man och qvinnor af alia aldiar hvarandra tappert till, ur blankande, ail lid pa nytt fyllda vinflaskor; spisande dervid sina enkla gnnstlingsriHter, sallat, prosciutlo och salami. De fornamare sutto pa flatade stolar utanfor stadens prydligaste caffehus, och slukade med hanryckning det ena isglaset efter det andra. Nappeligen behofs det tillagg, att i hela den stora folkhopen allt tillgick anstandigt och stilla. Italienaren ar af naturen sa mattlig, eller sa lyckligen physiskt danad och omgifven, att en drucken menniska i delta land skat- tas for en lika sfor, som skandlig sallsamhet. Derfore aro ej har, liksom i Norden, skoj och slagsmal vasendtliga bestandsdelar af folklustbarheter. Med en vida mindre vardad moralisk och reli- gios uppfostran, an var allmoges, har den italienska en instinkt for hofsamhet, skick, skonhet, som i manga stycken ersatter den. Vi, sasom Svenskar, maste i detta fall (liksom i flera) trosta oss *) PS stunden immediately. **) Skiijde sig at separated. ( 102 ) med den utsigt, att smaningom, genom imraerfort kraftfullare och i det allmanna lefvemet verksamt ingripande grundsatser, lagar, sedliga, vetenskapliga, politiska och poetiska bernodanden, kunna erofra oss en jemnvigt mot de hafvor, dem naturen sa ymnigt slosat pa Soderns innevanare, och hvilka de visserligen foga benyttja till framskridande i menskiig foradling. Men hvilka oden an hadanefter denna naturs barn ma ttnderga, synes, hvad deras religion angar, alternative! for alltid vara stalldt mellan in°'en 9 eller en i viss matto polytheistisk. De, som nu vilja re- formera Italien, utan att battre forsta silt folk an nagonting an- nat, hafva hunuit till forstnamnda standpunkten ; men skola just derfor aldrig kunna lyckas, eller atmiostone aldrig frambringa nagot bestandaude. *) Tills vidare dyrka dessa bygders harmlosa menniskor Christendomens Gud; men pa sitt vis. De tro, att han gerna ser sina Heliga ihagkommas med festlig vordnad ; de erkanna hans narvarelse, men icke med djup tystnad och melan- cholisk vardighet, utan med jublande frojd; de prisa honom, lik- som foglame under himmelen, med sang och lekar. P D. A. Atterbom. UR 'SOLFJEDERN." Drottningholms anblick gjorde pa Lovisa Ulrica **) ett djupt och angenamt intryck — ett intryck for lifstiden. "Har — ut- brast hon — blir mig godt att vara!" Och aningen bedrog henne icke: har tillbragte hon sioa lyckligaste dagar i ett land, som hennes egen herrsklystnad och hennes gemals vankelmod stortade i olyckor; och "Chinas'' ***) anlaggning blef minnesvarden ofver hennes frojder. Medan hon betraktade det herrliga siottet, och, for att saga sina nya landsman, sina blifvande undersater, en artighet, upp- manade fioken Kuesbeck att tillsta, det Preussen ej agde nagot praktfullare att skryta med, svangde prinsessan mellan sina fingrar en dyrbar solfjeder af elfenben, tunn som lof, skor som glas, konstigt inlagd med guld, omsom genombruten, omsom prydd *) Tills vidare for the present. **) The consort of Fredrik I of Sweden on approaching that place on board a yacht ***) Name of a kind of pavilion at Drottningholm. ( 103 ) med de finaste bilder i upphojdt arbete, rned eU ord: ett verk- ligt masterverk i silt slag* Under en rorelse af gladje, da hon skamtade med de kring- staende, slant solfjedern ur hennes hand, foil ned pa dacket och sprang i stycken. Hoffolket betogs af ledsnad och forskade oro- ligt i sin herrskarinnas anlete, nar man till henne aterlemnade de i hast hopplockade spillrorna af det forstorda konststycket. Lovisa Ulrica var for litet qvinna att grama sig ofver forlusten af en grannlat, for mycket stolt alt latsa mer an flyktigt *) gifva akt pa ett sa lumpet ofall. Hon motlog, utan att forrada nagon sinnesrorelse, bitarue af solfjedern och yttrade med eftertryck, medan de Brandenburgska ogonen gjorde en monstrande rund genom de kringstaendes krets: "Pa staterna och pa min krossade solfjeder kan man lampa samma anmarkning: sammanbindningen utgor deras styrka; och tvertom: splittring forstor dem^ Sorl af bifall och beundran besvarade Prinsessans traffan- de omdome. "Som en vackelse att behjerta den sanning, hvilken nu tycks ansla — fortfor Lovisa Ulrica — ber jag eder emottaga och for- vara detta." Och nu utdelade hon at de kringstaende bitarne af den son- driga solfjedern. "En sallsam kunglig gafva, icke sannt?" — tillade hon slut- ligen, spefullt smaleende — "jag skall framdeles gora den rnera vardig mig sjelf och eder." M. J. Crusenstolpe. lit "xMiIebnittgeit tin a»enntffoflagfetg eaga*" 9JJenff(tgf;eten3 aUmatma ftrafwanbe $a jcrbcn Ijax (jitintiU^ tt;b? Itgcn **) gatt nt pa, att i aUt ftcrre ocf; ftbxxc fcremngar fntyta men= mffonta ttfffamman& Sftagcn fictre fBrentitg tan i betta affeenbe pa jcrben tcf'e giftoaS, an ben, fern later ftg BtlbaS af feffen pa jortytanS 16egge fyemtSferer, ben f* t gamta roetlben (Slften, Stfttfa ocf; (gurcpa) c$ ben f> t nt;a (norra cd? febra Sfmertfa), Sften t ben cpot, ber ttri leftoa, (;afnxt be§a tegge fjemt'SfererS pgten annu Ijnnnit fega (angte an att upptdtfas for ^maranbra. ©era8 natmare fotrening Hit en Gifva akt pa notice. **) ©att lit pa tended to, ( 104 ) fyelfyet, en enfyt, fom tcfe fcet^bbe nagontmg mmbre an ^eta toar pla* xut$ anbeltfS fcrmganbe ttfl en fjdl: betta tt{fl)or fommanbe ttber, ©n fa unfeerfat forenmg fan annu tcfe pa langt nar toara mer an anab, ba fjctftoa fammanfmaltanbet af IDrtent meb SDcctbent mom ben gamfa toertben (StflenS, 2tfrtfa3 odj ©uropaS Mtur^fammantmbmng) fcefins ner fig langt tfran att toara toerfftalbt, eljuru bet reban t Sttebetttben grunbabeS ocfj £iirjabe& Sit ttoenne fragor af egen marftmirbigfiet mafle tot lemna tear uppmarffaml?et: 1) t;toarfore ben menfffiga rorelfen oftoer jorben, fa tocil t oblingenS gang, fom t fiammaweS toanbrmgar, tyttmttttS, cfttjer^ fjuftoub odj fa langt ttttfiafa tot fanna, aftttb fEett tfran ofter tttt toes per, b. to* f. i en rtgtmng, motfatt jorben3 egen rotation (ring ajreln? 2) £)m jorben, o$ menniffopgtet berpa, l;toilfet t ctt famtag utgor $Untkn$ tbeata ^rinctp, fjal etter anbelif, fan anfe§ gamma! efter ung? b* to* f, om ben tfran fin fcegtynnelfe (planetenS ffapelfe) rafc= nabt, numera natt ttt fabant uttoecfltngStiftftanb, Mmen, att ben i ftna 6ilbntng3frafter gar utfore, effer om ben tde annu Kjunntt ctt fcU bant Mmen? SSart ftoar pa ben febnare fragan, ftobt pa geclogtffa c$ ^tfioriffa antebningar, ffatt filiftoa, att jorben toifjerltgen *) toartt tttt t manga artufenben mer an man want ftg att antaga; mm att benna ttbertymb liftoal for en toarelfe af jcrbenS fior^et feet^ber fa It ttt, att toar planet annu id e fclott mafte toara ganffa ung, ntan mfc fy&nba ej **) en gang t;unnen ur emfcrtyotittftanbet £)m fa ffuffe toa* ra, l)toilfet ttll^or ben utforltgare unberfofmngen att ana, fa fJola tot fa fe, att beraf ocffa ftoaret filter, fatoat pa ben forra fragan, fom t attmanfyt pa manga anbra Ijogfi nngttga, fymlfa nu ligga mangen om menntffoflagtetS toal bjupt Mtymrab tanfare pa ^jertat S. 3. 2. Stfmqwift. *) Iffiartt till has existed. **) (Sn ctang even. This chapter is printed in the old Swedish character, as it is ne- cessary the student should become familiar with that type. ( 105 ) Verse. JEMFORELSE. Hvad blanker pa grenen af rosens trad? En droppe, som tillrar och tindrar! Hur ringa han ar! hur skalfvande spad! Men en sol i den lilla dock glindrar. Hvad blanker pa grenen af Lifvets trad? En sjal, sora lider och njuter! Hur trang hon sig kanner! hur arm till och med! Men en Gud hon inom sig dock sluter. Sa aro de bada speglar, forvisst, Af ett ljus, som fyller all verlden; Och bada bland tornen, forst liksom sist, Tillbringa blicken af farden. Men droppen, hvad ar han? En dagg, en tar, Som vinden foraktar att spara. At sjalen blott gafs ett lif, som bestar; En ljusbild, som hon kan forvara. Och glanser den klar — hur ljufligt ar da, Att vara en droppe af Lifvet! Ma vindarne komma, ma vindarne ga: Dig ar det ev'drldliga gifvet. P. D. A. Attehbom. FLODEN. Vid flodens kalla sitter jag och stilla betraktar himlabarnet, nyfodt der. I fjallens vagga hvilar an den lilla, och diar molnet, som dess moder ar. Men se i skogen vaxer gudasonen, och drommer redan om bedrifters larm. Han gungar solen och han gungar maneri, med evig langtan i sin unga barm. ( 106 ) Men icke trifs han under furens grenar, ej mellan bergens tranga vaggar mer. Hur yr han jagar efter dalens stenar! Hur vild han hoppar ifran klippan ner! Kom med! Kom med! Sa till hvar back han talar, har braoner solea, dricker sanden er ! J broder, kommen! Genom fait och dalar jag for er alia till vart urspruug ner. Och regnets soner h5ra det och folja med sorl den unge afventyrarn at. Likt kungens hjertan svaller hogt hans bolja, och skog och klippa storta i hans strat. Nu ner pa slatten stiger segerhjelten, med morkbla haren, hyllad af en hvar. Hans ande lifvar de forbranda falten, han doper lander med sitt namn — och far. Och skaldens Sanger till hans ara ljuda, och skepp och manner dra med honom han. Till gast de rika stader honom bjuda, och blomsterangar fatta om hans knan. Men ej de halla honom qvar, han hastar de gyllne torn, de rika fait forbi, och hastar oupphorligt, tills han kastar sig i sin faders famn, och dor deri. Esaias Tegner. EN MORGON I VILLA REALE. •) Jag gick en dag, vid lofvens latta susning, Langs utmed stranden fram till Maros graf, Och ogat njot, med aldrig mattad tjusning, En sadan himmel och ett sadant haf. Framfor mig krusades den biaa fjarden Af vindens anda, svaikande och ljuf: I Neapel. ( 107 ) Bakom mig lag den skonsta slad i verlden, Och cuidl emot mig reste sig Vesuv. Sangfiiglar slogo, taflande om priset, Sin fulla drill i fikonlofvens natt: Och al it var helsa, allt var ljnst och gladt, Som forsta dagens sol i Paradiset. Bast sa jag gick langs hafvets bugter fram, Och gladde mig at sangen, vagen, dagen, Med bok i hand satt lulad mot en slam En man, med soderns pragel uti dragen. De vexlade, for hvarje nylast rad, I mimiskt spel: man sag hur vreden jaste An i hans brost; — an var han stolt, an glad, Han led och njot, han lefde hvad han laste. For hvad naturen skref der rundt omkrlng, Forsankt i boken, hade han ej oga: Af skadespelet i det laga, hoga, Han njot, han sag, han horde ingenting. Men moln och solsken tlogo ofver pannan, Och ogat omsom tarades och log; — Sa satt han, laste sida efter annan, Och sag ej opp, och andan knappt han drog. Den mannen — tankte jag — lar solen branna I hjernans kamrar; ar det ej en tok, Som pa en dag, en sadan ort som denna, Kan glomma jord och himmel — for en bok! Och dock — det lyser eld, det blixtrar snille Ur dessa ogon, dessa musklers spel; — Det ar ej hans, nej, det ar bokens fel: Den boken fram for allt jag kanna ville. Pa skalder har Italien ingen brist, Fran Dante ner till Monti hvilken skara! Ja, en af dessa lar val denne vara, Men hvem? Lat se! En af de storsta visst, Nu mannens intryck syntes djupa, starka, Da tankte jag; det sjelfva Dante ar; ( 108 ) Men ater blef ban vek, och oin, och kar — Da tankte jag: nej, nej, det ar Petrarca! Sa, oviss an, jag gick min bana fram Af skona stunder att ett mer forvarfva, Och, mellan Cap Misen och Cap Minerva, Jag sag hur Capri utpa Golfen samm. Tva uddar, lika herrliga att skada! Hvart skall hon styra kosau val i dag? — Hon tycktes oviss, hon, emellan bada, Som mellan Dante och Petrarca jag. — Men redan brande solen ofver mattan, Facchinon lopp till Osterians bord, Och herden fran Puzzouli dref sin hjord Till Pausilippen, in i svala grottan. Och hafvet glodde nu i middagsbrand, Och ingen blomraa mer formadde vaka, Och, djur och vaxter, alia efter hand I slummer sanktes - — jag gick hem tillbaka. Men vid jag sa till hemmet vande om Att, lik de andra, njuta min siesta, Der mannen satt och laste nyss, jag kom I forbifarten an en blick att fasta. Fdrsvunnen mannen var,. men boken qvar, Och denna nu jag ej var sen att taga; — Det Dante ej, det ej Petrarca var, Det var en landsman, det var Frithiofs Saga. C. W. Bottiger. THORSTENS RAD TILL FRITHIOF. (Ur