MICROFILMED 1985 UNIVERSITY OF CALIFORNIA - BERKELEY GENERAL LIBRARY BERKELEY, CA 94720 COOPERATIVE PRESERVATION MICROFILMING PROJECT THE RESEARCH LIBRARIES GROUP, INC. Funded by . THE NATIONAL ENDOWMENT FOR THE HUMANITIES THE ANDREW W. MELLON FOUNDATION Reproductions may not be made without permission. THE PRINTING MASTER FROM WHICH THIS REPRODUCTION WAS MADE IS HELD BY THE MAIN LIBRARY UNIVERSITY OF CALIFORNIA BERKELEY, CA 94720 FOR ADDITIONAL REPRODUCTION REQUEST MASTER NEGATIVE NUMBER ¢c. Y/J-0 AUTHOR: Bohlin, K. T. TITLE: Genom den store. VEstern... PLACE: Stockholm DATE: LC 1%93] VOLUME caLL fH MASTER $S- NO. B663 NEG. NO. 4/20 Janc a Bohliny Ke Je - ~Cenom dep stora Vastern; minnen fran Varldsytstallningen 1 Chicago, Klippbargen, mormonernas Zion, Stillahafskusten och Yellowstoneparken, af Ke Je Bohline Stockholm, Ke Je Bohlin [1893] 216 pe. incl. frontey, illus. 19 cme le West(UeSe)-—Description and travele. 2 Chicago(Ill. )--Description. 3. Chicago( Ill.) World's Columbian exposlitiony 1893¢ Te. Title s _ 65674297 Auth sc/sc CUYBsL 37-34700 FILMED AND PROCESSED BY LIBRARY PHOTOGRAPHIC SERVICE UNIVERSITY OF CALIFORNIA BERKELEY, CA 94720 sno. 86 017172 DATE 12 85 ee REDUCTION RATIO 8 DOCUMENT SOURCE THE BANCROFT LIBRARY 10 “ie fi . 22 — ym iw fl ee 1] Jl = [lie MICROCOPY RESOLUTION TEST CHART NATIONAL BUREAU OF STANDARDS STANDARD REFERENCE MATERIAL 1010a (ANSI and ISO TEST CHART No. 2) ELE LTT T | T 3 1 1 ra 1 I rs 1 1 T 13 a oo i. TR, | OT) OR | PR SNE re —— ee LEE, aE Ea 3 Eau Lo eals ti beset Retake of Preceding Frame Retake of Preceding Frame Tle Bonorift Toby University of California - Berkeley Tue PETER AND RoseLL HARVEY MEMORIAL FUND ! # 1 ig ¥ rE A i epi RR UE We, art Pass i Klippbéargen. Gun den stora vastern Minnen fran virldsutstéllningen i Chicago, Klippbargen, mormonernas Zion, Stillahafskusten och Yellowstoneparken STOCKHOLM K. J. BOHLINS FORLAG#*: * Forord. Dy kan majligen anses ofverflodigt att utgifva en ny bok om Amerika, synnerligast som bokmarknaden i vara dagar erbju- der flere vil skrifna skildringar af denna stora republik, i hvil- ken tusenden af vart lands somer och dottrar bygga och bo. Men jag har likvil vagat forsoket, emedan jag tror att min bok skall erbjuda atskilligt nytt, som torde vara af intresse. Jag har under flere ars tid varit bosatt i Amerika och saledes haft tillfille att © nagon man lira kinna amerikanarne, deras land, seder och bruk. Sedermera har jag ett par ganger och senast nu © sommar, under flere manaders tid vistats © Amerika och dirunder gjort vidstrickta resor i den stora vistern, fran hvil- ken jag hufvudsakligen himtat de skildringar, jag hdr fram- lagger. Ingen ma lisa min bok med den tanken att den dr dmnad att vara en fullstindig och uttommande skildring ofver den stora viistern. Nej, det dr endast nagra taflor, jag soker upprulla, taflor som mahinda i mangt och mycket kunde vara mera konst- nérligt utforda dn hvad fallet dr, men som dock ha en fortjanst, att de dro naturtrogna. Jag har framdragit en del skuggsidor hos den stora mationen, men pa samma gang har jag sokt fram- stilla de ljusa, leende bilderna. Och ddr ute fattas hvarken lus eller morker. Om denna lilla bok kunde skinka ldsaren en stunds moje och pa samma gang gora sitt till, att sprida okad kdnnedom om det land, i hvilket manga svenska mdn och kvinnor funnit nya hem, si ir min onskan med densamma uppfyld. Stockholm © november 1893. Forfattaren. | | a HR tan secs agate So pp / CAR Bichos dunner ae S20 a ls ae Se: Forsta kapitlet. Fran Goteborg till Grimsby och Liverpool. _ Pa Atlanten. — Isbirg. — Land i sikte. — I Canada. — Till Chicago. Eten till Amerika var sistlidne var OMA synnerligt stor, och den 21 april var antalet af dem som skulle limna det gamla Sverge storre an vanligt. Hundratals miinniskor boljade genom Sill- gatan ned mot Skeppsbron, dir tvinne af Wilson- liniens batar, »Rollo» och »Argo», lago fardiga att lyfta ankar och styra kurs mot Britannias kust. Jag hade beslutit mig for att resa med »Domi- nionlinien», och vi voro icke mindre dn omkring tvahundra, som skulle gora Ofverresan a densamma. ,Cunardlinien» riknade ett nédstan lika stort antal 1 och de ofriga linierna hade ett och annat femtio- eller hundratal passagerare. Den stora tillstromningen af resande gjorde det saledes nodvindigt att lata bide angbétarne afgd sam- ma dag, ehuru det egentligen icke varit meningen att mera #n »Rollo» skulle 6fverfora passagerarne. Nu blef frigan hvilka som skulle gd med den ena eller andra baten, och det beslutades att » Dominion- liniens» emigranter, sa vil som forsta och andra klass passagerare, skuile medfolja »Argo», hvilken afgick ndgot senare dn »>Rollo». Det var en hérlig vardag. Solen lyste varm och klar frdn en hogbld himmel, och vidret var det vack- raste man kunde o©nska, da »Argo» sakta borjade glida utfor &élfven. De flesta af emigranterna sjongo och dansade efter tonerna af splitter nya dragspel — lyckliga oOfver att ha ldmnat det gamla landet med dess »slafveri, fortryck och fattigdom» for att langt dir borta, pa andra sidan af det stora hafvet, i Amerikas forlofvade land, finna brod, frihet och — stora, blanka silfverdollars. Till och med de gamla voro smittade af denna stimning — &fven om det i ett och annat 6ga glinste sa underligt, nir de svenska klipporna bérjade for- svinna for deras blickar. De bygde vackra luftslott, dessa landsbygdens min och kvinnor och dréomde skona drommar om ett atervunnet paradis pa jorden. Ett langt lif hade de trilat och arbetat hemma i det »gamla landet», som likvidl sa ringa I6nat deras 8 strdfvan. Nu skulle det nog bli béttre, nu skulle de nog finna den lycka, de forgifves sokt »dir hemman. Men ack, huru manga af dessa luftslott skulle icke snart ramla, dessa planer s& obarmhiirtigt grusas och dessa forhoppningsfulla framtidsdrom- mar gifva rum for den nakna verkligheten, ty manga af dessa nordens s6ner och déttrar, som fun- nit fddernetorfvan for karg och den enkla hyddan for trang, skulle dir ute fi kdmpa en langt hardare kamp for sin tillvaro och fa &nnu mindre bréd och frihet dn de hade i sitt hemland. Ingen af oss hade en aning om den kris, som inom mindre én tvd méanader skulle utbryta i den nya virlden, dd ensamt i Chicago mera dn sjutio- tusen min forgifves skulle bedja om arbete, eller att pd manga stillen i Michigan och Wisconsin den svarta flaggan skulle intaga stjarnbanérets plats. Farvil, gamla Sverge! Ma alla goda énglar halla sin skyddande hand o6fver dina soner och dott- rar, i bade palats och kojor! Firden ofver Nordsjon erbjod foga omvixling. Den var i det hela taget sirdeles angenim. Védret var hela tiden lugnt och vackert, och pa sondags- aftonen filde »Argo» ankar utanfér Grimsby. Tidigt foljande morgon skulle vart bagage for- tullas, hvilket tog ett par timmars arbete i ansprak, hvarefter vi voro fiardiga att fortsitta resan med jarnvig till Liverpool. En af liniens agenter, hr Reis fran Goteborg, hade gjort oss sillskap till England, och i synnerhet emi- granterna hade i honom ett godt stdd, ty han gjorde allt, hvad i hans forméga stod att bereda dem hjilp och trefnad under resan. Det ar icke sa litt att vilja den biista linien for ofverresa till Amerika och énnu svérare dr att vilja en verkligt god bit. Vi hade valt att resa "med »Dominionlinien», som har tvinne utmirkta batar, »Labrador» och »Vancouver». Denna linie har pa senare tiden vunnit ett sirdeles godt anse- ende och befordrat ett niistan lika stort antal emi- granter som sjilfva den allméant kinda »Cunard- linien». Det var en stor formén for oss att vi fingo landa i Grimsby i stillet for i Hull, dar en strijk, som kort forut utbrutit, antagit en mycket valdsam karaktir. Pa sondagen hade ndmligen de strijkande satt eld pa dockorna och bridgardarne 1 Hull. Nir vi landstego i Grimsby, hvilken dr beld- gen omkring tre svenska mil dérifran, sago vi de vildiga flammorna med hemskt sken afteckna sig mot den stjirnbestrodda natthimlen. 1 staden radde en verklig panik, och stora véldsamheter begingos, sa att militir maste utkommenderas. Icke mindre an sjutton personer, diribland flere poliskonstaplar, blefvo svart sarade. Den skada som eldsvadan or- sakade, uppskattades till omkring en och en half million kronor. 10 I England radde en fullstiindig sommar. Hvart blicken riktades, mottes vara ogon af saftig gronska och blomsterprakt. De hvita higgblommorna spredo sin angenima doft, och de bordiga filten, genom hvilka taget' rusade fram, stodo klidda i fullkom- lig hogtidsskrud. Vid var ankomst till Liverpool mottes vi af liniens agent, hvilken ledsagade andra och tredje klassens passagerare till ett hotell, dir de under tre dagars tid fingo rum och mat »utan penningar och for intet>. Vi, som reste pé& forsta klassen, fingo reda oss bist vi kunde. Dock ir det ingen konst att taga sig fram i Liverpool, bara man har godt om penningar, ty i England #r allting dyrt, ohygg- ligt dyrt Det ir en stor forman att resa 6fver England, syn- nerligast for dem som lida af sjosjuka, ty tiden for sjilfva sjoresan forkortas hirigenom icke sa obetyd- ligt. Har man icke for mycket bagage med sig, sa ar besviret icke si stort som man i allminhet tror. Men det kan ocksa hinda att en del engelska batar taga #nda till tolf dagar ofver sjilfva hafvet. Dirfor dr det nodvindigt att soka vilja en bat som gor resan ofver sa fort som mojligt. »Labrador» och »Vancouver» gora i regeln firden oOfver fran Eng- land till Canada pa nagot mera én fyra och ett halft dygn, beroende diirp& att norra vigen till Canada ar nirmare 800 eng. mil kortare dn vigen till New York. Fran Belle Isle till Quebec, uppfor den vackra 11 St. Lawrencefloden, tager det ytterligare tvd och ett halft dygn, men som aldrig nigra stormar f{érekom- ma dir, ir resan ytterst angenim. Detta ir mahin- da den fornimsta orsaken till att s& manga nu resa med »Dominionlinien> ofver Canada. Dessutom ir jarnvégsresan fran Quebec till Chicago och alla de norra staterna i Amerika kortare, in den iir frin New-York. Behandlingen ombord ér utmirkt. Synnerligast pa »Vancouver» dr kaptenen mycket treflig, besiittningen tillmétesgdende, maten god och tillriicklig, allt detta forutsittningar, som iro nédvindiga for en angeniim resa till Amerika. Liniens agenter i Sverge, hr J. O. Reis i Géte- borg och kapten E. G. Karlsson i Stockholm, iro mén, till hvilka man med fullt fértroende kan vinda sig. Likasd #r hr C. H. Crantz i Chicago en verk- lig gentleman, som gor allt for att bereda sina lands- min trefnad. Pé aftonen den 27 april gingo vi ombord pa »Labrador», hvilken kan befordra nda till tolfthundra passagerare. Denna ging var baten bokstafligen »Ofverlastad». Resande triingde sig niistan med véld ombord, och ehuru alla platser for linge sedan voro utsalda, ville éndock ingen limna béten. Detta fororsakade 12 naturligtvis étskilliga obehag, ehuru besitiningen gjorde allt hvad den kunde for att bereda rum for sd manga som mdjligt, genom att limna sina egna hytter, bédda i -— badkaren o. s. v. I ménga fall lonades dock denna deras vilvilja med otack. Foljande dag vid 12-tiden anlidnde vi till Moville pa irlindska kusten, dir posten fordes ombord. Vi skulle nu ut pa Atlanten. Himlen var moérk och dyster. De svarta molnen tycktes jaga hvarandra, och stormen hven i tackel och tag. Det var tydligt for alla, att vi hade att bereda oss pa en svar resa. Inom nigra minuter voro vi ute pa det vida hafvet, hvars vigor gingo hoga som birg. Det stora fartyget kastades af de vildiga végorna, sisom hade det varit en leksak. Snart ldgo de flesta passage- rarne »forankrade» i sina hytter, offer for den obarm- héirtiga sjosjukan. Stormen blef dock icke sa langvarig, ty redan foljande dag hvilade den sina trétta vingar pa bol- jornas skum, och vi kunde alla ga upp pa dick, in- andas den friska hafsluften och stirka oss efter det forsta nederlaget. D& vi varit ute ett par dygn, voro vi redan s& pass sjovana, att ndgon vidare fara ej var for handen. Efter ndra fem dagars resa, fingo vi land i sikte. Hér, vid New Foundlands kust, fingo vi for- sta géngen se de majestitiska isbirgen, det ena mera storartadt &n det andra. En del af dem liknade 13 stora kristallslott, hvilka glénste i solljuset, under det vagorna kastade sitt hvita skum mot deras brost- viarn. Det var en oforgitligt skon anblick, da dessa hundratals hafvets vidunder, gledo forbi oss, det ena efter det andra. Och da vi for nagra veckor sedan samma vig aterviinde hem, sdgo videm &nyo. Men sommarens sol hade dock under tiden berdfvat dem en stor del af deras skonhet, och de voro betydligt mindre da, én forsta gangen vi sago dem. En resa 4 hafvet dr alltid mer eller mindre en- formig. Man ldser, konverserar, promenerar, kon- serterar, kastar ring och #ter tre, stundom fyra dug- tiga mal om dagen, men tiden blir indi lang och diarfor kindes det mycket angeniamt att fa glida upp for den vackra S:t Lawrencefloden, med dess pa bada sidor skogbeklidda strinder, #&nda upp till Quebec, den urgamla staden i det brittiska Canada. Nu méste allt emigranternas bagage desinficeras, pa grund af att England for tillfillet hemsoktes af smittkoppor. Det drojde en hel natt, innan alla blifvit »rokade» och allt bagage poletterats till sina respektive bestimmelseorter. Vi afreste till Montreal pa aftonen och ankommo dit foljande morgon. Som det var sondag, afgick dock icke nagot tag visterut forrédn klockan tio pa aftonen. Vi hade séaledes god tid att se oss om- kring. Montreal dr en vacker stad, med snygga gator, stora affirshus och eleganta kyrkor, af hviika den 14 stora katolska katedralen, Notre Dame, dr den stor- sta och dyrbaraste. Den siiges bekviimt kunna rymma femtusen personer. : De flesta af stadens invénare #ro fransmén, och “det franska spraket har ofvervildet. Bland kyrko- samfunden intager det katolska framsta rummet, hvad angar medlemsantal. Resan mellan Montreal och Chicago gores pa tjuguétta timmar. Biista viigen torde vara med Ca- nadian Pacifichanan till Detroit, som ligger pa grin- sen af Canada och Forenta Staterna och sedan med Wabash-jarnvigen till Chicago. Allt gir fort i Amerika och icke minst — jarn- viigstdgen. Snart #ro vi framme. Gasligorna tindra i fjirran och langt ddr borta till hoger resa sig vackra bygnader med hioga spiror och kupoler. Det ir den »hvita staden» i Jackson Park, det moderna Mekka vid Michigans strand. The Masonic Temple. Andra kapitlet. Chicago, sedd genom svenska glaségon. Ur stadens historia. — Gator. — Kommunika- tioner. — »Skyskrapare». — Kyrkor. — Teatrar. — Restauranter. — Slakterier. — Lyx. — Fattig- dom. (ioe ar en af virldens mest underbara stii- NA, der. Bygd, som den ir, vid den stora Michi- gansjon har den elt sérdeles vackert lige. Det fin- nes ingen stad p& jorden, som si hastigt utvecklat sig. som Chicago. Ehuru knappast femtio &r gam- mal, har den redan omkring en och en half millio- ner invanare och den tillvixer alltjimt fortare in ndgon annan stad pd jorden. Den man som upp- bygde det forsta huset i Chicago dog ar 1889 niira 90 &r gammal. 17 Ar 1871 utbrot en eldsvada, hvilken pa tre dygn lade 17,450 hus i aska. Men lik en ny fogel u sold staden ur askan i foryngrad och Si oh Nu, tjugotvd ar dérefter, ar Chicago en a Ee storsta stider pa jorden och det I on idsfra a ill och med skall orverg n tidsfraga, nar den ti ; a For att dnnu skarpare beteckna Wea hastiga tillvixt, kan nimnas, att den 1835 egde icke — 1,000 invanare. i Men oaktadt stadens snabba utveckling, har den icke i alla afseenden foljt med sin tid, ty renlighet ar pn snart sagdt okind dygd, och husen, a stora och palatslika, ha hogst obetydlig arkitektonis 5nhet att skryta af. = : iso befinna sig i ett ytterst elindigt skick, Manga byvigar 1 vart land #ro biittre. Vid intraf- fadt regnvider star smulsen hogt upp pa vagnshju- len och det @r fara virdt att ga oOfver fran den ena -ottoaren till den andra. ) ya trottoarerna! Ja, det dr nistan omdjligt att beskrifva dem, s& att en svensk lidsare forstar huru de se ut. : ; Men tinken eder en gangbana at brider, oi af olika tjocklek och i alla hiindelser ojmt lag x Ofta lossna spikarne, och stora oppningar ks mellan bradlapparne, hvilket gor att man i stindigt #r ridd for att falla ned i de under »trotlo aren» beligna killarne. 18 En afton, da jag var pa vig till Moodys kyrka, rakade jag ut for det missddet att pa en af de stor- sta gatorna falla Ofver ett af dessa otaliga hinder, sd att jag ganska svart skadade mitt ben och jag hade orsak att #nd& vara tacksam for att olyckan icke blef storre. En annan omstiindighet som gor det svart att ga pa dessa »trottoarer» ér, att hvarje husviird, som sjalf bekostar sin trottoar, bygger den — icke for de ga- endes bekvimlighet — utan si att han sjilf har minsta kostnaden. Till foljd diraf dr »trottoarens» olika hog vid niistan hvarje hus. Utanfor hvarje gérd stir pa gatan en afskrides- tunna, hvari man dagligen nedligger allt méjligt affall fran hela huset. Det ir icke ovanligt att hiri se doda hundar och kattor samt en miingd andra #m- nen, som sprida en vederviirdig odor. En dag sag jag & State street — den fornimsta gatan 1 Chicago — en dod hist och pa ett annat stille & sama gata en — dod hund. Att doma af de millioner flugor, som sviirmade omkring kadavren, hade de legat dir linge nog. Jag har hir ofvan nédmt nigot om Chicagos storlek, men d& jag nu talar om dess gator, kan jag icke underlata att siga nagra ord om lingden och utseendet i ofrigt af gatorna i Chicago. State street ar icke mindre én 18 eng. mil lang, d. v. s. 3 svenska mil. Det dr sant, att en del af den énnu #r obebygd, men den del, som Ar bist bebygd, kan utan 6fverdrift 19 ws tomtom > uppskattas till halfva denna langd — och sdet ar vackert sd». I sammanhang harmed kan jag namna att afstandet fran Norra 71:a gatan till 139:de gatan i soder ar 24 eng. mil, d. v. s. 4 svenska. Enligt hvad man sade mig, skall den oy lagda strickan af Chicagos samtliga gator uppga tl jcke mindre dn — 400 svenska mil. BS Wm oH Kommunikationerna i Chicago aro utmirkta, och de manga fortskaffningsmedlen iro. af olika slag. Staden har en mingd jarnviagsstationer, och fran dessa utgd dagligen icke mindre in 262 suiliddy. Riknar man tillsamman alla fran Chicago Spee tag, utgor deras antal den respektabla Ta 1,360 pr dag. Dessutom afgingo stirskildt till ee y ningen en si stor mingd tag, att pa en bana 1 on »upphojda jrnvagen» — befordrades icke min . 40,000 passagerare i timmen och pa en annan — lil- nois Central-jarnvagen —- 240,000 pr dag. Hartill komma hést- och elektriska sparvagnar, omnibusar samt akare och sist, men icke samst, de beryktade kabelvagnarne. : Dessa dro sa inréttade att en kabel, hvilken star i forbindelse med och drages af &ngmaskinerna ien centralstation, loper under gatorna. Flere vagnar aro sammankopplade och pa den frimste af dem har en s. k. »driver» eller, hvad vi pa svenska skulle siiga — en forare, sin plats. Denne har en s. k. grwpare, 20 med hvilken han fattar kabeln, da vagnarne, sé linge denna hdlles omfattad, rora sig framéat, ofta med svindlande fart. Nér foraren skall stanna farten, kopplar han griparen ifran kabeln. Ofta hénder det likvél, att detia »gripsystem» rakar i olag och det dr omdojligt for féraren att stanra vagnarne, hvilka da ruca fram, kullkastande allt, som finnes i deras vig. Man kan latt gora sig en forestédllning om den forvirring, som vid dylika tillfallen uppstar, och ota- liga dro de olyckshéndelser som timat & dessa »ka- belvigar». Sjalf var jag en gang, vid den héiftiga sviangningen i ett gathorn, néra att blifva afkastad, och om icke en bredvid mig sittande passagerare fattat min arm, hade jag sékerligen allvarligt ska- dat mig. Det dr ju klart att vid sddang tillfallen, da me- kanismen pa ett eller annat sitt rakar i olag, och foraren icke kan stanna vagnarne, passagerarne soka sin riaddning genom att hoppa af. Men under den starka farten dr naturligtvis detta hogst riskabelt, och da vagnarne dro Ofverfylda af ménniskor, blir paniken forfarlig. Jag har hir ofvan sagt att de flesta husen i Chicago forrada en fullkomlig brist pd skonhet. Man bygger stora hus, storre dn pa nagon annan 21 BE EE es a entire oi nia on plats i virlden, men pa sama gang dessa dro stora, dro de ocksda stora i — smakloshet. Hos ett estetiskt sinne viicka dessa »skyskrapare» allt annat dn beundran. Man forvanas 6fver att mén- niskor dro djidrfva nog att bo och vistas i dem, syn- nerligast niir man tinker pa huru amerikanarne upp- fora sina hus. Allt skall i Amerika ske med en hastighet, som trotsar hvarje beskrifning, och hér, om nagonsin, giller det gamla svenska ordspréket: »den som gor allting med hast, gor sillan nagonting vil». Jag skall aldrig glomma hvad jag erfor, nir jag stod utanfér Masonic Temple, som ir icke min- dre in — 22 vaningar hogt. Jag kunde naturligt- vis icke annat #n forvdna mig Ofver att ménniskor kunna komma pa den idén att uppfora hus, som man med fullt skil kan kalla »skyskrapare», men — jag var ju i Amerika och dir upphor man snart att forvana sig. ok Att det i en si stor stad som Chicago skall finnas en mingd kyrkor, dr ju klart. Katolikerna i Chicago #ro talrikast och ha till foljd hiraf de flesta templen. Nir man kinner katolska kyrkans bojelse for det praktfulla, kan man forsta, att deras kyrkor ocksd dro de dyrbaraste och mest storartade. Harndist torde komma metodistkyrkan, hvilken har omkring 70 kyrkor i Chicago. Bland dessa mar- kes den s. k. Clark-street-kyrkan, bestiende af ett 22 atta vaningar hogt hus, diri, utom kyrkan, iro in- rymda en miingd kontors- och affiirsligenheter. Af det ofverskolt, som hyrorna arligen limna, har for- samlingen bidragit till uppforande af flere andra metodistkyrkor i staden. Baptisterna drifva dfven en stor verksamhet, och detta samfund iger, som bekant, det allmint kinda Chicago university, hvilket framgéngsrikt tiflar med de vidtberomda Yale- och Harvard-universiteten. Af religios verksamhet, som ut6fvas bland skan- dinaverna och sirskildt bland svenskarne, miirkas, utom ofvanniimda samfund, 4fven Augustanasynoden, Missionsforbundet och Episkopalkyrkan. ® * io Chicago har godt om teatrar, men frimst bland dessa torde man fa stilla det s. k. »Auditorium>. Denna ofantliga bygnad, som kostar 40 mill. kronor, iar den storsta teater i vérlden. Den har sittplatser for omkring 7,000 ménniskor. Under utstiillningsaret har man dérstides uppfort lefvande bilder, askadlig- gorande Amerikas utveckling fran Columbi tid tills nu. Icke mindre &n 700 dansdéser upptriddde vid dessa representationer. I sceniskt hénseende var stycket det mest glinsande, som nagonsin blifvit uppfordt a nagon teater. Man plégar siga aft teatern har en uppfostrande uppgift, men om detta ndgonsin héller streck, sa matte det atminstone icke vara i Amerika. En stor del af 23 eerste Amerikas teatrar dro vanliga varietéer, dir negrer, boxare och slagskimpar upptrida, och édfven & de teatrar, som uppfora nagot verkligt skadespel, utfyllas mellanakterna af negerkomik och slagsmal. * * ® Mycket har blifvit taladt och skrifvet om huru daligt man iter i Amerika. Och allt ér till punkt och pricka sant. Det finnes icke en enda hygglig restaurant i hela Chicago. Pa det beromda »Palmer House» &ro biffste- karne lika torra och sega som pa en vanlig femton- cents-restaurant, soppan tjock som viilling och bitter som doden, pajen och puddingen ha alltid en extra bismak af flott. Men det kostar likvil pengar att ita 1 Chicago. For en nagorlunda ordentlig middag kan man fa betala nda till 10 kronor, och denna dr dock betydligt underligsen den som vi & véra matserveringar i Stockholm erhalla for en krona. For en kopp kaffe — porslinet dr vanligen en half tum tjockt, och man far inte ha reumatism i armen om man skall kunna lyfta koppen — far man i lyckligaste fall betala 37 Ore och lingre ut 1 vistern dnda till 90 ore. Till kaffet serveras oftast mjolk, i stillet for griadde, och smabrdd och bakelser hafva amerikanarne aldrig hort talas om. Och uppassningen var jaimmerligt usel. Efter att hafva vintat pd kyparen en kvarts timme, kom han 24 andtligen och sliangde riitterna pa bordet, hvilket ofta saknade ren duk. Icke sillan hinde att dfven knif och gaffel saknades. Men sd slapp man att gifva drickspengar, ehuru jag girna skulle ha betalt en »tiocentare» for att fa hygglig uppassning. En bland de biista restauranterna i Chicago #r det eleganta »Boston Oyster Houses, dir man &tmin- stone kan fi ostron ordentligt tillagade. Men jag skall icke vidare orda om huru daligt man dter pd Chicagos restauranter, ty di rakar blo- det i jésning och jag frestas att blifva arg pa dessa ménniskor, som si fordirfva Guds goda géafvor. Under min vistelse i Amerika var jag dock lycklig nog att under storsta delen af tiden fa bo i svenska hem, bland vénner och bekanta, dir intet godt fattades. Innan jag ldmnar detta dmne kan jag dock icke underlata att omtala {6ljande lilla episod: En sondag var jag inbjuden till en svensk fa- milj, da husmodern, efter att hafva serverat nagon- ting som skulle forestilla svensk saftsoppa, fragade: »Sédant far ni vil inte ofta i det fattiga Sver- get? Nir jag var i det gamla kontrit hade vi sddan soppa endast vid brollop och andra hogtider.» »Nej,» svarade jag, »det ir mycket sillan vi ita sidan soppa i det gamla landet.» Innan jag slutar att tala om Chicago, maste jag nimna nagra ord om stadens storsta néringsgren, svinslakterierna. Man kan gora sig en forestillning om dessa, nir man far hora att dfver 10 mill. svin, 3 mill. notkreatur och 4 mill. far arligen nedslaktas i desamma. Endast svinen representera ett viirde af 5tver 200 mill. kronor. 