Frithiofs Saga.) Derefter uppstod Thorsten och take sa: "Ej hofves kung att ensam till Oden ga. Vi delat lifvets skiften ihop, kung Bele, Och doden, vill jag hoppas, vi ocksa dele. ( 109 ) Sod Frithiof, alderdomen har hviskat mig I orat mangen varning, den ger jag dig. Pa atthog Odens faglar sla ned i Norden, Men pa den gamles lappar mangvise orden. Framst vorda hoga gudar, ty ondt och godt, Som storm och solsken, komma fran himlen blott. De se i hjertats lonnhvalf, fast det ar slutet, Och langa ar fa galda hvad stunden brutit. Lyd kungen. En skall styra med kraft och vett; Skum natt har manga ogon, men dagen ett. Helt lalt den battre, Frithiof, fordrar den baste, Och egg har svardet nodig, men afven faste. Hog kraft ar gudars gafva; men Frithiof, mins Att styrka batar foga, der vett ej finns. Tolfmannakraft har bjornen, af en man slagen; Mot svardshugg halles skolden, mot valdet lagen. Af fa den stolte fruktas, men hatas af en hvar, Och ofvermod, o Frithiof, ar fallets far. Hogt sag jag mangen flyga, nu stodd pa krycka, Ty vadret rar for arsvaxt, och vind for lycka. Dag skall du prisa, Frithiof, sen bergad sol sig doljt, Och 61, nar det ar drucket, och rad, nar foljdt. Pa mangen sak forlitar sig ungersvannen, Men striden profvar klingan, och noden vannen. Natlgammal is tro icke, ej vardags sno, Ej somnad orm, ej talet af knasatt mo; Ty qvinnans brost ar svarfvadt pa hjul, som rullar, Och vankelmod bor under de liljekullar. Du sjelf dor han, och han dor hvad dig tillhor; Men en ting vet jag, Frithiof, som aldrig dor, Och det ar domen ofver dod man: derfore Hvad adelt ar, du vilje, hvad ratt, du gore." ( no ) Sa varnade den gamla i kungasal , Som skalden varnat sedan i Havamal. Fran slagt till slagte gingo karnfulla orden, Och djupt ur kumlen hviska de an i Norden. Esaias Tegner. DEN LILLA KOLARGOSSEN. "I skogen vid milan sitter far, Mor sitter hemraa och spinner. Vanta, jag blir val ocksa karl, Far en fastemo efter mitt sinne! Det ar sa morkt langt, langt bort i skogen. Tidigt med solen jag hemifran gick: — Friskt lif, medan solen glimmar! — Till far skall jag bara mat och dryck, Nu komma snart qvallens timmar. Det ar sa morkt langt, langt bort i skogen. Jag ar radder pa liten gron stig, Der jag ensam i skogen mand 1 ganga; Men furorna se sa morkt pa mig, Och bergen kasta skuggor sa langa. Det ar sa morkt langt, langt bort i skogen. Tra la la! — Friskt sinne som fogel i flygtl — Nu vill jag springa och sjunga — Hu! Utur berget det svarar sa styggt, Och ordena komma sa tunga. Det ar sa morkt langt, langt bort i skogen. Ack, vote jag hos min gamle far: Jag bjornen hor brumma och sjunga. Och bjornen han ar den starkaste karl, Och skonar hvarken gamla eller unga, Det ar sa morkt langt, langt bort i skogen. ( 111 ) Och skuggan den faller sa tjock, sa tjock, Som en fall ofver ensamma leden. Det tassar, det braskar ofver sten och stock, Och trollena trada pa heden. Det ar sa morkt langt, langt bort i skogen. Ack, Gud, der ar ett, der ar tva! — I sitt garn De mig ta — se, hur' granna de svinga! De vinka! — Gud trosta mig, fattiga barn! Har galler for lifvet alt springa. Det ar sa morkt langt, langt bort i skogen.'" Och natten, den nedsteg, och timman blef sen, Och villare och villare blef leden. Det tassar, det rasslar ofver stock och sten — Den lilla springer pa heden. Det ar sa morkt langt, langt bort i skogen. Med pickande hjerta, med rosblommad kind, Vid milan hos sin far nan fallar ner. Valkomraen, valkommen, kar sonen min! — "Ack, jag har sett trollen och val mer!" Det ar sa morkt langt, langt bort i skogen. "Min son! Jag satt har sa manget ar, Och ar med Guds hjelp val behallen. Den rait kan lasa sin Fader Var, Han rades hvarken fan eller trollen; Fast det ar morkt langt, langt bort i skogen. E. G. Geijer FLYTTFAGLARNE. Se faglarnes skara! Till frammande land De suckande fara Fran Gauthiods strand. Med vadren de blanda Sitt klagande ljud: "Hvar skola vi landa ? Hvart for oss ditt bud?" Sa ropar den fjadrade skaran till Gud. ( 112 ) "Vi lemna med oro De skandiska skar. Vi trifdes, vi voro I blommande lindar, Der nastet vi byggt, Balsamiska vindar Oss vaggade tryggt. Nu strackes mot okanda rymder var flygt. Med rosiga hatten Pa lockar af guld Satt midsommarsnatten, I skogen, sa huld. Ej kunde vi somna, — Sa dejlig hon var — Af vallust blott domna. Tills morgonen klar Oss vackte pa nytt fran sin brinnande char. Ljuft traden da sankte Kring tufvor sitt hvalf, Dem perlor bestankle, Der tomrosen skalf. Nu skoflad ar eken, Och rosen har flytt. Af vindarna leken 1 storm sig forbytt. Af frostblommor hvita ar majfaltet prydt. Hvad gora vi langre I norden? — Dess pol Blir dagligen trangre, Mer dunkei dess sol. Hvad batar att qvida? Vi lemna en graf. Att fly i det vida, Gud vingar oss gaf. Sa varen oss helsade, brusande haf: ( 113 ) Sa fiiglarna qvada Pa skyndande f§rd. Snart mottar de spada En skonare verld, Der rankorna skalfva I almarnas topp, Der backarne hvalfva Bland rayrten silt lopp, Och lundarna klinga af njutniug och hopp. Nar grymt sig forbyter Ditt jordiska val, Nar hostvinden ryter, Gral icke, o sjal ! Det ler bortom hafven Mot fageln en. strand; Pa hinsidan grafven Ar afven elt land , Forgyldt af den eviga raorgonens brand. Stagnelius. LAPPENS SANG. Spring min sualla Ren, ftfver berg och fait ! Vid rain flickas talt Far du krafsa se'n. Ymnig mossa der Under drifvan ar. Dagen ar sa kort, Vagen ar sa lang! Spring du vid min sang! Lat oss skynda bort! Har ar ingen ro, Bar blott ulfvar bo. • Se, der flog en dm : Sail den vingar har! ( H4 ) Se, hur raolnet far? Satt jag i dess horn, Sag jag re'n kanske Dig der borta le. Du! som hjertat har Fangade i hast: Sa en vild-ren fast Vid en lam man snar! 0! du drar mig mer An en fors dit ner. Se'n jag fick dig se, Tusen tankar jag Har bad' natt och dag; Tusen aro de, Och blott en anda; Alt dig ega fa. Du ma gomma dig Bakom daldens sten, Eller, med din ren, Fly till skogs for mig: Undan, undan skall Bade sten och tall. Spring rain snalla ren, Ofver berg och fair ! Vid min flickas lalt Far du krafsa se^. Ymnig mossa der Under drifvan ar. Franzen. FORSAKELSE. Hvi skulle jag ej mota glad min plaga? Hon ar en engel, sand till mjg fran Gud. Hvi skulle jag den gode Fadren fraga, Hvarfor han valde henne till silt bud? ( "5 ) Som fageln under modrens vingar hvilar, Intill hans brost jag lutar mig i ro, Och, kommer doden an raed tusen pilar, Jag segrar dock, och segren ar min tro. Liksom en dufva mild sig bonen hojer Emot min Faders stjernefaste bla, Och, nar min Fader i sitt ljus hon rojer, Hon hviskar stilla i hans ora sa: Lai offrel af min vilja Dig behaga, Du, som djupet af milt hjerta ser! Jag vill af Dig min kalk med kailek taga, Liksom Du honom ulaf karlek ger. VlTALIS. JULQVALLEN. Den bleka manen sken pa mon, Af hunger tjot i klyftan Ion, Och^hnndens skall Ijod langt i byn ; Men vandrarn gick vid skogens bryn, I odemarken lag hans tjall. Del var en kulen juleqvall. Han skyndade sin trotta gang Pa stigen, ofveryrd och lang, Af barn och maka vanlad hem: Han bar ett hogtids-biod at dem, Pa herregaln i byn begardt. De sjelfve lange bark forlart. Del borjar morkna mer och mer, Da han en ensam gosse ser, Som sitler stum pa diifvans rand Och andas i sin kalla hand. Vid qvallens an ej slackla sken, Han (ycktes halfl forslelnad ren. ( 116 ) "Hvart leder, arma barn, din slig? Korn hem till oss att varma dig!" Sa sagdt, han tog den frnsna med, Och hann omsider gardens led, Och tradde in till stugans fest Med brodet och sin spada gast. Vid muren salt hans dagars trost, Med yngsta barnet vid sitt brost: 'Du drojt sa lange pa din fard, Kom hit och salt dig vid var hard! Och du ocksa!" — sa 6m, sa lugn Hon ledde gossen narmre ugn. Och snart, vid hennes vard, man fann Hur brasan mera lifligt brann. Hon tycktes glomma bort sin nod, Hon tog sa gladt sin makes brod, Och bar det fram till aftonvard, Med litet mjolk i bunken spard. Fran halmen, glest pa golfvet bredd, Till festens maltid, sparsamt redd, De munira barnen redan gatt; Vid muren qvar blef gasten blott. Hon tog den arma med sig da, Och forde honom fram ocksa. Och nar en tacksam bon var slnt, Hon tog sitt brod och delte ut. "Valsignad ar den godes skank," Sa take gossen pa sin bank, Och taren i hans oga log, Nar han den bjudna skifvan tog. Hon ville dela som hon delt, I hennes hand var brodet helt. Forvanad hon sitt oga fast Pa fraralingen, sin spada gast; ( 117 ) Hon undrar och hon ser och set, Han syntes ej densamma mer. Hans oga brann, sora stjernan, klart, Hans panna lyste underbart, Fran skuldran spridde sig hans dragt, Som dimmorna for vindens flagt, Och hastigt star en engel der, Sa skon, som Skaparns himmel ar. Ett saligare ljus gick opp, Hvart hjerta slog af frojd och hopp. Det var en oforgatlig qvall Uli det goda folkets t jail ; Och skonare var ingen fest, Ty engel n blef hos dem som gast. Sen mangen vinler gjort sitt lag, Jag kom en julqval! dit och sag. De godas hydda fanns der an, Och deras soneson i den; Han hade borjat grana ren, Och salt till bords vid brasans sken. Det var sa ijust, det var sa gladt; Hans maka vid hans sida satu Och barnaskaran rask och skon; Det var, som om de slulat bon, Det var, sora om de hade trott, Alt i en helgedom de bott. Men hogst vid bordet brann elt ljus, Det enda i de frommas hus, Dit stalldes mjolk och hvetebrod, Men ingen njol dess ofverflod. Jag fragle hvems den platsen var? "Den gode engelns" gafs till svar. RUNEBEBG, ( 118 ) SVENSK YNGLINGASANG. Ballen Vi spanj&a, Och brynjor vi draga, Och hurtigt till strids, som till lekar, det gar. Hjelten Vi kanna, Soua skall oss ledsaga Med rosl och med klinga i fadernas spar. Gifva Vi handen, Atl oss vi forsamla, Likt ljungande viggar vid Asa-Thors rosl ; Lifva Da anden Du hoga, du gamla Manhafligbets-kansla i nordmanna brdst! Flamma Som farit, Pa blankande svarden, Med faderna fordom i ledungafard ! — Samma Du varit Och saroma kring verldeo Du blixtre annu fran de Gotiska svard! Kunna Vi falla, Vi kunna ej svika Din vantan, din fordran, o Svea, var mor! Unna Oss alia Den trosten tillika, Alt du at var karlek din ara foriror! ( 119 ) Let oss For s vara Din blahvita fana, Din frihet och lag under Oscars befal ! At oss Forvara Den lotten att dana Din stollhet — och lefva och do for dill val! Wallin. KYRKAN. Harda skiften, bittra profningstider Bragt fran eget hemraan, gods och valstand Djupt i nod och armod bonden Onni. Aren harjat sist hvad odet skonat. Fem och sjutti vintrar lackt hans hufvud Med en sno, som ingen somraar smalter. Ett blott egde nan af allt, hvad fordom Gjort hans gladje, etl blott, sin fortroslan Pa den Gud, som medgang sandt och morgang; Och han bodde nu, till dorrn forvisad, Gomd, forbisedd, pa en anuans hemman ; Af sin sockens mildhet underhallen. Men midsommardagen grydde, folket Vaknade i stugan; aldre, yngre Kladde sig i hogtidsdragter, alia Ville skynda nu till Herrans tempel. Hos den gamle vacktes sarnma langtan, Och han gick till varden fram och talle: "Lat mig folja dig i dag till Kyrkan, Kare broder, varen ut jag sutit, Full af krampor, i mitt horn vid muren, Och ej hort Guds ord pa halfva aret." Varden viste ut mot trasket. Tjocknad Lag en hvitgra dimma an derofver, ( 120 ) Och ej strand, ej vag, ej llolmar syutes, "Vill du sjelf forsoka hilla vagen," Sade han, "med bat far ingen annan; Men till fats ar farden lang kring viken, Och for dig finns nu ej hast i garden." Nar den gamle hort det harda ordet, Gick han tyst till stranden, loste baten Och begynte ro i graa dim man. "Den, som leder fiskens strat i hafvet, Fagelns strat i ltiften, alt de komma Dit Hans lag dem kallar, Han skall foga, Att ock jag i dag Hans kyrka finner." Stunder tloto borl, blott sjo och locken Sag den gamle, fran sin kosa vilsnad, Och nans kraft begynte svika, tyngre Kandes rodden ren och handen domnad. Nar i morgoolugnet ofver fjarden Forsta gangens ringning ljod, och klangen Hann hans ora, var den dof och raattad, Och han fann sig langt fran kyikan, langre. An nar forst han lade ut frau hemrnet. Och