7,000 miinniskor dro syssel- satta i dessa slakterier och p& en enda dag kunna 65,000 svin nedslaktas. En dag besokte jag Armours stora slakthus, dar 10,000 svin slaktas for hvarje dag. Jag vill hir soka beskrifva huru det gick till vid mitt besok dérstides. Vi voro flere i siillskap och sedan vi & kontoret tillkéinnagifvit var onskan att fi bese slakterierna, erhollo vi en viigvisare, som férde oss ut i detta dodsrike. Aldrig fsrut har jag sett nagonting, som pa mig gjort ett sa vidrigt intryck. Strommar af blod flsto pa golfven; de arma djuren utstitte sina hemska dodsskrin; stanken var grislig. Det kiindes som om en forbannelse hvilade ofver hela denna inréttning. Sjalfva slakten tillgar pa det silt, att djuret hissas upp i ena benet, en man sticker ett hal i strupen, blodet forsar och i dodsangest vrider sig offret, under utstotande af de hemskaste skrin. Hér- ifran fores det ned i ett skallhett bad, dérifrén in i en maskin, dir borsten aftages. En annan maskin 26 afskir hufvudet och uttager inéilfvorna. Hela slakten ar verkstild pa fem minuter. Jag vill icke forsoka beskrifva hvad jag kiinde. Jag viénde mig bort med fasa och Onskade att jag varit ute, men detta var omdjligt, ty att limna cice- ronen var icke radligt. Jag kunde da ha gatt vilse i dessa dodsrikets hemska labyrinter. Ingen, som icke besokt dessa slakterier, kan gora sig en forestillning om det forfirliga intryck man erhéller. Luften &r tjock, och man andas endast med den storsta moda. Det dr som om en stor tyngd hvilade pd brostet och hindrade lungorna att arbeta. Man kinner hela tiden en okuflig lingtan att komma ut. Slutligen kommo vi dérifrén. Jag drog en suck af ldttnad, nér jag ater befann mig ute i Guds fria, hirliga natur och med vilbehag kunde insupa den friska luften, men stanken fran all denna oren- lighet forfoljde mig och forfoljer mig én. Jag ser i andanom dessa strommar af blod, all denna orenlighet och hor de stackars djuren sucka i dodsangest. Aldrig mer skulle jag vilja fornya detta besok och jag vill rada mina ldsare att icke, om de komma till Chicago, lata nyfikenheten fora dem in i dessa villdiga »stockyards», hvilka upptaga en yta af 350 acres land. § ; f | : ; | Pt Tr TCT WI sac st ps om gS BRO SO TT TE TTY I — eee en BE x < | Hi i i b SA STN er Tm etm roe mee rm ———— I Chicago rader en grinslos lyx, midt i den storsta fattigdom och nod. Gar man ned till State street eller nagon annan af de finare afférsgatorna mellan kl. 2—4 en eftermiddag, skall man finna ett sloseri, som torde sakna sitt motstycke. Man hor icke sillan talas om, att damer vid ndgon storre bjudning burit diamanter och juveler for ett par millioner kronor. Faster och baler, kostande otro- liga summor, aflésa hvarandra. For négot ar sedan gick en notis genom de amerikanska tidningarne, att en bekant millionir arrangerat en fist, som kostade den lilla nitta summan af 360,000 kr., men i samma tidning, dir jag sig detta meddelande, fann jag afven en kort notis, som talade ett miiktigt sprak om huru den storsta lyx och den djupaste fattigdom sa att siga gd hand i hand. Dir beréttades namli- gen, att icke mindre dn 39 personer, diraf 13 kvin- nor, sokt tak ofver hufvudet i en polisstation och att de morgonen dirpa forts infor domstolen och domts till sex manaders fingelse. Man har si mycket talat om jamlikhet i det fria Amerika, men mig tyckes det, som om klyftan mel- lan de olika samhillsklasserna, for hvarje dag blir allt storre. Knappast nagonstiides i hela vérlden ar skilnaden mellan fattig och rik sé framtriidande som i Amerika. Den rike behéller anseendet, ty hér, om nigonstiides, dr det guldet, som talar, medan den fat- tige anses som en fullkomligt vardelos person. Det personliga virdet har icke stor betydelse, om det icke 28 pa samma gang kan framvisa nigra hundra tusen dollars. Den amerikanska republiken paminner tidmligen mycket om Rom under kejsartiden. De fattigaste klasserna i landets storre stider sta pa en nistan lika lag standpunkt som slafvarne i Rom. Ja, jag vagar med stod af historien séga, att motsatsen mellan den rike och den fattige aldrig var sa bjart framtrédande i Rom, som den dr i Amerika i vara dagar. Det aterstar att bevisa, att det gamla Rom né- gonsin sett en fist, som kostat 360,000 kr. En pri- vatman, som bjod sina vinner pa niktergalspaste] eller skinkte en grekisk »hetéir» nagra tusen kronor vickte i Rom sadant uppseende, att alla kronike- skrifvare for samtid och eftervirld upprepa hans namn. [ dag talar ingen om dem som betala 20,000 kr. for en servis af gammalt porslin eller 500,000 kr. for en kapplopningshist eller som lata en fal tirna forslosa en million pa ett ar. Men det fins ocksd mycket godt i Chicago. Om det ir sant att denna stad, mera #n négon annan, ir ett tillhall for skidlmar, banditer och afsigkomna stackare, driggen af Europa och slagskidmpar fran den vilda viistern, hvilka hir finna ett passande filt for sina operationer, sé fins det ocksi en miingd he- derligt folk, sanna ménniskovinner, verkliga kristna, hvilka utgora ett salt i forruttnelsen. Manga af véra landsmin hafva i denna stad skapat sig formogenhet, och tusentals dollars stromma 29 arligen hem till fattiga slidklingar och anhoriga pé den gamla, énnu ej forgitna fosterjorden. Manga af nordens sooner, som i hemlandet aldrig kunde erhélla mer &én ett knappt brod for dagen, hafva i Chicago, utan skuld, bygt trefliga hem, och flere #dga sina fyra rum och kok, alla mattbelagda och vill moblerade. Pa deras bord fattas hvarken smor eller kott. Att de, som kommit i denna still- ning, lofprisa Amerika och i synnerhet Chicago, ir ju ej’ underligt. Ty niir skulle de ha »kommit upp sig» sd pass i Sverige? ox SUS ‘uopBuS LgsUonRISIUTUDY Bip wo nai — Tk on Fw gry. Pe nner > riplig— = Tredje kapitlet. P4 virldsutstillningen. Er af de fornimsta anledningarne till min resa h CA till Amerika var naturligtvis att besoka varlds- utstillningen. Jag reste darfor en af de forsta da- garne af min vistelse i Chicago pa den s. 5 am hojda jirnviigen» ut till »Jackson Park», »Den hvi 2 staden» eller >Columbiautstéllningen», hvilka tre uttryc dro liktydiga begrepp. Dagen var icke siirdeles yan och saledes synnerligf lamplig for mitt besok darsta- des, alldenstund man maste gé dl fos flere 2 pa utstiillningen, s& vida man icke {8redrog att a 3 en bekvim rullstol eller to bara sig omkring a uskiga osterléndingar. % a BR att vandra till fots for oy om mojligt forst fa kasta en flyktig blick pa alla dessa palatsers yttre, men efter fyra timmars marsch 32 méste jag uppgifva hoppet och vara nojd med att forsta dagen hafva fitt se de fornimsta bygnaderna samt fatt en idé om utstillningens lige. Alit hvad som blifvit taladt om utstillningen sdsom en stad af palatser och forverkligandet af en arkitektonisk drom ar bokstafligen sant. Och »Hvita staden» tedde sig i en sagolik prakt, som kom hvarje frimling att undrande sporja, huru det varit mojligt for vanliga dodliga minniskor att frambringa allt detta underbara. Utgifterna for utstillningen belopte sig till om- kring 100 mill. kronor. Bygnaderna ensamt kostade omkring 30 mill. Ofver 18 mill. utgéfvos till for- skénande af »Jackson park», som for knappast tva ar sedan till stor del utgjordes af kirr och dypolar. Omkring 65,000 min, kvinnor och barn hafva arbetat pd bygnadernas uppférande och enligt hvad personer, som sjilfva arbetat pd utstiillningen, med- delade mig, omkommo dirunder genom olyckshin- delser nira 1,000 minniskor. I finansiell afseende blef utstéllningen langt ifran hvad man vintade, emedan dé besGkandes antal ej var si stort som man beriiknat, och utgifterna be- 16pte sig till 100,000 kr. om dagen. Utstéllningsfiltet upptog en areal af icke mindre dn 650 acres land, d. v. s. tre ganger storre #n nagon féregdende virldsutstéllning. Kommunikationerna pa utstillningsfiltet voro for- traffliga. Med tillhjilp af den upphojda jérnvigen, 33 3 == hy ry TET oe rein a Jo 0 a ort [=} — — = — Fg 2 + — 8 0 1 rm — © > ~ = = J = ~ ¥ - —- : = : = cP de venetianska gondolerna, elektriska &ngsluparne, rullstolarne, de osterlindske birarne samt de »ror- liga trottoarerna» kunde man litt forflytta sig fran det ena stillet till det andra. Reste man med angbét ut fran staden, hvilket var den vackraste viigen, si méttes dgat af en syn som sent kan forgitas. Nirmast fiastades da blic- ken vid tvinne i litt stil uppférda bygnader, sins emellan férenade genom en vacker s. k. peristyl, eller pelarsal, hvilken i midtelpartiet bildade en stor- slagen portal, »Columbiaportalen» kallad och rest som ett &dreminne 4 Amerikas upptickare. De bada bygnaderna voro Musiksalongen och : Casinot», bada viardiga afslutningar till den vackra peristylen och pa samma gang virda ett framstiende rum bland utstillningens allra vackraste bygnader. Denna peristyl med sin portal utgjorde en lamp- lig forberedelse for den anblick, som motte besoka- ren vid uttrddet dirur, en anblick, hvilken i arki- tektonisk prakt och helgjuten totaleffekt vil sokte sin like pd denna var jord. Midt framfér oss lag en lang rektanguldr vattenbassin, den s. k. lagunen, omgifven nérmast af 48 »rostra», biarande de olika slaternas och territoriernas vapenskoldar och prydda med praktfulla springbrunnar, hvilkas manga olika vattenkonster efter morkrets inbrott upplystes medelst méngfirgadt elektriskt ljus, som framkallade effekter, trotsande all beskrifning. ”- -_ i EE EL nl a aa i iE i TERED Ne fn re £ i port Tw Hvad vi sett i vara skonaste drommar, fingo vi hir se i verkligheten, men under allt detta maste vi fraga oss sjalfva: dro vi verkligen pé jorden? Somliga kvéllar samlades bortat 100,000 miinniskor eller mer omkring lagunens strinder for att fa njuta af detta vackra skadespel, lyssna till musiken och under tiden gora en liten batfard, antingen med en af de elektriska angbatarne eller med en #akta vene- tiansk gondol, af hvilka hundratal gledo fram och ter pa den fortjusande vackra sjon. Utsikten framfor Administrationsbygnaden med dess guldskirrande dom var onekligen den mest storslagna & hela utstillningsfiltet. Denna bygnad var 250 fot lang och fran galle- riet dir uppe hade man en den allra hirligaste ut- sikt ofver »den hvita staden». Dessa tusentals man- niskor, som vandrade dér nere, sago ut som dockor, och de elektriska angbatarne samt de venetianska gondolerna liknade svanor, som gledo fram ofver lagunen forbi de skogbevuxna oOarne och bort till konstgalleriet, hvilket frén arkitektonisk synpunkt var den mest fullindade af alla utstéllningens byg- nader. Administrationsbygnaden, hvilken — utom alla utstillningens byraer — inneholl dess postkontor samt lokaler for tidningspressen och en allman infor- mationsbyra, var sammansatt af fyra kvadrat- 36 formiga paviljonger, hvardera af 84 fots sida och 1 midten foérenade genom en dom, som i arkitekto- niskt hiinseende, enligt kinnares utsago, endast lir ofvertriffats af S:t Peterskyrkans i Rom. Hela domen var rikt forgyld, och stalyer samt grupper af statyer basreliefer och frescomalningar samt kolonnader kta nedre delen af tornet, bildade en slosande rik och praktfull ornering. Domens hojd var 277 fot. Sirskildt fistades min uppmirksamhet pa sexton medaljonger, som fatt sin plats i hornen mellan de alta runda hvalfven. Dessa medaljonger innehdéllo namnen pa femton af de utlindska makter, som del- togo 1 virldsutstéliningen. Pa den sextonde skulle Sverges och Norges namn ha varit inristade, men norrminnens gamla »aresfolelse» fornekade sig icke heller vid detta tillfille, utan de lagade oi alt a medaljongen kom att, i stillet for »Sverge, Norge», Sta » Norway and Sweden». Naturligtvis voro namnen a brodralinderna i de offentliga ldrobockerna, kata- logerna och handbéckerna, sammanstilda pa samma sitt. [ Amerika betraktas Sverige endast som ett litet annex till det »stora Norge». Hogt uppe i domen voro i atta afdelningar in- huggna namnen pa fyrtio af vérldens store mén inom forskningens omrade. Bland dessa miirktes namnen pa tvd svenskar: Linné och Berzelius. Men pa hela listan fans icke ett enda morskt namn, och redan detta borde varit en talande omstéindighet f6r norska kom- missionen att icke a den nimda medaljongen lata 37 re ERR TE ra sitta annat namn & de forenade rikena én det offi- cielt brukade och en ging af s& vil riksdag som storting antagna. Till och med den svenska bygnaden var i katalogen upptagen sdsom Norges och Sverges bygnad, trots det att Norge hade sin sirskilda bygnad, i hvilken dock endast funnos — ett par stolar och ett bord. Men norrminnen forsokte inbilla viirlden, att de manga dyrbara foremélen i den svenska paviljongen egent- ligen voro morska, alldenstund bygnaden i katalogen var upptagen sdsom — Norges och Sverges. Administrationsbygnaden kostade 1,600,000 kr. Avsags niimda bygnad for utstillningens »pérla, sd var det niira intill liggande Industripalatset dess storsta och pi samma gang dess om gedigen konst fordelaktigast vitnande bygnad. Palatsets langd var 1,687 fot och dess bredd 787 fot, medan viggarne voro 60 fot hdga och takdsen 245 fot ofver golfvets yta. Jiamte sina gallerier erbjod bygnaden 44 acres golfyta och kostade ofver 6 mill. kronor. Det var den storsta bygnad som nagounsin blifvit uppford af méanniskohand. Hela tyska armén skulle bekvdmt kunnat rym- mas i denna bygnad; 1,000 villor, hvardera 25% 50 fot skulle fatt rum i densamma. Den var tre gén- ger si stor som Sit Peterskyrkar i Rom. Pa det 38 — — be ee £ x ur o gE = — z gs b= s = ir = ow T ac = = — [od oc = uw = = JQ - jor = de lifs- trad, som gifva tolf skordar om aret.» Besoken i {riddgardsdsutstédllningsbygnaden voro mina skonaste och pa samma gang for sinnet mest upplyftande stunder. Hir fick man se allt det har- liga, som skaparen frambringat, ordnadt af ménnisko- hand, det #r sant, men ordnadt s& att den ofver- vildigande skonheten om mdjligt framtrddde dnnu mera ansldende storartad. Hiir sg man frukter af alla slag; blommor och véxter i de mest prunkande firger utsiinde en berusande ljuflig véllukt. Midt under kopolen var en sillsynt vacker grupp af palmer, blommor och bladvixter och dir under fans en imitation af den bekanta Mammuthgrottan, hvilken hir framiridde sidsom elt underbart kristallpalats, skimrande i den praktfullaste belysning. » Kvinnornas bygnad.» Det dr omojligt att forstd hvad meningen egent- ligen var med denna bygnad, ty icke kunde det vil girna vara mojligt att kvinnorna ville & utstéllningen upptrida sésom ett siirskildt folkslag och icke var det vil heller tinkbart att de ville frénsiga sig all del- aktighet i hvad som fans att beundra i de andra bygnaderna. Jag funderade méngen ging pad hvar- for kvinnorna stilt sig som medtéflerskor gent emot minnen, eller till och med i viss mén sasom fiendt- 48 ligt stiimda, ty vissa anordningar i »Kvinnornas bygnad» syntes verkligen antyda, att miinnen voro mindre vilkomna inom dess viiggar. Men jag vill icke mera tala hiirom, utan i stillet ska limna en kort redogorelse 6fver »Kvinnornas palats.» Bygnaden, som kostat 6fver en half mill. kr, var uppférd efter en ritning af miss Sofia G. Hayden i Boston, som erholl det utfistade priset af 3,800 kr. Skulpturarbetet utférdes af miss Alice Rideout fran San Francisco, som uppstilt flere vil utférda figurgrupper. Forst inkom man i en stor sal, som i katalogen kallades »rotunda», 70 fot lang och 65 fot bred. Salen, som var mycket vacker, hade att fram- visa ett stort antal mélningar, bland hvilka man ofverraskades af att fa se portriitt ifven af — min, naturligtvis mélade af kvinnohinder. Utstéllningsforeméalen utgjordes, som man kan fér- std, af kvinnors arbete pa alla mdojliga omriden. och erkéinnas maésle att utstillningen var bade rikhaltig och synnerligt lyckad. Ordféranden i hufvudkomi- tén for ordnandet af denna utstillning har varit en af Amerikas mest intelligenta kvinnor, fru Potter Palmer. Sverges afdelning pryddes af drottning Sofias portritt, maladt af froken H. Lindgren, en altarduk med Erik den heliges och andra helgons bilder, en samling spetsar frdn Vadstena, en ansenlig méngd medaljer, graverade af fru Lea Ahlborn, ett skrin 49 4 med modeller, askadliggérande froken Lundins metod for undervisningen i syarbeten vid Stockholms folk- skolor samt en hel del andra sevirda saker. Bdargsbruksutstillningen var inrymd i en bygnad, som kostade niira en million kr. Hvad som bland utstéllningsforemélen tilldrog sig synnerlig uppmirksamhet var Montanas silfver- staty af aktrisen Ada Rehan, som hvilade pa ett mas- sivt guldstycke, vigande 1,000 skalp. Hela statyn representerade en oerhord summa. Montana hade dfven utstilt en staty af »Réttvisans gudinna», ocksé den i rent silfver. Utrymmet nekar mig att utforligare omndmna ifriga bygnader, hvarfor jag endast ber att fi upp- rikna dem, emedan de &ndock gifva en forestill- ning om utstiillningens storlek. De voro: antropolo- giska bygnaden, skogsutstillningen, regeringsbygna- den, maskinhallen, sérdeles rikhallig och intressant, guvernementsbygnaden, konstutstillningen, i hvilken Sverges konstnidrer hade en exposition, till hvilken jag dock é&terkommer léngre fram; alla staterna i Amerika hade dessutom sin -sérskilda bygnad, af hvilka dock Illinois’ var den forndmsta, sa vil hvad angar bygnadens storlek som déri utstilda foremal. 50 Mycket mera vore att siga om denna vérldens storsta utstdllning, men jag fruktar att mina lédsare trottna, om jag ordar mera hdrom, hvarfor jag nu slutar, sedan jag omnimt det viktigaste, for att skildra atskilliga andra, kanske pa sitt och vis mera intres- santa ting, som jag sig under min vistelse i den stora republiken. RIES. Fjarde kapitlet. Frihetsdagen. — Midway Plaisance. — Buffalo Bill. {) fjirde juli firas ofver hela Forenta staterna ~~, sasom dess storsta hogtidsdag — den stora re- publikens frihetsdag. I Chicago anordnades under min vistelse dérstides storartade fistligheter och under flere veckor hade man gjort férberedelser for att viardigare &n nagonsin forut fira denna dag. Tidigt pd morgonen — den 4 juli — begaf jag mig ut till »den hvita staden», centralpunkten for fastligheterna. Ofver 300,000 miinniskor, den storsta skara som nagonsin samlats pd en plats i Amerika,* styrde sina steg mot Administrationsbygnaden, dir man upp- rest en vildig platform for talarne och musikka- rerna. Det var en ofvervildigande syn att se denna stora minniskomassa. Israels barn, som vandrade * Sedan ofvanstiende skrefs har jag genom tidningarne erfarit att icke mindre #&n 750,000 minniskor deltogo i fiist- ligheterna pa staden »>Chicagos dag» & utstiillningen. 52 ut ur Egypten, Farao och hans hér, som drunknade i Roda hafvet, och filistéernas falanger som motte Da- vid och hans krigare, voro ej sd ménga, som den hir n#rvarande ménniskoskaran var. Denna folksamling i Jackson Park var niira si stor som Napoleons storsta armé, och tvd ginger si stor som den skara, hvilken pad Roms amfiteater appladerade, dd de kristna martyrerna kdmpade sin sista kamp med de vilda lejonen. Klockan hade emellertid slagit elfva. D:r Canfield steg fram pa platformen och ned- kallade Guds viilsignelse 6fver de nérvarande, hvar- efter direktor Pratt fran New York hojde taktpinnen, hvilken bestod af en villdig flagga, och de fyra ko- rerna, som utgjordes af 2,000 oéfvade roster, place- rade pd gallerierna a de fyra nirmast liggande ut- stillningsbygnaderna, stimde upp »Columbia», ac- compagnerade af tvinne vildiga orkestrar. Efter sangen talade vice president Adlai Ste- venson, hvilken erinrade om den dag, dd Amerikas Forenta stater utfirdade sin sjilfstindighetstorklaring samt uppmanade alla de nirvarande, att stindigt med tacksamhet och glidje fira denna dag, den be- tydelsefulla dag, som man med fullt skil kunde kalla den stora republikens fodelsedag. Efter vice presidenten talade Chicagos borg: miistare, Harrison.* I sitt tal, hvilket flere ginger * H. skots, som bekant, af en vansinnig man i sin bo- stad den 29 sistlidne Oktober. 53 Pit Se et ret tnt ET —— ES —— afbrots af lifliga bifallsyttringar, erinrade #fven han, sedan han med nagra ord berort utstillningen, om dagens stora betydelse sdsom Amerikas frihetsdag. Han talade om den varma fosterlandskirlek, som dref minnen fran 1776 att handla, som gaf dem mod alt mota en vida starkare och pa allt sitt mera ofverligsen fiende, som gaf dem mod att segra och skapa ett fritt, ett sjilfstindigt land. Bland de ménga framstiende personer som fylde platformen, mirktes ifven en gammal kvinna, hvil- ken sag ut att vara omkring 90 &r. Hon bar under sin ena arm en liten 1dda. Kvinnan presenterades for vice presidenten af ofverste Davis med [6ljan- de ord: »Tillit mig att presentera mrs Harriet Stafford. - Vice presidenten fattade hennes hand, hvilken han varmt tryckte. »Hon medfér hit Paul Jones’ flagga, den férsta amerikanska flagga som fladdrat fér vindens, atertog ofverste Davis. »Jag har den hiir», svarade den gamla kvinnan; »jag har den hér i denna ladda och jag har fort den hela den linga viigen fran mitt hem till Chicago». Denna Amerikas forsta flagga, som var sydd af George Washington och kapten Brown, hade svajat fran toppen af ett af de tre krigsfartyg, af hvilka Amerikas flotta ar 1779 bestod, nimligen skeppet »Bon Homme Richard», hvilket fartyg nimda ar skots i sank af ett par engelska fregatter. Innan 54 »Bon Homme Richard» sjonk, hade dock en ung officer, James Bayard Stafford, med fara for sitt eget lif, riiddat densamma. Flaggan har sedan gatt i arf inom Staffords familj. Borgmiistare Harrison slutade sitt tal med unge- fir foljande ord: »Klockan slar genast tolf och det dr tecknet till att klockorna i hela Amerika skola ringa, frojdeskott afskjutas och Amerikas inbyggare jubla. Det dr frihetens fodelsedag, vi fira. Nu horen I redan skotten . .. Dir &r Paul Jones flagga, hir ir Andrew Jacksons svird, hvilket dragits for fader- neslandets frihet. Ma hvarje amerikanare svirja, med dessa minnen for sina ogon, att, om sa skulle behofvas, med glidje draga sitt svird for bevarande af Amerikas frihet!» Pa slaget tolf hissades den gamla sonderskjutna flaggan och i sama Ogonblick telegraferades till Troy, dir den nya »frihetsklockan», till hvilken 6fver 250,000 personer bidragit med medel, for forsta géngen ringde ut sina toner, allt under det tusentals klockor i samma stund ringde ut den frihet, som den gamla nu spruckna »fribetsklockan», hvilken fans i Pennsylvanias bygnad, forsta gdngen lit sina klara toner ljuda den 4 juli 1776. Och nir borgmiistare Harrison slutat sitt tal med denna uppmaning till det amerikanska folket, under det han lyftade Andrew Jacksons sviird och pekade pa den gamla sonderskjutna flaggan, ropade 55 nara 300,000 minniskor med full rost, ett hogljudt: »Vi viljal> hvarefter hinforelsen blef stérre in nagon penna kan beskrifva. Men nu hissades en tredje flagga. Den svajade hogre én bade det guldkantade stjirnbanéret och Jones’ gamla flagga. Det var den hvita fanan, fredens banér, som i sinom tid skall utvecklas ofver alla jordens nationer. Detta var den mest tilltalande delen af hela fisten. Och nir sedan musiken spelade upp lofsangen: Pris vare Gud, som kiirlek ir! Pris vare Gud pa jorden hir! Pris vare Gud i dnglars land! Pris vare fader, son och and! och da de tvitusen sdngarne fran gallerierna och de tre hundra tusen deltagarne instimde och sjongo Herrens lof, kiindes det som om himlen sénkt sig ned till jorden och Jackson Park forvandlats till ett stort tempel, ett heligt rum, dir Gud visserligen bodde. Under dagens lopp utférdes musik och sang pa flere stillen i parken. I festivitetssalongen, hvilken hade sittplatser for 5,000 personer, gaf direktor Thomas fri konsert, och pa aftonen afhrindes ett storartadt fyrverkeri nere vid stranden framfor Industripalatset. Tringseln ddr var nistan outhird- lig. Flere hundra kvinnor svimmade och é&tskilliga blefvo skadade, dock ingen, sd vidt jag vet, lifsfarligt. 56 sg sees cepa pese ese re Afven vid stationerna och pa tigen var triingseln forfirlig och det dréjde till dfver midnatt, innan vi hunno tillbaka till Chicago. * % 5 Efter att under dagens lopp hafva vandrat ge- nom utstéllningens olika bygnader, brukade jag vanligen pa eftermiddagen afligga ett besok pa Mid- way Plaisance, en midt emot damernas bygnad lig- gande gata, hvilken strickte sig nagra stadskvarter anda ned till Cottage Grove Avenue. : Midway Plaisance var hvad amerikanarne kalla ett »side-show», men ett, hvars like ingen lefvande négonsin skadat, en hel méngd olika utstillningar och foérevisningar, hvilka alltid p& massan utdfvade stor dragningskraft. Hér rédde ett det mest brokiga folklif, man nagonsin sett. Amerikanare, engelsmén, tyskar, oster- rikare, ungrare, italienare, schweizare, spaniorer och dfven svenskar hade dir sina egna forevisningar. Bland halfciviliserade folk mirkte jag: turkar, syrier, egyptier, beduiner, indier, javaneser, kineser och japaneser, och bland vilda folkslag tilldrogo sig nu- bier, sudaneser, samoaner, dahomiter m. fl. méngdens intresse. Dessa ménniskor, som hade si olika &skadnin- gar, seder och bruk, umgingos hiir pa det mest viin- skapliga siitt. Jag vill i korta drag soka gifva en 6fverblick af det visentliga, som hiir fans att se. 57 I en af dessa bygnader voro ett fyrtiotal af virldens vackraste kvinnor sutstidlda». Flickorna, som voro »utvalda» fran Frankrike, England, Tysk- land, Osterrike, Japan, Ryssland, Danmark, Persien, Tyrolen, Skottland och — Sverige m. fl. lander, voro alla klidda i nationaldrikter. Libbeys glastillverkning tilldrog sig stort intresse. Hir tillverkades bland annat driakter af glas och en fortjusande vacker sadan, gjord at prinsessan Eulalia fran Spanien vid hennes besok dirstddes, kostade icke mindre in aderton tusen kronor. I den turkiska byn funnos en méngd bazarer, en efterbildning af en gammal gata i Konstantinopel, en turkisk teater — i hvilken de mest vilda och an- stindigheten sarande danser utfordes — en muham- medansk moské, dir Muhammed dyrkades dagen igenom. Dar fans ocksad ett tilt, som tillhort sha- hen af Persien och en sing af silfver fran den tur- kiske sultanens harem. Gata © Cairo var kanske den mest bestkta plat- sen pa Midway. Man kunde verkligen inbilla sig att man var langt borta i den egyptiska hufvudstaden vid Nilen. Omkring 300 egyptier utforde hir dagligen sina religibsa ceremonier. Gatan var en trogen efterbildning af den gamla Ben el Kasrein, pd bada sidor omgifven af bazarer, palatser och tempel. Mot en afgift af 25 cents fick man rida pid kamelrygg, dsna och boricka och i synnerhet tycktes barnen finna stort noje héri. 58 Muselménnen sgo lata och sémniga ut, dir de sutto och utbjodo sitt krims-krams. Hir och dir hade en taskspelare slagit sig ned pa gatan for att visa sina konster, under det de store strollkarlarne», ormtjusarne och spadminnen diremot upptridde i sdrskilda tilt, till hvilka fordrades en intradesafgift af ytterligare 25 cents. Har fans dfven en turkisk teater, beryktad for sina sviirds- och »magdanser», hvilka dock voro af sddan beskaffenhet, att ingen ordentlig ménniska kunde &se dem. . >Templet i Luxor, bygdt af israeliterna under deras fidngenskap. Rameses den andres mumie, ko- nung Salomos svirfaders och hans sviigerskas Nessi- Ta-Neb-Asheds mumier férevisas hiirinne. De heliga danserna skola strax begynna», skrek med full hals en amerikanare, som skulle forestilla osterlédnding, till massorna, som béljade fram pa gatan i Cairo. Naturligtvis méste vi gd in; — det kostade ju endast 25 cents att fi se allt detta. Templet, som var helgadt at Osiris, framstildes sddant det sag ut for 3,500 ar sedan. Allt ddrinne var massivt och storartadt, och viggarne voro fulla med hieroglyfer. Sangen borjar. Pa en estrad i templets for- grund sitta préster och tempeltjinare med olika in- strument. Framfér dem hafva tvad pristinnor af ovanlig skonhet, sin plats; de hafva harpor i sina hénder. Snart borja de alla sjunga till musikens 59 hirliga toner, och melodierna voro i hog grad till- talande. Man skulle néstan ha kunnat lyssna dirpa hur linge som hilst. Plotsligt reser sig den ena harpspelerskan, en blindande skén mo, stiger fram pa estraden och borjar den heliga dansen till Osiris ira, en dans som bestar uteslutande i graciosa bojningar och vridningar af kroppen och armarne, under det fot- terna langsaml och afmitt rora sig. Takten kas sa smaningom och de spelande och dansande utbyta leenden med hvarandra; inom femton minuter ir tempeltjansten afslutad. ; Manne det tillgick sa vid de gamla egyptiernas gudstjinster? Hvad vi nu s&go, tycktes snarare pi- minna om de gamle grekernas fiister, dd benrangels- ménniskan stildes i hornet af gistabudssalen; ty rundt omkring oss lgo afbildningar af mumier, fore- stiillande de ofvannimda personerna. Bakom templet forevisades tva grafvar, den ene inneslutande den helige oxen Apis och den andre uppford till minne af 6fverstepristen Thi. Ofverste- priasten Thi's graf, hvaraf denna utgjorde en afbild- ning, dr belfigen tvd mil utanfor Cairo, helt nira den stora pyramiden och ir fullritad med bildskrifter, forestidllande huru Thi med sin hustru, en syster till den egyptiske Farao, betraktade huru jordbruket skottes pa deras egendom, huru sjilarne dagligen dkallade Osiris, den symboliska porten mellan jorden och den eviga virlden o. s. v. 60 Denne ofverstepriist tros hafva lefvat omkring 2,800 ar fore Kristus. Att dock icke de praktiska amerikanarne mycket forstodo af all denna uréldriga hirlighet fick jag klart fér mig, dd en sidan i min nirhet fragade en annan: »Ar detta den tyska villan?» En dahomeyby forevisades dfven. Den bestod af ett tretiotal med 16f betickta lerhyddor, hvilka be- boddes af omkring sextio negrer, hirstammande fran det i fre Guinea liggande konungadomet Dahomey, dir konungen dyrkas som Gud, och minniskooffer aro vanliga. Dessa negrer voro stora och kraftfulla. Dess kvinliga amazoner strida tappert och skrimma hela hirar pd flykten. Civilisationen har fiéga berort detta folk och ehuru de i krig ro de vildaste bland ménniskor, se de hir ut, som en hop enfaldiga barn. Musik utférdes pa barbariska instrument, hvilkas namn jag icke kénner, och vid tonerna af denna bullrande musik utférdes krigsdanser, hvilka till och med oOfvergingo indianernas i vildhet. Endast skilda af ett tunt bridplank ligga Daho- meybyn och Lapplands kdtor ifr&n hvarandra. Man skulle nistan vara riadd att férkyla sig, nir man fran det varma Dahomey genast kommer bland Lapp- lands inbyggare. Tio af lapparne voro frin Hotagen i Norge, nio af dem fran Sverige. Alla upptridde i lappdrikt, 61 Eo a woe visande seder och bruk i deras hembygd. Nagra renar, akjor, skidor o. d. visades éfven. Bland lapparne aterfann jag en ung kvinna, som genom frilsningsarmén blifvit vida kind i vért land. Det var némligen den bekanta lappflickan »Sara Brita», hvilken lamnat sin anstiillning i armén for att gora sina fordldrar och syskon siillskap till utstill- ningen. Hon spelade och sjong — fréilsningsarméns sanger, accompagnerande sig pa guitarr. Vildarne fran Soderhafsoarne hade ocksa en by pa Midway. De utférde en mingd olika danser efter en bullrande musik, af hvilka »manululudansen», till hvilken flickorna Feloai och Lola sjongo solo, var en af de vildaste.. Dessa ménniskor dro ocksa kanni- baler och deras utseende vitnade om att de befinna sig pa civilisationens légsta trappsteg. I beduinernas liger utférdes hela dagen igenom samma enformiga musik, under det ett halft dussin smutsiga kvinnor dansade. Husfadern satt framfoér sin kaffepanna och rokte sin pipa, utan att det allra minsta bekymra sig om de besdkande. Hustrun till beduinchefen, sa vil som en liten flicka och en med sabel bevdpnad man, utférde dess- utom dans. Musiken vid dessa danser var, som jag forut sagt, af det enklaste mojliga slag; den bestod helt enkelt af en trumma, hvilken trakterades med fingerspetsarne af en kvinna. »Musiken» accompag- nerades med handklappningar. 