det ringdes andra, tredje gangen, Och fran fjerran an blott komrao ljuden. Och mot hojden hof den gamle ogat, Sag mot graa skyn, som med en fraga, Utan kraft och rad och hopp och bana. Men i samma stund i sakta skridning Stotte baten mot en hall, och dnnkelt Ofvan hallen skymtade ur tocknet Fram en strand oeh bjod den gamle hvila. Opp han steg pa stranden, sag omkring sig Kande stallet, kandc on i trasket, Der, som ung, han landat tnsen ganger Och han satte sig pa kala berget Tankfull ned, och morker radde, mulen ( 121 ) Var hans sjal, och mulen jord och hiramel. Men det ringdes sarnman. — Var i hogre Makters vard den gamle? — Nar nan hopplos Nu mot fastet hojde ogat, syntes Klar en hogbla rand emellan molnen, Ljusets forebud. I kyrkan skulle Sangen borjas; pa den ode holmen Drog ock nu den forsta vindflakt andan Mellan lofven, och den forsta larkan Flog, af dagern vackt, mot skyn. Forsvunnen Var naturens dvala snart. Pa toner Foljde toner nu, och nya stammor Vaknade i dal, i hojd. Ett jubel Ljod bland luftens dimmor, ljod bland traden Kring den gamle, och nan sjelf af sangens Giadje gripen, glomde nod och sorger Och foil in raed ord. Den skona Psalmen, Sommarns psalm, "den blomstertid nu kommer ,, Ljod i stilla darrning fran hans lappar. Och den blomstertid var kommen. Sommarn, Som han sjong om, var af inga murar Utom honom stangd. Dess ortes-angar Vaxte for hans fot, dess fagelsanger Horde han; och Christus, som han namnde Sarons blomster, grona dalens lilja, Kom som blomster och som lilja, varmde, Som han bad, i hvarje flakt hans sinne. Nar han slutat psalmen, hade hbjden Klarnat redan, blott kring lagre rymder Lag ett tocken an. Da steg ur osterns Molnbadd solen opp och gjot en stralflod Ofver landets, ofver vattnets dimma. Tystare blef rymden, luftens skaror Sokte hvila, hvarje vasen tycktes Vilja endast skada nu, ej sjunga; Och den gamle foljde med sitt oga, ( 122 ) Stum af andakt, ljusets vag. — Hvad dunkell Syntes nyss, var nasta stund forklaradt. Udde efter udde dok ur dimman, vid 6 stod fram ; en verld af fagring Vaxte sakta opp ur skuggans tomhet, Tog begransning, farger, glans. Forliden Langesen var morgonstunden redan, Nar, med klarnad blick, nied molnfri panna, Rord och tacksam, fran sin plats den gamle Reste sig och gick till jullen ater. Men han sag till afsked an tillbaka Upp mot stranden. "Nu Guds frid med eder, ,, Sa han hordes saga, "faglar alia, Unga broder, syslrar, Guds forsamliug Som med mig, i dag, i samma kyrka, Honom prisat och Hans ara sjungit. Och haf tack, du tolk af himlens laror, Klara sol, som nu for oss predikat, Bojt vart hjerta, alt Hans godhet kanna, Och lagt ut Hans verk for vara 6gon. ,, J. L. RUNEBERG, f 123 ) Paht. V. SYNTACTICAL EXERCISES. Chapter 1. NOUNS. {See Syntax page 55 to 57.) 1. The gloves cosl five shillings a pair. Life is short, but art is long. The admirers of art. The point of the pencil- The weight of the coffee. The size of the painting. Will you send him to me, Captain? Have you spoken to him, sir? The boy had his stick on his shoulder. He laid his arm on the table. M:r L., the carpenter, has sent me. He broke the leg of the table. The consequences of vice. Strength conquered. The girl had such a hat. Is not your cousin a general? Have you sent an answer? He has as good a horse as yours. I have only half an orange. My father is a merchant. What a fine face! Is not M:r S. an Italian? You have not so fine a painting as this. 2. The leg of the chair was off. He sat on the roof of the cottage. M:rs B. lives in the town of Norkoping. I bought two bottles of wine. The child was his mother's joy. Is not M:rs A. the widow of Captain A. We live in the parish of B. The general has travelled through the kingdom of Spain. Who is the owner of this house. They were to travel by sea. I saw your brother last summer. The patient kept his bed two days. NOUNS. 1. Handske, kosta. — lif, men, konst, lang. — beundrare. — udd, blyertspenna. — vigt, kaffe. — storlek, malning. — skicka, till. — tala med honom. — gosse, sin kapp, axel. — l^gga, arm, bord. — foljd, last. — styrka, segra. — flicka, hatt. — kusin, general. — skicka, svar. — hast. — half, apelsin. — far, grosshandlare. — vacker, ansigte. — Ita- lienare. — vacker, denna. 2. Fot, stol, borta. — sitta, tak, hydda. — fru> bo, stad. — kopa. butelj, vin. — barn, moder, gladje. — enka. — bo; socken. — resa, ige- nora, Spanien. — egare, hus. — de skulle resa. — se, bror. — patient, da£, ( 124 ) Can you not comply with my wish? They sat at table when I came into the room. This man is a friend of freedom. Were you there yesterday evening? The boy went to the table. ADJECTIVES. (See page 57 to 59). A large house. A good horse. Three white doves. The beautiful child. The warrior's undaunted courage. The girl had her new bonnet. I lent him my new book. Have you heard M:r B ; s beautiful violin? Give me that great chair. This is the greatest room. Have you the same brown horse to day? Beloved sister! This is a broad street. You know what constant perse- verance is necessary. I know what a beautiful creature she is. There were many people in the church. Have you no large boat to lend us? The ink is good. He has had many a fine salmon in that net. I have never had any good opinion of them. The girls were industrious. He has travelled and seen many things. I gave him the black horse. Give him my long whip. Chapter 2. PRONOUNS. (See page 59 to 69). 1. James took his book with him. Caroline has hurt her- self. The boy struck himself on the head. Robert saw William and asked him for his (William's) book. The soldiers look their horses with them. The carpenter came to the bricklayer to fetch his rule. — kan, icke. — sitta, da, korama in i rum. — denne man. — der. — ga. ADJECTIVES. Stor. — god. — tre, hvit, dufva. — vaeker, barn. — krigare, ofor- skrackt, mod. — flicka, ny, hatt. — lana, bok. — hora, vacker, fiol. — gifva, stor, stol. — delta, rum. — du, samma, brun. — syster. — bred, gata. — veta, bestandig, ihardighet, nodvandig. — skon, varelse. — det, kyrka. — ingen, stor bat, lana oss. — black, god. — lax, nat. — al- drig, nagou, tanke, om. — flicka, flitig. — resa, se, sak. — gifva, svart. — lang, piska. PRONOUNS. 1. Jakob, taga, bok. — Carolina, skada. — gosse, sla, hufvud. — se, Wilhelm, bad hononi om. — soldat, taga, hast. — snickare, komma, murare, hanita. lineal. ( 125 ) The boys brought the basket to them. M:r C. asked me to go with him. The sailor came with him. B. went to the fair with them. He took a stick and struck him. The men had a bier to carry her. Have yon been in her room? She went into her garden. He told him to look at himself in the mirror. The king loves his people. Charlotte expected her brother yester- day. He bought his horse. They are to come with them. I walked with her. We sent the letters to him. She kept her book. C. saw L's reward, and rejoiced at his success. The mo- ther loves her children. My aunt sold her house. The merchant paid his debls. I cannot let him lose his money. 2. I had a dog of his. Have you seen a pen of mine in this room? The boy took a knife of yours. Has not William a horse of his own? The book is cheap, it is well bound. The pen is mine, it is of steal. Have you not a gig of your own? The flower is beautiful, it has grown since last week. I saw the man who painted that picture. The room in which I dwell. What attention he showed to what I said! This young man played, which caused his ruin. The horse, which I sold him, was young. The general was rewarded for exploits which he had never per- formed. The captain is a man, whom all people love. Suppo- sing, which I cannot think probable, I should start tomorrow. G lent me some money, which laid the foundation of my fortune. The figure is in chalk, it is well drawn. The foundation on which this house is built. The politeness with which he addressed her. — gosse, bara, korg, till. — bedja, folja med. — sjoman, med. — ga, marknad. — taga, kapp, sla. — karl, bar, bara. — vara, rum. — ga, tradgard. — saga, se sig i, spegel. — konung, alska, folk. — Charlotta, vanta, broder, igar. — kopa, hast. — de skola komma, med. — ga, med. — skicka, bref. — behalla, bok. — se, beloning, glada sig, at, framgang. — moder, barn. — moster, salja, hus. — betala, skuld. — lata, forlora, pengar. 2. Hund. — se, penna, rum. — gosse. taga, knit — Wilhelm, hast. — bok, icke dyr, inbunden. — penna, stal. — har, gig. — blom- ma, vaxa, sedan forra veekan. — se, man, mala, tafia. — rum, bo. — uppmarksamhet, visa, for hvad, saga. — ung, spela, fororsaka, ruin. — - salja, mig. — general, belona, bragd, aldrig, utfora. — alia menniskor al- ska. — i fall, anse, sannolik, fara, imorgon. — lana, pengar, lagga, grun- den, till lycka. — figur, ritad med krita, teckna. — grund, hus, bygga. — hoflighet, tilltala. — ( 126 ) The man on whom I depended. The industry through which he conquered. Chapter 8. VERBS. (See page 64 to 67). 1. When he came in, I went away. Does not William play? If you do so, I will tell your brother. Come to me on Wednesday. This horse W. rode. If you are industrious, you will soon overcome these difficulties. If the pupil will not work, the teacher cannot assist him. There were many people at the theatre yesterday. My father walked till he was tired. They gave him the prize. If they drive quickly, they will come before six. Do you sing today? There are some people, who will not work. Henry has exerted himself, and has gained much honour. It appeared lo me, that the child was very ill. Did you send him the cloth, which you promised him. The basket was stolen from her. 2. James wishes to assist M:r S. The boy would not go with me. The old man would come and play with us for hours to- gether. Will not the vessel come tomorrow? We shall start on Monday. The little girl would not go with us. Is he not to be sent to America? You can go where you please. William shall go to your house. Do you want lo have a stick? I shall see him next week and will tell him what you have said. By working constantly, he gained his object. This building is not worth seeing. L. is clever in drawing. Far from injuring him, man, lita. — flit, segra. VERBS. 1. Da, komma, bort. — spela. — om, gora, tala om det, for, bror. — kom, om onsdag. — hast, rida pa. — om, flitig, ofvervinna, svarig- het. — elev, arbeta, lararen, hjelpa. — folk, pa spektakel, i gar. — far, ga. — gifva, pris. — kora, fort, komma, innan. — sjunga. — som- liga, menniska, arbeta. — Henric, bemoda sig, vinna, heder. — syntes, att barn, sjuk. — skicka, klade, lafva. — korg, stjala. 2. Jakob, hjelpa. — folja med. — gubben, komma, leka, flera tim- mar a rad. — komma, fartyg. — fara, mandag. — liten, flicka, folja. — skicka, Amerika — ga, hvart, behaga. — ga, ert hus. — hafva, kapp. — se, nasta vecka, saga, hvad. — arbeta, bestandigt, vinna, andamal. — byggnad, se pa. — skicklig, rita. — langt ifran, skada, dnska, framgang — ( 127 ) I wish him every success. My brother has no experience in the arl of fencing. She said she had sent Ihe books. He believes ha has heard her. I know she has been here once. Hearing you had gone, we staid where we were. Knowing she would not come alone, I sent a servant to fetch her. I read to him, till he had fallen asleep. He who has wished himself here. Having them in your charge I shall be calm. Chapter 4. PARTICLES. (See page 67 to 73). We have not been to town. He has twenty, nay twenty rise pounds a month. Did W. go with you? yes. It is surely impossible to walk all the way. Have you not seen your bro- ther? yes. The more she spoke the less he attended. The boy who would not play. Were you not at home when he came? Was not the child with you? yes. He was certainly ready, when you came there. They did not come at the time appointed. The sword broke. We turned off to the right. That engraving is by M:r F. Did he not kill himself? Cheese is sold by weight. She read the book against my will. Through your kindness I got the place. Did you not live at M:r B's? We drove towards the square. As you wish it. M:r B. was with me yesterday. He thought his work was free from faults. Have you sent for the carriage? Have you packed up my things! The crew intended to set the ship on fire. He drank to the bottom. Sometimes you bror, erfarenhet, konst, fakta. — saga, skicka, bok. — tro, hora, — vet, vara, h&r. — ga, stanna, vara. — veta, komma, allena, betjent, hemta. — lasa for, tills, insomna. — den som, onska, har. — hafva, vard, lugn. PARTICLES. Vara, stad. — tjugu, pund sterling i manaden. — ga, med. — det, omojligt, ga, hela, vag. — se, bror. — mera, tala, mindre uppmarksam blef han. — gosse, leka. — icke, da, komma. — barn, med. — fardig, komma. — de, icke, tid, utsatt. — varjan, ga af. — vi, till hoger. — kopparstick, H:r F. — lifvet . . . — ost, salja, vigt. — lasa, vilja. — din, godhet, erhalla, plats. — bo. — kbra, torg. — onska det. — var, mig, igar. — tro, arbete. — skicka, vagn. — packa, sak. * — besattning, 3m- na, tanda eld. — dricka, botten. work well. The letter was among his papers. Send the hat with the other things. This person is not related to you. He stunned him at a blow. What are you playing for? He took him about the waist. He shall do it again. It is not in fashion now. You caunot be jealous of him. We w T aited for you. He was not pre- pared for that. We sent the servant to you. When were yon at the theatre? Did you say it in jest? I saw 7 him in the gallery. Is your brother at sea? He said it was a person by name B. They were silent on his arrival. Were you there at the begin- ning? This took place during his grandfathers time. Her father has two houses besides this estate. He threw the ball at me. Promiscuous Exercises for translation into Swedish. (It is supposed that the following exercises, if properly learned, will be sufficient to lay such a foundation, as will enable the pupil afterwards, with the help of a dictionary, to take any easy English book to trans- late from). t Among the Assyrians, the marriageable women were put up to auction: and the price obtained for the more beautiful, was assigned as a dow r ry to the more homely. 2. Throughout the whole system of Lycurgns one great principle pervades — Luxury is the bane of society. 5. The first printer in Sweden was named Johan Snell, and the first printed book know r n in that country, is called: Dialogus Crealurarum Moralizatus, printed 14S3. — arbeta, bra. - — href, papper. — skicka, hatt, andra. — person, slagt, er. — dofva, ett slag. — spela. — taga, lifvet. — skall, go- ra. — ar icke, modet. — kan, afundsjuk. — vanta, er — beredd, det. — skicka, piga. — nar, du, spektaklet, — saga, skamt. — se, laktare. — ar, bror. — saga, var, namn — blifva, tyst, ankomst. — du, der, borjan. — - ega rum, farfar, tid. — hennes, tva, egendom. — kasta, boll, mig. 1. Assyrier, giftvuxna, satta pa auktion, pris, erhalla, vack^r, ansla, hem gift, ful. 2. Igenom, system, grundsats, ga — yppighet, forderf, samhalle. 3. Boktryckare, Sverge, heta. tryckt ; kanna, land, kalla. ( 129 ) 4. In some parts of Africa pieces of cloth of a certain size and quality constitute the current coin; while in other parts wedges of salt are said to be applied to the same purpose. 5. Virtue is the best preservative of health, as it prescribes temperance, and such a regulation of our passions as is most conducive to the well being of the animal economy; so that it is, at the same time, the only true happiness of the mind, and the best means of preserving the health of the body. 6. The supreme Being conducteth all His operations by gene- ral laws, and one is, that no perfection can be attained on a sudden. 7. Words are the counters of wise men, and the money of fools. a The judgment of the women, as a body, is rarely wrong — their feelings and their principles never, — which certainly can- not be said for those of the men. 4 Vissa, del, Afrika, sty eke, klade, viss, storlek, finhet, utgdra, bar, mynt; under det att, andra, kil, salt, saga, anviinda, andamal. 5. Dygd, preservativ, helsa, foreskrifva, mattlighet, styrande, befordra, val, djurisk; pa samma gang, lycka, sjal, medel, bibehalla, helsa, kropp. 6. Hogst, vasende, ordna, verk, allman, lag, fullkomlighet, erna, i en hast. 7. Ord, raknepenning, de vise, mynt, dare. 8. Omdome, qvinna, corps, sallan, oriktig, kansla, grundsals, visserli- gen, saga, om man. 9 ( 130 ) 9. Lake Ontario, it is interesting to observe, is so deep, that ice never forms upon it. It thus acts the part of a great heater to temper the severity of the winters in those regions; and we find, that the climate on both sides of this magnificent body of water, which is 170 miles in length, by 35 in breadth, is actu- ally much milder in winter, and cooler in summer, than either at New York or Quebec. 10. M:r Addison says: "Our sight is the most perfect, and the most delightful of all our senses. It fills the mind with the largest variety of ideas, converses with its objects at the greatest distance, and continues the longest in action, without being tired, or satia- ted with its proper enjoyments. if. The glory of the sage consists in being virtuous without affecting to appear so, and his pleasure in becoming still more virtuous from day to day. 12. Timon the Athenian misanthropist one day ascended the rostrum: the people, surprised at this unexpected sight, kept a profound silence. — "Athenians," said he, "I have a small piece of ground on which I mean to build,* there is a figtree on it, which I must cut down. Several citizens have hanged themselves on this tree, and if any of you have a desire to do the same, I now give you notice, that you have not a moment to lose. 9. Sjon, interessant, marka, djup, is, bildas, — utfora, roll, stor var- mare, mildra, stranghet, vinter, trakt, finna, klimat, sida, harlig, vatten- massa, mil, langd, bredd, verkligen, blid, sval, sommar, an, bade. 10. Saga, syn, fullkomlig, angenam, sinne. Uppfylla, sjal, omvexling, ide, urn gas med, foremal, afstand, fortfara, langst, verksamhet, trottna, mattas, egen, njutning. 11. Ara, vise, besta, dygdig, soka, synes, noje, blifva, annu, dag for dag. 12. Ateniensisk misantrop, bestiga, talarestol, folk, forvana, ovantad, syn, iakttaga, djup tystnad. — Ateniensare, litet stycke jord, amna, byg- ga, fikontrad, maste, nedhugga, flere, nagon, 6nskan ? gora, samraa, un- derratta, ogonblick, forlora. ( 131 ) 13. Diagoras of Melos, being one day at an inn where there was a scarcity of wood, seized a statue of Hercules and threw it on the fire, and, alluding to the twelve labours of the hero: "There still remains," cried he, "a thirteenth labour for your godship to complete, and that is to make my dinner boil." 14. The art of printing was explained to a savage king, the Napoleon of his tribes. "A magnificent conception," said he, after a pause; "but it can never be introduced into my domi- nions; it would make knowledge equal, and I should fall. How can I govern my subjects, except by being wiser than they?" — Profound reflection, which contains the germ of all legislative control! When knowledge was confined to the cloister, the monks were the most powerful part of the community; gradually it ex- tended to the nobles, and gradually the nobles supplanted the priests : . . . . 15. To consider history only as a magazine of facts, arranged in the order of their dates, is nothing more than the indulgence of a vain and childish curiosity; a study which tends to no valuable or useful purpose. The object of the study of history is one of the noblest of the^ pursuits of man. It is to furnish the mind with the knowledge of the great art on which depends the existence, the preservation, the happiness and prosperity of states and empires. 13. Vardshus, brist, \ed, fatta, bild, kasta, eld, syfta pa, tolf, stor verk, hjelte, annu, qvarsta, utropa, gudomlighet, utfora, koka, middag. 14. Boktryckerikonst, forklara, vild konung, slam, harlig, tanke, paus, men, infora, land, gora, kunskap, lika, falla. — Styra, undersatare, om icke, kunnig. — En, djup, anmarkning, innehalla, fro, laglig, styrelse. kunskap, inskranka, kloster, munk, maktig, del, samhalle, smaningom, utstracka, adel, uttranga, prest. 15 Anse, historien, hlott, forradkammare, facta, uppstalla, ordning, da- tum, ingenting, tillfredsstalla, fafang, barnslig, nyfikenhet, studium, leda, af varde, nyttig, andamal, foremal, studerande, adel, sysselsattning, men- niska. — fore, sjal, kunskap, stor, bero, tillvaro, bibehalla, lycka, fram- . gang, stat, valden. ( 132 ) 16. It is said that the path of virtue is narrow, but it must then be the duty of the educator, to render it as broad as it can possibly be. Instead of this it often seems to be the object to make it so narrow, that no human foot can tread it. The noble, but simple ideas, which have produced so many fanatics and monks, w T ould not have any such missleadiug power on the human race, if one considered the true meaning contained in Almqvist's question : "Is it not noble enough for this world, to be man and nothing more?" 17. Our feelings, especially in youth, resemble that leaf, which in some old traveller, is described as expanding itself to warmth, but when chilled, not only shrinking and closing, but presen- ting to the spectator, thorns which had lain concealed upon the opposite side of it before. 13. Art is the result of inquiry into the beautiful, science of that into the true. You must diffuse throughout a people the cultivation of Truth and the love of Beauty, before science and art will be generally understood. 16. Saga, Tag, dygd, smal, da, skyldighet, uppfostrare, gora, bred, moj- ligen, blifva. I stallet f6r, tyckes, afsigt, gora, smal, ingen mensklig fot, betrada, adel, enkel, ide, alstra, manga, svarmare, munk, missleda, makt, menniskoslaglet, besinna, sanna betydelse, som ligger, fraga, nog, har pa jorden, merjniska, icke. 17. Kansla, isynnerhet, ungdom, likna, blad, hos, gammal, resande, be- skrifva, utbreda, for varme, da, kyla, draga sig tillbaka, tillsluta sig, utan visa, askadare, tdrne, ligga, gdmma, motsatta, sida, forut. 18. Resultat, forskning ofver, skdna, vetenskap, sanna, man, sprida, bland, folk, odling, sanning, karlek till, skonhet, innan, allmant, forsta. ( 133 ) 19. It is with the streams that refresh and vivify the moral world, as with those in the material earth — they tend and struggle to their level! Interrupt or tamper with this great law r , and city and cottage, tower and temple, may he swept away. Preserve unchecked its vast but simple operation, and the waters will glide on in fertilizing and majestic serenity, to the illimi- table ocean of Human Perfectibility. 20. The late lord Byron spoke thus of travelling: — After all, you must own my project is not a bad one. If Ido not travel now, I never shall, and all men should one day or other. — If we see no nation but our own, we do not give mankind a fair chance — it is from experience, not books, we ought to judge them. There is nothing like inspection and trusting to our own senses. 19. Strom, uppfriska, lifva, moralisk, verld, materiel, jord, syfta, straf- va, jemnhojd, afbryta, leka, stor, lag, stad, hydda, torn, tempel, sopas bort. Bibehalla, ohejdad, vidstrackt, enkel, verkan, valten, skrida, be- frukta, majestalisk, lugn, granslos, ocean, mensklig, utveckling till full- komlighet. 