62 Ferrishjulet. Sedan dansen afslutats, forklarade siillskapets impressario att af alla de upptridande danserskorna ingen enda var en muhammedansk kvinna; dessa fa nimligen aldrig visa sitt ansikte for nigon annan én sin make, och dirfor hade det blifvit nodviindigt att for de osterlindska danserna engagera kristna, indiska och hinduiska kvinnor. Bland andra mera intressanta »utstillningsfore- mal> mirktes Fkinesiska bazaren, templet och teatern, mohriska palatset, ett palats i Damaskus, persiska palatset, irlindska byn, elektriska teatern, Hagenbachs menagert, Javas utstdlining, en by 1 Algeriet, gamla Wien, indian- ldgret, en mingd panoramor o. d. Det miirkligaste af allt 4 Midway Plaisance var onekligen det s. k. Ferrishjulet. Det var det storsta hjul pa jorden. Det hade en diameter af 250 fot och drefs af tvA maskiner om 200 histkrafter. I hjulrin- gen voro fistade tretiosex pa axlar hingande passa- gerarevagnar, liknande vanliga sparvagnar. Dessa kunde pa en gang befordra 2,100 passagerare, hvilka fordes 260 fot i luften och ned igen, tva ginger om, mot en afgift af 50 cents. En sidan »himmelsfird> drog en tid af tio minuter. Utsikten, d& man befann sig hogst uppe, var fortjusande skon, synnerligast pa aftonen, da parken stralade i millioner ljuslégor. Det kindes niistan litet kusligt, nir hjulet borjade ga rundt, och man steg upp i luften, men vil kommen upp hade man en rik ersittning for de tvd kronor man utgifvit. 64 Och da virmen var for stark och tringseln blef for odréglig, var det mycket angenimt att aka nagra slag pa den Fkonstgjorda isbanan. Det var den plats, som min lilla flicka mest beundrade pa hela utstill- ningen. Det var ju alldeles som att aka kélkbacke i Humlegérden midt i vintern. Ja, vi kiinde oss rik- tigt som barn pa nytt, da kilken gled framat med svindlande fart. Ehuru Midway Plaisance knappast kunde siigas {ilhora utstillningen, var dock ett besdok dérstiddes af stort intresse, ty man fick dir en inblick i olika . folkslags seder och bruk. Det var alldeles som en sagolik resa »jorden rundt». * Innan jag afslutar detta kapitel, vill jag nimna nagra ord om virldens fornimste ryttare och skytt, ofverste W. F. Cody, kind ofver hela virlden under namnet »Buffalo Bill.» Han upptriadde med sitt stora séllskap, bestdende af flere hundra indianer, »kogossar», hiistar och bufflar, i en utanfor utstdllningen uppford cirkus, hvilken hade sittplatser for 18,000 personer. Det torde icke vara for mycket sagdt, om man uppskattar dem som bevistade hans representationer for hvarje gang till minst 10,000. Detta var ett af de stillen, dir man kénde sig ha fatt full valuta for sina utlagda 50 cents, ty allt hvad man hiér fick se var beundrans- vardt. Sa visades bland annat strid mellan nybyggare 65 5 och indianer, buffeljakt, fangande af vilda histar, militira uppvisningar samt prof pd en ovanlig skjut- skicklighet m. m. Sasom ett bevis pa »Buffalo Bills» triffsikerhet sdsom skytt, kan jag niimna, att en mingd helt smé kulor, som uppkastades i luften, sinderskdtos af ho- nom. Han forfelade aldrig malet. Och sedan jag nu i korta drag sokt skildra den brokiga tafla, som Midway Plaisance erbjod, vill jag ofvergd till ett for oss svenskar mera intressant dmne, nimligen var egen utstéllningsbygnad och déri expo- nerade bevis pa svensk arbetsskicklighet. 2 Svenska paviljongen. Femte kapitlet. I svenska paviljongen. — Svenska utstill ningen i 6friga lokaler. — Svenskarnes dag. — Den »svenska» restauranten. in bygnad, som mer #n nagon annan utdéfvade en ph maktig dragningskraft pa mig, var naturligtvis vart eget lands utstéllningspaviljong. Ehuru Sverge var representeradt pa flere andra stillen, sasom i Akerbruksbygnaden, Konstpalatset och Kvinnornas bygnad, sd var 4ndd denna vart lands sdrskilda ut- stillning den mest intressanta. Paviljongen var uppford i medeltida kyrko- eller slottsstil och gjorde ett skarpt afbrott mot 6friga omkring liggande bygnader, hvilka samtliga voro uppférda i en modern stil. Det gjorde icke négot godt intryck att man sokt framstilla Sverge, siddant det var for drhundraden sedan, i stillet for att gifva en bild af Sverge i vara dagar, synnerligast som vart land pa civilisationens trappsteg intager en lika hog 63 stidllning som nagot annat. De praktiska och nutids- enliga amerikanarne kunde naturligtvis icke se nigon skonhet i den svenska paviljongens yttre, och den ofriga virlden fick siikerligen det intrycket, att landet i Norden ir langt efter sin tid. Bygnadens egendomliga form torde dock till stor del bero pa, att sjilfva den tomt som utstéllningens styrelse tilldelat Sverge, bestod af ett trianguliirt jord- omrade, hvilket icke var sa litt att praktiskt bebygga. Jag horde kinnare pasta att arkitekten pa ett syn- nerligt lyckligt sitt 16st sin uppgift. . Om man franser sjilfva trdarbetet — briéderna voro ohyflade och viiggarna, hvilka invéndigt voro bestrukna med smutsbla firg, hade att framvisa stora sprickor och det hela tycktes vara hopkommet i storsta hast — sa var diremot den af tegel, terra cotta och cement sammansatta facaden och trapporna till bygnadens ofre del verkliga praktverk, som hvarje besdokande méaste beundra. Det var de skénska tegel- och cementfabrikerna, som verkstilt detta arbete, hvilket séledes, pi samma gang det utgjorde deras utstillningar, ocksa var till praktisk nytta och pryd- nad for paviljongen. Dessa utstillare voro: Hdgands stenkolsbolag, Skanska cementfabriken, De fiorenade kalk- brotten, Minnesberga och Skromberga aktiebolag, Walldkra bolag, Birringe och Billesholms tegelbruk. Att »Jérnbiiraland» naturligtvis hade sina vikti- gaste utstidllningsforemal i Jarnkontorets kollektiv- utstillning, faller af sig sjilft. Denna utstéllning 69 var anordnad af en sérskild kommissarie, herr T. Bergendahl. Bland utstéllare déarstides mérktes foljande bruk: Ankarsrum, Bofors, Soderfors, Surahammar, Avesta, Fors- backa, Sandviken, Kolsva, Finspong, Fagersta, Uddeholm, Horndal, Stromsnis, Laxd, Osterby, Kilafors och Hult. Utstéllningsféremalen i denna afdelning bestodo af: malnfer, tackjirn, bessemerstal, smidt, valsadt och bréndt stal, plat, sdgblad, yxor, akerbruksredskap, stalredskap m. m. Bland annat hade Sandvikens bruk utstilt en 100 fot lang sagklinga, tillverkad af en enda bit stal. Det ar faktiskt den storsta sag i viirlden. Huskvarna bruk hade en vacker utstillning af sy- och virkmaskiner, #éfvensom fint arbetade hjilmar och skjutvapen. Eskilstuna jiarnmanufakturaktiebolag hade ett storre skdp med glasdorrar, uppfyldt af de finaste eskils- tunasmiden, sdsom saxar, fill- och rakknifvar m. m., hvilket tilldrog sig stor uppméirksamhet. Rorstrands porslinsfabrik hade en konstnérligt ord- nad utstillning. Bland annat mérktes hiir en servis for 12 personer, kostande nira 4,000 kronor. Fa- briken hade dessutom en siirdeles vacker fontin och dess tviinne montrer voro naturligtvis fylda med vaser, bordserviser och andra om stor konstskicklig- het vitnande porslinsarbeten, hvilka till och med kunde mita sig med Japans, Belgiens och Frankrikes utsokt fina arbeten i Industripalatset. 70 Hvad som vickte en sirdeles stor uppmirksam- het var turistforeningens utstillning och den dir bredvid varande utstillningen af etsade jirnarbeten. Denna var s& ordnad, att en stor skold intog midtelpartiet, till hvilken pa bada sidorna sloto sig andra fina arbeten, sasom dyrbara skrin, mindre skoldar, hillebarder 0. 8. Y. Att amerikanarne iro ett mycket praktiskt folk ar en kiind sak, men att de icke i allmiinhet hafva blick for skon konst har jag forut latit forstd. I en amerikansk tidning liste jag ocksa, vid bladets om- nidmnande af denna utstiillning, foljande roliga histo- ria, hvilken jag hdr meddelar: En beskedlig infédd amerikanare med sin gumma stannade en stund framfor densamma, undrande hvad egentligen den stora skolden kunde vara afsedd till, men slutligen uppgick det ett ljus for dem, di den amerikanska frun kom pé& den idén, att skdlden vore en zinkplat, imnad att ligga under — koksspiseln. Den svenska literaturen representerades af P. 4. Norstedt & Soners bokforlag i Stockholm. Af bokbinderiarbeten hade firmorna P. Herzog och P. Beck & Son i Stockholm utstélt vackra prof, som ofvertriffade allt jag sett i den viigen. Munksjo pappersbruk i JonkOping hade en 25 fot hog montre, mera liknande ett litet kyrktorn. Flere andra pappersbruk voro dessutom representerade, af hvilka sirskildt Munktells pappersfabrik i Grycksbo ma framhallas. 71 Pa tal om papper ledes tanken litt pa blick, och da erinrar jag mig Barningens fabriks vackra ut- stillning af sina tekniska fabrikat. Dess stora montre bestod af ett med rika forgyllningar af jirn konst- smidt tempel, pa hvilket fabrikens viilkiinda marke, bjornen, hade sin plats. Juveleraren C. G. Hallberg hade en fin utstillning af silfverarbeten, hvaraf kommunionkirlen viickte synnerlig uppmérksamhet. Jonkopings tandsticksfabrik hade ifven en stor montre, kring hvilken taflor, visande bilder fran det gamla fosterlandet, voro uppstilda. En annan tind- sticksfabrik, Vulkan, som omsiilter mycket tiindstickor bade i England och Amerika, var ocksa representerad. D. Forssell & Somers pelsvaruutstillning utgjorde onekligen en af de vackraste utstiillningarne i paviljon- gen. Man fann hir allt méjligt i denna branch, fran pelsar, sladfillar och hudar ned till renskinnsstéflar och —— lappskor, hvilka sistniimda éfven funno képare. En vilsorterad gymnastikattiralj, hvilken i fonden pryddes af en utmérkt samling fiktvapen, var éfven utstild. Den svenska sléjden var vill representerad. Sr- skildt md framhéllas en storre glaslada, inneh&llande svensk konstslojd fran froken S. Giobel i Stockholm. Bland annat fistes min uppmirksamhel vid en lapp- driikt, som kostade icke mindre dn 800 kr. Vackra handarbeten frén Stockholms folkskolor voro ocksa utstalda. 2 Sjélfva glanspunkten i den svenska utstillningen var onekligen Nordiska museets. Nér man steg upp for trappan sig man forst till hoger en jégare pa skidor och till vinster en skridskogéngare. Uppkommen befann man sig midt i det nordligaste Sverge, ty blicken foll genast pa en vinterscen dérifran. Det var en bild fran Lappland. Man sig dir en lapp pa skidor och en i akja, dragen af en ren. Figurerna voro naturligtvis i kroppsstorlek. Vinde man sa blicken at fonden, sig man en vacker, leende bild af Stockholms slott med Norrbro och till hoger fans en i vax utford reproduktion af Amalia Lindegrens stamningsfulla tafla »Lillans sista badd». Det var en gripande scen, som framlockade tdrar ur manget ga. Pa hvardera sidan om rotundan funnos tvinme rum, viterst elegant inredda, trogna bilder fran den svenska salongen. I ett af dessa, mobleradt med ett tronsiite, en buffet, en med mobeltyg i gammalmodiga fairger och monster klidd soffa samt ett stort bord m. m., sig man konung Oscar II's portriitt i kropps- storlek. Det var med en viss stolthet som jag pekade pa var &lskade konungs bild och sade till mina amerikanska vénner: »Sadan skall en kung se ut. Hade ni haft en sadan regent i Amerika, sd skulle aldrig denna forfiarliga kris hafva intriffat Det ir dessa partistrider och detta stéindiga ombyte af pre- 3 sidenter som ruinerar Amerika. 1 ett sadant rikt land skulle det finnas brid for flere hundra millioner ménniskor, om ni blott hade en biéttre styrelse». Och mina vinner maste i de flesta fall medgifva att jag hade ritt. Sasom en kuriositet i den svenska paviljongen kan nimnas ett bord, som var sammansatt af 28,070 bitar, tillhorande 21 olika trislag, for hvilket begir- des 3,800 kr. Foremalen i den svenska paviljongen hade ord- nats med synnerligt god smak och det var for en svensk en verklig njutning att se vart land intaga ett sa framstdende rum bland de Ofriga nationerna. Ingen af utstdllningens samtliga bygnader foretedde en sadan méngfald och omvixling som Sverges. For min egen del tyckte jag att den svenska expositionen var den vackraste af alla och dagligen gjorde jag under min vistelse i Chicago en titt ditin. Och nér jag sa satt dir, beskadande dessa svenska foremal, dromde jag att jag var hemma igen, hemma i det gamla kira fosterlandet. Och jag kinde vid séddana tillfdllen att jag aldrig skulle kunna trifvas i Amerika, vore det én tio ginger rikare #n det Ar. * * Sverge hade, som jag forut sagt, ulstillnings- foremél dfven i andra bygnader, dn vart lands sir- skilda paviljong. 4 I den stora dkerbruksbygnaden hade flere firmor sina utstidllningar. Sa sag jag ddr bland annat deli- katessill i alla former fran August Lysell i Lysekil. G. Kullberg hade utstilt svensk kaviar, Palmcrantz & Co. skorde- och centrifugalmaskiner, Sundgren i Oster- sund cellulosa, Gustafsfors, Gysinge, Laxdi m. fl. bruk tramassa; utsddesfro var utstildt fran flere firmor, och sillguano fran Nystrom i Goteborg m. m. Men hvad som i denna bygnad bland svenska utstiillningsféremal intog storsta och fornimsta plat- sen var — den svenska punschen! Icke mindre dn fem utstillare, fyra fran Stock- holm och en fran Goteborg, tiflade hir om pris. Hos nykterbetsvinnen vicker det onekligen blan- dade kiinslor, att se Sverge a alla expositioner excel- lera i utstidllandet af rusdrycker. Jag har i en liten bok om Amerika funnit ett det mest berommande omnamnande af det forhallandet, att svenska punschen utstilles och vinner erkinnande, ja, forfattaren gar till och med sa langt att han sdsom Sverges for- ndmsta och mest kinda exportartiklar uppriknar jirn, tdndstickor och — punsch. »Dessa tre éro ett», siger forfattaren, och tilligger: »de dro ju Sverge for utlindingen». For min egen del tycker jag att detta dir en ganska tvitydig dra for vart land. I maskinhallen triffade man &afven pa atskilliga svenska utstillare. Forst ma da framhallas G. de Lavals turbindynamos. Herr C. Bratt i Stockholm (6 hade utstdlt en maskin for tillverkning af tunnor m. m. I konstutstillningen hade Sverge en ganska vacker samling taflor och andra konstverk. Ja, man har till och med i amerikanska tidningar satt den hogt och det vill icke séiga sd litet. Dock far man det intryc- ket att Sverge langt ifrén utstilt det bista som hade kunnat astadkommas. Zorns taflor voro onekligen de fornimsta, men afven Liljefors, Nordstrom, Kreuger, Ekstrom och Bjiorck hade exponerat vackra dukar. Diremot tycktes mig Carl Larsons stora tafla, »Min familj», vara temligen underhaltig. Af svensk skulptur miérkte jag Ericsons Linné- relief och »Blindbock» samt Hasselbergs »Snddrop- pen». Det var frdn borjan bestimdt att svenskarnes dag pd »Worlds Fair» skulle firas pd midsommar- aftonen. Men af en eller annan orsak maste fistlig- heterna framflyttas till den 20 juli. Saledes fick man god tid att gora nodvindiga forberedelser, att pd ett virdigt sitt fira den svenska national- fasten. 6 Dagen var vacker. I arla morgonstunden tigade en vildig procession i parad — antalet uppskattades till omkring femton tusen — genom Chicagos for- namsta gator och ned till »Lake Front», hvarifran skaran reste med é&ngbét till Jackson Park, dir Sverges kommissiondr, Artur Leffler, hilsade sina landsmén véilkomna. Den bligula duken svajade pa alla bvgnaderna och tvd gula och tvd bla sex tum langa band A vianstra axeln var svenskarnes .igenkinningsmiirke. Pa eftermiddagen holls en storartad svensk kon- sert i festivitetssalongen, som har sittplatser for 5,000 personer, och lingt innan konserten tog sin bérjan, var hvarenda plats utsild. Men sa var detta icke heller nigon vanlig kon- sert. Denna ging representerades den svenska sén- gen af sadana formégor som Caroline Ostberg, C. F. Lundqvist och Conrad Behrens, namn som iiro allt for vil kinda for hvarje svensk konst- och mu- sikvin, att jag hir skulle behofva yttra mig om deras séng. Segern blef emellertid fullstindig, och Lundqvists: »Du gamla, du friska, du fjillhoga nord» limnade hos den tacksamma publiken ett minne, som sent skall glommas. Klockan 7 pa aftonen héllos tal framfér den svenska paviljongen. Kommissarien Leffler talade s&- lunda: »Aldrig forr har en s& stor mingd sven- skar varit samlad p& en plats utanfor det gamla (i Sverges griinser. Man ur huse hafva landsminnen gatt ut pad denna dag, svenskarnes dag, for att éra vart #lskade fosterland och visa vara amerikanska broder huru talrikt vi dro representerade i detta land. Vi o6nska i dag uttrycka till dem vért hjirt- liga tack for den vilvilja de stidse visat Sverges soner och dottrar, hvilka hér funnit ett andra hem. Jag, som varit bosatt i Amerika fyra ar, vet full komligt, hvilka goda viinner svenskarne och ameri- kanarne alltid dro och jag forstar dfven att uppfatta hvilket stort och #delt folk det amerikanska iir. Mina landsmén! Férenen er med mig och utbringen ett svenskt hurra for vara amerikanska broder!» Direfter presenterades domaren Thomas J. Bryant sfsom en »vil kind vin till svenskarne». Han sade bland annat: »] en mening dro vi alla frimlingar hiir i landet, eller atminstone afl utlindsk bord. Vi eller véra forfider kommo hit fran andra sidan hafvet, lockade af storre fordelar i det nya landet. Skandinaverna med sin kinda forkirlek for sjon kommo forst till dessa da okinda trakter, och i proportion till be- folkningen i hemlandet ha de sedan stadigt sindt den storsta emigrantstrommen till vara kuster. Sven- skarne blifva de biista, mest laglydiga medborgare, men pad samma géng glomma de ej sin gamla hem- bvgd, utan bibehélla sin forsta kirlek till fosterjorden, hvilket 1, mina vinner, i dag nu sd tydligt lagt i dagen.» 8 Fiastligheterna rickte i tre dagar. En mer iin vanlig uppmirksamhet #gnades svenskarne under denna tid, hvilket bist framgér af féljande, som ut- gor en Ofversittning fran en Chicagotidning : »Sverge dr icke ett land med stora stider. Dess folk dr i sitt fidernesland farmare, seglare, fiskare och grufarbetare, sivil som képmin och fa- briksidkare. Nér de blifva amerikaner, blifva de skickliga i alla amerikanska yrken; de blifva miister- liga maskinister, driftiga kopmén, verksamma i yrkena, och de dro ganska goda politici, niir de #gna sig dirat. Svensken #r en palitlig och intelligent valman, men han &r séllan en politiker i ordets simre be- tydelse. Han dr aldrig imbetsjigare. Han #r reli- gis. Han kénner virdet af vara allminna skolor och dr en villig understodjare af dem. Svensken ir en emigrant, som alltid dr vilkommen. Han blir nastan alltid en god medborgare. Chicago kinner mycket vil till svenskarne. Utom Stockholm och Goteborg har Chicago den storsta svenska befolkningen af nagon stad i virlden. Om- kring 45,000 svenskar hafva sitt hem i denna me- tropolis. Mindre én 8,000 hafva gjort sig hemma- stadda i New York. Att si manga valt Chicago och s& f& New York till sitt hemvist, ir ett afgorande be- vis pa den hoga intelligensen hos detta folk. (I) Chicago ar lika belatet med sina svenska medborgare som de med Chicago. 79 Svenskarne #ro just nu i besittning af ex- positionsmarken. Naturligtvis deltaga atskilliga tio- tusental infodda medborgare, och medborgare af andra nationaliteter i svenskarnes féstligheter, men svenskarne dominera icke dess mindre i tre dagar. De vilja sjunga, ty de voro musikanter innan Jenny Lind torvanade virlden; 500 ofvade roster skola understodja en trio af solister, hvilka kommit fran Sverge for att uppmuntra de amerikanske svenskar- nes hjirtan med fosterlindska singer. Chicago lyck- 6nskar svenskarne, som nu hafva vildet i Jackson Park». ® ® + we Nira intill den svenska bygnaden lag den s. k. svenska» restauranten. Vi njoto redan pd forhand af hoppet att f& en riktig svensk middag, men hurua bedragna blefvo vi icke! Afven hiir triffade vi pa chicagohumbugen. En rik svensk man, Robert Lindblom, som linge vistats i Amerika, stod visserligen i spetsen for fore- taget, men hvarken han eller hans betjining, som han troligen hoprafsat fran néigot svenski-amerikanskt »boarding-house», forstodo sig pd svensk matlagning. De flesta kyparne, af hvilka en del icke kunde tala hvarken svenska eller engelska, voro ytterst ohofliga. Man maste beklaga att icke virlden vid detta till- fille erholl en bittre forestillning om den beryktade 80 svenska matlagningen, dn som nu var forhéllandet. Har fick man sitta vid nedsmorda och stundom odu- kade bord, under det rétterna serverades pa trasiga, hvita, tjocka tallrikar, ofta utan bade knif och gaffel. Och #nda kostade en dylik iikta amerikansk middag, bestdende af tre ritter mat, en kopp kaffe och ett glas vatten, nagot mer in 6 kronor. Som jag nu kom in pa talet om amerikansk matlagning, rakade mitt blod i svallning och jag finner intet bittre #n att sluta detta kapitel for att 1 stillet for mina lisare ska skildra en fird genom den stora vistern. CAEP Te er f FERNIQUF PH.SC Brudslojefallet i Cheyenne canyon Sjatte kapitlet. Genom den stora vdstern: Denver. — Mani- tou. — Pikes Peak. — Helen Jacksons graf. — The grand canyon. — Salida. — Uppfér Mar- shall Pass. — Gunnison. — Sandstormar. — Till mormonernas Zion. ~ 1). 10 juli afreste jag fran Chicago for alt fore- taga en fird i den stora vistern. Fyra ar forut hade jag gjort samma resa, men dels var min tid da sa knapp att jag icke sd noga som jag Onskat hann bese alla de mirkvirdiga och naturskona trakter, genom hvilka jag reste och dels ténkte jag da icke pa att gora nigra anteckningar frén min fird. Nu var det min afsikt att stanna p& hvarje plats, som kunde vara af nagot storre intresse och icke miast i Yellowstone-parken, hvilken jag under mitt fore- gaende besok i vistern icke hann se och beundra. 83 Efter korta besok i Des Moines och Omaha, dir virmen var nistan olidlig, anlinde jag den 14 till Denver, hufvudstaden i Colorado, en af de vack- raste och renligaste stider i hela Amerika. Denver, som #nnu icke dr tretio ar gammal, har néra 200,000 invanare, af hvilka omkring 8,000 &ro svenskar. Didar staden nu &r beldgen fans for tretio ar sedan en vild prérie, bebodd endast af bufflar och indianer. Nu sammanlopa dir en méngd jarnvégar, hvaraf en stor del ga till de omkring liggande gruf- falten. Staten Colorado, hvilken ofta kallas »det ame- rikanska Schweiz», dr kind for sin storslagna natur “och sina rika gruffilt. Staten bildar ett omrade af 275 eng. mils bredd och 380 mils lédngd, samt har ndra en half million invanare. Folkméngden Okas dock hastigt, naturligtvis beroende pa de ofantliga underjordiska rikedomar, som denna stat diger. Guld, silfver och jiarn finnes i otrolig mingd; under mera dn en tredjedel af staten striicker sig ett kolbilte, som delvis borjat bearbetas, och i Colorados siodra del finnas en mingd petroleumkillor. Det ér ju klart att Colorado, till foljd hiraf, dr en af unionens viktigaste stater. Hairtill kommer, atl klimatet #r det bésta och sundaste; luften dr ren och himlen hog och klarblad. Sirskildt for lungsiktiga personer dr klimatet synnerligen vilgorande. 84 Fran Denver har man en hirlig utsikt dfver de snobetickta Klippbirgen, som i en oofverskadlig kedja hoja sig vid horisonten. Det 14,336 fot hoga Pikes Peak reser sin hvita hjissa mot det klarbla himlahvalfvet. Man tycker sig vara alldeles i bérgens nirhet och det har till och med hiindt att personer foretagit fotvandringar for att soka hinna dit, men nodgats Aatervinda. Den rena, klara och tunna luf- ten gor, att féremélen, fastin ganska afliigsna, te sig alldeles i ens n#rhet. Och idnd& ir det ofver 80 engelska mil frén Denver till Manitou, hvarifran upp- stigningen till Pikes Peak foretages. Denver ir en vilbygd, fin stad, hvars gator i renlighet &ro himmelsvidt olika Chicagos sanka och smutsiga landsvégar. Trottoarerna #ro jimna och breda, och de flesta gatorna #ro belagda med asfalt, pa sidorna omgifna af »silfverkonungarnes» palats. I denna stad finnas nérmare 100 kyrkor, till- horande olika trosbekinnare. Bland dem miirkes sirskildt »Trefaldighets metodistkyrka», den storsta, vackraste och dyrbaraste metodistkyrka i virlden, hvilken i uppférande kostat 6fver 2 mill. kronor. Orgeln, som ensamt kostar 110,000 kr., dr den storsta i hela Amerika. Klockan 8 filjande morgon steg jag pd ett tag a Denver & Rio-Grande-jirnviigen, hvilken blifvit kallad »the scenic line of the world». Taget rullar fram med hastig fart. Bland passagerarne rader lif och glidje. Bekantskaper gioras snart, och samtalet 85 ror sig endast kring ett enda dmne: resan genom Klippbérgen och de underbara scenerier, som snart skola upprullas for vara Ogon. Luften blir allt svalare; man andas sa litt. Det dr som om alla bekymmer och all désighet med ens toge vingar och floge bort. Det ar ett slags egendomlig romantik fiastad vid blotta omnimnandet af dessa barg. Vi veta att de utgora en af virldens storsta birgskedjor. De stricka sig i en nistan oafbruten linie lings genom hela Norra och Sédra Amerika, fran de arktiska landerna till sodra Patagonien, en stricka af 8,200 mil. Jag stannade i Colorado Springs och gick dir- ifran med sparvagn till Manitou, en af de skOnaste platser pa vér jord. Manitou ar belidgen alldeles vid foten af Pikes Peak och erhdll sitt namn af in- dianerna, hvilka uppkallade platsen efter »den store anden» (Manitou), som enligt deras formenande hade sin boning dar. Dit foretogo de pilgrimsfirder, dar uppgjorde de sina freds- och krigsplaner och dit forde de sina sjuka och alderstigna for att ur de hilso- och lifgifvande springkillorna dricka det vatten, som utgjorde gudarnes egen dryck. Omkring 125,000 ménniskor bestka arligen detta »den store andens hem». Omedelbart efter min ankomst till Manitou, hade jag nojet att fa bestiga Pikes Peak. En »kugghjuls- bana», konstruerad efter samma metod som Rigi- banan i Schweiz, har nyligen blifvit anlagd for en 86 summa af ndra {vad millioner kr., hvadan det gar bade fort och bekviimt att komma upp for det hogsta birg, som kan bestigas af ménniskofot. Jag skall icke forsoka beskrifva en sddan resa 8,000 fot upp i luften — Manitou ligger 6,000 fot Ofver hafvet — ty man ser och kédnner hvad ingen tunga kan uttolka och ingen penna kan nedskrifva. Viéldiga birg, majestiitiska furuskogar, brusande valtenfall och porlande bickar, hvart vi én kasta vara blickar! Vi ga sténdigt hogre. Naturen for- dndras. Har hafva vi ddsliga klippar, holjda af sno och is. Hér finnas hvarken villuktande blommor eller gronska. Héir talar allting om dod och for- gingelse. Men utsikten héar uppe ir grénslost storartad. Denver, Colorado Springs, Pueblo m. fl. stiider se ut som sma schackbréden. l.angt dir nere, pA manga mils afstdnd, arbeta och hvila, éngslas och hoppas millioner ménniskor. Vi se dem icke hirifran; ingen af jordens varelser ir synlig for oss, ddr vi nu std, men vi veta att de finnas dir och det kiinnes som om vi helt hastigt blifvit forda ur denna strid, detla virrvarr, som jor- den erbjuder. Allt omkring oss &r sa stilla, lugnt och fridfullt. Den kyliga luften é&r sa klar, snon, som omgifver oss, &r bldndande hvit och i fulla drag njuta vi, som voro vi fullkomligt befriade frén alla bekymmer, alla sorger, alla jordens hindrande band. Vi dro hojda ofver den oroliga ménniskovérlden. 87 De sju fallen i Cheyenne canyon. Under vara fotter, dit méinniskoblick aldrig tringt, ligga oerhdrda skatter af guld och silfver forvarade. Kommande slikten skola dock m&hinda en dag taga dessa skatter till vara och fora ut dem i viirldsmark- naden, der de skola &stadkomma strid, split och olycka. Sedan vi nu en stund roat oss med snéboll- kastning och blifvit fotograferade -— en fotograf med- foljer alltid tdget — ljuder klockan, och vi intaga vara platser 4 jérnviigen for att ater stiga ned till de ldgre regionerna. KEfter en och en half timmes fard &ro vi tillbaka i Manitou. En resa till Pikes Peak pa »kugghjulshanan» kostar den lilla niitta summan af 18 kronor. Tidigt foljande dag var jag uppe for att gora en utflykt till en af de vackraste och mest storartade »canyons» 1 Klippbérgen, den s. k. »Cheyenne canyons. Efter en halftimmes vandring bland birgen, forbi »Herkulespelarne» m. fl. andra 3,000 fol hoga klip- por, anlinde vi till de »sju fallen», hvilka, ett efter annat, kastar sig ned for béargen. Hogt uppe Ofver fallen — forst upp for en 208 steg hog trappa och sedan upp for de forskréackli- gaste branter, dit endast fa ménniskor dro starka nog att uppstiga, — ligger forfattarinnan Helen Hunt Jack- son begrafven. Denna skona plats var hennes jordiska paradis. Har brukade hon ensam sitta dagen igenom, lyssna till det dofva bruset fran fallen dér nere och i detta 89 Guds storslagna tempel dikta sina hérligaste poem eller skrifva sina skonaste berittelser. Har ville hon ocksad bli begrafven. Och hvem undrar vil dirpd? Skonare grafplats finnes siikerligen icke i denna virld. Helen Jackson dog for omkring tre ar sedan, och hennes stoft gdmmes under den torfva, hvarpa hon tillbringat sina flesta dagar. Underbara kiinslor genomstrommade min sjil, da jag stod framfér Helen Hunt Jacksons graf pa biirgets kron ofver »de sju vattenfallen» i Cheyenne canyon. Mitt hjirta ofversvallade af tacksamhet till den allsmiiktige skapare, som af intet frambragt denna storslagna natur, hvilken icke af ndgon ménsklig tunga kan skildras, men pad samma ging kiinde jag att hvad skalden s& skint séger: >midt i det sko- naste rader forginglighetens ande», ir en oemot- siglig sanning. Hr uppe, dir en fridfull tystnad, endast afbruten af vattenfallens dofva brus, rader, dir vinden susar si sakta i furornas grenar och dir den molnfria himmelen hvilfver sitt azurbla fiste, dar allt var ignadt att draga sinnet bort frén alla sorgliga betraktelser, kiinde jag likvil att allt hdr pd jorden ir forginglighet. Framfor mig lag den enkla grafven, i hvilken en stor ande i snillets viirld hvilade fran jordens oro och besviir, under mig &flan och oro, strid och split, och jag kénde, att huru skont in allting hiir m vara, 5a finnes alltid i glddjebégaren 90 nagon droppe malort, ingen njutning utan padminnelse om att vi lefva i forgéinglighetens vérld. Icke langt hirifran dr det vackra »Brudsldjefallet» beldget, af hvilket ldsaren a sid. 82 dterfinner en bild. I nidrheten af Manitou ligger ocksa den s. k. »Gudarnes tridgard», hvilken utgores af flera miirk- virdiga klippformationer. »Triddgarden», som utgores af en af en engelsk mils vidd bestdende kitteldal, omgifves af flere egendomliga birgviggar, hvilka skimra i olika fiarger. Hr ser man jittestora sten- pelare i de mest besynnerliga och fantastiska former, och det hela viicker hos betraktaren ett méktigt och egendomligt intryck Nu var det tid att stiga pa taget for att fortsiitta resan lidngre at vaster, Vi férdas forbi Pueblo, en stad med 30,000 invénare, och nirma oss Klippbirgen. Nagra sekunder till, och vi éro dir. The grand canyon (den stora klyftan) 6ppnar sitt gap, liksom for att for alltid uppsluka oss. Det blir tyst bland passagerarne. I manget anlete liser man dngslan och forskrickelse, under det tiget rullar fram genom afgrundsbranter, dir nere i de dystra regio- nerna. P4 ©mse sidor om oss resa sig 3,000 fot hoga klippor och genom dessa nedslippas endast ett helt sparsamt ljussken. En del af dessa klippor se ut som om de voro firdiga att rasa hvilket dgonblick som helst. Pa ett stille dr genomgangen sid smal, 91 att man bygt en bro frdn det ena bérget till det andra, pa hvilket taget rullar fram. Under (vd timmars tid se vi intet annat iin samma hoga klippor i olika former. Hvilket hiirligt panorama! Hvilka kraftiga, stindigt vixlande firger! Man kiénner icke den ringaste trotthet. Om nagonting i denna viirld ir ignadt att hin- fora oss, sd dr det en resa genom dessa biirg en varm och klar sommardag Denna syn trycker i sjilen ett minne, som tvifvelsutan aldrig kan utplanas. Klockan 7 pa eftermiddagen anlinde vi till Salida, hvilken stad &r beligen i en dal mellan de higa birgen. Hiir stannade vi 6fver natten och fingo njuta af den svala, skona luften samt af en viilbehoflig hvila. Just som solen foljande dag kastade sina forsta sirlar & de hvitglinsande birgstopparne, liimnade vi Salida for att borja firden upp for det 3,800 fot hoga Marshall Pass. Hvilken hiirlig utsikt vi hafva framfor oss! Till hoger hafva vi birget, pA hvars kant taget slingrar sig 1 alla mojliga riktningar och till vinster djupa dalar och raviner. An gir tiget 6fver hemska brad- djup, dn genom tranga dalar, men alltid i starka stigningar och svara krokar, énda tills det nar biir- gets topp. Ofver allt synas jidrnvigar, bade under och Ofver oss och dock ér det samma jérnvig, pa hvilken vi stindigt firdas, allt hogre och hégre. Nu fara vi fram under snoskidrmar, bygda 6fver jarnvigen, hvilka dro afsedda att hindra snémassorna 92 fran alt rasa ned och begrafva taget. 0, hvilket eko hdr ér! Hu, hvad det gir undan! Det skakar for- farligt, och man har nog att géra med att halla sig fast pa soffan. Fran Marshall Pass slego vi ater nedat for att komma till det mest storslagna partiet i »Klippbiirgens, >The black canyon of the Gunnison» (den svarta klyftan) en mork afgrund, som kommer oss att tinka pa jittarnes hem — eller snarare det underjorden, till hvilket Jupiter slungade titanerna ned fran him- melen — pa hvars bada sidor, & flere stiillen, hoja sig tvé- till tretusen fot hioga klippor, den ena mera underbar in den andra, pid en stricka af ofver femton mil. Hir reste vi pd middagen och hade var plats & en oppen vagn, da plotsligt — det gir en rysning genom hela min varelse, di jag skall beriitta det — ett klippras intriffade, under det taget rusade fram med full fart. Hade vi kommit endast en half minut senare, skulle det hafva kastat hela taget ned i af- grunden. Man kan goéra sig en forestillning om med hvilken knapp néd vi undkommo olyckan, da jag berdttar, att & vir vagn hela bromsverket slogs son- der, sa att bitarne af detsamma kastades langt bort. Att vi icke urspirade ansigo alla jirnviigstjinste- ménnen vara ett Guds underverk. Nu férdas vi genom vidstrickta oknar, diir intet gronskande stra viaxer. Det ser ut som om forodel- sens styggelse hvilade o6fver landet. Dessa 6de trakter 93 paminna om ett ménlandskap, sadant astronomerna tecknat det, bestdende af de mest fantastiska birg, i alla mojliga firger. Rodt och gragult dro dock de mest forhirskande firgerna, men det fins éfven gula och grona lager, lager af sandig lera, omvixlande med lager af kalkartad sandsten, och hdr och dir ett hvitt sandlager. Det dr en omvixling i formation och farger, som virkar sirdeles ansldende. Den syn, som vi sago denna afton — en dal, omsluten af sadana klippor, belysta af aftonsolen, badande i en outsiglig glans, som gjorde deras farger allt mera lysande och praktfulla — ar en, som man aldrig kan glomma. Vid 6-tiden pa aftonen anlinde vi till Grand Junction, en stad midt i 6demarken. Jag forvanade- mig mest ofver huru stadens omkring 1,500 invanare kunde lefva och uppehdlla sig hirstides. Allt var dock hir fabulost dyrt. S& t. ex. fick jag betala en kr. for rakning, femtio ore for att fa tvétta hén- derna och ansiktet. For en kopp kaffe fingo vi be- tala en kr. och lika mycket [or ett par sma brod. Hir fingo vi gora bekantskap med en af de sandstormar, som s& ofta hemsoka Colorado. Himlen blef nistan svart, solen var formorkad och sanden yrde omkring, s& att ingen miinniska vagade limna sin bostad. Man kunde knappast se tre famnar ifrén sig. : Sanden lade sig dock icke i drifvor; den endast yrde omkring i ett par timmars tid, hvarefter det 94 Stenformation i Klippbirgen. ater klarnade, stormen lade sig och allt var si- som forut. Samma afton fortsattes resan, édfven nu genom en hemsk 6demark, endast afbruten af en tunnel, hvilken var s& lang att det drog femton minuters tid for det framrusande taget att passera densamma. Banan gick hir i de mest besynnerliga krokviigar. Vi sviingde stindigt, &n at hoger och &n at vinster. Tank om ett hjul skulle g& sonder, en skena vridas pa sned, eller ett klippstycke lossna, si vore vi, inom ett ogonblick, inne i evigheten! Till hoger om oss se vi den gamla emigrant vigen, full med benrangel efter hiistar och kor, kvarlimningar efter ndgon gammal vagn, Som gatt sonder under den ldnga resan och hiir och dar en jordhog eller en sten, visande platsen dir on emigrant slutat sin pilgrimsfird under den tid, da pa ett ar ofver Klippbirgen firdades 5,000 vagnar, dragna af 7.000 mulésnor eller 30,000 par oxar. : Men natten kommer. Solen doljer sig bakom de hoga biirgen och den morka slojan bredes biver den ode nijden. Jag gar till sings i en bekvim Pullmanvagn, under det taget fortfarande rusar fram och drommer om att jag niista morgon skall vara | mormonernas Zion, det forlofvade landet, Saltsjo- i Utah. . pd morgonen vicktes vi af konduktédren, just som vi firdats genom »Slottsportarne>, tviinne 500 fot hoga klippor pa hvardera sidan af jarnvéigen. 96 Nu &ro vi i Utah. Flitiga arbetare kora sina histar och mulor pa tegarne mellan birgen. Vid ingangen till tilten eller lerhyddorna leka dussintals smi ungar, under det modrarne — oftast tre a fyra stycken — std utanfor hyddans dérr, i lifligt samsprak betraktande taget. Solen hojer sig 6fver de 11,000 fot hoga Wasatch- birgen, hvilka tillika med birget Nebo sluta inom sin ram den vackra Saltsjodalen, detta paradis bland birgen. Framfor oss i viister utbreder sig Saltsjon, lik en spegel af silfver i morgonsolens glans. Vi insupa med vilbehag den rena, klara luften, hvilken aldrig kénnes brinnande het, ty solstrélarnes virme afkylas af biirgsvindarne. Orkanen och stormen hinna aldrig till denna fortjusande dal. Jag skall ej forsoka att beskrifva detta mormo- nernas Zion, detta deras forlofvade land. En béttre penna ma gora det. Jag kunde blott beundra denna skona natur, dessa vackra tridgardar, fulla af de hirligaste frukter och njuta af de skéna taflor, som . standigt upprullades for min syn. Mormontemplet i Saltsjostaden. J FERNIQUE, PHS: Sjunde kapitlet. Saltsjostaden: Mormontemplet. — »Ta- bernaklet». — Beehive och Lion House. — »Tiondehuset». — Saltsjon. ¢ lockan 11 pa formiddagen den 20 juli ankommo vi till Saltsjostaden, eller, sdsom den af mor- monerna kallas, »Zion», »Profetens boning», »Medel- punkten af Guds rike pa jorden» och »De fértram- pade heliges tillflyktsort». Saltsjostaden har sin sirskilda historia. D& mor- monerna ar 1846 fordrefvos fran Nauvoo, firdades de tva tusen mil genom odemarker, for att soka ett »forlofvadt land». Efter oerhorda lidanden uppnadde de den stora sjon och hir, pd férut obebygd strand, slogo de sig ned. Staden ligger 4,500 fot ofver hafsytan. Nybyg- garne utlade stadsplanen och indelade den i kvarter, hvartdera omfattande tio acres, med gator af 132 99 fots bredd. Pa bada sidor om gatan finnas kanaler, murade af hvit sten, genom hvilka flyter det renaste och klaraste bérgsvatten. Praktfulla, skuggrika trdd skilja korbanan och trottoarerna. 1 ingen stad i Amerika fann jag sa manga elektriska spérvagnar, som i Saltsjostaden. Sparviigarnes sammanriknade lingd utgdr icke min- dre dn 65 mil. Hvart man gar i staden, finner man vackra tréd- gardsanlidggningar, planterade med frukttrad, hvaraf i synnerhet fans rik tillgang pd persikor, aprikoser, pi- ron och plommon. Néstan hvarje tridgard hade sin sirskilda vattenledning. Hela Saltsjostaden utgor, kan man siiga, en enda triidgard. De »heliges stad» dr en verklig prydnad for det amerikanska fastlandet. Ar 1847 fans icke ett trid, dir staden nu star, men sedan Brigham Young niimda &r invigt platsen till »Guds konunga- rike», grep han sig verket an med dess grundlégg- ning och skapade, midt i Gknen, ett verkligt jordiskt paradis. Fran birgen ledde han strommar, som vatt- nade den torra marken och gjorde den fruktbéirande. Detta var ocks&d nodviindigt, emedan regn icke faller pad sex ménaders tid, under den varmaste delen af aret. Pa de sista tio dren har invanareantalet mera in fordubblats, och staden riknar nu icke mindre in 55,000 inbyggare. Flertalet af dessa dro dock icke rittrogna mormoner, utan utgoras af »hedningars. 100 Saltsjostaden har 200 fabriker, 23 folkskolor och 15 privata ldroverk, 35 kyrkor, tillhorande olika trosbekinnare, 2 teatrar, ett museum och 6 offent- liga bibliotek. Dessutom finnes ett universitet, ett dofstuminstitut, en kvinlig normalskola, 3 hospital och 70 vilgorenhetsféreningar. [ staden utgifvas 4 dagliga tidningar och mera &n ett dussin andra pe- riodiska skrifter. Fran sex jirnviigar, som samman- lopa dirstides, afséindas dagligen 60 passageraretag. Bland den méngd hotell, som finnas, kan némnas »Walker House», »Knutsford», »Templeton», och » Manitou». Nu vilja vi med lédsaren gora ett besok i stadens mérkligaste och mest sevirda kvarter, det s. k. »Tem- pelkvarteret»>, pd alla sidor omgifvet af héga murar. I. det stora mormontemplet, till hvilket ritningen skommit direkt fran himmelen», skall Kristus, en- ligt mormonernas tro, regera i synlig matto och ligga alla sina fiender under sina fitter. P& detta stora tempel, hvarifrdn hirligheten skall utgd ofver hela virlden, har det arbetats i fyrtio ar, lika lang tid som Israels barn vandrade i 6knen, och det in- vigdes den 6 sistlidne april. Jag trodde aldrig, att det skulle taga sig sa bra ut som det gjorde. Det dr allt igenom fint, och arkitekturen dr utsokt vacker. Templet #r uppfordt af glinsande hvit granit fran Wasatchbidrgen, och murarne #ro nio fot och nio tum tjocka. Léngden ar 200 fot, bredden 100 101 och hojden 100 fot. Sex torn, af hvilka fyra aro 990 fot hoga, pryda bygnaden. Ofver ingdngen ldses i starkt forgylda bokstaf- ver: »Helighet Herranom, Herrens hus, bygdt af Jesu Kristi forsamling, de yttersta dagarnes helige. Péa- borjadt den 6 april 1853, fullbordadt den 6 april 1893». : Bygnaden har i uppforande kostat ofver aderton millioner kronor. Taket ofver facaden dr prydt med en #ngel af guld, bldsande i en basun, hvilken naturligtvis &r smnad att vara en allegorisk paminnelse om bibel- stillet: »Se jag sénder min angel». Ingen »>hedning» fér komma in i templet. Jag tiggde och bad en prist, att fd komma in endast for ett ogonblick. Jag sade att jag rest anda fran Sverge for att f& se delta underbara tempel. Om&j- ligt! »Ingen oinvigd far komma in. Templet anvéan- des endast till heligt bruk (mormonernas hemliga ceremonier). Ingen annan in de yttersta dagarnes helige far inkomman. Tabernaklet, som dr belaget alldeles i nidrheten af templet, dr en af de egendomligaste bygnader jag sett. Den liknar mest en upp- och nedviind pastej- form. Den bestar af ett hvilfdt tak, i en enda oaf- bruten striicka, 250 fot langt och 150 fot bredt, som hojer sig 75 fot ofver marken, hvilande pd 44 102 femton fot hoga massiva stenpelare. Mellan hvarje sadan pelare finnes en dubbelddrr. »Tabernaklet> har sittplatser for omkring 10,0CO personer. Gudstjinst halles hdr hvarje sondag kl. 2e.m. Ingen vet hvem predikanten skall bli, forr dn han stiger upp i predikstolen och borjar sin predikan. Predikningarne dro oftast af mycket praktisk art. En med forhéllandena vil kiind person har med- delat, att man i »Tabernaklet> far hora predikningar om hirsodling, barndop, basta gddningsédmnena for kal, de heligas forfoljelser, det syndiga i att skumma mjolk innan den siljes, bista metoden att rensa diken, vigglusgift, tandsprickning, kyrkans martyrer och forfoljelser, forskrickliga anklagelser mot »hed" ningarne» och mormonismens fiender, om olivolja som bot for missling, priistvigning, Melkisedeks ka- raktir, fikonmask, barnamord, chinjonger, lyxen 1 damernas toaletter, manggifte m. m. [ akustiskt hiinseende ir »Tabernaklet» ett af de basta rum, som nagon arkitekt hittills kunnat frambringa. Jag stod & en af liktarne och kunde, pa 250 fots afstand, tydligt hora huru en mormon- prist lit en liten blyertspenna falla mot golfvet och lika tydligt horde jag, ndr han gned sina hinder och uttalade en svag hviskning for att gifva oss en forsikran om, att hvarje minniska under gudstjén- sterna kunde hora predikanten. 103 Brigham Youngs graf. A FERNIQUE.PH.S0. Orgeln i »Tabernaklet> har 2,648 pipor och ir en af de storsta och vackraste i Amerika. Nira intill »Tabernaklet» ligger det s. k. »Be- gafningshuset», dar giftermal och mormonernas hem- liga ceremonier fore templets invigning firats. I Beehive och Lion House, hvilka i Brigham Youngs lifstid utgjorde hans residens, bo nu ett tiotal af hans enkor. Han hade 19 verkliga hustrur, hvilka hdr hade sina siirskilda rum. Lion House #r ur- sprungligen inredt for tjugo damer. En trappa upp funnos rum for de olika mddrarnes barn, pa nedra botten hade de sjilfva sina rum. Om nigon af hustrurna hade en mer én vanligt talrik barnskara, erholl hon sidrskilda bekviémligheter och flere rum. De hade en stor gemensam matsal, tviittrum, killare och gemensamma arbetsrum. Utom dessa hustrur hade Young en mingd »andliga> hustrur hdr och dir i landet. Han hade ofver hundra barn, af hvilka ménga nu iro framsta- ende kopmén i Saltsjostaden. Hans fornimsta hustru hette Amalia. At henne lit han, strax invid Lion House, bygga ett sirskildt hus, ett verkligt palats. Ett stycke lidngre i norr, upp for en ganska hog backe, ligger Brigham Young begrafven. Han afled ar 1877. Ett stort jarnstaket omgifver platsen, dir hans jordiska kvarlefvor ligga. Som jag bodde snedt emot mormonpresiden- tens palats — den nuvarande presidenten heter 105 Woodruff — blef jag i tillfille att se honom, da han satt pa verandan, sténdigt konverserande med en mingd bestkande herrar och damer. Woodruff ar en man af omkring sextio ars alder, med ett synner- ligen intelligent och vordnadsviirdt utseende. I Beehive House #r #fven det s. k. »tiondehu- set» inrymdt. En mormon maste gifva tionde af allt hvad han #ger och &tgd naturligtvis dessa skat- ter till pristerskapets underhéll. Oerhorda summor inflyta arligen, hvilka utan redovisningsskyldighet for- valtas af pristerna. Det finnes ett tiondehus i hvarje mormonstad, dir en biskop presiderar, men tionde- huset i Beehive House #r de ofrigas hufvudstation, ty dit inséindes allt, som mottages i de Ofriga sta- derna. En vacker morgon foretogo vi en utflykt till Saltsjon. Denna sjo, som saknar aflopp, upptiicktes ar 1828. | Stora Saltsjon har en ansenlig tiathet. Dess vatten, hvars specifika vigt ar 1,170, motsvarar, efter hvad det pastas, vattnets i Doda hafvet. Det har 91 9/o salthalt, da hafsvattnet endast bar 3 %. Flere strommar hafva sitt utlopp i sjon och dérfér att den det oaktadt bibehaller sin sélta, har man antagit att dess vatten flyter ofver négot doldt saltlager, hvari- genom saltproportionen bibehalles. I sjon finnes ingen fisk, men myriader smé flu- gor betiéicka dess yta. Det #r omdjligt att drunkna i denna sjo. Vi fingo oss ett mycket skont bad och vi kunde ligga alldeles stilla pa vattnet, utan att dragas till bottnen. Hundratals min, kvinnor och barn njuta dagligen af dessa uppfriskande bad, och mormonerna hafva ocksd uppbygt en hel miingd pékladningsskjul a stranden vid en plats, som kallas Lake Point, dér man ifven kan erhdlla de mest egendomligt utstyrda badkostymer. Sedan man badat, méste man tvatta . sig med sott vatten, emedan huden ofverdrages af en tjock saltskorpa. En annan dag badade jag vid »Garfield Beach». Som dagen var mycket varm, var antalet badande synnerligen stort. Dar lago vi, hundratal om hvar- andra, »hedningar» och mormoner, hvilka alla, under musikens toner, sokte svalka pa den salta végen. Vid »Garfield Beach» fans ifven en dansbana, ty »de siste dagars helige» dro passionerade »dan- sare», och deras baler borjas och afslutas alltid med bon! I Saltsjon finnas sju storre oar, bland hvilka Antilop- eller Kyrkon #r den storsta. Den &r niam- ligen icke mindre #n sexton mil lang och sex mil bred och dess biirgstoppar hoja sig 2,000 fot Gfver sjon, d. v. s. 7,300 fot ofver hafvet. Pa dessa oar, hvilkas bérg lira innehalla rika och séllsynta mine- ralier, finnes soit vatten. Saltsjons hela lingd ut- gor hundra mil och dess bredd femtio mil. 107 I Saltsjostadens norra del finnas heta svafvel- killor, och hela trakten ar af vulkanisk natur. Den forndmsta affirsfirman i staden, hos hvilken man kan kopa allt hvad man behofver, ar » Zion Co-Operative Mercantile institution», hvilken ges af uteslutande mormoner, och arligen har en omsitt- ning af omkring femton millioner kronor. : Totalinkomsten af hela territoriets exportartiklar, bestaende af guld, silfver, koppar, salt, kol, jarn, timmer o. d., uppgar till den vackra summan af omkring 120 mill. kronor per ar. IER. EE (ae 2 ~y Era EY ry 5a) =~ GREE) I) A (PAN PLIES SENT Attonde kapitlet. Mormonismen. { et nittonde seklets vidrigaste foreteelse inom > andens virld, mormonismen, riknar sin till- vero fran ar 1830. Sjalfva kalla sig mormonerna »de yttersta dagarnes helige». Lirofadern Josef Smith férklarar att namnet mormon hiirleder sig fran det engelska »more», som betyder mer och det egyp- tiska »mons, som betyder godt. Ordet »mormon» skulle séledes vara liktydigt med mera godt, d. v. s. béttre dn allt annat, den forndmsta af alla religioner, den enda saliggbrande ldran. Hvad jag nu dmnar siiga om mormonismen ir grundadt pa verkliga fakta, hiimtade dels fran sektens fornimsta apostlar och skriftstillare, Orson Pratt, George Smith och Brigham Young, dels fran kristna missionirers utsago, trovirdiga, nu lefvande perso- ners vitnesbord samt fran egna iakttagelser under vistandet i mormonismens hemland. 109 Josef Smith, mormonismens stiftare, foddes 1 staden Sharon, Vermont, den 23 december 1805. Hans moder var en sorgligt beryktad kvinna, som fortjinade sitt uppehille genom spadom och troll- konster. Hon pastod sig ha fatt uppenbarelse, att en af hennes soner skulle blifva profet. Josef erholl aldrig nagra verkliga kunskaper, dock fick han inhiimta si mycket, att han kunde lisa rent innantill och skrifva en nitt och jamt las- lig handstil. Vid femton ars alder kom han i sjilsbekymmer och var nira att blifva en kristen, men det var just nu han erholl sin forsta »uppenbarelse». Hirom beriittar han sjilf, att han en afton be- gaf sig ut till en dalsinkning icke langt fran sin faders hus, foll ned pa sina kndn och bad till him- melens och jordens herre, att han af honom matte erhalla visdom. Morkrets makter ansatte honom, men han blef segervinnare, och nu uppenbarades Herrens hirlighet fér honom. Triadtopparne badade i ljus, och hela néijden var som forklarad. Tvinne personer nérmade sig honom och tillforsikrade ho- nom syndernas forlatelse samt underrittade honom om att alla de bestdende samfunden trodde pa falska laror, hvarfore Kristus icke bekinde sig till nagot af dem. Den andra uppenbarelsen erholl han den 21 september 1823. Rummet upplystes af Herrens hir- lighet. En #ngel nedsteg och forsikrade honom att 110 hans boner blifvit horda, att Guds férbund var upp- fyldt samt att evangelium nu skulle predikas for alla jordens nationer. Gud hade utvalt Josef Smith till sin hogste profet. Vid samma tillfille underrittades han éfven om att indianerna, som voro en afkomma fran Israel, vid sin ankomst till Amerika, var ett upplyst folk, som igde kunskap om den sanne guden, och att deras profeter voro befalda att forvara de heliga skrifterna, rorande nationens historia och religion. En del af dessa skrifter foll i hiinderna pd ogud- aktiga personer, hvilka forstorde dem, men pad Her- rens befallning forvarade den siste profeten de vik- tigaste taflorna, hvilka Smith nu fick i uppdrag att fora fram i ljuset. Pa dessa taflor, hvilka utgjordes af tva guldplatar, fans det eviga evangelium upp- tecknadt, sadant det ursprungligen ofverlimnats at faderna. Tillsammans med platarne funnos tvinne stenar, infattade i silfver, de sa kallade Urim och Thumnim, med hvilkas tillhjélp skriften skulle kunna ofversittas. Pa detta sitt kom »Mormons bok» till stind. Da den blifvit 6fversatt, uppvéackte Gud vitnen, som infor viirlden skulle betyga dess sanning. Vitnes- bordet lyder salunda: »Vare det kunnigt for alla nationer, folk och tungomal, att vi genom Guds nid fitt se taflorna, hvilka innehalla hi- storien om folken, som kommo fran tornet. Vi betyga att vi hafva sett skriften, ty en Herrens éngel steg ned och visade 111 oss den. Vi veta, att om vi dro trogna mot Kristus, skola vi befinnas ostraffliga infor hans domstol och evigt fi vistas i hans himmel. Ara vare fadern, sonen och den helige ande! Oliver Cowdery. Martin Harris. David Whitmer.» Mormonsamfundet organiserades den 6 april 1830. Det bestod da af sex personer, hvilka, med Smith sasom ledare, forklarade sig villiga att gora allt for virldens »omvéndelse». Orson Pratt och Brigham Young voro de for- nimsta missiondrerna. 1 Missouri utbrot, hufvud- sakligen genom deras arbete, en storartad »vickelse», s& att samfundet dirstides inom kort riknade ett medlemsantal af omkring 1,200. Nu erholl Josef Smith en uppenbarelse, att det var dir det nya riket skulle grundléiggas. Men om mormonerna hittills gatt fria fran for- foljelse, sd borjade de nu i stillet att tringas fran alla hall. Guverndren i Missouri, krigsmakten och pobeln forenade sig mot de »helige», hvilka nodga- des fly dérifréan. De begafvo sig da till Illinois, dir de slogo sig ned omkring tre mil fran Burlington. Hér fick Smith en uppenbarelse, att han skulle bygga en stad, Nau- voo, d. i. »skonhetens stad». Tva &r dérefter hade mormonerna redan uppbygt ofver 2,000 hus, gjort landet till en leende tridgard och uppfort ett vackert tempel. 112 Smith var en stor man, och samfundet tillviixte dagligen. Redan nu begynte »profeten> praktiskt tillampa ldran om det »himmelska dktenskapet», d ¥Y s. réttigheten f6r en man att ha flere Ay Dé denna uppenbarelse blef kind, steg forbittringen mot de »helige> till sin héjd. En stor del mera framstiende och begéfvade personer ofvergafvo Smith och bildade ett parti for att afsloja hans synder. En tidning, »Nauvoo Expositor» uppsattes, hvilken redan i sitt forsta nummer meddelade ett intyg fran sexton kvinnor, att Smith, Young m. fl. s¢kt 6fvertala dem att med sig ingad férbund for tid och evighet, under namn af »himmelska dktenskapy». Nu brét stormen 16s pa fullt allvar. Statens guvernor beordrade ut krigsmaken, och tusentals medborgare samlades under vapen. Smith kastades 3 fingelse och da han sokte rymma dérifran, brot sig en pobelhop in i fingelset och nedskét honom. Smiths déd vickte stor sorg bland de »helige» hvilka nu voro som fir utan herde. Brigham Youve en man som forstod att hiirska, valdes dock till "Wp eftertriidare, och han samlade spillrorna af de »yt- tersta dagarnes helige» och upprittade a4nyo mormon- kyrkan. : Men forfoljelsen blef allt stérre och storre. Rit- tigheten for mormonerna att besitta staden Nauvoo atertogs. Nu aterstod ingenting annat for dem in att ater begifva sig ut pa pilgrimsfird for att upp- soka ett nytt »>forlofvadt lands. De begéfvo sig, som 113 3 jag redan i foregaende kapitel omnimt, vister ut, genom tusenmila tdemarker, trotsande bade vagens laingd och resans faror, och s& hunno de fram till Saltsjon, dir Salt Lake City anlades. Under de ar, som sedan dess forflutit, hafva mormonerna okats med forunderlig hastighet. De aro nu spridda ofver Utah samt de nirgrinsande terri- torierna Idaho, Arizona, New Mexico och Oregon. Man uppskattar mormonkyrkans bekédnnare ofver hela jorden till minst en half million. For nérva- rande iro omkring 35,000 skandinaver, tillhorande mormonkyrkan, bosatta i Utah. : Rérande mormonernas tillvigagéende att vinna anhiingare, siger pastor Montgomery: »Mormonernas sitt att ga till viga ar ytterst bedrégligt fran borjan till slut. Deras ildste och missiondrer dro de mest lognaktiga ménniskor i virlden. De vinna sina anhén- gare genom ldogner; genom 16gner och bedrigliga forespeglingar narra de dem till Utah; genom fornyade logner, genom sina offers fattigdom och hjdlploshet, genom hotelser och tyranni halla de dem dir tills de do. Mormonmissiondrerna gi ut tv och tvd. Komma de in i en familj borja de varsamt predika sina liror. Under det de fordolja alla sina daliga laror, bedraga de sina offer med »mjolk for nyfodda barn». Sa sméningom tillvinna de sig familjens aktning och de borja dd tala om de syner, som Gud gifver minniskorna genom »de sista dagarnes helige» och sdga, att han meddelat en s. k, uppenbarelse och att hvarje verkligt »helig» minniska kan fa mottaga »inglabestks. Nir de sd hafva fatt en eller tv omvinda, borja de bélla offentliga mo- ten, vanligen pd négot afligset stiille elfer i ett privat hus. Sina viirsta livor predika de endast sd sméningom, allt efter 114 som de finna sina anhdngare bedragne eller enfaldiga nog att mottaga dem. Sa spinna de sina nit och snirja sina forblin- dade lidrjungar». Mormonismen dr ingen kristen kyrka. Den fod- des i synd och bedrigeri och den trifves godt i denna belidgenhet. Dess bekinnare tro hvarken pa en him- mel eller ett helvete. Att lisa bibeln i hemmet &r forbjudet. Missioniirerna predika ur bibeln for att vinna anhingare och forma dessa att tro, det mor- monismen dr den verkliga kristendomen. Bibeln an- viandes ock stundom i »Tabernaklet» i Saltsjostaden, pa det att frimlingar, som bestka staden, skola fa en god forestillning om mormonismen. Pa alla andra stillen i Utah har Mormons bok tagit bibelns plats. Dessa minniskor dro hedningar och afguda- dyrkare. Adam dr deras Gud. Man skulle girna vilja tro ait alla mormonis- mens ldror Aaterfinnas i Mormons bok, men sd dr likviil icke fallet. Att tydligt kunna framstélla de samma ir icke litt, ty de utgoras af elementer, himtade fran materialismen, panteismen, buddhaismen och kristendomen. Angdende Gud lira mormonerna att hvarje oddd- lig minniska med en fullkomlig bygnad af ande, kott och ben och fullkomlig i sina egenskaper, d. v. s. #gande den himmelska hirlighetens fullhet, kan kallas en gud. Hvarje gud iger alla organer, lem- mar och kroppsdelar, som mannen #ger. Mormo- nerna tro att Gud #r lik Abraham, ehuru han kan 115 rora sig upp och ned, utan att rora pa benen, nagot som ingen annan kan. De tro att Gud #ger passio- ner sasom vi; han ater, dricker, dlskar och hatar. I en bok, »Rocky Mountain Saints», lises pa 484:de sidan: »Gud #r en vilmaende bonde af friskt utse- ende, #ger god matlust och forsmar ej gammalt maltol.» Brigham Young forklarade att var planets gud sr Adam. | en predikan, hallen i Saltsjostaden, sade han: ,Horen det nu, I jordens inbyggare, hedningar och judar, muhammedaner och syndare! Da var fader Adam nedsteg i Edens lustgard, kom han dit med en himmelsk kropp och forde Eva, en af sina hustrur, med sig. Han hjélpte till att skapa var virld. Han #r Mikael, #rkeéngelen, den gamle af dagarne. Han ar var fader och var gud, den ende gud, med hvilken vi hafva att skaffa». En annan apostel sade, att Brigham Young var hans gud, och han behofde ingen bittre, ty Young var god nog. Rorande skapelsen siga oss mormonerna, att Adam skapade var virld medelst sid eller lifskraft, som han himtade fran solen. Angéende Kristus lirde Brigham Young, att han icke blef aflad af den helige ande, utan af sin fader likt alla andra