20. Afliden, tala, resa, Snda, medgifva, plan, dalig, bora, det nagon g, folk, egen, lemna, menniskoslagtet, tillracklig fordel, efter erfa- renhet, bok, domraa, ingenting som gar upp emot, askadning, fdrlitan- de, sinne. ( 134 ) A feiv Familiar and Idiomatic Expressions. *) Hum star del till ? Mar du bra? Hum mar din bror? Helsa sa mycket till din syster. God afton, mitt herskap. Gif mig en srnorgas. Sla i ett glas vin at mig. Er skal min herre. Far jag lagga for er litet skinka. Vill du hafva en kopp te till? Tag hit ett ljus. Stang igen dorren. Var det godt pris pa detta klade? Jag har en hel kladning gjord af det. Hum mycket har du betalt i arbetslon? En af dessa stolar ar sonder. Sag at snickaren att han kom- mer hit. Har frun rum, att hyra? Skall jag gifva nagot pa hand? Jag begar detta pa bans vagnar. Vi hade forsprang for dem. Du kan taga det pa kopet. How do you do? Are you well ? How is your brother? Present my compliments to your sister. Good evening, ladies and gen- tlemen. Give me a slice of bread aud butter. Pour me out a glass of wine. Your health sir. May I help you to a little ham. Will you take another cup of tea? Bring me a lighted candle. Shut the door. Was this cloth cheap? I have a whole suit made of it. How r much did you pay for making? One of these chairs is broken. Tell the carpenter to come here. Have you lodgings to let, ma- dam? Shall I give you a deposite? I ask this on his behalf.! We had the start of them. You can take that into the bargain. *) For more exercises of this kind, examples for the use of the pre- positions &c. &c. see "Exercises for Conversation in English and Swedish, for the use of both nations''. — Third edition. ( 135 ) Han bar gjort mig oratt. Gossen var ej forlagen om svar. Vantar han pa svar? Han koramer alt fara genom Paris. Jag har vantal har halfannan Urn ma. Efter mitt ur ar klockan sju. Han berattade historier for oss. De skoto till mals. Han tog dem pa mafa. Har du min bok till hands? Hon ar lika sa vacker som system. Han kommer klockan half sex. Jag vantade till tre qvart pa alta. Elden ar Ids hos Hr B. Jag onskar er ett godt nytt ar. I pask far jag se honom. Vi voro pa speklaklet i lisdags atta dagar sedan. Jag skall se henne om lordag fjorton dagar till. Hvar var du annan-dag Jul? Jag tillbragte trettonde-dagen hos min bror. Brot han ieke nacken af sig. Hum manga syskon har han? Delta rum ar lagom stort. Min far lat bygga ett hus der. Hon hade begge flickorna med. Han har vrickat handleden pa sig. Kedjan gick af. He has wronged me. The boy was not at a loss for an answer. Does he wait for an answer? He is to go by Paris. I have waited here an hour and a half. By my watch it is seven o'clock. He told us stories. They were shooting at a mark. He took them at random. Have you my book at hand? She is as pretty as her sister. He is to come at half past five o'clock. I waited till a quarter to eight. There is a fire at M:r B's. I wish you a happy new 7 year. Next Easier I shall see him. We were at the play last tues- day week. I shall see her on Saturday fortnight. Where were you on Boxing-day? I passed twelfthday at my bro- ther's. Did he not break his neck? How many brothers and sisters has he? This room is just large enough. My father had a house built there. She had both the girls with her. He has sprained his wrist. The chain broke. ( 136 ) Kan du taga af ljuset? Huru dags kan du kornnia? Jag skall ga hem nu. Ar din bror hemma? Hon skall packa in sina saker. Hjelp mig att packa ur min koffert. Han kom i rummet med hatten i handen. Var det mycket folk der? Jag skall ga till din svager. Kan du ga hela vagen? Nej, jag skall aka (i vagnen) till S. Det ar batlre att rida. Nar skall du fara? Han sade honom det midt i an- sigtet. Kan du sla eld? Gif mig ljus. Kammaren ar ljus. Far jag lana litet eld? Vill du lana ett ljus? Han har ondt i brostet. Gossen fryser bestandigt. Min moster har snufva. Betjenten har forkylt sig. Kan du lara detta utantill. Han kom mig att skratta. De taga motion hvarje morgon. Du behofver mycken ofning. Can you snuff the candle? A\ what time can you come? I shall go home now. Is your brother at home? She is to pack up her things. Help me to unpack my trunk. He came into the room w r ith his hat in his hand. Were there many people there? I shall go to your brother-in-law. Can you walk the whole way? No, I shall ride in the carriage to S. It is better to ride on horse- back. When shall you start? He told him so to his face. Can you strike a light? Give me a light. The chamber is light. Will you give me a light? Do you wish to borrow a candle? He has a pain in his chest. The boy is always cold. My aunt has a cold in her head. The footman has caught cold. Can you learn this by heart. He made me laugh. They take exercise every morn- ing. You w r ant much exercise (prac- tice). ( 137 ) SWEDISH WEIGHTS and MEASURES. The weights and measures vary considerably in dif- ferent parts of the country. The following- are those most in use in the capital. Victualie-vigt. 1 Skeppund = 20 Lispund = nearly 400 lbs Avoirdupois. 1 Centner = 5 D:o = — 100 — — 1 Lispund = 20 Skalpund or Mark = — 20 — — \ Skalpund = 32 Lod = — 1 — — 1 Lod as 4 Qvintin = — £ ounce — Medieinal-vigt. 1 Libra = 12 Unz =s nearly 1 lb Apothecaries weight. 1 Unz = 8 Drachmer = — 1 ounce — — 1 Drachma = 3 Scrupler = — 1 dram — — 1 Scrupel = 20 Gran = — 1 scruple — — Guld-vigt. 1 Mark = 8 Unz = about § of a lb troy. 1 Unz =2 Lod = — 1 ounce — 1 Lod = 4 Qvintin = — 10 dwt — 1 Qvintin = 72 Ass = — 2£ dwt — Langd-matt. 1 Stang = If Famn, about 10 feet. 1 Famn = 3 Alnar, — 6 — 1 Aln =2 Fot, — 2 — - 1 Fot = 2 Qvarter, — 12 inches. 1 Qvarter = 6 Turn, — 6 — 100 Swedish feet = 97,410 english feet. 1 Swedish mile = 18,000 Swedish alnar, or about 6£ English miles. Yt-matt. 1 Tunnland = 4 Halfspannland = about 1 acre 1 Halfspannland = 2 Fjerdingsland = — 2 roods. 1 Fjerdingsland = 4 Kappland = — 1 rood. 1 Kappland = 437} □ Alnar = — 10 square poles, 1 □ Aln = 4 □ Fot = — 4 — feet. 100 Swedish [] feet = 94,888 english [J feet. ( 138 ) Spannmals-matt. 1 Tunna = 2 Spann = about 4 bushels. 1 Spann = 4 Fjerdingar = — 2 — 1 Fjerding = 4 Kappar = — 2 pecks. 1 Kappe = 1J Kanna = — 1 gallon. 100 Tunnor = 50,403 english quarters. Matt for flytande varor. 2 Foder = 2 pipor = about 1 tun. 1 Pipa = 2 Oxhufvud = — 1 pipe. 1 Oxhufvud = 1| Am = — 1 hogshead. 1 Am = 4 Ankare = — 1 tierce. 1 Ankare = 15 Kannor = — 32 quarts. 1 Kanna = 2 Stop = — 2 — 1 Stop == 4 Qvarter = — 1 quart. 1 Qvarter = 4 Jumfrur = — h pint. 100 Kannor = 57,603 english gallons. The following" should also be observed. 1 Yal = 20 kast = SO pieces. 1 Skocfc = 60 — 1 Timmer =40 — 1 Tjog = 20 - 1 Mandel =15 — 1 Tolft or Dussin = 12 — 1 Grosch =144 — For Paper. 1 Bal =10 Ris = 1 bale. 1 Ris = 20 Backer = 1 ream. 1 Bok = 24 Ark =1 quire. Swedish Money. In gold, the ducat, weighing rather more than one qvintin (2, dwt) or 72 T 5 , 6 f ass; and is valued at about 8 shillings sterling. In silver, the specie riksdaler, worth nearly four shillings english; the half riksdaler, the |, the £ and the T l g riksdaler. In copper, the 2 skiliingar banko, about H penny; the 1 skilhg the | skilhg, £ skilhg and the £ skilhg this last is also called a styfver or vitten. In paper, 8 skiliingar banko = about 3 pence english; 12 skilhr b:ko; 16 skilhr b:ko *) 32 skilhg b:ko and 2 Riksdaler Banko = about 3 shillings english. 6 Riksdrr 32 skill.; 10 Riksdaler B:ko; 16 R:dr 32 skill. b:ko; 33 R:dr 16 sk. b:ko,; 100 R:dr b:ko; 500 R:dr b:ko. *) The notes for 8, 12 and 16 skiliingar banko are soon to be called . in, and silver coin distributed instead. ( 139 ) ALPHABETICAL LIST OF THE WORDS USED IN THE READING EXERCISES. Ack, int. alas, oh. Adelsherre, s. nobleman. Af, pre, of, by, from. AfTarda, v. to dispatch, expedite. Afgudadyrkare, s. m. idolater. Afga, v. to depart, start. Afliden, part, deceased, late, defunct. Aflarig, a, oblong. Aflagsen, a remote, distant. Afseende, s. n. respect, regard, intent, Afsigt, s. m. view, intention, design. Afskaffa, v. to abolish, annul, set aside. Afsked, s. n. farewell. Afskudda, v. to shake off. Afstyrka, v. to dissuade, divert. Afsanda, v. to dispatch, send away. Afton, 5. m. evening. Aftonvard, s. m. refreshment taken in the afternoon. Afundsam, a. envious. Afvikelse, s. f. deviation. Akademi, s. academy, university. Akademisk, a. academic. Alldeles, ad entirely, quite. Aldrafinast, a the very finest. Aldrig, ad, never, ever. All, Allt, Alia, pro, all, every one. Allenast, ad, only, solely, but, pro- vided. Allmogen, s. m. the peasantry. All man, a. public, common, vulgar. Allmanheten, s. f. the public. Alltid, ad. always, perpetually. Alltfor, ad. too. Allting, every thing. Aim, s. f. elm. Alster, s. n. offspring, production A 1 tare, s n. altar. Alternative s. n. alternative. Ana, v. to forebode, foreknow. Anbefalla, v. to recommend. Anblick, s. m. look, view, sight. Anda, s. m. breath, gasp, spirit. Andakt, s. m. devotion. Andas, v. to breathe. Ande, s., ghost, spirit, zeal. Andelig, a. ghastly, spiritual. Andra, a next, others, second. Anforvandt, s. m. kinsman. Angenam, a. agreeable, pleasant, de- lightful. Anga, v. to concern, regard. Aning, s. f. foreboding, presage. Ankomma, v. to arrive. Anlag, s. n disposition, turn. Anlagt, see Anlagga. Anledning, s. f. occasion, ground, reason. Anletsdrag, s. n. features. Anlita, v. to solicit. Anlagga, v. to lay, scheme, contrive, found. Anlaggning, $. f design, contrivance, foundation. Annan, Annat, pi. Andra, pro, other, another. Annars, ad. otherwise. Annorstades, ad. elsewhere. Anse, v. to regard, consider. Ansigte, s. n. face. Anslag, s. n. project, appointment, scheme. Ansla, v. io assign, settle. Anstranga, v. to exert, strain. Anstandig, a, decent, suitable, be-, coming. Ansvar, s. n. responsibility. Ansag from Anse. Antaga, v. to receive, adopt, embrace. Anvanda, v to employ, use, apply. Arbeta, v. to work. Arbete, s. n. work. Arbetshag, s. m. desire to work. Arf, s. n inheritance, patrimony. Arfvegods, s. n. inheritance. Arfving, s, m. heir. C 140 ) Ark, s. m. ark. s, n. sheet (of paper), Arm, a. poor. s. m. arm. Arme, s. f. army. Armod, s. n. poverty. Art, s. f. sort, kind, nature. Artighet, s. f. politeness. Att, pre. to. conj. that. Attribute s. m. attribute. Augusti, 5. f. august. Avisa, s. f. newspaper. Axel, s. m. axle, shoulder. Bad v. prayed, from Bedja. Bakom, pre, ad. behind. Bakstugusittare, s. m. colter. Balsamisk, a. balsamic. Bana, s. f. way, course, path, — v. to clear. Band, s. n. lie, band, ribbon. Bar, a. bare. — part, carried. Bark, s. m. bark, rind. Barm, s. m. bosom. Barn, s. n. child. Barnaskara, s, crowd of children. Barndom, s. m. childhood. Barnslig, a. childish. Barnar, s. n. childhood. Bebo, v. to inhabit. Bedraga, v. to deceive, cheat. Bedrift, s. m. achievement, Bedrog, see bedraga. Befann imp. of Befmna. Befinna, v. to find, perceive. Befintlig, a. found, to be found. Befolkning, 5. m. population. Befordran, s. f. advancement, pro- motion. Befal, s. n. command, conduct. Begaf from begifva (sig) to set out, resort. Begagna, v. to use. — sig af. to profit by. Begge, Beggedera, a. both, two. Begick, imp. of Bega, v. to commit, manage. Begrepp, s. n. notion, conception. Begransning, s. m. limit, bounds. Begynna, v. to begin. Begynnelse, s. m. commencement. Begar, s. n. desire, request. Begara, v. to desire, ask, covet, beg Behag, s. n. will, delight, grace. Behaga, v. to please, charm. Bebandla, v. to treat. Behjerta, v. to mind, consider. Beh of, s. n. need, want, use. B eh a 11 a, v. to retain, keep. Behofva, v. to need, want. Bekymrad, v. to trouble, molest. Beklaga, v. to bemoan, pity, deplore. Bekant, a acquainted, known. Bekymmer, s. n. trouble, care, an- xiety. Bekymrad, a. anxious. Belatenhet, s. satisfaction. Belagenhet, s. f. situation. Beldna, v. to reward. Beloning, s f. recompense, remune- ration. Bemaktiga sig, v. to make oneself master of. Bemddande, s. n. endeavour, exertion. Benyttja, v. to use. Beqvamlighet, s. /. convenience, ease. Ber, from Begara. to ask. Beredde, from Bereda to prepare. Berg, s. n. mountain. Berga, v. to reap, save. Bero, v. to depend, rely. Beratta, v. to tell, recount. Berattelse, s. m. relation, narrative. Berom, s. n. praise, applause. Berdmd, a. praised, famous. Berdfva, v. to deprive, bereave. Besanna, v. to verify, affirm. Besinna, v. to consider. Beskaffenhet, s. f. quality, nature. Beskylla, v. to accuse, charge. Beslut, s. n. decree, resolution. Besluta, v t to determine, decide, decree. Bestrala, v. to irradiate. Besta, v. to consist, allow. Besland, s. n. stability, duration. Bestandsdel, s. m* constituent