minniskor. Jesus var Adams forste son. Adam foll, emedan han at af den forbjudna trukten. Kristus blef korsfistad, icke for syndares 116 frialsning, utan déarfor att han var en god polygamist, som hade en hel mingd hustrur. Bland dessa in- togo Marta, Maria och Maria Magdalena forsta rum- met. Davids fyrtiofemte psalm tillimpas bokstaf- ligen pa Kristus och hans hustrur. Jesus é&r en frilsare, emedan han ir en stark ande, som bryter fjattrarne och losslapper de fangne andarne. Ingen af vara fritinkare eller Kristus-férnekare har gatt sa langt i grésliga hédelser, som mormo- nerna gjort. Mormonerna lara om fallet i andevirlden, att Herren visade Abraham de fornuftsvisen, som voro organiserade fore virldens grundliggning. Bland dessa funnos manga goda och #adla sjilar. Dessa hade en gang ett stort mote pA de himmelska filten, dar fragan om deras antagande af minskliga krop- par behandlades. Jesus, som var den forstfédde bland andarne, tilléts pa grund af sin alder, att Oppna motet med ett tal. Han foreslog da att Adam, hans fader, och Eva, hans moder, skulle nedstiga till jorden och att han sedan sjilf skulle komma ned och lira ménniskorna sanningen. Adams andre son hette Lucifer. Han blef af- undsjuk pa Jesus for det bifall hans tal ronte och foreslog i stillet att ndgon borde nedstiga till jorden och friillsa miinniskorna ¢ deras synder. Detta for- slag vann understod hos en del, men forkastades af andra, och f6ljden blef en fruktansvédrd strid i ande- 117 virlden. Lucifer blef slagen i striden och nedkasta- des till helvetet. Detta fall i andevirlden blef ocksé orsuken till raceskilnaden pa jorden. De andar, som stridde pa Jesu sida, fingo hvita kroppar, da dire- mot Lucifers medhjilpare blefvo svarta och kallades — negrer. Mormonerna tro pa ett syndafall i paradiset, men detta fall skedde endast for att minniskorna skulle blifva till och fa glada dagar. Dirigenom alt Adam och Eva ato af den forbjudna frukten, brin- gade de »lifsglidjen> till de arma ménniskobarnen. Om frilsningen lira de, att den sker genom girningar fran ménniskans sida. Vid dopet féstes stor vikt, ty di miinniskan nedstiger i vattnet aftvas synden och da hon éter uppstiger, fodes hon till ett nytt lif. Mormonerna utstricka dock dopets villsignelse ifven till dem som redan #ro doda, stodjande sig darvid pa 1 Kor. 15:29. Det finnes, siga de, manga, som icke trodde pa Kristus medan de lefde pa jor- den, men genom dopet 6fver de dda Oppnas ande- virldens morka klyftor, och de bestralas af hoppets sol. Helgonen predika visserligen evangelium for de doda, men som det antagligen ej finnes nagot vatten i Hades, och evangelium ej ensamt ar tillrackligt att gifva frilsning, méste dopet ske hir pa jorden af den aflidnes anforvandter eller vénner. For nagra ar sedan besokte en rik mormon Boston, dar han, fick hora att icke mindre #n tva hundra af hans 118 anhoriga dott i otro, och s& lat han dopa sig ofver hvar och en af dem. Det ar saledes, enligt mor- monernas asikt, mycket litt att fa virlden frélst, bara man har godt om vatten. Jag vill nu med nagra ord berdra mormonernas lira om dktenskapet. Detta dr ett heligt sakrament, en bekriftelse pa den sanna tron. I borjan af mor- monismens tillvaro lirdes ingenting om méanggifte, men i juli manad 1842 erhdll Josef Smith en »up- penbarelse» hérom. Som jag antager att det skall intressera mina lisare att hora en del af denna »uppenbarelse», vill jag in extenso &tergifva ett par af de viktigaste punkterna i densamma. »Héren hvad Herren forkunnade for sin tjénare och profet Josef Smith i Nauvou den 12 juli 1842! Sannerligen, si siger Herren till dig, min tjinare Josef, att — efter som du Onskar veta min vilja — rorande mina tjinare Abraham, Isak och Jakob, hvilka hade manga hustrur, vill jag, Herren din Gud, gifva dig svar pa denna din bon. Bered dirfor ditt hjirta att mottaga och lyda de befallningar, som jag skall gifva dig, ty se, nu uppenbarar jag for dig det nya och eviga forbundet, och om du icke fasthaller vid detta fsrbund, skall du forgds, ty ingen, som motsitter sig detta mitt forbund, kan fi intrida i min hérlighet, men alla, som Onska min vilsignelse, skola blifva vid detta mitt forbund, hvilket dr faststildt fore virldens grundliggning. — — — — Lat min tjinarinna Emma Smith * mottaga alla, som &ro gifna At min tjinare Josef, hvilka &ro dygdiga och rena jung- frar for mig, men de, som icke dro rena, skola straffas infor * Josefs hustru. mig, sdger Herren, ty jag dr Herren, din Gud, och I skolen lyda min rost. Och jag befaller min tjinarinna Emma Smith att blifva vid och halla sig till min tjinare Josef och till ingen annan. Men vill hon icke lyda min befallning, skall hon forgoras, sidger Herren, ty jag &r Herren din Gud, och jag skall férgéra henne, om hon icke haller min lag. Och min tjinare Josef skall jag vélsigna och gifva honom hundrafaldt i denna virlden af fader, modrar, broder och systrar, hus och land, hustrur och barn och lifvets krona i den eviga virlden. Lat nu min tjinarinna Emma Smith forlata min tjinare Josef hans ofvertrddelser, sasom jag forldtit honom hans Ofvertrddelser emot mig, och jag, Herren din Gud, skall vilsigna och foéroka henne och gora hennes hjirta gladt.» Men denna s»uppenbarelse» behagade icke Emma Smith. Hon trodde, att hennes Josef leddes af sina passioner och sin kirlek till kvinnor att hopdikta denna nya »uppenbarelse», och hon ville skiljas fran honom for att taga sig en annan man. Skilsmissan blef dock aldrig af, ehuru Josef »pd Herrens befallning» skaffade sig manga hustrur. Man kinner atminstone ett dussin kvinnor, som pé- stodo sig vara gifta med honom. Och i sanmning, sliktet blef forokadt! Aposteln Kimball uttalade en ging foljande betecknande ord: »Huru lédnge tron I det skall drdja, innan min afkomma uppgir till en million? Ett hundra é&r skola ej vara svunna, forrin detta antal uppnais. Broder Brigham och jag halla pa att blifva lika Abraham, Isak och Jakob. Vi hafva gjort ett hir- ligt lopp, ockrat med vara lif och var kraft och vi 120 skola drfva de vilsignelser, som dro lofvade at de troende.» I sammanhang hirmed vill jag omtala en hand- ling ur presidenten Taylors lif (Taylor var president fore Woodruff) Ar 1850 var han, en af de sjutio ildste, pa missionsresa i Frankrike. Hans anstring- ningar krontes med framgang, och minga »hedningar omvéndes». Men han predikade och omvénde mén- niskor med tillhjilp af logn. Hans kyrka anklagades for att hylla manggifte. En sa allvarlig beskyllning krifde en omedelbar forklaring. Och hvad gjorde da John Taylor? Han forestilde sina &horare att ett séddant till- stand af moralisk fornedring vore omdojligt, att de rykten som natt deras oron, vore for vansinniga att man kunde siitta tro till dem, att »Book of Doctrine and Covenants» uttryckligen férnekat ménggifte som en af trons grunder, och att, enligt hans &sikter om kyskhet och dktenskap, hvilka delades af hans mis- sionsbréder i Boulogne, en sa fornedrande lira var afgjordt falsk. Men medan han sélunda djiarft fornekade méng- giftet, som négonting af kyrkan sanktioneradt, hade han fem hustrur boende i Saltsjostaden. En af hans missionsbréder, som var med honom i Boulogne, hade tvA hustrur, som ockséd bodde dér, och en annan af hans vénner, som ifven gjort honom sill- skap till Frankrike, hade i Saltsjostaden ldmnat tva hustrur, mor och dotter! 121 Detta exempel ar endast ett bland flera, som hiar skulle kunna anforas. Manggiftet infordes icke sdsom religionssak férrin tjugutre ar efter Josef Smiths forsta uppenbarelse. Polygamien utgér en skarp motsiigelse i mormoner- nas religion. I Mormons bok ir det stringt forbju- det att ha flera hustrur, ty i detta mérkvirdiga verk ldses: »Dérfér, mine broder, horen mig och horen Herrens ord; ty ingen man bland eder skall hafva mera &n en hustru, och inga #lskarinnor skall han hafva, ty jag, Herren eder Gud, dlskar kyskhet hos kvinnan. Si Lamaniterna, edra bréder, som I haten for deras osedlighels skull och de férbannelser, som kommit ofver deras hud, iro rittfirdigare én I, ty de hafva icke forgitit Herrens befallning, som han gaf at vara féder, att de icke skulle hafva mera &n en hustru.» Anledningen till att Josef Smith inférde mang- giftet var helt enkelt att soka skydda sig sjilf mot vissa anfall, som den tiden gjordes mot hans en- skilda lif, hvilket var allt annat dn flackfritt. »Up- penbarelsen» holls dock under tio &rs tid fordold for den stora massan och blef icke offentligt prokla- merad for kyrkan forrén ar 1852. Ur ett synnerligen intressant verk om mormo- nernas giftermal ber jag att fi anfora foljande: Alla mormoner i Utah dro teoretiska polygamister. Om- kring en tredjedel af mormonerna i Sallsjostaden ha tva till tio hustrur hvardera. Om en mormon lefver som ungkarl, blir han mycket for- aktad. Det dr en plikt mot kyrkan, det tillkommer honom som 122 en sannskyldig »helig> att gifta sig sd fort han kan. For att inge aktning, bor han ha minst tre hustrur. Allting gores for att underldtta mormonens intréde i dkten skap. Sélunda kan en man fi en kvinna »fistad» vid sig an- tingen endast for denna viirlden eller ocksd bade for denna och den kommande. Vidare kan en man fd en kvinna »fistad» for denna virlden, under det alt en man kan fi samma kvinna »fistad> for den kommande —- hon &r hustru till A. hdr pd jorden, men blir B:s hustru i himmelen. — Eller ocksd kan en kvinna, som forilskat sig i ndgon afliden »helig> och som onskar bli hans hustru i den tillkommande virlden, »féstas» vid honom genom ombud, om hon blir hustru till nigon af de lefvande »helige». Ordet »fiasta» innefattar dock icke med bestimdhet, att elt #ktenskap ingds. Det kan betyda giftermdl, men det kan ocksd helt enkelt betyda en Ofverenskommelse om giftermal, som skall fullbordas i andra virlden, antingen direkt uppgjord mellan de bdda parterna eller genom ombud {or den part, som ir dod. En kvinna kan t. ex. bli hustru 4 Abraham, Isak, Moses eller Job, for att icke tala om Josef Smith, Brigham Young eller John Taylor. Pi detta sitt pastds att Brigham Young har ofver 200 »andliga hustrur», d. v. s. han ingick en >helig» forbindelse med detta antal kvinnor under sin lifs- tid, att de skulle bli hans hustrur i himlen. Man finner héraf huru mormonerna uppbygga sitt »andliga konungarike». Hvem kan vil tilja detta myckna elédnde, dessa floder af tarar, dessa grusade forhoppningar och tusende krossade kvinnohjirtan, dessa for tid och evighet pa all verklig lycka ruinerade ménniskor och dessa helveten pa jorden, som varit en foljd af mang- giftet? Stora volymer, fylda af de mest hjartskérande beriittelser, ha blifvit skrifna, och i hela den civili- serade virlden hafva moralens forkunnare framstilt 123 bilder ur verkligheten fran detta Sodom vid Salt- sjon 1 Utah. En gammal kvinna yvttrade, d& hon uppmanades att fly till Kristus och tro pd honom: »Jag vill tro, men jag kan icke. Mormonismen har gjort detta. Finnes det ett helvete bortom graf- ven, sa slipper jag komma dit, ty jag har redan varit ddr. Ah, funnes det en Gud — och nu lyftade hon sin knutna hand af vrede och fortviflan mot himlen — funnes det en Gud, sa hade han ej kunnat vara grym nog att kvarhalla mig i detta helvete, i hvilket jag nu maste lefva.» Mangen gang har jag hort den fragan: »Hvarfor kvarstannar kvinnan i elindet?» No6den tvingar henne ofta déartill, men det finnes dfven andra orsaker. Det finnes en griislig hemlig- het i mormonernas lira, som kallas »blodsforsonin- gen». Det finnes tre slags synder, som ej kunna forsonas pa annat sitt &n genom blodsutgjutelse, eller med andra ord afrittning. Dessa synder éro: 1:0 affall fran kyrkan; 2:0 yppande af kyrkans hem- ligheter, och 3:0 kvinnans otrohet mot sin man. I en af kyrkans bekiénnelseskrifter heter det: »Broder och systrar! Vi onska att I skolen frilsas, och om I hafven begilt synder, som ej kunna forsonas medelst dop, si liten edert blod utgjutas, att roken diaraf ma uppstiga infor Gud till en forsoning for eder.» 124 Sasom ett bevis for huru denna lira i all sin stringhet tillimpas mot den stackars kvinna, som dukat under for frestelsen och rdkat blifva otrogen mot sin man, vill jag anfora en héndelse, som jag vet dr fullkomligt sann i all sin hemska verklighet. Det hiinde for icke sa synnerligt manga ar sedan, att en hustru blef otrogen mot sin man, di denne var ute pd en lingre missionsresa. Vid hans éater- komst trodde hon, att hon var domd att mista rat- ten till de barn, hon fodt, forkastas fran sin man och under alla evigheter endast blifva tjdnarinna i hiirligheten, sd vida ej hennes blod blefve utgjutet. Hon gick in pa att straffas, satte sig pd sin mans knin, och under det denne omfamnade henne och tryckte sina ldppar mot hennes, drog han sin knif, afskar lugnt hennes strupe och sédnde hennes ande till hérligheten. Mannen bor #nnu i Saltsjostaden och tjanstgér stundom som predikant. Mahinda ar storsta orsaken till, att kvinnan kvarstannar bland mormonerna, hennes naturliga kiarlek till sina barn och hennes tro pd en uppstan- delse och aterférening i en annan viirld. Som redan ir nimdt, blifva de bista polygamisterna gudar, och de fa kraft att uppvidcka sina hustrur fran de doda. Tanken pa att mannen helt enkelt skulle lata hustrun i alla evigheter ligga kvar i grafven eller att blifva berofvad sina barn och all himmelsk lycksa- lighet for att endast vara en tjinsteande, gor att hon 125 hellre bir sina lidanden och gor allt hvad hon kan for att genom mannens »néd» blifva uppvickt och komma i atnjutande af himmelens lycksalighet. Vi kunna ju litt forstd huru svart det dr for en stackars enfaldig kvinna att bryta sina heligt afgifna eder, ut- siitta sig for hunger och déd och frén Utah begifva sig till en annan plats, utan penningar och vinner, som de allra flesta af dem é&ro. For nagra ar sedan utfiirdades en lag, som for- bjod manggiftet, men det oaktadt praktiseras det lika flitigt som foérr. Utah blir snart en stat i unio- nen och af rent politiska skiil tillimpas icke denna lag. Territoriet ir nu indeladt i 25 domsagor, och mormonerna ha majoritet i 21 af dessa. Till f6ljd hiaraf kommer en mormon att bli guverndr, och som denne tillsitter alla #mbets- och tjdnstemin, borja »hedningarne» krypa for mormonerna for att af dem blifva ihdgkomna. I Amerika kopes allt for pennin- gar. »Hedningarne» och de »troende» behotva hvar- andra. Pa den dagen blefvo Herodes och Pilatus véanner! * Under de senaste &ren har en ganska liflig kristlig verksamhet bedrifvits i Utah, synnerligast af metodisterna och Augustanasynoden. Metodisterna ha dock icke haft nigon stérre framgéng, emedan endast ett fatal ahorare besoker deras gudstjinster, 126 men af en skola, som de hér anlagt, vinta de sig goda frukter. Augustanasynoden ridknar ett hundra- tal frdn mormonismen omvinda medlemmar. Att dessa dock frdn sina forra trosférvandters sida rona stor forfoljelse faller af sig sjilft. ee i = = a me gy = mam es - . a Nionde kapitlet. Genom Oknar och béarg. — Kap Horn. — Till »guldlandet». 1 21 juli limnade jag Saltsjostaden for att § fortsatta till Californien, detta underbara sago- land pa den stora republikens vistkust. Fran Saltsjostaden till San Francisco iir en vag- lingd af 920 mil. En lang stricka gar jirnviigen pa Stora Saltsjons strand, hvilken pa flere mils om- krets ir betickt med alkali, hvilket gor att trakten ar vtterst ofruktbar. Men mormonerna hafva oOfver- vunnit alla svarigheter, som rest sig i vigen for od- landet af denna oldndiga mark. De hafva genom konstgjorda vattenledningar bortskoljt alkalin, och nu ser man hdr och dir i O6knen smd fruktbara sirdeles hemtrefliga landtgérdar. 128 Efter tvd timmars resa anléinde vi till Ogden, en af de forndmsta stiderna i Utah, dir tdgombyte dgde rum, och fortsatte nu fiirden & virldens storsta jarnvég, Pacific-banan. En af de mest intressanta platserna pa denna vig dr Promontory Point, hvilken ligger & en i Stora Saltsjon utskjutande udde. Det var hdr det stora s. k. »jarnvigsbrollopet» firades ar 1879. De béda stora jirnviigsholagen »Central-Pacific», som lagt 692 mils vig frén Sacramento, och »Union- Pacific», som lagt 1,084 mil frin Omaha, méttes nim- ligen hiir. Genom en efterat gjord 6fverenskommelse limnade Unionbolaget till Centralbolaget femtioen mil af den del det hade bygt och samma ar, da de bada linierna forenades, kopte Centralbolaget af Viistra Pacificbolaget den 140 mil ldnga jirnviig, som for- binder Sacramento med San Francisco. Pa detta sitt kom Union-Pacifichanans lingd att bli 1,033 mil och Central-Pacifichanans 883 mil. »Jérnviigsbrollopet», som de stora banornas for- ening allmént kallas, firades med stor pomp och stat. Representanter fran Amerikas férnimsta stider vorp niirvarande och den sista spiken — af rent guld — inslogs af guvernér Leland Stanford med en hammare af massivt silfver, vid hvars handtag telegraftrddar voro fistade, hvilka, nir hammaren slog mot det gvllne spikhufvudet, forde nyheten om jérnviigens fullbordande till samtliga Amerikas storre stider och viktigare platser. 129 De sista tio milen, d. v. s. den del som forenade de bada jarnviigarne, lades pa en enda dag, hvarom ett par taflor 4 banvallen limna oss underrittelse. Nir Centraljirnvigens ingenior tillkinnagaf, att han skulle bygga tio mil pa en enda dag, uifiistade mr Durant, Unionbolagets vice president — ett vad af nara 40,000 kr. att det icke skulle lyckas. Men Centralbolagets ledande miin sade: Det skall gd. Och det lyckades éfven. Farden oOfver Oknarne, dessa stora alkaliska slatter, brukar alltid vara trottande, ty viirmen ar vanligtvis odriglig. Men under min resa intriffade det egendomliga, att regn foll 1 strida strommar né- stan hela dagen, nagot som denna tid pa &ret icke 1 mannaminne héndt. I regeln faller i dessa trakter intet regn under sommarmanaderna. Oknen ir hogst enformig. De enda lefvande varelser vi sgo voro prérie- hundarne, hvilka finnas i tusental, jimte en och annan skallerorm, som trifves ganska bra tillsammans med prariechunden i hans underjordiska héla. Denna »hund», som &r omkring fjorton tum lang, liknar mera en stor ratta. Férgen #r graaktigt rod. Hannen ir mycket storre &n honan samt mera kvick och liflig i sina rorelser. Pa fotterna hafva de langa, skarpa klor, tinderna dro hvassa och framskjutande. I stillet for oron hafva de tvda sma hal. Pririehun- den dr dock ett fromt djur, sd vida han icke blir 130 retad, ty vid sddana tillfillen kan han vara fruk- tansvéird. yi I hans hala s6ka sig ifven en hel del andra djur en tillflyktsort. Sa kan man dir finna skold- paddor, grodor, ugglor och, som jag forut sagt, skallerormar. Nir tiget rusar fram, ser man endast ett enda exemplar af detta lilla egendomliga djur vid hvarje samhille, pa vakt utanfér, sittande p& bakbenen, uppmirksamt lyssnande till bantégets buller, och nir detta dor bort i fjirran, underrittar han dirom sina sliktingar i halan, hvilka da skynda ut, niir den fara de fruktat vil dr ofver. Prériehunden ar ej litt att fanga, vare sig dod eller lefvande. Diértill fordras alt kulan omsorgsfullt mattas at hans hjirna och till och med om man traffar honom, dr det #nda osidkert om man far honom, ty han &r alltid néra sin hala och forsoker att sldpa sig dit in, och kommer han en gang viil in och dor dir, sa skulle man vil kunna sticka in handen och draga ut honom, — men skallerormen!! Prariehunden kan timjas och sasom sadan blir han oftast allas favorit. Under végen passera vi flere storre stationer, bland hvilka mérkas Terras, Tacoma, Moore, Wells och Elko. Vid samtliga dessa triffa vi Amerikas urinvanare, indianerna, tiggande, elédndiga, smutsiga, halfnakna, med det langa haret hingande langt ned pad ryggen. Ménga af dem tyckas vara halfdéda af 131 hunger, men vi, med vara fran Coopers skildringar fran ungdomen hémtade begrepp om detta sa rikt utrustade folk, forvana oss ofver, att det nu fram- stiller sig for oss i detta omkliga tillstdind. Hvad ar anledningen hértill? fragade vi litet hvar. Och svaret blir: de hvita drifva urinvanarne allt lingre och léngre bort fran de gifvande jakt- markerna och det aterstar dem snart ingenting annat in — att do hungersddden. Detta ir anledningen till att den stolte indianen blifvit en stackars foraktad tiggare. Han, landets ursprunglige &4gare, har nddgats limna de bordiga filten och de af villebrad ofver- .fylda skogarne, for dessa hvite, som berdmma sig af att aga alla civilisationens vilsignelser, men som pa samma gang i kampen for tillvaron — forlorat sina hjiartan och nu icke lingre anse de stackars india- nerna sasom ménniskor, utan — stdende langt under djuren. Sina histar varda de, men indianerna — doda de. Infor Férenta staternas lag anses de icke som méinniskor, utan de betraktas sdsom osjiliga djur. Man kallar dem: »riéda uslingar, drinkare och hvite mins mordares. En af mina goda vinner, som denna sommar vistats hos dem sex manaders tid, forsikrade dock, att de aldrig fran honom stulit for ens en cents viarde, utan att de i allo, hela denna tid, uppfort sig redligare dn nagon »civiliserad> amerikanare skulle ha gjort. 132 Indianerna ha, sedan de till de hvite ménnen ofverlamnade sina jaktmarker, nOdgats utstd en mingd grymheter, vald, oréttvisor och bedriigerier. Hela historien om »yankees» handlingssitt mot in- dianen #ar en historia om de mest barbariska for- foljelser. Amerikanarne hafva organiserat en hel armé for dodande och utrotande af landets urinvanare, men jag ir icke den ende, hvars allvarliga tro ér, att indianen blifvit den biste af Amerikas inbyggare, om man icke sttt bort honom fran civilisationens altare, utan latit honom i fred blanda sig med »de hvites. Nu hatar han dem, dirfor att han vet att de hata honom. En stor del af dessa ménniskor har blifvit om- vind till kristendomen. Af stammen Sioux, som har 40,000 medlemmar, #ro icke mindre &n 8,000 kristna. Ar 1890 funnos omkring 250,000 indianer i Forenta staterna. Omkring 8,000 af deras barn be- soka de allménna skolorna. Sedan vi hela dagen fiardats genom torra sand- oknar, #gnade att nedstimma sinnet, kommo vi sent pa aftonen till Humboldt, en verklig oas 1 Oknen. Jag kan icke beskrifva huru skont det kéndes, att, sedan man hela dagen genom kupéfonstren be- traktat det enformiga landskapet — torrt-och ofrukt- bart — nu helt hastigt se sig forflyttad till ett para- dis i miniatyr. 133 A — 54 on r— Mirage dr en af stationerna pa var vig, som mera dn nagon annan torde vara kind. Och orsa- ken till dess ryktbarhet dr den underbara higring, som ofta visar sig i Oknen. D& den stackars emigranten, hvilken under den heta dagen vandrat genom den torra oknen, kom- mer till denna plats, ser han helt plétsligt en syn, som fyller hans hjirta med de mest ljufliga kinslor. Han skadar grona, lummiga trid, porlande killor, och den torstige vandraren tycker att vigen till all denna uppfriskande hérlighet dr endast helt kort. Ofta har den trotte Okenvandraren gjort langa omvégar fran den verkliga vigen for att nd dessa uppfriskande oaser, hvilka dock, vid nirmare be- traktande, endast voro tomma, vackra, men inne- héllslosa hégringar. Dessa underbara higringar foréndra sig ofta och det ar svart att gifva en fullt tydlig skildring ofver desamma. Jag har sett de grona fillten, de skuggrika tréiden oeh det rinnande vattnet. Jag har sett allt detta alldeles i min nérhet; jag sag det da jag for fyra ar sedan reste denna viig, en dag da solen var sa bridnnande het, att vi under atta tim- mars tid icke vagade limna den vagn hvari vi akte, och jag kinde en liflig onskan att efter resan i den torra Oknen, nagra minuter fa hvila i det grona griset, inandas den rena luften och uppfriska mig med det klara kéllvattnet, men -— allt var endast en skugga, en hégring. Manga resande hafva dott 134 af torst och hetta, med denna skugga och detta friska vatten for sina gon. Men vi rulla fortfarande framat, tretio mil i timmen, ofver alkali och gré lava, knappast dgnande en tanke at dem, hvilka i forfluten tid, med dessa . skona bilder for sina Ogon, utstodo sa fasansfulla lidanden och hvilka till slut uttrottade follo pa den heta sanden, uppgifvande den sista sucken. Nu ligga deras af solen bleknade ben dir ute, vitnande om den stackars okenvandrarens sista stunder, dé han, med denna higring for sina ogon, i fortviflan uppgaf sin ande. Efter ytterligare femtio mils resa genom samma ode oken, f& vi syn pa Sierra Nevada. Dessa bérg aro lika hoga som Klippbirgen. Téget gar sakta uppfor. Af de oregelbundna flamtningarne fran béda vara lokomotiv forstd vi att det med fullt allvar bir upp for Sierra, allt hogre genom vilda och branta halvigar. Luften blir kallare for hvarje mil. I niirheten af Truckee har man ett panorama, som aldrig kan glommas. Snobetéckla bérgstoppar fran tva- till tre tusen fot hoga resa sig ofver vackra furuskogar. Dir nere i en 2,000 fot djup dal se vi en liten spegelklar sjo, som gifver dalen ett fortrol- lande skont utseende. Men gliadjen dr kort. Vi komma nu in i ett tjuguétta mil ldngt sno- skjul, 6fver hvilket vintertiden tjugu fot djup snd hvilar. 135 —————————— A —— —————— Ht Seoeei arpoey Seseiater see pra An hogre stiga vi genom tunnlar och birgpass tills vi uppnd Summit, den hogsta punkt pa Sierra Nevada som kan nas med tillhjilp af &nghésten. Rundt omkring oss hoja de gamla granitklipporna sina nakna och kala spetsar, belysta af den uppga- ende morgonsolen, doljande for var syn de vid- strickta och bordiga filt, som ligga emellan oss och Stilla hafvets gyllene kust. De djupa birgsklyftorna dro fylda med snomassor som legat dir — hvem vet huru linge. Vi omgifvas nu af den mest storslagna natur, hvart vi &n blicka. Turisten finner hir scenerier af den vildaste skonhet, tinkaren och filosofen ha hiir ett rikt falt for sina studier, jiigaren och fiskaren hatva hdr tillfille att f& utofva sina néjen, ty biargen vimla af vildt och i sjoarne och de strida strom- marne slr laxen och ifven pa annan fisk finnes rik tillgéng. Annu néagra stationer och vi dro vid Kap Horn, och nu Oppnar sig for var syn en af den ameri- kanska kontinentens hirligaste scenerier. Man drager sig ovilkorligen tillbaka, under det man kinner en rysning genomila sina nerver, nir blicken med for- vining och undran hvilar pd den underbara taflan. Man kan utan ofverdrift siga att jarnvigsbyg- naden hir dr den miirkvirdigaste i hela viirlden. Den rent af tyckes vara fastklingd vid bérget, under det nedanfor finnes en 2,500 fot djup afgrund. Byg- naden #r utford af kineser, hvilka under arbetet 136 maste nedhissas med tag fran biirgets topp, till dess de hunnit springa undan si mycket, att arbetet kunde utféras utan dylika »hissar». Just som man kommit rundt birget passerar man en klyfta, 6fver hvilken finnes en bro, 113 fot hog och 878 fot lang. S& gar ater farden utfér. Med svindlande fart rusar taget ned fran Sierra Nevada. Vi séinka oss ofver 6,000 fot pa 70 eng. mil. Innan vi veta ordet af dro vi i Californien. Birgen ligga nu bakom oss och i stillet for dessa se vi bordiga majsfilt och vingardar, apelsin- och fikontridd, stora #ppeltrid och rika grisfilt och allt detta i ett land, ddr icke en droppe regn faller fran mars till november. Hir troskar landtmannen sin sid pd dkern och for hem den i siickar, direkt fran félten. Han behofver inga lador, ty han vet att icke négot regn faller. Har, sa vil som i hela den stora viistern, be- vaitnas filten medelst kanaler och konstgjorda vat- tenledningar, hvadan landet dr sirdeles bordigt, ehuru detta bevattningssystem medfor stora kostnader. Efter tvd timmars resa genom dessa fiilt, hvilka mera likna en enda stor trédgdrd, passerade vi Sacramento, den egentliga hufvudstaden i Californien, som dock endast ridknar omkring 30,000 invanare. Sacramento ligger i en fruktbar dal, dir tropi- kens och den tempererade zonens frukter viixa sida vid sida. Hér finner man plommon, piron, épplen, 137 oliver, smultron, fikon, apelsiner, meloner och per- sikor, de senare sa stora som tva knutna hinder. Vingérdarne upptaga stora filt, och for nagra cents kan man kopa sd mycket af dessa virldens storsta och bista drufvor man orkar bira. Det dr sa rik tillgdng pa dem att de ofta anviindas som [dda at svinen. Luften #r ren och uppfvld af véllukt. Himlen ar klar och molnfri. Vi njuta i fulla drag af detta skona, hirliga klimat, under det téget fortfarande ilar fram, allt mera niirmande sig Stilla hafvets kust. Vid Benicia fa vi gora bekantskap med virldens storsta angfirja, »Solano». Hér ligger ndmligen en sjo, ofver hvilken jarnvégstdgen foras af denna jétte- bat, hvilken —- niir jag reste ofver -— bar icke mindre #n fyra jirnvigstdg till andra stranden. »Solano» ar 424 fot lang och 18 fot hog samt har maskiner hvilkas styrka uppga till 2,000 hiistkrafter. Oakland, en forstad till San Francisco, dr nist Los Angeles Californiens vackraste stad. Gatorna dro raka och breda samt belagda med asfalt. Trot toarerna beskuggas af acacier, peppar-, apelsin- och flera andra tropikernas triidslag. Utanfor néstan hvarje hus #ro stora blomsterrabatter anlagda, hvilka prunka i regnbégens alla firger, mittande den rena luften med sina viillukter. Hr réder evig sommar. Blommorna std lika vackra efter regntidens slut i januari ménad, som de #ro nu, midt i hogsommaren. I Oakland finnes en lokaljirnvdg, som gar midt 138 igenom staden. Det ér den enda jirnvig i vérlden, som icke upptager passagerareafgift. Hvem som vill far aka, och ingen betalar ett enda ore darfor. Hos en af mina gamla vénner, pastor F. U. Liljegren, tillbringade jag hiér en den behagligaste vecka jag nagonsin upplefvat. Tionde kapitlet. San Francisco. — Golden Gate Park. — Cliff House. — Kinastaden. Se Francisco, eller som invanarne sjilfva dlska bendmna den, »den gyllene staden», daterar sin historia fran 1776, da tva spanska munkar, Benito Cambon och Francisco Paulo, tillhorande Francisca- nerorden, darstides anlade missionsanstalten Dolores. Till ar 1847, dd den erholl sitt nuvarande namn, kallades den Yuba Buena. Staden réknar i dag ofver 300,000 invanare, af hvilka omkring en tiondedel &ro kineser. Hér finnas dessutom virldens alla folkslag representerade, och bland dem omkring 10,000 skandinaver. Staden dr bygd pa tre kullar, med en medel- hojd af 350 fot och upptager en yta af 46 kvadratmil. 