part. Bestandande, a. constant, firm. Bestamd, a. determined, appointed, destined. Bestanka, v. to besprinkle. Bestandig, a. constant, stable. Bestod from Besta". Besvara, v. to reply, answer. Besvar, s. n. trouble. Besvara, v. to trouble. Besvarjning, s. f. conjuration, exor- cism. Besynnerlig, a, particular, odd, strange. ( 141 ) Besok, s. n. visit. Besoka, v. to visit. Beljening, s. f servants, service. Betrakta, v. to contemplate, consider. Betog from Betaga, v. to deprive, intercept. Betyda, v. to signify, betoken. Betyg, s. n. certificate, testimonial. Belacka, v. to cover, screen, shield. Betrakta, v. to contemplate, observe. Bevara, v. to preserve, save. Beundra, v. to admire. Beundran, s. m. admiration.. Bevista, v. to be present at. Bevara, v. to arm, equip. Bibliothek, s. n library. Bifall, s. n. applause, approbation, consent. Bigolterie, s. bigotry. Bigtstol, biktstol, s. m. confessional, Bild, s. m. image, figure. Bilda, v. to form, model , build. Bildning, s. f shape, education, make. Bildningskraft, s. power of formation. Bit, s. m. b'it, morsel. Bita, v. to bite. Bitter, a. bitter. Bittid, ad. early. Bjuda, v. invite, offer. Bjork-kada, s. f. birch-resin. Bjtirn, s. m. bear. Blad, s. n. leaf blade. Bland or lbland, prep, among, ad, sometimes. Blanda, v. to mix. Blef from blifva, v. to be, become- Blick, s. m. look, glance. Blicka, v. to glance, view, look. Blid, a. mild, kind, favorable. Blifva, v. to become, be. Blink, s. m. twinkling. Blir, v. from blifva. Blixtra, v. to lighten, flash. Blod, s. n. blood. Blomma, s. f. flower. Blomster, s. n. flower, blossom. Blomsterang, s. f. flowery-meadow. Blott, a. bare, naked. — ad, merely, but, only. Bla, a. blue. Bla-hvit, a. blue-white. Blanka, v. to shine, glisten. Bloda, v. to bleed. Bo, v. to dwell. — s. n. nest. Bok, s. f. book. Bokdunge, *. m. thicket of beech. Boksamling, s. f collection of books, library. Boktryckeri, s. n. printing-office. Bonde, s. m. peasant. Bondehemman, s. m. farm. Bondstuga, s. f. peasant's hut. Boning, s. f. habitation. Bor, from bo. Bord, s. n. table. Bordslada, s. f. table-drawer. Bort, ad. away. Bortga, v. to depart, go away. B or torn, prep, beyond. Bostalle, s. n. dwelling, abode. Botanik, s. f. botany. Botaniker, s. m. botanist. Botanisk, a. botanic. Bott, from bo. Brand, *. m fire, brand. Brann, from brinna. Brasa, s. f. fire. Braska, v. to rustle, bustle. Bredd, s. f. breadth, depth. Bredvid, ad. beside. Bref, s. n. letter. Bringa, v. to bring, take. Brinna, v. to burn. Brist, s. m. want, lack, defect. Broder, Bror, s. m. brother. Brons, s. m. bronze. Brudsang, s. f. bridal-bed. Bruka, v. to use. Brumnia, v. to hum, buzz,' grumble. Brunno, from brinna. Brutit, from bryta. Brusande, part, roaring, raging. Bry, v. to tease, perplex, trouble. Brydsam, a. vexatious. Bryn, s. n. edge, brim. Brynja, s. coat of mail. Bryta, v. to break. Branna, v. to burn. Brddbit, s. m. morsel of bread. Brost, s. n. breast. Bud, s. n. messenger, message, com- mandment. Bugt, s. m. gulf bend, curve. Bundt or bunt, s. m. bundle. Bunke, s. m. a flat bottomed bowl. By, s. m* village. Bygd from bygga. — s. m. neigh- bourhood. C 142 ) Bygga, v. to build. Byggnad, s. m. building, structure. Byta, v. to change. Bad, or bade, a. both. Bat, s. m. boat. Bala, v. to profit, Back, s.- m. brook. Bafvan, s. f trcpedation. Baite, s. n. bell Bank, s. m. bench, seat. Basta, s. advantage, welfare. Battre, a. better. Bdja, v. to bend, incline. Bojlighet, s. f. flexibility. Bolja, s. f billovj, wave. Bon, s. f. prayer, request. Bora, v. ought. Borja, v. to begin, commence. Borjan, s. f. beginning. CafFehus, s. n. coffee-house. Char, s. m. chariot. Communitet, s. n. community. Dag, s. m, day. Dagg, s. m. dew, rope's end. Daglig, a. daily. Dagligen, ad daily, every day. Dal, s. m. valley, dale. Dalarne, s. Dalecarlia. Dana, v. to frame, form. Danmark, s. n. Denmark. Dans, s. m. dance. Darra, v. to tremble, shiver. Darrning, s. f. trepidation, trembling. Defekt, s. m. defect — a. incomplete. Deg, pa, v. to jump, leap. Hoppas, v. to hope. Hoppgifvande, a. encouraging. Hopplocka, v. to gather. Hos, prep, with, by, at, about, in, on. Hornspets, s. m. point of the horn. Hvad, pro. what. Hvalf, s. n. vault, arch. Hvar, ad. where. Hvarandra, pro. each other. Hvardagslag, every day custom. Hvarfore, ad. why, wherefore. Hvarje, a. every. Hvarken, conj. neither. Hvarmed, ad. with which. Hvart, ad. whither. Hvarur, ad. out of which. Hvem, pro. who. Hvetebrod, s. n. wheaten bread. Hvi, ad. why, wherefore. Hvila, v. to rest. Hvilka, plur. of hvilken, who, which. Hvimla, v. to be crowded, swarm. Hviska, v. to whisper. Hvit, a. white. Hvitgra, a. white grey. Hvitmenad, a. whitewashed. Hvalfva, v. to arch } vault. ( 148 ) Hud, s. m. skin. Hufvud, s. n. head. Hufvudgata,* s. f. principal street. Hufvudsakligen, ad. principally. Hufvudstad, s. m. capital. Hug, s. m. mind, inclination. Huld, a. gentle, tender, kind. Hund, s. m. dog. Hundra, a. hundred. Hunnit, from hinna, to attain, reach, to have lime. Hur or huru, ad. how. Hurtigt, ad. briskly. Huru vi da, ad. how far, Hus, s. n. house. Hushallare, s. m. house- holder. Hustru, s. f. wife. Hydda, s. f. hut. Hylla, v. to pay homage s. shelf. Hafvor, s. f. goods, offering, wealth. Hag, s. m. inclination. Hag] os, a. listless, indolent. Hall, s. n. quarter, distance, relay. Halla, v. to keep. Har, s. n. hair. Hard, a. hard. Hardsmalt, a. hard of digestion. Hadanefter, ad. here after. Haftadt, part, stitched. Ha f tig, a. hasty. Hall, s. m. hearth, rock. Halleberg, s. m. rock. Han, ad. hence. Handa, v. to happen. Handelsevis, ad. accidentally. Hanga, v. to hang. Hanryckning, s. f. rapture, extasy. Hanseende, s. f. respect. Har, ad. here. Hard, s. m. forge, hearth. "•"' Harja, v. to lay waste. Harledd, part, derived. Harma, v. to imitate. Harnad, s. warfare. Harnads-skepp, s. n. ship of tear. Hast, s. m. horse. Hofding, s. m. chief, governor. Hofves, it becomes, beseems. Hog, a. high. Hogbla, a. light blue. Hogljuddare, a. louder. Hogst, ad. very, exceedingly. Hogtidlig, a. solemn. Hogtids, high time. Hogtidsdragt, s. m. festive clothes. Hogtidsbrod, s, n. holiday bread. Hoja, v. to raise. Hojd, s. f. height, summit, hill. a. raised. Holl, imp. of halla, v. to hold, keep. Hora, v. to hear. Hora till, v. to belong. Horn, s. n. corner. Horsambet, s. f. obedience, compliance. Hostlofven, s. n. autumn leaves. Hostvind, s. m. autumn wind. I, prep. in. I bland, prep, among, ad. sometimes. Icke, ad. no, not. Ide, s. idea. Ideal, s. n. ideal. Idel, a. mere, pure. Ideligen, ad. continually. Ifrigt, ad. eagerly. Ifran, pre, from. Igenkanna, v. to recognise. Igenom, pre, through. Ibop, ad. together. ihagkonima, v. to remember. Immerfort, ad. continually. Inbilla, v. to make one believe. Inbillning, s. f. imagination, fancy. Tnbordes, a. mutual, reciprocal. Infria, v. to redeem, deliver. Infunnit sig, appeared. In gen, a. none no one. Ingenting, nothing. Ingripa, v. to seize, usurp, enter. Inkomma, v. to come in, enter. Inkomst, s. m. entrance, income. Inkop, s. n. purchase. Inlagd, a. inlaid, folded. Inledning, s. f. introduction. Inlagga, v. to put in, apply. Innan, pre & conj. before, within. Tnnehalla, v. to contain, hold. Innesluta, v. to include, enclose. Innevanare, s. m. inhabitants. Inplanta, v. implant, ingraft, instill. Inre, a. inward. Inratta, v. to institute, found, con- struct. Inrattning, s. f. arrangement, insti- tution. Inse, v. to conceive, understand. Inskrifva, v. to enter, enroL 1 149 ) lnstinkt, *. m. instinct. Instucken, pushed in, put in. Intagande, a. engaging, striking. Intet, a. none, s. n. nothing. Intressant, a. interesting. J n trig, s. m. intrigue. Intryck, s. n. impression. In trad a, v. to enter. Intrade, s. n. entrance. IntrafFa, v. to happen, arrive. Inventarier, s. inventories, fixtures. Invid, pre* nigh, by. Irrande, a. wandering, erring. I st f. (i stallet for), instead" of. Is, s. m. ice. Italien, s. n. Italy. Italienare, s. m. Italian, Jag, pro. 1. Jaga, v. to hunt. Jemfora, v. to compare. Jemforelsen, s. m. comparison. Jemnvigt, s. f. equilibrium. Jernkladd, a. ison-clad. Jord, s. f. earth, ground. Jordskalf, s. earthquake. Jordtorpare, s. m. a laborer whose wages consist of land. Jordytan, s. f. surface of the earth. Jubel, s. n. jubilee. Jubelera, v. to exult. Jublande, part, exulting. Julie, s. m. boat, yawl. Julqvall, s. m. Christmas-eve. Junker, s. m. young nobleman, spark. Just, ad. just, exactly. Jaste from jasa, v. to ferment. Jatteforelag, s. n. gigantic under ta- Kaffe, s. n. coffee. Kakelugn, s. m. stove of a kind of dutch- tile. Kal, a. bare. Kail, s. n. calling, vocation. Kalk, s. m. lime. Kalla, v. to call, summon. Kamp, s. m. conflict, combat. Kamrar, s. pi. chambers. Kamral, s. m. comrade. Kan, v. can. — from kunna to be able. Kanske, 'ad. perhaps. Kant, s. m. edge. Kapell, s. n. chapel. Kapplopning, s. f. race, running. Karakter, s. m. character. Karl, s m. man. Kasta, v. to throw. Kastning, s. throw, fling. Katholsk, a. catholic. Kedja, s. f. chain, series. Kejsare, s. m. emperor. Kejsardome, s, n. empire Killing, s. m. kid. Kind, s. f. cheek. Kjortel, s. m. petticoat. Kl. or klockan, o'clock. Klaga, v. to complain. Klagande, s. m. plaintiff. Klang, s. m. sound. Klappa, v. to knock, clap. Klar, a. clear. Klarhet, s. f. clearness. Klarna, v. to clear off. Klassisk, a. classic. Klinga, v. to ring, sound Klippa, s. f. rock, v. to cut. Klyfta, s. f. cave, den. Klada, v. to cover, clothe. Klada sig, v. to dress. Klader, s. pi. clothes. Kladning, s. f. dress, suit. Knallraket, s. m. rocket. Knappt, ad. scarcely. Knif, s. m. knife. Knyta, v. to lie, knit. Kna, s. n. knee. Knaboja, v. to kneel. Knasatt, silling on the knee. Koja, s. f. cottage. Koka, v. to boil. Kolargosse, s. m. collier boy. Kolonn, s. m. pillar. Komma, v. to come. Komminister, s. m. curate. Kondition, s. m. place as tutor. Konglig, a. royal, kingly. Konst, s. f. art. Konstigt, ad. artfully cunningly. Kontrakt, s. n. contract. Konung, s. m. king. Kort, s. n. card, a. short. Kosa, s. f. course. Krafsa, v. to scratch, scrape together. Kraft, s. m. vigour, strength, might. ( 150 ) Kraftfull, a. powerful, efficacious. Rreatur, s. n. creature, animal. Krets, s. m circle. Rrig, s. n. war. Rring, pre. around, about. Rringstaende, standing around. Rrog, s. m. public-house, alehouse, Rrona, s. f. crown, chandelier. Rronotionde, s. crown tithes. Rronprins,, s. m. prince royal. Krossa, v. to bruise, crush, crack. Krusades, imp. from krusa, v. to curl. Krampor, s. pi. ailments. Kula, s. f. ball, den. RuJen, a. chilly, bleak. Kulle, s. m. hillock, top. RuJmen, s. the lop. Kult, s. m. culture, worship. Rumlen, s. m. the tomb. Kund, s. m. customer. Kunde, v. might, could. Rung, s. m. king. Runna, v. to be able. Runskap, s. m. skill, knowledge. Rupol, s. m. cupola. Kyrka, 5. f. church. Ryrkofest, s. m. church- festival. Ryrkogard, s. m. churchyard. Rackt, ad. bravely, briskly. Ralke, s. m. little sledge. Kail a, s. f. source, spring, Rampabragd, s. m. heroic exploit. Ram pa dad, s. at. heroic deed. Kampafard, s. m. campaign. Ranipe, s. m. champion. Ranna, v. to feel, know. Kande, imp. of kanna. Rannedom, s. m. knowledge. Rannetecken, s. n. mark, sign. Ransla, s. f. feeling, sense. Ranslolos, a. insensible. Rapp, s. m, stick, staff. Rar, ad. in love, a. dear. Karlek, s. m. love. Rarleksbetygelser, s. pi. professions of love. ' Rarleksfull, a. full of love. Rarnfull, a. pithy, solid. Rold, s. m. cold, frost. Ron, s. n. sex. Lade ut, pushed off. Lades, imp of lagsas, (o be (aid Lag ? s. m. law, Lagt ut, explained. Land, s. n. country, land. Land a, v. to land. Landshofding, s. m. govertwr of a province. Landsman, s. m. countryman. Landtprest, s. m. country clergyman. Lapp, s. m. lapl. to try. Profvad, par. tried, tested. Putsa, v. to put in order. Pa, pre, on, to. Pa det alt, in order that. Pakalla, v. to require. Palagor, s. f. taxes. Paminna, v. to remind Panyttfodas, v. to