140 San Francisco dr icke endast Californiens utan hela vistkustens storsta och forndmsta stad. Mar- ken #r naturligtvis, da staden ar bygd a de nédmda kullarne, mycket kuperad, men ifven i de hoga bac- karne har man, genom kabelvagnar, sorjt for be- kviama kommunikationer. Staden hade ar 1847 endast nagot 6fver 450 invanare, men nir de beryktade guldgrufvorna i Ca- lifornien uppticktes, och folk i hela virlden borjade gripas af »guldfeber» och till f6ljd déaraf strommade dit, borjade San Francisco snabbt utvecklas. Man kan litt gora sig en forestillning om stadens hastiga tillviixt, nidr man hor, att endast pa ett ar — 1887 — uppfordes icke mindre dn 2,150 nya bygnader for ett virde af nara 42,000,000 kronor. San Francisco ar en liflig handelsstad, och sjo- farten dir ganska stor. Afven sfsom fabriksstad &r San Francisco kiind, och nédra 50,000 af dess inva- nare sysselsiittas i stadens industriella verk. Klimatet ar det behagligaste man girna kan onska sig. Sommartiden #r det visserligen jamfo- relsevis kallt, men sa &r det sa mycket varmare under vintertiden. Vindarne fran Stilla hafvet &ro pa sommaren ritt kalla, i synnerhet pa aftnarne. Det ar icke ovanligt att i juli och augusti manader se damerna promenera i pelskappor, och da jag under min vistelse déarstides, en dag akte ut till Golden Gate Park, kiinde jag en riktig lingtan efter bafverkostymen. 141 San Francisco ir en mirkvirdig stad. Den é&r mahiinda, nist Chicago, »virldens syndigaste stad», men det finnes ocksd mycket godt dir, som tilltalar en frimling. Den ar snarare en europeisk dn en amerikansk stad. Hir finnas de allra finaste buti- ker, de mest eleganta kaféer och restaurationer, hvilka annars dro si siillsynta i Amerika. Den religivsa verksamheten i San Francisco ar ganska stor. Har ér en liten forteckning, som kan gifva en forestillning dérom. Dir finnas salunda: 93 romersk-katolska, 21 presbyterianska, 16 meto- dist-, 11 baptist-, 12 episkopal-, 19 kongregationalist-, 8 evangelisk luterska- och 24 kyrkor tillhorande andra olika bekinnare. Judarne hafva dessutom 7 synagogor. Skolvisendet kostar staden érligen oerhdrda sum- mor. Utom alla de offentliga skolor som aro upp- riittade, finnas hundratal privata ldroanstalter. Men det iro ifven morka, forfirligt morka sidor att framvisa hos denna stad. S& finnas dar, enligt offentliga uppgifter, icke mindre &n 4,500 kro- gar och 15,000 prostituerade kvinnor. En mingd teatrar och danslokaler, hvaraf en del dro beligna under jorden, och dar osedlighelen oholjd florerar, locka tusental unge miin i fordarfvet. San Francisco har ganska manga storartade och vackra bygnader, bland hvilka » Palatshotellet» intager ett framstdende rum. Detta hotell, som i uppforande kostat 12 mill. kr. har icke mindre én 4,500 rum. 142 Bygnaden, som ir sju vaningar hog, upptager en yta af 96,256 kvadratfot. Den nedersta véningen ar ofver 97 fot hog och den ofversta 16. Bygnadens langd ir 350 fot. Ett prospekt, som utdelas till de resande, inne- haller bland annat foljande uppgifter: »Bygnadens form #r en trefaldig fyrhorning, som omslu- ter en stor midtelgird med kristalltak. Grundmuren &r 12 fot tjock. Till bygnaden, som dr uppford af sten, jirn, tegel och marmor, atgick icke mindre dn 31 mill. tegel. Murarne dro uppférda pd och omkring ett vildigt skelett af starka, fast sammanfogade jirnband. Bygnaden dr dubbel; den yitre muren #r afsedd att skydda mot eld och den inre mot jordbifning. Fyra artesiska brunnar fylla en stor reservoar pa midtelgirden och sju takcisterner med vatten. Tre stora ingeldpumpar fora vatten genom 45 valtenledningar, som ricka ofver taket, sprida det genom 327 slangmynningar och 15,000 fot slangar. 2,042 ventilationsror, som mynna ut pa taket frdn hvarje rum, fora oafbrutet in ren och frisk luft Gfver allt i det stora huset». En tidig morgon, dé det var sa kallt, som en blid vinterdag i Sverge, [oretog jag en utfiard till Golden Gate Park och Cliff House. Golden Gate Park, som omfattar en areal af 113 acres, ar en af de vackraste parkanlidggningar jag nagonsin sett. Ehuru San Francisco i#ger icke mindre &n 21 parker, ir dock denna den dyrbaraste. For icke s& manga ar sedan var marken dar endast ett stort sandfilt, hvilket dock staden, med en kostnad af omkring fyra mill. kronor, forvandlat till ett para- dis pa jorden. 143 I parken finnes ett vixthus, 250 fot ldngt och 60 fot bredt, med ett kupoltorn, som ir 58 fot hogt, inrymmande en hel méngd dyrbara och praktfulla vaxter. Hir sag jag éfven vérldens storsta fagelbur, 150 fot & hvarje sida samt 20 fot hég. Buren hir- bergerade en mingd in- och utlindska faglar. I parken finnes ett stycke af de stora jittetrd- den fran Yosemite-dalen, hvilket icke var mindre dn 18 fot i diameter, 96 fot i omkrets och uppgafs vara 3,700 ar gammalt. Fem mé&n arbetade i tjugo- fem dagar med att filla det. Tretiotvd personer kunna pa en gang dansa pa stubben. Bland bygnaderna i parken miérkte jag ett stort lekhus, hvilket en barnavian uppbygt. Till detsamma horde en gard med karusell, matsal m. m. Det var en verklig frojd att se huru roligt smattingarne hade hér. »Cliff House» #r ett hotell, bygdt pd en hog klippa, fran hvilket man har en vidstrickt utsikt ofver hamnen, virldens storsta hamn, hvilken kan rymma jordens samtliga flottor. Resan dit ut frén San Francisco, hvilken sker med elektrisk sparvagn, drager omkring en timmes tid. Fran en klippa i nirheten af »Cliff House» kan man se hundratals silar ligga och bada sig i solen. Det #r 380 kronors biter att skjuta en af dem. Att affyra en bossa i grannskapet af klipporna ér belagdt med ett vite af 125 kronor. 144 En afton vid 10-tiden gjorde jag i sillskap med ett par vioner ett besok i den s. k. Kinastaden, hvilken utgores af den ursprungliga spanska staden. Dar de spanska #dlingarne forr hade sina palats, hafva nu »det himmelska rikets» sneddgda soner sina boningar. I sillskap med en ciceron besldto vi att se afgu- datemplen, restaurationerna, opiihalorna och teatrarne samt de lastens nisten, som endast den kinesiska staden kan framvisa. Hade myndigheterna patréffat oss i en opiumhala, s& hade vi dock blifvit 4domda 200 kronors biter, ty ingen hvit far intrdda i en sadan. Vid de kulorta lyktornas sken vandrade vi genom gatorna i kines-kvarteret och funno dé att vi Ofver- allt voro omgifna af ett dkta Kina i miniatyr. Det var som hade vi flyttats tusentals mil fran San Fran- cisco till en af Kinas smutsiga byar. Allt bar nim- ligen hiir en kinesisk prégel. Husen &ro bygda pa samma sitt som i Kina. Drakar af forgyldt papper, flygande ormar och alla mdjliga sinnebilder &ro klistrade pa husen. Ingen enda hvit man syntes. Tusentals kineser vandrade fram och &ter pad gatorna med sina langa hérpiskor hingande ned at ryggen och benen. Ingen kvinna sdgo vi; dessa halla sig for det mesta inom hus. Vill man se en verklig bild af det ménskliga eldndet, sa foreter hela Kinastaden en sidan. Hair bo, sammanpackade i sma eliindiga kyffen, icke mindre 145 10 an 30,000 kineser. Af dessa dro ndrmare 750 kvin- nor, diraf dock endast 150 sina mins lagliga hustrur. De ofriga 600 iro alla prostituerade. Dessa kvinnor siljas till bordellvirdar som slafvar. De aro virda, allt efter som de aro unga och se bra ut, &nda upp till 10,000 kr. och darofver. vart forsta besok gilde ett afgudatempel, som var helgadt at krigsguden Kwain Tai. Det var yitorst praktfullt. Har funnos altarprydnader, konstverk af stort virde, tillverkade i Kina och hvilka kostat anda till 20,000 kr. I templet funnos bildstoder af fem siirskilda gudomligheter och framfér hvar och en af dem hiingde en liten rod lampa, som spred ett matt ljussken. Krigsgudens bild, som var uppstéld i midten, fore- tedde en fruktansvird gestalt. Hans ansikte vag rodt, ett langt svart skigg hiingde ned till hans midja, pafagelsstjartar stucko ut fran hans hufvud och han var klidd 1 en skarlakansrod drikt, rikt broderad uld. go Til hoger om honom stod handelns gud och till vinster medicinguden. Viaggarne vOro dekorerade med skoldar, stridsspjut, yxor och hvarjehanda pryd- nader. Den heliga rokelsen -- hvilken brann fram- for hvar och en af gudarne — spred en gréslig stank i rummet. Olika matritter, frukter, té, vatten m. m., voro framsatta for gudarne, sa att de skulle slippa svilta och da nagon dyrkan skulle dgnas dem, 146 ringdes i en stor klocka, pa det de skulle vakna och lyssna till de boner, som uppsindes till dem. En af bilderna forestilde spaménnens gud. Som jag Onskade se huru det gick till att fraga denna gud, betalade jag till en priist den bestimda afgif- ten, 2 kronor, och bad att fia veta hvad guden hade att siga om mig. Den heliga ceremonien tog sin borjan. Det ring- des i de stora klockorna, och en matta utbreddes framfér gudabilden. En prist, iklidd en lysande skrud, steg fram pa mattan, bojde sitt ansikte mot jorden, under det han med halfhég rost under fem minuters tid fram- mumlade en miingd boner. Han tog hérunder tre triabitar, hvilka han kastade mot golfvet, under det han liéste inskriptionerna & desamma. Sedan detta var gjordt framtog han en stor burk, innehallande en mingd tripinnar, hvilka han oupphorligt skakade. Sedan dessa forberedande ceremonier voro slut, reste han sig upp, tog ett ark silfverpapper samt en af pinnarne och kastade detta i en i templet brin- nande eld, sedan han dock forst & tripinnen list en a densamma inristad siffra. Nu tog han fram en stor bok och slog upp det nummer, till hvilket tripinnen hénvisat, hvilket nu skulle utgora gudens svar. Med hog allvarlig rost sade han till mig: »>Guden dr eder bevégen. Alla edra anhoriga, hvilka befinna sig mycket léngt hér- 147 i | | | it i fi a = ifran, dro i detta ogonblick vid god hiilsa. Inom tva manader erhaller ni en stor summa penningar.» Det tycktes mig som om den gamla satsen: »spamiéin ha icke mera sn tva val, att ljuga eller tala sanning», dfven hir kunde tillampas. Harifran styrde vi kosan ned i underjorden, i det vi besokte ett kinesiskt Jogishus, dér tusental voro sammanpackade i sma rum, af ungefir sex fots fyrkant, i hvilka de lago a riktiga hyllor, den ene 5fver den andre. Har radde sjukdom och elénde. Dessa fattiga stackare betalade nagot ofver tvd kro- nor i manaden for att fi hvila sina trotta lemmar & trahyllorna i detta egendomliga »hotell». Jag kan icke skildra de hemska synder och laster, hvartill jag, under vara besok a krogar och bordeller, blef ett &syna vitne. Var vigvisare forde oss genom dessa usla nasten, det ena ruskigare an det andra, genom morka irrgdngar, upp [or briackliga trappor, till den férnimsia teatern. Har uppfordes vid denna tid icke négot skadespel, men ciceronen gaf oss dndock en forestiallning om huru dar plagar tillga. Forestillningarne, som borja klockan atta pa kvillen, sluta aldrig forran klockan fyra pa morgo- nen. Inga kvinliga artister upptrida & scenen, utan minnen fa ulfora dfven kvinnoroller. Klockan hade nu slagit tolf, och vi styrde vara steg genom >mordarnes allé> ned till en opiihéla. En sidan hala utgor kinesens jordiska himmel. Har glommer han oréltvisorna och genom inandandet 148 al opiumangan dréommer han om ofverjordisk séllhet och frid. I sillskap med viigvisaren begafvo vi oss, genom hemska irrgangar, ned i jorden. Jag kinde mig verkligen morkridd. Dorren var stingd, men da ciceronen knackade, hordes ett doft svar inifran och den Oppnades. Be- lysningen dir inne var skral och lukten grislig. En hemskare syn én hvad jag hdr ség kan man knap- past forestilla sig. I ett 1agt fyrkantigt rum funnos tvd rader med harda tribinkar, pa hvilka atta kineser ldgo utstréckta. Ett par hade redan somnat, och de andra nj6to som bist af att draga djupa drag ur sin pipa. Rummet var yllerst smutsigt och inga andra prydnader fun- nos, #n elt par smala pappersremsor, innehallande de boner (ill gudarne, som kineserna bruka lisa da de ofverliimna sig at berusningen. Opium #&r mycket dyrt. Ett kilogram kostar omkring 175 kronor, men hvarje rokare kan af ha- lans iigare fa kopa en lilen lada af det rda opium- extraklet for 90 ore samt for 37 ore fa lana en pipa och en sing, d. v. s. en hard trabank. Vi samtalade en stund med en sjutiofem ar gammal man, som rokt opium under hela sitt lif, men #ndock aldrig varit sjuk. Kineserna ita mycket och en del af dem blifva till och med ganska korpulenta. For dessa dr na- turligtvis opium icke si skadligt som for andra. 149 Vi stannade i rokstugan omkring en half timme. Innan vi gingo hade alla kineserna somnat. Sedan vi besokt en guldsmedsverkstad, ett apo- tek och en af de fornimsta restaurationerna, gingo vi hem, men den natten vek somnen fran mina ogon. Jag hade pa dessa fi timmar sett mera af det ménsk- liga elindet och ett lif i synd och last, &n jag na- gonsin forut sett. Dagen direfter Ofvervar jag en af de storsta faster, som kineserna fira, nimligen > fullmanefisten». Musiken vid denna fiist var forskrickligt bullersam. Jag trodde oronen skulle spricka. Det ena offret efter det andra frambars at gudarne, och pristerna utforde en mingd ceremonier, som bra mycket likna dem, vi fa se i de katolska kyrkorna. Nagon egentlig »andakt» forekom ej, ty under den hogtidligaste delen af gudstjdnsten rokte kine- serna som vanligt sin pipa och samtalade skrattande. a Arbetsfortjinsterna i San Francisco dro i all- minhet goda. En vanlig arbetare kan fortjina édnda till 18 kr. om dagen. En af mina bekanta arbetade en dag i somras pa en bondgard och fortjinade 15 kr. samt —- en ko. Tjénstflickorna ha i allménhet 100 kr. i manaden och dérdfver. Arbetarne utofva Ofver hvarandra och ofver sina arbetsgifvare ett snart sagdt tyranniskt valde. Alla méste. om de Onska erhdlla arbete, tillhora en fack- 150 forening. Den arbetsgifvare, hvilken antager en arbe- tare, som ej tillhor dylik forening, blir utsatt for strijk och om en arbetare mottager ligre betalning for sitt arbete an fackforeningen bestdmt, blir han atesluten ur denna, hvilket betyder alldeles detsamma som att han blir utan arbetsfortjinst. San Francisco dr en af de fi stider i Amerika, i hvilka jag mdjligen skulle kunna trifvas. Har fin- nes dndock nagot af den europeiska prégeln. Ame- rika har visserligen #fven pd San Francisco tryckt sin stimpel, men mera an négon annan stad torde denna vara kosmopolitisk och det dr icke sa litt att fran den mingd européer, som hir finnas, allde- les utpriigla den »gamla virlden» med dess vanor, seder och bruk. Mount Tacoma. Elfte kapitlet. I hoga norden. — Portland, Tacoma och Seattle. — P& Norra Pacifichanan. — Yellow- stoneparken. f6r mindre in tjugufem ar sedan tog det flere veckor att resa till Californien och édnnu léngre tid upp till Oregon och Washington. Nu diaremot kan man gora denna fird pd nagra fa dagar. Den 28 sistlidne juli pa aftonen limnade jag Oak- land och fortsatte resan norrut, en végstricka af ofver 800 mil, forbi Sacramento och sedan genom Sierra Nevada med Sodra Pacificbanan, hvilken stundom gar oOfver hoga birgtoppar, stundom genom hemska afgrunder och ofver djupa klyftor pa trédbroar, som dro anda till 200 fot hoga. D& vi foljande morgon anliinde till Delta station, rakade vi ut for ett litet missode. I en kurva nagra 153 hundra fot framfér oss hade ett godstdg urspérat, maskinen hade gatt i spillror och vagnarna lago om- kullkastade invid banvallen. Under natten hade en liten flod fran birgen sonderskurit jdrnvigen, nagot som icke sillan intriffar i dessa trakter, och foror- sakat olyckan. Dagen var en af de varmaste jag upplefvat. Inga forfriskningar kunde erhéllas, och dir maste vi vinta i sex langa timmar, tills vagen blifvit klar och skenorna ritats till sd pass, att vart tag kunde passera. Men sedan gick det med svindlande fart, <4 att vi hvarje ogonblick trodde att det var var sista stund. Vid femtiden pa aftonen kommo vi till en station som heter Sisson, 3,500 fot dfver hafvet och alldeles invid birget Shasta, den hogsta biargtopp i Sierra Nevada. Detta biirg ligger 14,440 fot ofver hafvet och #r snobetickt hela ret om. Det dr af vulka- nisk natur. Pa en af dess toppar fins en slocknad krater, och ett stycke lingre ned patriffas dnnu kokande svafvelkillor. Vid ndstan hvarje station 1 dessa trakter ségo vi indianer som salde petrifikater. Nira foten af Shasta funnos flere kéllor, inne- hallande rent sodavatten, som kastades omkring 50 fot i luften. Taget stannade, och vi fingo stiga af fr att direkt ur killan laska vara domnande lifs- andar med detta utomordentligt goda och uppfri- skande vatten. Och nu bérja vi stiga allt hogre och hogre pa viadukter ofver flere hundra fot djupa» canyons» och sedan pa sjilfva birgets kron, allt under det ett panorama, sddant vi aldrig forr skadat, utbreder sig for oss. Vildiga skogar, fylda med jittetrad, som trotsat artusendens stormar, floder, sjoar, vattenfall och djupa dalsinkningar 3,000 fot nistan lodritt under oss till hoger och sa langt 6gat kan se. Jag vagade knappast andas. Jag sjonk ned vanmiktig pa golfvet i vagnen och i min darskap fattade jag tag i den inre kanten pa soffan, liksom den drunk- nande fattar tag i halmstréet. Det gick kalla rys- ningar igenom mig, och jag vintade hvilket ogon- biick som helst att viadukten, som skilfde i hvarje fog, skulle brista. Men allt gick lyckligt, och inom nagra minuter hade vi uppnatt hojden, hvarifran vi hade en hiirlig utsikt ofver det hvita Shasta, som badade sin hjidssa i solskenet. Under de nista tvd timmarne firdades vi nedat genom vackra bordiga falt, tills vi Anyo borjade stiga uppfor de vildiga och pa vackra scenerier sa rika Siskiyoubérgen. Aftonskuggorna hade redan begynt falla, d& vi uppnadde stationen, och dimman bredde en gra sloja ofver skogar och birg, men om nagra minuter tridde manen stilla fram och got sitt silfverskimmer ofver den vidstrickta dalen dérnere -— en syn som tryckte i sjilen ett outplanligt minne. 155 Den fo6ljande dagen kommo vi till Portland, hufvudstaden i Oregon, som torde rikna minst 100 tusen invénare. Stadens lige dr mycket vackert, ty snobetiickta birg hoja sig Ofver de vildiga skogar som finnas rundt omkring. Oregon har varit och dr #nnu ett guldland for manga och icke minst for svenskarne, af hvilka atskilliga tusen slagit sig ned i Portland. En miingd svenska tjénsteflickor har hir 125 kr. och dirofver 1 lon per manad. Jag triffade en ung dam — det fins inga »pigor» i Amerika — som varit dir ifem ar. For ett par ar sedan kopte hon en tomt i sjilfva staden. Nu hade hon betalt sin tomt och tinker snart uppfora ett vackert hus, »men», sade hon, »jag véntar kanske med att bygga till nisla ar, ty nu éro hyrorna sd laga, och jag vill ha bra betalt for de véningar jag kommer att hyra ut». Det ir icke underligt att pigorna i Amerika viigra alt borsta herrarnes skor eller bidra ut askan frdn spiseln. Men jag aterkommer till — jungfrurna lingre fram. I Portland stannade jag endast tva dagar. Dir- efter besOkte jag Tacoma och Seattle, tviinne stora och betydande stdder i den unga staten Washington, hvilken ser ut som en ny och forstorad upplaga af Sverge. Sjoarne, furuskogarne, dalarne och det bor- diga landet, allt padminte om {#dernejorden. Men jag fann ock Sverges svala och uppfriskande som- marluft, och man sade mig att vintrarne voro ovan- ligt blida. I Tacoma och Seattle hafva tusentals 156 nordens soner och dottrar valt sitt hem, och de flesta hafva goda fortjanster. I somras voro dock ménga utan arbete, beroende pa den svara kris som di hemsokte Amerika. [ Oregon, Washington, Montana och Dakota finnes dnnu arbete och brod for flere hun- dra millioner minniskor som vilja arbeta. Hr fin- nas outtomliga rikedomar af kol, skog och ddla me- taller. Jorden kan brukas med stor fordel, och skor- darne blifva rikliga. Nu hade jag uppnatt méalet for min resa. Hem- langtan borjade instilla sig och med tanken pd att jag maste tillryggaldgga en viigstricka af ndrmare 8,000 mil, innan jag kom till Stockholm, beslét jag att snarast mojligt atervinda hem. Annu hade jag mycket att se och mycket att utritta. Fran Seattle reste jag med Norra Pacifichanan, en bland de biista jirnvdgar i Amerika. Den ofver- triiffar i alla afseenden de ofriga Stilla-hafskustba- norna. Vagnarna #dro ytterst eleganta, viigen jamn och behaglig. Den 2,000 mil lénga strickan mellan Seattle och St. Paul tillryggaligges pa mindre &n tre dygn. Scenerierna dro storslagna, luften ir sval, och man njuter mera af naturen dn om man reser den sodra vigen. Jarnvigen har en lingd af omkring 3,000 engelska mil och #ger nara 1,500 lokomotiv samt icke mindre #n 18,000 godsvagnar. Dessutom sr detta den enda bana som gar till 157 Yellowstone-parken, denna oforlikneliga och ofver all jamfoérelse under- bara trakt, hvilken jag naturligtvis maste besoka. Den 4 augusti kl. 3 pad morgonen vickte kon- duktoren mig med dessa ord: »Om femton minuter dro vi i Livingston». Snart var jag pa benen, klidde mig i storsta hast, glad ofver att vara si niira det mal jag si manga hundra génger lidngtat att uppnd — Yellowstoneparken. I vintsalen pa Livingstons station stilde jag kappsicken och tog en liten promenad déromkring. Annu hvilade skuggorna Ofver néjden, och den en- formiga tystnaden afbrots endast af det afligsna da- net fran Yellowstonefallen. Nira intill perrongen fans ett s. k. »lunch-rum», dir jag drack kaffe och at ett stycke paj, hvarefter jag tinde en cigarr och satte mig utanfor dorren, ty vidret var vackert och jag njot af den behagliga svalkan. Agaren till serveringen kom ut och satte sig bredvid mig, och nu fick jag ett ypperligt till- fille att framstilla en och annan friga om den mérk- virdiga trakt, jag om nagra timmar skulle besoka. De rad jag erholl voro, som jag efterat fann, af stort virde. Mannen i fraga tyckles besitta icke sa liten in- telligens. Han #lskade att resa, sade han, och han hade firdats ‘genom néstan hela Amerika. »Jag skulle tycka om att se landet i norden», sade han, »ty jag har hort talas s& mycket om Sverge och Be EE Pa ms 159 Varma kiillor i Yellowstoneparken. svenskarne, och fins det nagon mbjlighet, sa skall jag om ett par &r foretaga en resa till Europa.» »Har ni sett Yellowstoneparken?» fragade )ag. »Nej, det har jag icke, fast jag har bott har 1 tio ar, men jag skall nog besoka den, bara jag far tid. Vi som bo alldeles intill parken tycka inte att den ir sd mirkvirdig.» »Det #r nog bist att ni besoker Yellowstone- parken, innan ni reser till Europa», invinde Jag, »ly efter hvad jag last och hort finnas dér storre mirkvirdigheter att se dn pa nagot annat stélle I hela den gamla vérlden». Och han medgaf att jag hade ratt. Morgontimmarna gingo ganska fort. Vid sla- tionen och i staden blef det lifligare. Min och kvin- nor fran bade nir och fjarran kommo fran hotellen for att kl. 8:15 gi med taget till Cinnabar, dérifrdn resan till »parken» forlsittes efter hast. Med en herre, som hade samma mal som jag 1 sikte, blef jag snart bekant. Da han horde att jag var svensk, lit ban mig genast veta att en af mina landsmiin, ingeniér Lamm frén Goteborg, foregédende afton ankommit till ett af hotellen och att han skulle resa med samma tag till parken. Det var en glad nyhet. Att fa sillskap med en svensk ingenior genom dessa vildmarker, hvad mera kunde jag onska? Och mycket riktigt, dir kom herr Lamm, och han blef lika mycket ofverraskad och 160 glad Ofver att finna mig som jag oOfver att finna ho- nom, ehuru vi aldrig forr tréffats. Och sa gick taget till Cinnabar. Vi kéinde oss sd lyckliga oOfver att ha fétt triffa hvarandra och samtala om det gamla hemlandet att vi glomde se pa de storslagna scenerierna och forst d& vi kommo till »Djafvulens kilkbacke» tittade vi ut. Resplanen maste nu uppgdras. Skulle vi frin Cinnabar resa med bolagets deligens och med den- samma taga en rundtripp genom parken och betala 220 kr. person for att fa sitta sammanstufvade med okiéinda ménniskor hela végen, eller skulle vi hyra egna hislar, skaffa mat med oss och laga den sjilfva under flere dagars tid ofver lagereldarne och sofva under bar himmel allena i vildmarken? Det sista {orslaget, som ju dessutom var riktigt romantiskt, godkiindes, sedan vi funnit att vi kunde fa tvd hi- star och en skjutskarl under hela resan for endast 100 kr. tillsammans. Maten gick till omkring 25 kr. och dértill skulle vi ju fa fullstindig frihet att gé hvart vi ville. Vi kunde i sa fall férena nyttan och nojet, dfven om det skulle kénnas litet kusligt att tillbringa de kalla nitterna i urskogen under bar himmel bland vilda djur och mahinda Ofverraskas af en och annan sndstorm. Vi hyrde alltsd egen vagn. Var skjutskarl, som hette Wing, hade snart hiistarne i ordning och si bar det af uppfor en backig, dammig och ful vig, 161 sju engelska mil till Mammoth Hot Springs. Vi voro nu i Yellewstoneparken. Jag bade last mycket om denna park, om dess ur jordens innanddmen framsprutande killor, dess vattenfall och underbara »canyons», men jag hade forut trott att »parken» var jamforelsevis liten och kunde genomvandras pa négra timmar eller hogst en dag. Dom da om min forvaning, nir man sade mig, att det behofdes sex dygn for att resa genom hela parken och sndock var denna tid knapp. Yellow- stoneparken dr lika stor som Vistergdtland och det behofdes flera veckor for att hinna se alla dess mérk- vardigheter. Parken ligger atta tusen fot ofver hafvets yta. Klimatet #r sa kyligt att det ar frost nistan hvarje natt under hela sommaren. Birgen i parken @ro snda till tolf tusen fot hoga och betickta med evig sno. Forenta staternas regering har reserverat detta omrade sésom en ,nationalpark», beroende dirpa att den dr si rik pa underbara naturféreteelser. Den ir utan gensigelse den mirkvirdigaste plats 1 hela den kinda virlden och besokes arligen af tu- sentals turister fran alla jordens lander. I Yellowstoneparken finnas omkring 25,000 el- gar, 400 bufflar, 500 anteloper, en mingd bafrar och andra djur, alla vilda. Intet djur far skjutas. 1 sjon far man endast fiska med metspo. Vi stannade, som redan &r pimdt, vid Mammoth Hot Springs. Killorna, hvilka #ro omkring femtio 162 tA = = ~ o 2 ona ‘FNOINUT LY till antalet, bilda tretton sirskilda terasser och dér- uppe kokar vattnet bestiindigt. Vattnet afsilter ett kalkartadt #mne, som bildar de allra vackraste for- hojningar i alla téinkbara farger. Dessa terasser blifva allt storre for hvarje ar. Man behéfver minst tva timmar for att kunna so alla dessa porlande, kokande kiillor. Det ar af stor vikt att man dr forsedd med ett parasoll och bla glasogon, ty reflektionen fran vattnet och de hvita formationerna ir en varm sommardag ytterst pinsam for ogat. Bast dr att besoka platsen tidigt pa mor- gonen eller sent pd aftonen och ej midt pa dagen. Strax nedom terasserna star en H2 fot hog pe- lare, »Liberty Cap». Pa platsen har forut varit en het killa, hvars vatten afsatt denne pelare, men se- dermera har killan uttorkat. 1 »Minerva Terrace» har vattnet en véirme af 154° Fahrenheit. ,Dodshalan» dr si impregnerad med arsenik att det ar lifsfarligt att besoka den, och rundt om- kring ingéngen lago kvarlimningar af féglar och in- sekter, som dott genom att inandas de giftiga dun- sterna. Fran »Cupidos grotta» har man en storartad utsikt ofver terasserna, de hoga bérgen och de djupa dalarna som utbreda sig s& langt gat kan se. Under det vi fortsitta resan nagra mil upp mot ,Golden Gates, vill jag meddela ett och annat ur parkens historia. 