be born again, re- generated. Paskina, v. to show, manifest. Patrangande, a. pressing, necessitous. Qvad, imp. of qvada, v. to sing, cry. Qval, s. n. pang, anguish, agony. Qvar, ad. left, remaining. Qvarblifva, v. to remain. Qvarbaila, v. to keep, retain. Qvida, v. to cry, lament. Qvinlig, a. womanish, effeminate. Qvinna, s. f. woman, female. Qvinnoskannad, female form. Qvada, v. to sing. Qvall, s. m. evening, supper. Rad, s. f. line, range, row. Ragg, *. n. rough hair. Rak, a. upright, straight. Rakad, par. shaved, shorn. Rand, s. f. border, edge, strip. Ranka, s. f. tendril. Rask, a. brisk, stout. Rassla, v. to rustle. Rastlos, a. restless. Reda sig, v. to clear oneself. Redan, ad. already. Redd, s. m. roads. Redlig, a. true, sincere. Reformera, v. to reform. Regent, s. m. regent, ruler. Regn, s. n. rain. Regna, t^ to rain. Religion, «. m. religion. Religios, a. religious. Re'n for redan, ad. already. Ren, s. m. raindeer. a. clean, pure, ad. already. Renskrifvet, fairly copied. Resa, v. to travel, raise. — s. f. journey, passage. Resa sig, v. to raise oneself, rise. Reseplan, s. m. plan of a journey. Revolution, s. m. revolution. Riddare, s. m. knight. Rigtning, s. f, direction. Rik, a. rich. Rike, s. n. kingdom, empire. Rikedom, s. m. riches. Rikta, v. to enrich. ( t&5 ) Riksliireslandare, *. m. regent. Riksrad, s. n, senator, counsellor of slate. Riktigt, ad. properly, quite. Ringa, v. to ring. a. little. Ringning, s. f. ringing, tolling. Ro, v. to row. s. f. rest. Rodd, s. m. rowing. Ros, s. f. rose, flower. Rosblomma, *. f. rose-blossom. Rosig, a. rosy, bloomy. Rotation, s. rotation. Rulla, v. to roll. — s. roll. Rum, s. n. room, peace. Rund, a. round. Rygg, s. m. back. Ryktbarhet, s. f fame, notoriousness. Rykte, s. n. renown, fame. Rymd, s. m. space, contents* Rysk, a russian. Ryssland, s. n. Russia. Ryta, v. to roar. Ryttare, s. m. horseman Rad, s. n. cvunsel, remedy, power, advice. Rada, v. to advise, consult, prevail. Radkammare, s. m. council-chamber. Rackte. imp. ofracka, v to reach, offer. Radd, a. alarmed, afraid. Radder, a. fearful. Rades, v. to be alarmed. Raknadt, calculated. Rannde, imp. of ranna., v. to run, push. Ratt, s. m. court of justice, dish, course. Rod, a. red. Roja, v. to discover, betray. Rbra, v. to concern, move. Rorelse, s. m. motion, exercise. Rost, s. f. voice, vote, Saft, s. m juice, humour. Saga, s. f. tale, legend. Sak, s. f. thing, case, cause. Sakna, v. to miss, regret, need. Sakta, a. gentle, slow. Sal, s. m parlour, hall. Salig, a. blessed. Sallat, s. m. salad. Sam la, v. to collect, gather. Samm, imp. of sirama, v. to swin%. Samma, a same. Sammanbindning, s. connection. Sammansatt, a. composed, put to- gplher. Saraman, ad. together. Samt, conj. and, also. Sam tag, s. n. hold. Sand, s. m. sand, gravel. Sann, a. true. Sanni ng, *. f. truth. Sansa sig, v. to recover ones self. Satt, imp. of sitta. v. to sit. Satte from salta. v. to set. Se, v. to see. Sedan, ad afterwards, moreover. Sedighet, s. f. modesty, gentleness. Sedlig, a. moral. Sednare, a. later, slower. Seger, s. m. victory, conquest. Segerhjelte, s. m. conqueror. Segerkoion, s. victorious column. Segertecken, $. n. trophy. Segla, v. to sail. Segra, v. to conquer, triumph. Sekler, s. n. centuries. Sekreterare, s. m. secretary. Sen or sent, a. slow, late. Session, s. bankruptcy. Si da, s. f. page, side, Sid en, s. n. silk. Siesta, s. f. slumber after dinner. Si Ike, s. n. silk. Sin, sitt, pro, your, yours. Si nne, s. n. temper, anger. Sinnesradighet, s. f presence of mind. Sinnesrorelse, s. m. emotion. Sinsemellan, between or among them- selves. Sist, a. last, furthest. Sitta, v. to sit. Sjelf, pro. self, himself. Sjelf-egare, s. an independent person. Sjelfstandighet, s. f. independence. Sjal, s. f. soul, s. m. seal. Sjalsstorhet, s. f. magnanimity. Sjo, s. m. sea, lake. Skaft, s. n. handle. Skaka, v. to shake. Skald, s. m. poet, bard. Skalf, from skalfva, v. to shake. Skall, v. shall, s. n. barking of a dog. Skandisk, a. Scandinavian. Skaparn, s. m. the creator. Skapelse, s. m. creation. Skara, s. f. troop, multitude. Skarp, a. sharp. Skalta, v. to contribute, value. Ske, v. to happen, to take place* ( 156 ) Sked, s. f. spoon. Sken, s.n. light, v. from skina to shine. Skenbar, a. plausible, specious. Skeppsbrott, s. n. shipwreck. Skick, s. n. order, state, condition. Skicka, v. to send. Skicklighet, s. f. ability. Skifva, s. f. sheaf of a block. Skifte, s. n. change, variation. Skilja, v. to separate, disjoin. Skimra, v. to glitter, glare. Skina, v. to shine. Skjutluckor, s. shutters. Skog, s. m. forest, wood. Skogsra, s. n. fairy of the woods. Skoj, s. n. vagabondism. Skola, s. f. school. Skolpojke, s. m. school-boy. Skolungdom, s. m. scholars. Skona, v. to spare, save. Skri, s. n. cry, clamour. Skridning, s. advance. Skrifva, v. to write. Skraddarlara, s. f. tailor's business. Skryta, v. to boast. Skugga, s. f. shade, shadow. Skuldra, s. f. shoulder. Skulle, s. m. loft. v. might, should. Skurn, s. n. froth, scum. Skumma, v. to skim. Skura, v. to scour. Sky, s. m. cloud. Skvldig, a. indebted, obliged. Skymta, v. to appear dimly. Skynda, v. to hasten, hurry. Skada, v. to behold, see. Skadeplats, s. m. stage, theatre. Skadespel, s. n. show, drama. Skagg, s. n. beard. Skalfva, v. to shake, shiver. Skamta, v. to joke, jest. Skandlig, a. infamous, base. Skank, s. m. present, gift, bribe. Skanka, v. to give, bestow. Skankte, imp. of skanka. Skar, s. n rock. — a. clear, pure. Skarf, s. m. farthing, small portion. Skofla, v. to plunder, pillage. Skold, s. m. shield, buckler. Skon, a. beautiful. Skonhet, s. f. beauty. Skonhetssinne, s. n. taste for the beautiful. Skor. a. brittle. Skote, s. n. lap, bosom. Slag, s. n. kind. sort. Slagen, par. struck. — pi. f slag a blow. Slagsmal, s. n. affray. Slant imp. of slinta, v. to slip, slide. Siockna, v. to go out. Slog imp. of sla. v. to strike, sing. Sluka, v. to swallow. Slummer, s. m. slumber. Slut, s. n. end, close. Sluta, v. to finish. Slutel, par. closed. Slutligen, ad. finally. Sla, v. to strike, beat. Sla. ned, v. to alight. Slass, v. to fight. Slacka, v. to quench. Slagt, s. m. family, kindred. Slagting, s. f. relation. Slappa, v. to let go, quit. Slat, a. smooth. Slatt, ad. plainly. Slosa, v. to lavish, squander. Slot, imp. of sluta, v. to finish, inclose. Smaklos, a. tasteless. Smal, a. slender. Smeka, v. to caress, fawn. Smicker, s. n. flattery, fawning. Sma, a. small, little. Smaningom, ad. by degrees. Srnalta, v. to melt, dissolve. Smarre, a. smaller. Smarta, s. f. smart, pain. Snart, ad. soon. Snille, s. n. genius, wit. Snillrik, a. talented. Snygghet, s. f. cleanliness, neatness. Snail, a. swift, sweet, good. Snarja, v. to snare, entangle. Sno, s. m. snow. Socken, s. f. parish. Sofva, v. to sleep. Sol. s. f. sun. Soldat, s. m. soldier. Solfjeder, s. m. fan. Solsken, s. n. sunshine. Som, pro. who, which, — conj. as, like. Sommar, s. m. summer. Somna, v. to fall asleep. Son, s. m. son. Soneson or sonson, s. m. grand-son. Sopa, v. to sweep. Sorg, s. m grief, sorrow. ( 157 ) Sorglig, a. mournful. Soil, s. n. noise, rattling. Spanska, a. Spanish. Spara, v. to spare. Sparsam, a. saving, thrifty. Spefullt, ad. mockingly, sarcastically. Speglar pi. of spegel , s. lookingglass. Spel, s. n. game, play, music. Spela, v. to play. Spelhus, s. n. gambling-house. Speis, s. m. point, summit. Spetskrage, s. m. lace-collar. Spillra, s f. splinter. Spinna, v. to spin. Spis, s. m. fire-place, food. Spisel, s. m. fireplace. Spisa, v. to feed, to suffice. Splittring, s. m. dissension, variance. Sprang imp. of springa, v. to burst, run. Spricla, v. to spread, extend. Spridde imp. of sprida. Spun no imp. of spinna. Spar, s. n. track, footstep. Sparl, a. tender, soft. Spande imp. of spanna. Spanna, v. to stretch, strain, extend. Stad, s. m. town, city. Stadga, v. to ordain, direct. Stadna, v. to stop, thicken. Stalldrang, s. m. groom. Stam, s. m. trunk, stock. Stamma, v. to stammer. Stark, a. strong, vigorous. Stat, s. m. state, allowance. Stattorpare, s. m. laborer living and engaged at an estate. Staty, s. m. statue. Steg, v. stepped, steg upp, — got up. Stelna, v. to grow stiff. 8ten, s. m. stone. Sticka, v. to knit. Stifta, v. to establish, found. Stiftare, s. m. founder, author. Sliflelse, s. f. foundation. Stig, s. m. path. Stiga, v. to mount. Stilla, a. calm, still. — ad. calmly. Stipendiat, s. m. stipendiary. Stjernfasle, s.n. the firmament of stars. Stock, s. m. timber, stock. Stod, s. n statue, pillar. St oft, s. n. ashes. Stol, s. m. chair. Stolt, a. proud. Stolthet, 8. f. haughtiness. Stor, a. great. Storfurste, s. m. grand-duke. Storhet, s. f. greatness, grandeur. Storm, s. m. storm, assault. Strand, s. m. shore, strand. Strid, s. m. contest, dispute, strife. Strala, v. to beam, shine. Stralflod, s. m. stream of light. Strat, s. m. highway, road, path. Stracka, v. to stretch, extend. Strackning. s. f. stretching, direction. Strang, a. strict, severe. Stuga, s. f. room, apartment, hut, cottage. Stum, a. dumb. Stund, s. m. hour, while, moment. Styeke, s. n, piece, case. Stygg, a. ugly, bad, wicked, filthy. Styra, v. to govern. Sty res man, s. m. chief, ruler , guide. Styrka, s. f. vigour, strength, support. St a, v. to stand. Stand, s. n. station, stale. Standpunkt, s. m. point, position. Stathallare, s. m. governor. Stadse, ad. ever, always. Stalle, s. n. place. i stallet for, instead of. Stalldt, par. placed. Stall ning, s. m. position, scaffold. Stamma, s. f. voice, part. Stander, pi. of stand. Stanga, v. to shut, close. Stanger, pi. of stang, pole, bar. Stodt, par. supported. Storta, v. to rush. Stota, v. to strike, shock. Suckan, suckande s. f. sighing. Susning, s. m. rustling, buzzing. Sutto, imp. pi. of sitta, v. to sit. Svag, a. weak, frail. Sval, a. cool, fresh. Svalka, v. a. to cool, refresh, s. m. coolness. Svalkande, cooling, refreshing. Svar, s. n. answer. Svarfva, v. to turn. Svensk, a. Swedish. Svika, v. to fail, disappoint. Svinga, v. to swing? whirl. Svarighet, s. f. difficulty, distress. Svalla, v. n. to swell, rise. ( 158 ) Svangde, imp, of sv&nga. v. to wave, swing. Svard, *. n. sword. Svardshugg, s. n. a stroke of the sword. Synas, v. to appear, seem. Synd, s. f. sin. — Det ar synd, it is -a pity. i synnerhet, ad. especially. Syster, s. f. sister. Syskon, s. n. brothers and sisters. Sa, ad. conj. thus, so. Sadan, a. such, the like. Sag, imp. of se, v. to see. Saledes, ad. thus, consequently. Salunda, ad. thus. Sasom, conj. as. Saval, ad. as well. Sad, s. f. corn, seed. Saga, v. to say. Saker, a. secure^ safe, sure. Sakerhet, s. f. security. Sail, a. blessed, happy. Sallan, ad. seldom. Sallsam, a. strange, uncommon. Sallsamhet, s. f. singularity, oddness. Sallskapslif, s. n. social life. Sallsynt, a. rare, uncommon. Sanda, v. to send. Sang, s. f. bed. till sangs, to bed, abed, Sanktes, imp. of. sank a, v. to sink, immerge. Sarskild, a. separate, private, apart. Satt, 5. n. manner, way. Satta, v. to place, put. Sodern, s. m. the south. Sodra, a. southern. Soka, v. to try, seek. Sonderrifven, torn in pieces. Sdrja, v. to mourn for, regret, grieve. T. ex. till exempel, for instance. Ta from taga, v. to take. Tack, s. m. thanks. Tacka, v. to thank. Tacksam, a. grateful. Tafla, s. f. table, picture. Tak, s. n. roof. Takbjelke, s. m. roof-beam. Tal, s. n. speech, discourse. Tala, v. to speak. Talgljus, s. n. tallow- can die. Tall, s. f. pine, deal Tallrik, s. m. plate. Talrik, a. numerous. Talte, imp. of tala. Tarn, a. tame. Tanke, *. m. thought, mind. Tankfull, a. thoughtful. Tapper, a. brave, stout. Tartlighet, s. f. frugality. Tarfva, v. to need, want. Tecken, s. n. sign, mark. Teckna, v. to mark, draw, sign. Templet, s. n. the temple. Tenntalhik, s. n. pewter-plate. Theolog, s. m. theologian. Theologisk, a. theological. Thron, s. m. throne. Tkronfoljare, s. m. successor. Tid, s. m. time. Tidehvarf, s. n. period. Tiderymd, s. m. space of time. Tidigt, ad. early. Tidning, s. m. news, newspaper. Till, pre. for, to, till. Till