164 De torsta troviirdiga underriittelser om naturens under i Yellowstoneparken limnas oss af kapten W. W. Delacy, som ar 1863 besokte geysrarna. Fore denna tid var trakten endast kind af ett fatal ji- gare, och deras berittelser betraktades endast sdsom ofverdrifna sagor. Redan sa tidigt som 1810 berittade en jégare vid namn Colter otroliga historier om varma killor, sjoar af brinnande beck, geysrar och eldregioner, men, som sagdt, ingen satte tro till dessa skildringar. En af dessa historier lyder som foljer: »Pa ménga stéllen i landet dro petrifikater och fossilier mycket talrika och 1 vissa trakter dro hela skogar petrificerade. Triadens alla 16f och grenar dro allde- les naturliga, men allt dr sten. Harar, kaniner och hons finnas ocksd dir, alla fullkomligt petrificerade, men de #ro lika naturliga som da de lefde, och hvad som ir #nnu mera mérkvirdigt, de petrificerade buskarne bira de underbaraste frukter: diamanter, rubiner, safirer, smaragder, sa stora som svarta val- notter, och de finnas i mingd». Ar 1869 gjorde Cook och Folsom en upptickts- faird genom parken. Deras beréttelser viickte myec- ken uppmirksamhet, och foljande sommar foretog ett storre sillskap fran Montana, under ledning af general Washburn, en dylik resa. 1871 uppgjorde en d:r Hayden, efter att hafva genomforskat parken, kartor 6fver densamma, hvarefter han foreslog kon- gressen att reservera denna plats sisom en »natio- 165 nalpark», ett forslag som nastan enhilligt antogs. Sedan dess ha hvarje ar forskare tillbragt veckor och manader dirstides, och resande frin nér och fjarran ha med sina beréttelser kastat nytt ljus ofver detta det mest underbara omrade pd Amerikas fast- land. *® Efter att hafva rest ofver tjugu mil forbi stor- artade vattenfall och genom vackra birgpartier och efter att hafva druckit det mest vilsmakande apolli- narisvatten ur en killa, kamperade vi for natten, tinde ldgerelden och lagade var aftonmaltid. Jag samlade ihop tridstubbar och pinnar, Lamm hiamtade vatten och kokade kaffe pa #kta svenskt manér, och vi drucko hvardera fyra koppar. Denna enkla mal- tid framfor ligerelden smakade bittre dn den finaste middag pa ett amerikanskt hotell, ty vi voro mycket hungriga efter firden. Dirpa svepte vi rockarne om hufvudet och lade oss till hvila. Det borjade blifva riktigt kallt. El- den slocknade snart, och d& solens forsta stralar foljande morgon viickte oss var marken betickt med rimfrost. Vi skilfde i hvarenda led. Men sa fort vi kokat vart kaffe och histarne blifvit forspinda, begafvo vi oss dstad mot geysrarna. Nu skingrade sig dimmorna, och vi sdgo helt nira oss atta stora elgar, som vid den nirbeliigna floden intagit sin mor- gondryck. 166 Geysrar i Eldhélsdalen. RETR ~~ < Te | | - re Nu reste vi forbi en glasklippa den s. k. Obsi- dian Cliff, som ar 1,000 fot lang och 200 fot hog. Vigen bredvid bérget, som stupar ndstan lodritt ned i Bifversjon, har man anlagt pa sa sitt, att stora eldar antindas rundt omkring klippan och sedan har man slagit kallt vatten Ofver densamma, hvarefter den splittrats. Detta ér troligtvis den enda glasvig i hela viirlden. Hir hafva indianer af olika stammar samlats for att af detta glas gora pilhufvuden. Ob- sidian Cliff var gemensam egendom for alla india- nerna i Klippbirgen och ansags sikerligen af dem sasom mycket helig. Ofverallt i fjarran sadgo vi rokpelare hoja sig mot den klara himlen. Det var geysrarna vid Norris. Varma killor porlade vid vigkanten, dir vi foro fram. Somliga af dessa voro sd varma att ett gg kunde kokas hérdt pd tvd minuter. Vi hade nu kommit till Norris. En liten geyser, »Constant», spelade hvarje mi- nut. Vattnet kastades 40 fot i luften. De hafva en underlig stimma dessa springkillor, ett bubblande, en rok, ett buller utan motsvarighet. Pa hundratals stallen i marken fans det hal, ur hvilka framstrom- made &nga, alldeles som ur en angpanna, pa hvilken man Oppnar en ventil. Hir funnos ocksd kratrar efter vildiga, forntida geysrar. Under en hel dags resa se vi dessa stirre och mindre naturens under. Men det dr egentligen vid 168 den s. k. Upper Geyser Basin i »Eldhalsdalen», som de storsta undren te sig for vara blickar. Det finnes ofver 200 geysrar och niira 3,000 varma killor i Yellowstoneparken. Bland dessa spring- killor dr »Excelsior» den fornimsta. Den kastar valinet 250 fot hogt, men den spelar hvart fjarde ar och da blott under sommaren. Det dr nu tre ar sedan den spelade. En af de mest bekanta dr »Gamle Trofasts. Han kallas s&, darfér att han pi regelbunden tid hvar 65:te minut, dr i rorelse. »Jitten» springer hvar sjitte dag 250 fot hogt under 90 minuters tid och »Splendid> 200 fot hégt tre timmar hvarannan dag. En mingd af dessa geysrar springa pa oregel- bundna tider. Det ar omoéjligt for mig att beskrifva denna trakt. Somliga kéllor dro fulla af kokande malare- farg, tjock som villing hvilken mycket vil skulle kunna anviindas till mélning. Vildiga d&n héres hir och dir frdn jordens inre. Man kan nistan tro sig vara forflyttad till en annan planet, di man stir framfor dessa Skaparens storsta under, infor hvilka méinniskan dr af hipnad stum. Fran Upper Geyser Basin gar véagen forbi Yellow- stonesjén, en af de vackraste och pa fisk rikaste sjoar 1 vérlden. Dir kunde vi std pa en klippa, slinga ut metrefven, draga upp en laxoring och kasta den i en kokhet killa alldeles bredvid, och 169 om nigra minuter var fisken kokt, medan han annu satt fast vid kroken. Men dagarne flykta som timmar. Lifvet dérute i det fria kiindes si behagligt, och under de langa akturerna beriittade Vi, pa svenska naturligtvis, bi- storier for hvarandra. Var kusk var, ehuru jagare och »cowboy», en verklig gentleman. Han ilskade biirgen, skogarna och de gifvande jaktmarkerna och ville for intet pris i virlden limna dessa vilda regioner for att bo 1 en stor stad. En dag sade han till oss: »Ni ha allt goda sangare 1 Sverge; jag har hort den svenska dam- kvartelten, och den sjong alldeles fortraffligt.» Herr [Lamm smalog at mig liksom ville han saga: »Be- griper den dar sig pa sing?» Vi svarade honom att svenska damkvartetten sjong bra, men han skulle icke tro att dess medlemmar VOro Sverges bista sangerskor. Vi ha storre formégor én dessa. »Jar, sade han, »jag har hort den storsta ni haft, och hennes like far ni vil aldrig — Kristina Nilson.» En annan dag examinerade vi honom i geografi. Han var #fven hemma i detta smne. Han visste att var konung hette Oscar II och att Sverges huf- vudstad var Stockholm. Men da vi sade honom att Norge var mindre an Sverge och att kungen bodde i Stockholm och icke i Kristiania, da trodde han att vi skimtade med honom. Tack vare de norska tidningarne och de 1 landet bosatta norrménnen, {ro 170 Excelsior Geyser. amerikanarne i allménhet att Sverge ar ett litet lyd- rike till Norge. Vi voro nu pa vig till «The Grand Canyon», (den stora Kklyftan). Hir skulle ett skddespel mota oss, sadant som vi aldrig forr sett och aldrig mera skola fa se i denna vérld; sa hade man sagt 0ss. Och vi blefvo icke besvikna. Allt hvad jag sett pa viirldsutstillningen, i Klipp- biargen och i Californien, ja allt stort och skont och underbart jag sett under hela mitt lif forbleknade mot den syn som nu upprullade sig for mig. Jag stod pd kanten af »The Grand Canyon»; jag sag dessa underbart skulpterade former i detta tempel, bygt af var fader sjalf, nira fyra mil langt med tinnar 1,500 fot hoga, prunkande i den mest méngskiftande firgmosaik. Man brukar siga att allt stort forloras att ses pa nirmare hall. Vanligen #r det sa. Men den djarfvaste fantasi kan icke mala en sadan bild som denna, vi nu se i verkligheten. Se dir det stora vattenfallet! Det ar icke det storsta i virlden, men det ar sikerligen det vack- raste. Det #ir icke sd kraftigt som Niagara, men det ir mycket hogre. Det kastar sin oafbrutna ski- nande massa af silfverskum 360 fot lodritt ned i klyftan. Det skingrar sig som ett silfverband dir nere i djupet. Men blicken drages oemotstandligt fran sjalfva fallet, sa praktfullt det &@n ar, till denna storslagna »canyon», dessa klippor som hoja sig 172 nédstan lodritt. Det &r en rysligt skon anblick, da man ser ned i detta djup, dir allt dr tyst sim 1 den dodes kammare. Jag holl mig fast vid ett klipp- stycke och kinde mig niistan som forstenad. Fein klippans spets diruppe hores intet ljud fran det skummande fallet. Det stora afstandet ligger tyst- nadens fingrar pd dess hvita lippar. Det rade Ta i mitt hufvad, och jag grep tag pa nytt i den a klippan for att kinna om jag kunde halla Men hiilften har icke blifvit sagdt. An en ging gick jag ut pd Inspiration Point» for att betrakta den Eviges skulpturarbete pa dessa vildiga murar Genom storm och regn, frost och snd och genom & varma killornas heta andedriikt hafva dessa birg- viggar fatt de mest underbara former. E Och férgskiftningarne sedan! Hela dalen flam- mar. Det dr som om regnbigar fallit ned fran him- melen och hingt sig 6fver dalen. Bottenfirgen #r gul, men denna Ofvergar i brunt, gratt, gront, blatt och hvitt. Dér hoja sig sma. klipptorn, sa réda som om de varit doppade i blod. Ingen penna kan be- Sviiva, denna firgprakt. Ingen artist kan framstilla den pa duken. Men hvad intet 6ga sett och hvad ingen dodlig varelses inbillningskraft forestilt sig i sin djarfvaste flykt, det har Gud frambragt i >The Grand Canyon of the Yellowstone.» Och langt dirnere pa sjilfva spetsen af en fem hundra fot hog klippa har ornen bygt sitt niste. 173 Genom kikaren kunde vi se ratt under oss de smi pronungarne rora sig, under det modern gjorde en tur ut i det fria utan att behofva frukta det vi skulle pa nagot siitt kunna skada de sma under hennes bortovaro. Vi sutto dir linge — kunde hafva suttit dir hur linge som helst. Timmarne gingo som minuter, och da kusken sade oss att vi maste resa, dirfor att aftonskuggorna begynte falla, kinde jag mig ve- modig till sinnes sasom aldrig fore. Hvarfor kunde jag ej fa stanna hiir dnnu en stund? Hvarfor skulle jag gifva vika for frestelsen att nagonsin resa dit? Ett par timmar blott och sedan farvil. En sista blick pa den skonaste plats i denna varld. Skall jag aldrig mera fa aterse densamma? Hvem vet! Jag kan icke afsluta detta kapitel pa ett battre sitt dn att atergifva ett utdrag ur en predikan, som den store viltalaren Talmage holl for ett par ar sedan, efter det han besokt Yellowstoneparken: »Den underbaraste trakt i hela Amerika ér Yel- lowstoneparken. Jag erholl vid mitt besok darstd- des i forra manaden, ett intryck, som sikerligen skall vara for hela evigheten. Sedan all poesi blifvit uttomd, och vérldens mest beromda artister fullbor- dat sina taflor ofver denna underskona park, skola nya uppenbarelser trida fram och andra berittelser om dess vildt praktfulla skonhet upprepas. Yellowstoneparken #r geologens paradis. Da jarnvigarnes biljattpris blifvit nedsatta, skall denna 174 park siikerligen blifva en plats, dit folk fran jorden all delar komma for att njuta och forlusta iy Hir rader pa sina stillen en fullkomlig anarki ond ele menten. Eld och vatten férena sig, och angan todd 1 detta #ktenskap, #ir intensiv. Goysotkoner lier kullar af krislall, som bildats och utvecklats under mer én fem tusen ar! Jorden bafvar, danar och darrar, liksom af konvulsioner. Hvar sextiofemte minut kastar en af geysrarne silt kokande vatten 185 fot hogt i luften, hvarifran det ater nedfaller i form af praktfullt skimrande regnbagar. Halor med skulpterade vaggar, stora nog till grafplatser at hela ménniskosliktet. Stenbildningar till form och fir liknande callaliljor, heliotroper, rosor, gullvifvor 1 = Svafvel, arsenik och jirnoxid férvandla ed lilt pensel bir A ly till ett nytt Luxembourg eller r= Sos, si2fekor af sten i olika fdrgskifltningar, laa som skyn, grona som lofvet, blodréda som dah- lian, hvita som snon, flickiga som leoparden, mork- bruna som lejonet, graa som bjornen, wetide sig i cirklar, i vinklar, i stjarnor, i kronor. Hir och dir forstenade skogar eller doda triad fran forflutna tids- aldrar, bevarade genom naturlig balsamering. PA en del stillen porlar vattnet si sakta och foreter en bild sa mild och leende, som barnet, da det gor sitt forsta forsok att pd egen hand gi fran moderns kni men icke langt dirifrén skummar och brusar det iy 175 rasande, att man ofrivilligt tinker pd den vansinnige, som fortvifladt kimpar mot sina vaktare. Men sedan du under dagar vandrat bland dessa kokande jittekittlar och tror att det icke kan finnas nigonting mera af intresse att se, befinner du dig plotsligt infor det mest majestitiska af alla under, The Grand Canyon. Hair ar det, si synes det mig — och jag talar med vordnad — som om Jehova OoOfvertriffat sig sjilf. Det #r en jittefira, plojd af den store aker- mannen i evighetens falt, hvilken stralar i alla lan- dets, hafvets och himlens firger. Den allsméktige gudens dekorationsmélning. Den store véarldsbygmi- starens misterverk. Den ofindliges skulpturarbete. Murverk, utfordt af den allseende gudens hand. Gult! Du har aldrig sett gult, om du icke sett det hir. Ro6dt! Du har aldrig sett rodt, om du icke sett det hdr. Violett! Du har aldrig sett violett, om du icke sitt det hir. Firgernas triumfbanér! I en katedral af glinsande basalt hafva soluppgén- gen och solnedgangen ingatt dktenskap, med regn- bagen sdsom vigselring. Gotiska hvalf, korintiska kapitiler och egypliska basiliker, bygda innan den minskliga arkitekturen foddes. Jattestora fistningsverk af granit, konstruerade innan kriget smidde sin forste kanon. Ett Gibraltar eller Sebastopol, som aldrig kan intagas. Ett Alham- bra, dir miktiga konungar och skona drottningar 176 regerade, langt innan den férsta jordiska krona blef parlbesmyckad. Troner, pa hvilka ingen annan iin himlens och jordens konung nagonsin suttit. Vatten- fontiner, ur hvilka héjderna blifvit dopta, under det jatteklipporna statt omkring sisom faddrar. Artu- senden innan sldéjan drogs undan for detta glinsande skadespel, voro elementen i verksamhet, geysrarne blankslipade med sina varma hyflar, glaciererna kros- sade med sina kalla hamrar, orkanerna klofvo med sina blixtrar, hagelstormarne lade sista handen vid arbetet, och sedan alla dessa naturens krafter gjort sitt bésta, gick riddn upp. Det nittonde seklet och virlden erhdll en ny och gudomligt inspirerad uppen- barelse. Det gamla testamentet var skrifvet pa pa- pyrus, det nya testamentet pa pergament, men detta sista testamente skrefs pa klipporna. : Lutande mig mot en af dessa klippor betraktade Jag denna scen, tills jag af hiinforelse knappast kunde andas och sedan drog jag mig tillbaka till en annan plats och blickade ned igen. Dir nere dr en sten- pelare, hvilken vid vissa viderleksforiandringar, ser ut som om den vore firgad med blod. Dir dr en femtio fot hdg, smaragdgron klippa, som hvilar pa en femhundra fot hég opal. Kritmurar, uppburna af beryll-piedestaler. Den bruna firgen ofvergar till guld. Kristallsnon smilter i brandrod fargskiftning. De roda flammorna antaga en gré firgton. Det kalla bla fordndrar sig till en varm saffransgul farg. Mor- gongryningen moter midnattens skuggor. 177 = . —_—_— a a A ETT er : AeA - ———_.~ ‘Domer af kalcedon pa tempel af porfyr. Ee, ars Le 3 I... Dir nere har ornen bygt sitt bo pa spetsen af en basaltklippa. Genom kikaren kunna vi se de sma A men den starkaste arm kan ©] kasta en sten sa langt, alt den befjadrade familjen stores 1 sin ro. Altaren, infor hvilka pationer kunna kniboja. Se dessa plodroda firger léngs klipporna! Det nse Pater varit de slagfilt, pad hvilka elementen a sina strider. Hir dro alla firger, som skola ne pa himlens murar. Har saknas hvarken sa jo crysoliten, topasen, hyacinten, ametisten eller i Alla de tolf pirleportarne! Om andar kun : 4 upp fran jorden till himlen genom denna KIlyila, skulle den himmelska viirldens hirlighet icke kan- nas dem sa ofvervildigande. Det blefve wi alt komma fran klarhet till klarhet. Att uppstiga a ott sadant jordiskt sceneri, i hvilken kristallen hy stralande, skulle endast vara en lamplig forberedelse for »glashatvet, blandadt med eld». Da vi, den 9 augusli pa morgonen, befunno os i »The Grand Canyon» i Yellowstoneparken, stodo » ndstan hela tiden i djup tystnad, men till slul a jag sé bfvervildigad af all denna storartade skon 2 att jag icke kunde halla mig tyst, utan sade ti a lamplig plats skulle icke denna klyfta blifva for den yttersta domen! Se. detta méktigt brusande vattenfall med sina méngskiftande regnba- 178 gar! Ténken eder dessa vatten, frusna till is af for faran! Ténken eder hvilket virdigt stiille detta skulle blifva for den store domare, som kommer for att doma lefvande och dédal Dessa regnbéagar likna ju de kronor, som skola kastas framfér hans fitter. Pa djupet af denna klyfta ir ett golf, pa hvilket jor: dens nationer skulle kunna férsamlas och pa dessa klippgallerier skulle himlens nationer kunna sitta. Och hvilket eko skulle det icke blifva af ljudet fran irke- dngelns trumpet genom alla dessa klyftor och upp- for dessa hojder. Och hvarfor skulle icke den storsta af alla de hindelser virlden nigonsin bevitnat, dga rum p& den mest storslagna scen, som den odndlige frambragt?» % * * Det var“den sista aftonen i Yellowstoneparken. Vi kamperade vid » Amphitheatre Springs» vid stran- den af en liten sj6. Blixtrarne korsade hvarandra och den ena askknallen afléste den andra. Vi fruk- tade for regn, men om elt par timmar skingrades de dystra molnen och allt blef &ter lugnt och klart. Under natten hvilade vi godt invid ett trdd och vaknade kl. 5 f6ljande morgon, lefnadsfriska och glada. Hvarken rofvare, vargar eller skallerormar hade végat nérma sig oss under de nitter vi till- bringat i den vilda skogen. S& snart hastarne blifvit i ordning och vi tilla- gat var sista frukost i det fria, fortsatte vi resan 179 = A —— TE tillbaka, forbi de vackra Cascadefallen och Mammoth Hot Springs till Cinnabar, dit vi anléinde kl. 2 e. m. et 8 _. \ | | P4 hotellet i Cinnabar ato vi en riitt hygglig Al cy a Ra ; middag for endast 3 kr. person. Dir triiffade vi en F Hi : Bt iS La EY FL TA smalandstos, som varit i Amerika blott tvd ménader. } il Bia ke } | Men som hon hela tiden vistats bland amerikanare At Hl A A REE NTE EY JF JW 5 och ej triiffat en enda svensk, hade hon nistan »glomt i al i Ll yj bort» sitt modersmal. Vi kunde omdjligen fa henne \ Ll BAUR RT e— att séiga ja och nej. Hon forsokte komma ihég sig, KI "i | 1 A ous n . ¢ 4 PS . 9 thy A 3 a Ww men det blef and& »yes» och »no». li atm g ; I Amerika gér allting fort, tiden gar fort, pen- | 4 9 ? o 9 - "= . I 1 RY BE Re We. Bc be garna ga fort, och mangen glommer tyvirr allt for IY “3 ! 3 fort bade sitt modersmal och sin fidernebygd. Hl ho § 4 ll a § iE HER i ih | il fi! i iy hE ae ie a ER I a RE ai? SX SZ Bia Te LE | = Fo STAD Se 5) 5 Tolfte kapitlet. Till S:t Paul och Minneapolis. — An en ging pd viirldsutstillningen. — Negrernas dag. — Till Niagara, New York och Montreal. ee Livingston, dir jag sade farvél till herr Lamm, som reste till Californien, fortsatle jag farden Osterut pa Norra Pacifichanan. Den forsta natten njot jag obeskrifligt af en god hvila och vak- nade forst vid attatiden pa morgonen. Men téget stod stilla och snart fick jag hora att det stétt pa samma stille sedan kl. 3 p& morgonen. Saledes fnnu en jarnvigsolycka. Naturligtvis! Men man blir s& van vid dessa missoden att man ej gor sé mycket viisen af dem. Dock kéndes det riktigt pin- samt att behdfva ligga hiirute i 6demarken flere tim- mar, i stillet for att flyga framét mot det aflagsna malet. 182 Man upplyste oss om att en storre tribro brun- nit ned under natten, och ehuru flere hundra man arbetade pa att laga den, skulle det kanske droja dnnu ett par timmar, innan taget kunde passera. Det ar mycket troligt att nigra arbetare téndt eld pa bron for att i dessa harda tider fa en liten extra fortjinst. Men tink om elden hade slocknat innan vért tdg kom i dess nirhet under den morka natten, hur skulle det da gatt? Vi skulle ha stortat ned i afgrun- den och gétt forlorade, hvarenda en. Dock, sadant intriiffar sa ofta pa alla jirnvégar i Amerika. En maskin, nagra vagnar och ett femtiotal ménniskor mer eller mindre, hvad betyder det! Bolagen &ro rika, folk stromma in ilandet dagligen. »Go ahead!» Vid tiotiden pa f. m. satte taget sig i gang och passerade snart den provisoriska bro, som blifvit uppford under sju timmars tid. Det gick sakta, vag- gade hit och dit under det bron knakade i hvarje fogning, men lyckligt gick det och sedan bar det af med en fart af femtio mil i timmen, och inom ett dygn hade téget kort in de forlorade sju tim- marne och kom fram till S:t Paul pd bestimd tid. Vigen genom Montana, Sodra Dakota och Min- nesota var hogst intressant. Hr utbredde sig de bordigaste filt sd langt ogat kunde se. Och stun- dom reste vi genom pririer, flere hundra mil i om- krets, hvilka #nnu lago Ode, men som i en snar 183 i ——————— a iH hh TEE TRAVERS ; I a framtid skola skidnka hem och brod at millioner och ater millioner som kunna och vilja arbeta. De norra staterna i Amerika, som i sitt skote bara omiitliga rikedomar, samt det bordiga Canada, skola under de ndrmaste femtio aren komma att utgéra den utvandrande landtbrukarens paradis. Landet ar billigt och langre vésterut fas det for intet. Till och med i nirheten af Minneapolis dro landpriserna temligen moderata. Sa t. ex. annon- serade en bonde i somras pd en stor bridskylt nira jarnvigen: »>Fyrtio acres land Fkunna erhillas © utbyte mot en velociped». S:t Paul och Minneapolis dro tvinne af Amerikas vackraste stdder, hvardera idgande omkring 300,000 invanare. For min del tycker jag att S:t Paul ar vackrast, dir den utbreder sig pa en hojd dfver den statliga Missisippifloden. Andra tycka dock bist om Minneapolis. Det dr elfva engelska mil mellan de bada stiderna, men hvar tredje minut afga elektri- ska sparvagnar, som tillryggaligga vigen pa fyrtio- fem eller hogst femtio minuter. Minneapolis kan skryta af att dga viirldens storsta kvarn, den s. k. Pilsbury-kvarnen. Dir renas och males omkring 6,500 tunnor hvete om dagen. Den drifves med vatten fran Missisippi. Hvarje dag ga tva hundra godsvagnar med lLvete och mjol fran och till kvarnen. I Minneapolis lir finnas omkring 30,000 sven- skar; det dr saledes niist Chicago den stad i Ame- rika som har det storsta svenska invénareantalet. Skandinaverna #ga o6fver tretio kyrkor, tillhérande olika trosbekinnare, af hvilka Missionstabernaklet intager fréimsta rummet. Det rymmer &éfver 3,000 ahérare och har kostat 75,000 dollars. Férsamlin- gen rdknar omkring 800 medlemmar. I hela Minnesota betraktas svenskarne s&som ett nyktert, redbart och gudfruktigt folk, och jag pastdr utan ofverdrift att det dr det bista folket i Amerika, betraktadt sdsom ett helt, ty undantag fin- nes ocksd fran denna regel. Flere ganger gjorde jag en afstickare till Duluth, Stillwater, Afton och Red Wing, for att hilsa pa hos gamla viinner. * Den 11 augusti var jag ater i Chicago. De niir- maste tio dagarne skulle jag tillbringa p& viirldsut- stdllningen. Mycket hade forindrats under de sista fem vec- korna. Utstiillningen var nu fullt firdig, och antalet bestkande blef storre dag for dag. Men en bygnad var borta. Det var den s. k. » Cold Storage Building», hvilken begagnades af samt- liga restaurantigare som forvaringsrum for matvaror. Denna bygnad hade lagts i aska. Sjutton per- soner, de flesta brandsoldater, omkommo i elden. 185 _ IL E a T— ag eR Ne —— rn - yy —_ - - — a. ni? T REIT Rae AT — = : = mS PHO: Forlusten belopte sig till en million kr., och huset var icke brandfdrsikradt. Hade vinden vid detta tillfille blast at annat hall, s& hade hela utstillningen gilt upp i lagor. Ingen riiddning hade funnits, ty stormen var stark. Det nedbriinda huset lag icke langt ifrin Administra- tionsbygnaden. »Viking> hade ocksa anliindt till Jackson Park efter sin d#fventyrliga fird Ofver det stora hafvet. Vid framkomsten hillsades de tappre norrminnen af hundra tusen minniskor, och kapten Anderson var foremal for den mest entusiastiska byllning, oaktadt han och hans gossar vid framkomsten till New York stalt till ett uppseendevickande gatuspektakel, hvil- ket hade flere timmars fingelse till foljd. En del af Columbi dra tycktes forblekna, da borgmastare Har- rison i viltaliga ordalag skildrade den forste vikin- gens, Leif Eriksons ankomst till Amerika for om- kring 800 ar sedan. For min egen del tycker jag dock att Dan- mark varit mera berittigadt att erhalla denna &ra sn Norge, alldenstund Leif Erikson icke var norr- man utan islindare och Island tillhor, som vi veta, Danmark. Men norrmiinnen genera sig sillan, da det giller att taga at sig af heders- och drebevisnin- gar. Bara »eresfolelsen> blir tillfredsstild sd — —. Under en svar storm, som en dag hemsokt Chi- cago, hade den stora luftballongen pa Midway Plai- 186 sance blast sonder och salunda var det en »attraktion» mindre dirute. & Den 25 augusti var afskiljd sdsom »negrernas dag». De {lirgade hade ocksd infunnit sig mycket talrikt, synnerligast som detta var det enda tillfille de hade att offentligen framtridda infor vérlden. Kl. 3 pa e. m. holls en stor »demonstration» med foredrag och sing i festivitetssalongen, som var fyld med en blandad publik, sammansatt af alla jor- dens nationer. Men den »morka» fdrgen var den mest framtridande, och flere bénkrader voro fylda med Afrikas svarta soner och dottrar. Pa platformen miérktes en méngd framstaende man och kvinnor, ifven hvita, ty Harriet Beecher Stowes syster samt tviinne dottrar till Henry Ward Beecher presenterades for publiken. Som bekant har forfattarinnan till »Onkel Toms stuga» verkat mer dn nagon annan for negrernas frigorelse ur ett grymt slafveri, och Beecher samt Theodore Parker ha med sin glodande viltalighet satt millioner hjar- tan i brand for de stackars negrernas frihet. En man, som sag ut att vara minst 80 ar, med langa, snohvita lockar, negersenatoren Frederick Douglass, Amerikas storste talare pa det politiska omradet, steg fram till tribunen. Ett sadant tal har jag aldrig forr hort, far troligen aldrig hora det. _ Det réckte i nagot Ofver tva timmar men jag satt 187 dngslig hvarje minut att talaren skulle sluta. Jag ar viss om att ingen af de 5,000 nérvarande skulle kint sig missn6jd om han hallt pa i tva timmar till. Han fingslade hvarenda ahorare. Jag sig p& honom hela tiden, slukade hvartenda ord och kéinde allt emellanat hur en tar rullade ned pa kinden, men jag saknade formaga att torka bort den. Stundom afbrots talaren af skallande appladsalfvor, men inom en minut var det ater tyst som i grafven. Amnet for hans tal var den svarta racens historia i Amerika fran forna dagar intill nuvarande tid. Och synner- ligt gripande var den del af hans tal i hvilken han skildrade det fortryck som utbfvats och édnnu utdfvas mot de stackars negrerna. Negrerna iro i allmiinhet goda sangare. Och sddan sing, som den vi nu fingo hora, bestods icke hvarje dag pa utstillningen. Madame Plato sjong en mingd negersanger pa elt mycket fortjanstfullt sitt, och tvinne tenorsdngare, hvilkas namn jag glomt, togo publiken med storm. Det var meningen att madame Jones, den s. k. »Black Patti», negrernas mest lysande stjirna, skulle hafva upptridt, och hon var ocksd annonserad. Men nagra hvita odjur i Chicago, som voro fiendtligt stimda mot de svarta, hade meddelat sadngerskan att negrer- nas lillstillning pd Worlds Fair skulle blifva ett grundligt fiasko och hon borde dirfor icke resa dit. De lyckades ofvertala henne. Men hela den stora skaran i Festival Hall reste 188 sig som en man och afgaf sin protest samt uttryckte sitt djupaste forakt for dessa Chicagobor, som kunnat begd en sa dalig handling. »Negrernas dag» var enligt min tanke den trefli- gaste och mest lyckade af alla »dagar» p& utstill- ningen, och jag ville for intet pris ha forsummat att vara med. * *® & De sista dagarne voro vi i Jackson Park frin morgon till kvill. An en gang &kte vi kiillkbacke pa Midway, besokte Cairo stad, vistades bland dahomiter och indianer och sdgo Bethlehems déttrar trada sin enformiga dans till Daarabookahs skrillande toner. Vi tittade in i Elektricitetsbygnaden och lyssnade till en fransk lektion i Edisons fonograf samt satte oss dn en ging under jittepalmernas skugga i horti- culturbygnaden, dir triumfbagar af vindrufvor kom det att vattnas i vara munnar, under det vi insdpo de villuktande dofterna fran millioner olika blommor. Och sd voro vi firdiga att resa hem, efter att endast ha fatt kasta en flyktig blick pa all denna virldens hérlighet. Den sista aftonen kom. Méinniskor i hundra- tusental strommade hem. De elektriska fontinerna spelade, under det skarpa vindar frén Michigan tringde genom mirg och ben. Klockan slog tio. Musikens sista toner dogo bort. Annu en blick pé de strélande palatsen, som skimrade likt sagoslott i det elektriska ljuset. Ett sista farvil! 189 Om nagra veckor skulle alla dessa palatser jim- nas med marken och all denna hirlighet endast vara en drom, en skon drom. Men Michigan skall dnnu under artusenden sjunga sin méktiga sang och kasta sitt skum mot den strand, dir Amerika firat sin storsta triumf. st 3 Den beromde engelske forfattaren Kipling, som nyligen besokt Chicago, stannade dir endast tio timmar, men under denna tid fick han nog af staden, ty han skrifver: »Jag har i dag sett en stad, som heter Chicago, och min innerliga nskan #r att aldrig behofva aterse den. Marken dar dr svart, vattnet i dess flod svar- tare in det i underjorden, man inandas en luft tjock som dy». Mina lisare kunna da forstd att jag, som stannat dir i fem veckor, hade blifvit ndjd pa hirligheten, churu somliga pastd att man endast behofver stanna i Chicago ett &r for att aldrig mer vilja laimna staden. Det var med en viss littnad — sévél borsen som min stofthydda hade blifvit betydligt lattare de sista veckorna — som jag sade farvil till den stora staden. 