och med, even. Tillbaka, ad. back, in return. Tillbragt from tillbringa. Tillbringa, v. to pass, spend. Tilldela, v. to bestow, distribute. Tillernad, a. intended. Tillfalle, s. n. occasion. Tillfalligtvis, ad. accidentally. Tillfdrene, ad. formerly, once. Tillgick, imp. of tillga. Tillgang, s. m. resource, means. Tillbora, v. to belong to. Tillika, ad. together, besides. Tillra, v. to roll, trickle. Tillsammans, ad. together, jointly. Tillsta, v. to allow, own, confess. Tillstoka, v. to trim, put in order. Tillvinna, v. to gain, acquire. Tillvitelse, s. m. charge, reproach. Tillatelse, s. m. permission. Tillagg, s. n. addition. Tilloka, v. to increase, augment. Timmerman, s. m. carpenter. Timmervaggarne, s. pi. wooden walls. Tindra, v. to glimmer. Ting, s. n. thing, assize. Titlar, s. pi. titles. Tjena, v. to serve, Tjock, a. thick. Tjockna, v. to thicken. Tjugu, a. twenty. ( 15» ) Tjusning, s. f. enchantment. T j all, s. n. hut, cottage. Tjot, imp. of Tjuta, v. to howl. Toffsar, s. tassels, tufts. Tog, imp. of taga, v. to take. Tok, s. m. fool, idiot. To If, a. twelve. Tolk, s. m. interpreter. Tom, a. empty. Tomhet, s. f. emptiness. Tomtegubbe, s. m. hobgoblin. Topp, s. m. pinnacle, top. Torfva, s. f. sod, turf. Torn, s. n. tower, turret. Torpare, s. m. cottager, peasant. Torrvedssticka, s. f. dry splinter. Tragisk, a. tragic. Trakt, *. m. tract, region. Tredje, a. third. Treflig, a. comfortable. Trefnad, s. m. comfort. Trehundra, a. three hundred. Triumf, s. m. triumph. Triumfbage, s. m. triumphal arch. Trodae, imp. of tro, v. to believe. Trogen, a. faithful. Troll, s. n. goblin. Trolldom, s. m. witchcraft. Trolleri, s. n. sorcery. Trotsa, v. to defy, dare. Trott, par. believed. Trycka, v. to press. Trygg, a. secure, safe. Tryggad, secured. Tryma, s. m. pier glass. Trad, s. m. thread, fibre. Tradknippa, s. f. bunch of fibres or threads. Trang, a. narrow, tight. Trad, s. n. tree, wood. Tradgard, s. m. garden. Trada, v. to step, tread. Traffa, v. to hit, meet with. Trangre, comp. of trang. Trask, s. n. marsh. Tratte, imp. of trata, v. to quarrel, scold. Trost, *. m. comfort. Trosta, v. to comfort, depend on. Trott, a. weary. Tufva, s. f. molehill, hillock. Tung, a. heavy, dull. Tunn, a. thin. Tusen, a. thousand. Tussa, v. to set on. Tvenne, a. two. Tvertom, ad. on the contrary. Tvifvel, s. n. doubt. Tvist, s. m. debate, dispute, cause. Tva, a. two. Tvars, ad crosswise. Tycka, v. to think. Tydligen, ad. plainly. Tyngre, comp. of tung, a. heavy. Tyst, a. silent. Tystna, v. to become silent. Tyslnad, s. m. silence. Tag, s. n. march. Tar, s. m. tear. Tackelse, s. m. covering, veil. Tackt, par. covered. Tafia, v. to contend, vie, strive. Taflan, s. f. emulation, eontenlion, completion. Tanka, v. to think. Tankare, s. m. thinker, meditator. Tankesprak, s. n. motto, sentence. Tankesatt, s. n. principles. Tatt, ad. closely, frequently. Tocken, s. m. fog. Torne, s. n. thorn. Tornros, s. f. rose. Udd, s. m. point. Udde, s. m. cape, headland. Ulf, s. m. wolf. Umgas raed, v. to keep company with, Umgange, s. n. conversation. Undan, ad. off, aside, away. Under, pre, under, during, with. Underbar, a. wondrous, strange. Underdjur, s. n. wonderful animal. Underga, v. to undergo. Underhandling, s. f treaty, mediation. Underhalla, v. to maintain, keep.' Underratta, v. to inform, acquaint. Underra ttelse, s. m. information, notice. Understod, s. n. support, assistance. Understodja, v. to support, help. Undersate, s. m. subject. Underverk, s. n. miracle. Undervisning, s. f. instruction. Undervisningsverk, s. n. place of instruction. Ung, a. young. Ungdom, s. m. youth. Ungersven, s. m, swain, youth. ( 160 ) Ungefar, ad. about, nigh. Universitet, s. n. university. Unna, v, to wish well, grant. Uppdrag, s. n. conduct, usage* Uppfostran, s. f. education. Uppfoda, v. to breed, bring up. Uppfor, pre, up. Uppfora, v. to conduct, set up, per- form. Uppforande, s. n. conduct, usage. Uppgift, s. m report, problem, cal- culation. Uppgjort, made up, concerted. Upphofsman, s. m. author. Uppkoja, v. to elevate, raise. Upplasa, v. to read, unlock. Uppmana, v. to animate, exhort, challenge. Uppmaning, s. f. excitation, sum- mons. Uppmarksam, a. attentive. Uppmarksanihet, s. f attention, no- lice. Uppoffra, v. to sacrifice, devote. Uppresa, v. to raise, stir up. Upprigtigket, s. f. sincerity. Uppror, s. n. revolt, insurrection. Uppsatt, raised, set up. Uppskjuta, v. to postpone. Uppstod, imp. of uppsta. Ippstryket, par. combed up, turn- ed up. Uppsta, v. to rise, arise. Uppsyn, s. m. look, countenance Uppsaga, v. to give warning. Upptaga, v. to take up, receive. Upptrada, v. to appear, advance. Upptrade, s. n. scene. Upptacka, v. to discover, detect. Upptanklig, a. imaginable. Uppa, pre. on, upon. Ur, s. n. watch. Urna, s. f. urn. Urskilja, v. to discern, separate. Ursprung, s. n. source. Ursprunglig, a. original. Urverk, s. n. clock-work. Ut, ad. out, abroad. Utan, conj. but, — pre, — without. Utdela, v. to distribute. Uteslutande, a. exclusive. Utfalla, v. to fall out, turn out. Utfore, pre down. Utforlig, a. full, complete, particular Utgick, imp. of utga, p. to go out, proceed, Utgifva, v. to publish, lay out, spread. Utgang, s. m. issue, event, exit Utgora, v. to constitute. Uti, pre, in. Ulkast, s. n. sketch. Utlandsk, a. foreign. Utmaning. s f. defiance, challenge. Utmed, pre. along, by, nigh. Utmarkt, a. distinguished. Utom, pre, without, besides, beyond. Utpeka, v. to point out. Utseende, s. n. appearance. Utsigt, s. m. prospect. Utstofferad, a. decorated, set off. Utstota, v. to thrust out. Utsokt, a. chosen, select. Uttryck, s. n. expression. Utur, pre, out of. Utveckla, v. to unfold, display. Utveckling, s. development* Utvecklingstillstand, s. n. stale of Utofva, v. to practise, exercise. Vacker, a. beautiful. Vad, s. n. wager. Vagga, s, f. cradle, — v. to rock. Vagn, s. m. carriage, wagon. Vaka, v. to watch, sit up. Val, s. n. election, choice. Valde, imp. of vaija, v. to choose. Yalsprak, s. n. motto, device. Van, a wont, accustomed. Vandra, v. to wander, travel. Vandrare, s. m. wanderer. Vandring , s. wandering, journey, wayfaring. Vanpris, s. n. price below the real value. Vansklighet, s. f. uncertainly, insta- bility. Vant from vanja, v. to accustom. Vapen, s* n. weapon, arms* Vapenofning, s. exercise in arms. Var, v. was, — s. n. case, matter. Vara, v. to be, — - s. f. goods. Varda, v. to be, become. Varelse, s. m existence, being. Varra, a. warm. Varna, v. to warn. Varning, 5. f. warning, caution. Valten, s. n. water. Vaxdukskappa, s. f. cloak of oil- skin. ( 161 ) Vaxljus, *. n. wax-eandU. Vedervaga, v. to^venture, hazard. VedtrSd, $. n. billet of wood. Vek, a. weak. Velat, v. has wished. Verd, vard, s. m. host. Verk, s. n. work, performance. Verklig, a. actual, real. Verksam, a. active, effective. Verkstaldt, part.^executed, performed. Verld, s. world. Yerldsbeherrskarn, *. m. governor of the world. Vester, s. m. west. Vesuv, *. Vesuvius, Veta, v. to know. Vetenskap, *. f. science. Vetenskaplig, a. scientific. Vett, s. n. wit, sense. Vid, pr. near, at. Vida, ad. far, much. Vidare, farther. Vidrig, a. adverse, contrary. Vidstrackt, a. vast, extensive. Vidskepelse, s. m superstition. Vidunderlig, a. monstrous , strange. Viga, v. to consecrate, dedicate, marry* Vigge, *. m. wedge. Vigt, s. m. weight, importance. Vigtig, a. important^ of full weight. Vik, s. m. creek. Viking, s. m. sea-rover. Vikingatag, s. n. freebooters' progress. Vild, a. wild, fierce, savage. Vildhet, s. f. wildness fierceness. Vilja, v. to will, want. — «.] f. choice, will. Ville, v. would, wished. Villervalla, s. f. confusion. Vilsnad, par. gone astray. Vind, *. m. wind, breeze. Vindflagt, s. m. gentle gale, Vinflaska, s. f. wine-flask. Vinka, v. to beckon, wink. Vinna, v. to win, gain. Vinter, s. m. winter. Vis, s. n. manner. — a. wise. Visa, v. to show, point, — s. f, song, ballad. Vishet, s. f. wisdom. Viss, a. certain, Visserligen, ad. certainly. Yisste, imp. of veta, v. to know, Vittert, a lettered, learned. Voro from vara to be. Vrede, s. m. wrath, anger. Vraka sig, v. to throw or twist one- self about. Vada, s. f. accident, danger. Vag, s. f. wave, sea, Vaga, v. to venture, dare. V&ldsam, a. violent, furious. Var, s. m. spring; pro, our. Vard, s. m. ward, care, inspection. Varda, v. to guard, watch, tend. V&rdag, s. m, spring-day. Vardslos, a. careless, negligent. Varvind, *. m. spring-breeze. Vacka, v. to awake, arouse. Vackelse, s. m. awakening, excitation. Yader, *. n. weather, wind, Vadjomal, s. n. appeal. Vag, s. m. way, path. Vaggfast, a. fastened to the wall. Yaggursfoderal, s. n. clock-case. Valde, s. n. power, command, empire. Yalgorare, s. m. benefactor. Valja, v. to choose, select. Yalsigna, v, to bless. Valsignad, a. blessed. Valstand, *. n. good circumstance*, Valtalighet, s. f. eloquence. Van, s. m friend. Vanda, v. to turn. Vande, imp. of vanda, v. to turn. Vandning, s. f. turning, turn. Yanskap, s. m. friendship, kindness. Vanta, v to expect, slay, wait. Vantan, s. f. expectation, waiting. Vard, o, worthy, worth. Varde, s. n. worth, value. Vardera, v. to appraise, prize, value. Vardig, a. worthy. Vardighet, s. f. dignity, worthiness. Varfva, v. to enlist, recruit. Varma, s. f. warmth. Vasende, s. n. being, conduct, noise. Vasendtlig, a. essential. Vaxa, v. to grow. Vaxt, s. m. plant, excrescence, — par — grown. Vorda, v. to respect, venerate. Vordnad, s. m. respect, veneration. Ylle, s. n, woollen. Ymnig, a. plentiful, abundant. 11 ( 162 ) Ymnigt, ad. plentifully. Yngling, s. m. youth. Ynglingasang, *. m. youths-song. Yngre, a. younger* Yngste, a. youngest. Ynnest, s. m. favour. Yr, a. giddy, wild. Ytterst, a last, utmost. Yttra, v. to express. Yttre, a. exterior, outer. A, pre, on, — *. river. Anyo, ad. anew. Alder, s m. age* Alderdom, s. m old age. Alderstigen, a. aged. Aldrig, a. old, aged. Angest, s. m. anguish, sorrow. Ar, s. n. year Arligen, ad. yearly. Artal, s. n. date, Artusend, s. n. millenary, space of a thousand years. Askadare, 5. m spectator, looker on. As tad, ad. off, away, forward. Asyfta, v. to aim at. Ater, ad again, back, on the other hand. Aterfalla, v. to relapse. Aterlemna, v. to give back. Aterspegla, v. to reflect. Aterstalla, v. to restore, recover. Atervanda, v. to return. Atfdljd, par. accompanied. Atminstone, ad. at least. Ats, v. were or was eaten. Atsittande, sitting tight. Adel, a. noble, sublime. Adling, s. m. nobleman. Afven, conj. also, likewise, even. Afventyr, s. n. adventure. Afventyrare, s. m. adventurer. ' Af verity rlig, a. perilous, dangerous, Aga, v. to own, possess. Aldre, a. older. Aldsta, a. oldest. Alska, t>. to love, to bs fond of. Alsklingsplats, s. m. favorite place. Alskvard, a. lovely, amiable. Amna, v. to intend, shape. Amne, s. n. subject. An, conj than, — ad, more, now, even, still. Anda, s. f. end. Andamal, s. n. object, end. Andpunkt, s. m extremity, A ndtli gen, ad. finally, at last. Annu, ad. still, yet. Ar, v. is. y Ara, s. f. glory, credit Areminne, s. n. monument. Att, s. f. family, race. Atlhdg, s. m. barrow., O, s. f. island, ule. Ode, s. n. fate. — a. deserted, waste. Odemark, 5. m. desert. Odmjukhet, s. f. humility, submis- sion. Of rig, a. left, remaining. Ofver, pre. on, over, across, of. Ofveraltj ad. every where. Ofverensslamma, v. to agree, accord with. Ofverflod, s. n abundance, profu- sion. Ofverga, v. to excel, surpass. Ofverhufvud, ad. upon an average. Ofvermod, *. n. arrogance, temerity. Ofverraskning, s. f. surprise. Ofvertala, v. to persuade. Ofvertygelse, s. m. conviction. Ofvertackt, par. covered. Of very rd, covered with snow. Oga, s. n. eye. Ogonbliek, s. n. instant, twinkling- 01, s. n. ale. Om, a. tender, sensible, affectionate* Omsom, ad. alternately, by turns. Onskan, s. f. wish. Oppen, a. open. Oppna, v. to open. Ora, s. n. ear. Orn, s. m. eagle. Ortesang, s. f. garden-bed. Ostern, s. m. the east. .STOCKHOLM, 1849. PRINTED B¥ HORBERG. LIBRARY OF CONCRESS 003 179 573 4 * * 1 v 1 1 1 I 4 I t | * j - • I