1 sillskap med min dldsta dotter tog jag denna gang végen ofver Toronto, hvarifran vi reste med &ngbat ofver Ontario och uppfor Niagarafloden till de varldsberomda fallen. 190 Vidret var det allra hérligaste. Vi landstego vid Niagara-on-the Lake och reste sedan med den elektriska jidrnvigen omkring fjorton mil pa sjalfva kanten af Niagarafloden. Och s& kommo vi till fallen vid middagstiden, da solen stod hogt pa himmelen och bildade regn- bagar ofver de brusande, skummande forsarne. En storslagen anblick! Vi njoto i fulla drag af detta vackra skadespel och efter en stund klidde vi oss i oljekliader fran hufvad till fot, lilla Sigyn och pappa, och begafvo oss med hiss ned i de hemska katarakten, ned ‘i svindarnes hala», under Niagara. Och dir nere, dir {allets skum yrde Ofver oss, stodo vi linge och stir- rade pa detta naturens under. Jag kan ej beskrifva hvad jag kinde vid asynen af den smaragdgrona floden, som stortade sig ned i djupet. Huru liten kiinner icke ménniskan sig infor denna naturens ofvervilldigande kraftyttring! Och dock dr det hon som bygt en bro éfver de brusande hvirflarna — hon &r stor i all sin litenhet! Vi stannade vid Niagara till sent pd aftonen, da vi reste med tag till New York. Vigen lings Erie lir vara mycket naturskén, men trotta, som vi voro, somnade vi snart och vaknade forst en half timme innan vi uppnadde Jersey City, hvarifrin man reser med firja till New York. Det har blifvit s& manga digra volymer skrifna om New York, att jag anser det vara alldeles ofver- 191 Rp — a RS EEE EE ——— —-— A | | { | rE — me si dali mon: m— on cry ~ a y= flodigt att upprepa hvad si ménga andra fore mig sagt, New York dr emellertid en aristokratisk, vacker stad med gamla anor, ddr hvilken europé som helst kan trifvas. Det #r den biista och trefligaste stad i hela Amerika. (atorna dro mycket regelbundna, och trottoarerna dro af sten. Husen foérrada god smak, och ménni- skorna #ro glada och vinliga. Hos en af mina vinner, pastor H. Hansson, tillbringade jag nagra af mina angeniimaste dagar i hela Amerika. Han hade ett rikt dukadt bord och visade oss mycken tillgif- venhet. Hvad som i synnerhet frapperar en frimling, di han kommer till New York, iir den véldiga Brooklyn- bron, som kostat omkring 50 millioner kronor. Det ar den hogsta bro i virlden. De storsta fartyg kunna ga under densamma. 8 * Frain New York reste vi med angbit till Norwich och sedan med tag till Worcester, en stor fabriks- stad i Massachusetts, dir flere tusen svenskar &ro bosatta. Dirifrén fortsatte vi resan norrut till Mon- treal, ddr jag sammantriffade med min hustru och yngsta dotter, som nu kommo direkt frén Chicago. Hirifran skulle vi gd med &ngbat till England. — Ske — Trettonde kapitlet. Ett och annat: Jirnvigar. — Frihet. — F§- finga. — Forlofningar och éktenskap. — Tjinst- flickor. — Hemresan. 1: Jag nu i detta kapitel vill géra nigra reflek- = tloner Ofver atskilliga forhallanden i den stora amerikanska republiken, anser jag mig forst bora nimna nagra ord om jirnvigarne. Hvarje fordomsfri ‘miinniska méaste medeifva alt det amerikanska jirnvigssystemet, betraktadt i sin helhet, dr det biista i viirlden Pa detta omrade dr Amerika fore sin tid. Tusentals Jarnvigslinier korsa hvarandra och utgéra ett enda stort spindelniit, utstréckt oOfver Forenta staterna fran Ostervag till vilstervag. 193 Men huru utmirkta de amerikanska paar 4n dro, kunde jag aldrig négonsin, under mina vid- strickta resor, kiinna mig fullkomligt trygg. Dat var alltid med en viss kiinsla af bifvan jag steg pa taget, under det amerikanarne stiindigt ségo lugna ut. dor tyckte alltid att det gick for fort, men de daremo ansago alltid att taget gick mycket for sakta. Pa senare tiden har man lyckats uppdrifva far- ten till en hardt niir otrolig hojd. »The Worlds Fair Flyer» tillryggalade den 960 eng. wil ar viigen mellan New York och Chicago pa ader o timmar. Stundom gick deita tig med en fart af 8 eng. mil i timmen, d. v. s. omkring tretton svenska mil. Jag ville aldrig resa med »The Worlds Fair Flyer», men jag firdades en gang mellan a och Washington, en stricka af 48 eng. mil pa minuter, d. v. s. mera an en engelsk mil i minuten. Jag blef sa fullkomligt tillfredsstild med denna > att jag sedan aldrig mera besteg nagot amerikans >. gies fall dro saledes de amerikanska och svenska jirnviigarne alldeles olika. Jag kunde icke underlata att anstélla vissa jamforelser, nar jag for ndgon ménad sedan liste i en tidning om en nan, som vid Heby station i Vistmanland under tagets gang tappade sin hatt, men helt lugnt Steg af, upp- tog densamma och éter tog plats i kupén. : Jirnvigsolyckor hora i Amerika till ordningen for dagen, men mangen ging har det forvanat mig, 194 ndr jag ténkt pd den miingd tdg som med blixtens hastighet rusa fram a de olika banorna, atl dylika icke intriffa oftare #n hvad fallet ir. ~ Amerikanaren pastdir med en viss stolthet att det & landets jirnvigar icke finnes mera iin en klass, och att alla, frdn presidenten til] tiggaren, resa i samma slags kupé, men detta #r i verkligheten icke fallet. Vagnarne sakna visserligen nummer, men »klassmedvetandet» finnes dock det oaktadt hos de sniilla amerikanarne. I sjilfva verket finnes det fyra klasser & de amerikanska jirnviigarne. Dir finnas s. k. forsta klass vagnar, 1 hvilka det stora flertalet reser. S& finnas vagnar af andra klass, dir passagerarne ha tillatelse att roka. Om nagon, som reser 1 forsta klass, vill tinda sin pipa eller cigarr, méste ban gi in i en dylik vagn. Dessa vagnar, som utgoras af kasserade forsta klass, iro hogst snuskiga och golfvet ir betiickt med en flod af tobaksspott. Vidare forekommer de s. k. » Pullman-vagnarne», hvilka om nitterna begagnas till sofvagnar, hvarom nirmare ldngre ned. De fro ytterst eleganta, snygga och bekvima. I dem fordras en extra afgift af om- kring 12 kronor pr dag, utofver priset for forsta klassens biljitt. S& finnas ocksa de s. k. drawing- rooms — salongsvagnar — i hvilka tva personer fa en enskild, mycket bekviim kupé. Afgiften for ett dylikt enskildt rum dr — utom priset for en forsta klass 195 re biljatt — tre ganger sa hogt som i den vanliga sof- vagnen. : Ehuru de amerikanska jérnvigsvagnarne 1 all- minhet dro mycket luxudst inredda, sta de dock efter de europeiska i bekvimlighet. Vagnen utgores af en enda stor salong, rymmande omkring femtio personer eller flera, delad af en ging i midten med soffor pa oOmse sidor, hvilka hvardera rymma tva personer. Att rata ut sig i dessa ar omdjligt, ty de sro for korta och obekvama. Sofforna iro klddda med rodt schagg, hvilket gor att det under sommar- tiden ar hogst obehagligt att sitta pa dem. Syensk-amerikanaren skryter vanligen ofver de eleganta och dyrbara vagnarna och talar pa samma gang med forakt om vara svenska tredjeklassvagnar med sina bas och triisitsar, ndgot som ¢€] fins 1 Amerika. : Men nu finnes det likvdl vagnar med trisoffor pa de amerikanska tégen. Jag akte sjilf pa sidana denna sommar genom den stora vastern. Det ar de s. k. emigranttdgen som hafva dylika vagnar, hyilka ifven begagnas som sofvagnar. Hvarje dag, da va. men var for tryckande, betaite jag en extra afgift af femtio cents om dagen utdfver forsta klass priset, f5r att fa sitta pa dessa tridbinkar, dar jag méadde bittre dn pa de stoppade sofforna i de ofta till trang- sel fylda vagnarna. : Biljittpriserna dro ganska hoga. En forsta klas- sens biljitt i Amerika kostar ungefir detsamma som 196 en dylik i Sverge. Men jag foredrager dock att éka i en svensk andra klassens vagn eller till och med i en engelsk tredje klassens framfor i en forsta klas- sens vagn i Amerika. I stillet for vattenkaraftinerna i vara svenska vagnar finnes i de amerikanska en stor raservoar, fyld med isvatten, hvilket man dricker ur ett bleck- matt, som med en kedja ir fistadt vid reservoaren. Men om atskilliga anmérkningar kunna goras dfven mot forsta klassens jarnvigsvagnar i Amerika, sa dro daremot Pullman- eller Wagnersofvagnarna oofvertriffliga. Pa aftonen inredas dessa vagnar till singkamrar, hvardera innehallande &nda till tjugu bdddar. Sof- forna dirnere forenas genom madrasser, och diruppe falles en Kklaff ner, liksom man filler ner en skifva pa en chiffonier, och hdr biddas en sing. [I hvarje sddan afdelning finnes rum for tva personer, ehuru den egentligen &ar afsedd for en. Men det kostar icke mer om man ir tva. 1 siingen, som &r forsedd med madrasser, kuddar, lakan och filtar, hvilar man ytterst bekviamt. Det ar lite besvirligt, da man skall klida af och pa sig, ty alldenstund damer och herrar ligga 1 samma vagn, kan man icke gira detta pa gangen, utan man maste forst krypa in i séngen, draga samman forhénget och dirinne, under det man knappt kan sitta rak, gora sig i ordning for natten. Svarast dr det att fa af byxorna. Men det gar dock, och har man en gang kommit under laka- 197 RETR —— | ! | | a ——— nen, far man full valuta for besviret, ty man sof- ver godt. Det #r nagot annat dn vara svenska andra klassens sofvagnar, i hvilka hvarken finnas lakan eller kuddar, endast en stor, hard rulle, pa hvilken ingen vanlig dodlig kan ligga. Och inte dr det sa angendmt att medfora en kudde 1 kappséicken, synnerligast om man skall resa langt och har tillriickligt med pack- ning forut. Lyckligtvis har var praktiska jarnvags- styrelse latjt uppsilta en hylla, pa hvilken den or. farliga rullen kan fa plats under natten, och man far anvinda rocken eller resfilten som hufvudgird for att erhalla nagon hvila. Vi hafva mycket att lara af amerikanarne och i synnerhet hur en badd skall tillagas for en trott resande, som kanske firdats lang vig och behofver hvila ut under natten. Det hinder ofta att man a de amerikanska tagen far besok af s. k. tagrofvare. Under de forsta sex ménaderna detta ar gjordes det i Forenta staterna icke mindre dn 82 forsok att rofva tdgen. Bofvarne, som alltid #iro maskerade, gifva varningssignal, och da taget stannar, stiga de in och med dragna re- volvrar ga de fran den ene passageraren lill den andre och tvinga dem att taga fram sina pengar, klockor och juveler. Om nagon gor motstand, sé smiller det. Stundom besoka rofvarne endast postkupén, dar de springa sonder kassakistan och ligga beslag pa dess innehall, hvarefter de fly, utan att oroa passagerarne. ES 3 Ed 198 Vi hafva alla hort talas om den amerikanska friheten och jamlikheten. Men »det ir icke allt guld som glimmar», och vi fa icke lata skenet bedraga oss allt for mycket. Hela Amerikas historia ir en enda forfarande skildring om det grisligaste fortryck och de mest blodiga forfoljelser. Jag behofver endast erinra om det siitt hvarpa yankees» sokt utrota landets urinvdnare, huru de hvite med krut och bajonetter tvingat rodskinnen att uppgifva sin fidernetorfva och fly allt ldngre och laingre utat den stora vistern, dir manga nu lefva ett elindigt lif, eller det fortryck som under gangen tid utofvats mot de stackars negrerna, hvilka stundom blifvit piskade till dods af sina herrar endast fér den allra minsta forseelse. Och #nnu i dag halas och foraktas denne Afrikas svarte son och anses snarare som ett djur #n som en minniska. Man misstinker honom for ett brott och trots inga bevis forefinnas, samlas pobeln omkring den arme varelsen och hiinger honom i nirmaste lyktstolpe. Sadant hénde senast i sommar och det hinder ofta. Detta kallas att »lyncha». Om en person blifvit anklagad for brott, och myndigheterna draga ut nagon tid med ritte- gangen, sa bryter folket upp fiingelseportarne och hinger fingen utan dom och ransakning. Detta kallas frihet. Myndigheterna std radlésa och kunna intet gora mot pobelvildet. 199 | i ! | | | | ! i I kyrkorna forkunnas jamlikhetens och broder- skapets evangelium. Men da en af metodistkyrkans biskopar, d:r Joyce, i somras, efter att hafva predi- kat i en storre stad i sodern, giistade hos en neger- predikant, i stillet for att taga in i en rik mans hem, utbrét en storm af ovilja mot honom och man brénn- mirkte honom i tidningarne och sade att han stallt till offentlig skandal. » Amerika dr det friaste land under solen!» Och likvil fins det en utvandrarelag som siger, att ingen emigrant far landstiga i Amerika, ifall han forut har uppgjort kontrakt med nagon om arbete, ar kropps- ligt svag eller icke #ger en viss penningesumma. For nagra méanader sedan sokte jag att hos en rik amerikanare skaffa plats &t ett par unge min. Jag sade honom, att fadern icke girna ville slippa ut sina soner vind for vg, utan att forst vara ofver- tygad om att de kunde fi sysselsiittning. Men svaret blef att om det én fans aldrig s3 manga platser lec- diga, kunde intet 16fle gifvas iden riktningen, dérfor att lagen forbjuder det!!! Nyligen har en lag blifvit antagen mot kinesernas invandring. Till Californien isynnerhet ha en méngd kineser anlindt de senare aren, och da kineserna i allmiinhet iro ihiirdiga och sparsamma sant kunna lefva pa en mindre inkomst &n de hvita, hvilket gjort att de antagits till tjiinare i manga amerikanska fa- miljer, méaste forbud mot kinesernas invandring ut- firdas. Och det dr mycket troligt att en dylik lag 200 i en snar framtid kommer att utfiirdas mot invan- dringen é&fven fran Europa. Hvart tager under sa- dana forhdllanden friheten viigen? Genom lag har det en ging for alla blifvit fast- staldt, att Yellowstoneparken skall vara Ooppen och fri for alla, en »nalionalpark», dit hvem som vill kan fa resa och forlusta sig. D& jag i augusti ménad besdkte denna plats hinde det sig att min reskamrat, herr Lamm, kopt en biljatt, pd hvilken han var beriittigad att resa med bolagets deligens fran Cinnabar till Mammoth Hot Springs samt f& inackordering pa hotellet under ett dygn. For att vi skulle fa sillskap hela viigen, makulerade herr Lamm sin biljitt, utan att fordra sina penningar tillbaka, och vi hyrde tillsammans egen hist for hela resan. Men i samma stund te- legraferade bolagets ombud till chefen for parken, att var kusk gjort intrdng pa bolagets riittigheter och sokt ofvertala herr Lamm att icke anviinda den kopta biljitten. Och ehuru vi intygade kuskens oskuld, siinde kaptenen vid garnisonen i Yellowstone- parken ett telegram till Washington, att kusken foro- riattat bolaget och dirfor borde straffas. Hur ut- gangen blef, fingo vi aldrig veta. Men sadant kallar jag amerikanskt fortryck, amerikansk humbug, elt intrdng pa den personliga friheten. Om jag har poletterat en koffert till jiarnviigs- stationen i en storre stad i Amerika far jag icke sjdlf afhdmta den, dfven om jag har egna histar. 201 | | | Akarne ha monopol pa dylikt arbete och de skola med vald hindra en icke-dkare fran att komma in till stationen. Jag mins sérskildt, dé jag kom fill Oakland i Californien, huru en af mina vénner, som hade egen hist och bodde fem minuters vag fran stationen, onskade géra mig den tjénsten att afgifts- fritt himta min koffert. Men han vagade icke kora fram till resgodsexpeditionen, utan jag och en annan god vin gingo efter kofferten och buro den tvars ofver gatan, dir vi i storsta hast fingo den upp pd kiirran, innan nagon akare miirkte hvad vi gjort. Och s& berommer man sig af att aga frihet i Amerika! * ® * I Forenta staterna gor man sig 16jlig ofver den fafanga som forekommer i Europa, ofver den ara som visas vara kungar och kejsare, ofver vara titlar, ordnar och uniformer, liksom icke nagot sddant skulle finnas i Amerika Under min vistelse i Californien besokte Ameri- kas vicepresident San Francisco. Aldrig har man, i vart land gjort sid mycket vésen for ett kunga- eller kejsarbesok som man gjorde dir for att val- komna vicepresidenten. Jag klandrar icke det goda Californiafolket for det lysande sit, hvarpa de mot- togo en af landets storste min, endast de ville lata bli att forlojliga europeerna for den uppmirksamhet de vid ett och annat tillfille visa sina regenter. 202 Amerikanarne dro rysligt svaga for titlar. Den som dger nagon sidan forsummar aldrig att lata virlden forstd hvem han ir. Pa visitkort, i annon- 507 och hvarhelst ett tillfille gifves att lysa med nagon titel, tager han tillfillet i akt. Pa nistan hvarenda kyrka har pristen latit uppsitta sitt namn med en lang rad af doktorstitlar pa slip. & * ® Det gar mycket fort att blifva gift i Amerika Offentliga forlofningar dro didremot icke si vanli 4 séllan négot sddant som vi i Sverge kalla is ning. De som lofvat hvarandra trohet maste halla saken sa hemlig som maojligt, tills brolloppet skall dga rum. Afven om man, enligt gammal svensk sed, forlofvar sig och later detta komma till allmén- hetens kdnnedom, fir man icke gd arm i arm pa gatan, ty detta skulle anses opassande. De gifta minnen bira aldrig ringar, och inom manga religiosa kretsar anses detta till och med som synd. : Négon lysning forekommer icke. De som skola gifta sig maste forst ga till rddhuset och besvara vissa fragor, hvarefter de erhalla ett slags intyg, att inga hinder forefinnas for dktenskapets natende Sedan ga de till présten eller fredsdomaren och forete detta intyg, hvarefter vigseln forrittas. I somliga stater behofvas inga sadana intyg utan parterna ga direkt till prist eller frodsdoniane 203 och efter att hafva besvarat de framstilda frégorna, kunna de blifva lagligen forenade i éktenskap. Som ett bevis pad hur fort man kan bli gift 1 Amerika, vill jag anfora foljande lilla hindelse, till hvilken jag sjalf var ett vilne: Det var en afton uppe i norra Michigan, hvarest jag var bosatt for nio ar sedan. Klockan fyra pa e. m. kom en resande herre till ett hotell i staden, diir en norsk flicka passade upp. Norskan, som sag bra ut, hade en liten d#lsklig dotter, och den resande fraimlingen fran Albany, N. Y. blef sd intagen i den lilla att han, for att f4 henne, var villig att offra hvad som helst. »Om ni skall ha flickan», sade norskan pa bru- ten engelska, »sd far ni ta mig med». Sagdt och gjordt. Efter tre och en half timmes bekantskap sindes bud till den svenske pristen att komma och viga dem. Han kom vid attatiden. Men som flickan forstod endast obetydligt engelsky, och amerikanaren innu mindre norska, maste den svenske pastorn framstilla vigselformuléret till brud- gummen pa engelska och till bruden pa norska. Men allt gar for sig i Amerika, och de tu blefvo ett. Huravida iktenskapet blef lyckligt, vet jag ej, men jag kunde icke annat dn betrakta hela tillstall- ningen som ett littsinnigt skdmt. Det hiinder ocksa tyvirr alltfér ofta att dkten- skap, ingingna under sadana forhdllanden, icke blifva sd langvariga. Den ena parten reser frén den an- 204 dra, och det #r isynnerhet minnen som kallblodigt ofvergifva hustru och barn och resa till en ores stat, dir de ingd nytt dktenskap. Men om — blir kindt, tillimpas mot detta djifvulska litott Jan. g # : # J Ehuru kvinnorna #nnu icke fatt allmiin réstritt 1 Amerika ir det dock de som regera landet. In- genstides visas kvinnan storre aktning dn i den on republiken. For att icke genera damerna 1 sparvag- nen ar det till och med forbjudet att roka ute platformen, och i de $ppna vagnarna dr roknin dast tilliten pa de tva sista biinkarne. iid ; For pigorna ar Amerika ett himmelrike. De fa dnda till 30 kr. i veckan i 16n, fritt bvarje tors- dags- och sondagseftermiddag, slippa att bira ved och vatten, taga askan ur spiseln, borsta klider eller oi : Gi sa de gi klidda i siden och sammet uveler oc lio in Te kallas »miss», alldeles som millio- Pigornas makt dr stor. Fruarne vaga siillan motsiga dem, ty da flytta de genast och det oir ei sa litt att fA ndgon ny i stillet. Fre Dot dr mannens arbete att mjolka korna, béra vatten at pigor och tviltgummor, borsta heor gora spiseln ren och skéta barnen, da de grata oil nit- terna. Han gor dessutom alla uppkdp pa torgen 205 och i boderna samt — skurar golfvet och tvittar iskarne, om det kniper. a : i ma jag vid ett tillfélle for nagra ar sedan vid ett amerikanskt universitet infor a a tentera i latin, kom jag hindelsevis on Toul an ms hh ssorn med uppdr I om lifvet ligga och skura fot n En osed i Amerika, for hvilken jag ou Jo djupaste forakt, &r att hora dotirarne i Hn ; oe falla sina modrar att utrétta allt A # id ket, under det de yim " hg longen. Sadant ar myc e vanligt. > a inst en gang i manaden halla en p pi sp os din fader och din moder». ® » * Maltiderna i Amerika intagas vanligen & ip tider: frukost kl. 7, middag W. 12 ooh eng Man tackar aldrig for maten. Fore maltiden husfadern hogt nedkalla Guds vilsignelse. * * Jag har nu forsckt i storsta korthet upprulla en och annan tafla fran den stora viistern och Nie nagra amerikanska forhallanden, af hvilka dock de a for mina lidsare. ta torde vara kinda 1 fe Amerika ir ett stort och hirligt land, ett land som jag i mangt och mycket maste beundra, men 1 206 hvilket dock sa ofantligt mycket saknas, ifven for den som enligt den allminna férestillningen lefver elt férsakande och ansprakslost lif j det »gamla landet». I Amerika finnes frihet och bréd, guld och ire- titlar, men dir finnes ocksi storre slafveri, fattigdom och humbug #n i nagot annat land under solen. Dar fins mycket af verklig kristendom, humanitet och uppoffring for lidande medménniskor, men dir finnes ocksd mycket skryt och skrifvel, afund och par- tisinne mellan olika tinkande, och millioner och ater millioner dyrka blott en gud — guldkalfven. Arbetaren har det vanligen ganska bra i Amerika. Han far arbeta strangt, oftast tredubbelt stringare dn 1 Sverge, men si fir han ocksi tredubbelt eller mer betalt for sitt arbete iin hvad han hade i det gamla landet, Och den stackars varelsen, som kommit pa villo- spar och dir hemma aldrig kunde atervinna fortroen- det, dirfor att lagen och samhillet brénnmérkt honom, har hirute ett 6ppet filt att bryta sig en ny bana. Att alla dessa prisa Amerika, sadsom det biista land i viirlden, kan jag vil forstd. Det ir helt na- turligt. For de flesta ménniskor bestimmer ekono- mien lifvets lycka. Och da jag [régat si manga hur det dr méjligt for dem att trifvas 1 Amerika, efter det de ha limnat ett land, som, trots sitt fattig- dom, dndock férlinat, sa mycken oskyldig glidje och otver tillvaron bredt en sloja af skonhet och behag, 207 ee e—— EE — a A eR a mR em mee REG Sr ave —— a a > = _ wore a Di Eig ps pi sd har alltid svaret, direkt eller indirekt, blifvit: >Emedan vi ha det littare att sld oss fram i den nya virlden.» Och hvem vet om Amerika icke @&ndock dr fram- tidens forlofvade land. Det vore ju oforstandigt att vinta det Amerika i dag skulle intaga ett lika fram- stiende rum pa kulturens och upplysningens mark Thorsten» fortsatte viigen Ofver Nordsjon till det kira hemlandet. Oaktadt koleran gick i England sluppo vi karantén. Den 24 pad morgonen sigo vi dn en ging dc forsta konturerna af Skandias klippor framskymta 208 i fjirran, och vid middagstiden landade vi i Gote- borg. Men d& var himlen mérk och dyster. Det regnade hela dagen, s3som det niistan alltid gor i Sverges andra stad. Men obeskrifligt skont kindes det att ater vara pa svensk botten efter att ha rest ofver 15,000 eng. mil och varit borta fr&n hemmet nara ett halft ars tid. Bes i i # i gk ERE iy CE | JE 1B i P Ek: - 4 HR iL & ‘ ELD Lp 8A CB : i H i Ed EB 1 Hl ; i. I 1 igs pi ; C8) Ji A i : | hl 4 | ! | | ¥ i pt iH { i At ki it |B HH Ce IE UE ie i ue! ' : iki i ith 2 | Bl 4 is 8 i gl 1 i & kh il i 8 i i Bit H] Ww! i Li i i il 11 : 8 { HEL 3 ill t | | LS Hh A i LEH i | : i i $4 bl i ! ; | i CB BR | 8 | } TILLAGG. Rad och upplysningar for emigranter. Man har ofta fragat mig till rads angéende ut- vandring till Amerika, och jag tager darfor tillfallet i akt att nu gifva nigra vinkar &t dem som mojligen smna limna fadernetorfvan for att soka sig nya hem i den stora republiken. Att siga hvilka som bora utvandra ar ej sa godt, men sikert dr, att ingen, som saknar god hilsa, vilja och forméga att med friskt mod och ihérdighet trotsa de okinda svarigheter som kunna mota en oerfaren och i spraket okunnig person, bor resa till Amerika. Endast den idoge, nyktre och sparsamme kan rikna pa att i Amerika skaffa sig en oberoende stillning. Ej heller faller det sig Jatt att séiga hvart- hin i det vidstrickta landet dessa senare bora be- gifva sig for att lattast finna arbete, eniir konjunktu- rerna ofta vixla i skilda delar af landet. Jordbrukare och dirvid vane arbelare dro ibland dem, som ha bista utsikten savél i Forenta staterna som i det mer och mer uppmirksammade 210 Canada. I sistnimda land ha under de senare aren tusentals landsmin, synnerligast frén Norra Sverge, slagit sig ned, en stor del som egna jordbrukare. Afven fr&n Forenta staterna ha flere tusen farmare dragit ofver till nordvistra Canada, dir hvarje man- lig person oOfver 18 ar af regeringen gratis erhaller 160 acres utmirkt land. Dock tillrddes ingen att soka sddant land, med mindre han forfogar 6fver nagot litet kapital. Detta giller savil Canada som Forenta staterna dir dfven fritt land finnes att tillga. Den obemedlade bor dirfor i stillet soka anstéllning hos négon farmare, da han fortast liar sig spréket och arbetssiittet. Han handlar alltid klokast om han hos agenten i Sverge koper genomgaende biljitt till nagon plats visterut, der jordbruk dr hufvudnirin- gen, t. ex. i Minnesota, Dakota, Iowa, Illinois m. fl. stater eller ock till Winnipeg i Manitoba. Biljitt- priset till den senare platsen ldr, oaktadt vigling- den, vara betydligt billigare #n till t. ex. Minneapolis i Minnesota, dit &fven en méangd jordbrukande svenskar emigrera. Jag anser mig bora ndmna att tillforlit- liga och utforliga upplysningar om jordbruks- och arbetsforhallandena i Canada limnas af regeringens tjinstemiin, herrar C. O Swanson, Waterville, P. Q., Canada och Alf. Akerlindh, Ottawa, Ont, om man skriftligen hénvinder sig till ndgon af dem; den forst- nidmde har varit bosatt i landet ofver tjugo ars tid. Handtverkare i allmianhet och isynnerhet me- kaniska arbelare torde didremot ha biista utsikten i 211 stiderna. Svart ar dock att bestimma hvilka af dessa som tid efter annan kunna vara fordelaktigast. Har yrkesarbetaren sliktingar eller bekanta pa nagon plats, bor han helst uppsoka dem. Dessa kunna nog pa ett eller annat satt skaffa honom arbete. Blir afloningen att borja med liten, s& gor det ingenting, da han i stillet blir i tillfille att inhimta kiinnedom i spraket och arbetsforhéllandena i sitt yrke, hvilket ir af stor vikt, alldenstund arbetssiittet dér ar helt annorlunda én i Sverge. Zydnstflickor finna merendels litt anstdllning, hvarthin de in begifva sig i Amerika, ehuru lonen viixlar och dr mindre & landsbygden én i stéderna. Personer, som ej dro kunniga i nagot yrke, bora, enligt min asikt, ej stanna i de stora stdderna, dir stundom arbetsloshet rader, utan soka sig till lands- bygden och de mindre stéiderna, dar arbetslonerna visserligen #ro ligre, men lefnadsomkostnaderna sé mycket billigare. Handelsbitréiden och bokhéllare samt de, som iro ovana vid grofre arbete, bora ej utvandra, isynnerhet om de sakna kunskap i engel- ska spréket. For ofrigt torde nu mera de flesta utvandrare ha sliktingar eller vinner pa andra sidan Atlanten, hvilka de vinda sig till for erhéllande af rad och upplysningar, innan resan foretages, hvadan jag anser ofverflodigt att vidare ytira mig hérutinnan. D4 man numera i Amerika ej kan, som ord- spraket lyder, »skiira guld med télgknifvar», utan dar 212 savil som hir ingenting fis utan arbete. si bi vandraren se till att resan blir sd billig som hg alldenstund bekvimligheterna 4 de olika Se = Pa desamma, Mangen bibringas den tron, att m en iredje klass biljitt betalas med 20 a 30 kr i skall erhalla bittre kost och he: & 6 a dr ett stort misstag. Visserlige oo han ibland fa medfdlja en dngare, som gor Tr farten en a tva dagar snabbare, men delta ip all Ingen foérdel, snarare tvirtom, ty dessa fartyz i ; merendels inredda hufvudsakligast for I gerare, och emigranterna fa da noja sig re lilla plats, som blir 6fver j foren och alton af 9) garen, med ringa utrymme pa dicket alt rora 4 pa. Detta dr isynnerhet fallet med de senast b yg s. k. snabbéangarne. Rédligast ir dirfore hy ig is en af de stora angare, ay dro i i inredda for befordran af a 3 rare, och sidana fartyg om 4 a pei pa het, bygda under senare aren, finnas & de flesta i ty utom det att ej sa litet sparas vid biljatt- Opet, har emigranten det merendels bekvim har tillgdng till storre delar af fartygels dick a han kan réra sig friare och om dessutom a ey en af de linier, som underhalla forbindelse mel- -iverpool och Quebec, kommer han i vanliga fall fortare ofver den egentliga oceanen. Alt en familj, om t. ex fem 4 sex personer som kanske har klen kassa, betalar upp till 100 kr. 213 0 is for si iliatter, blott for oy Ag a a till landstig- % e mong en dalig utrikning, ty nagon Spay ii pe darigenom icke. Sikerbeten till lif oc i ig storre, snarare tvirtom, och ratt ofta i , Td ASSAOTATTES framkomst till Liverpoo pag Eri hogre biljattpris erlagts, redan i beni sd att intet annat yr 3 wii o oe eq e er 0 HE vi, nia atl dtorh skill sy " o. m. blifva transporterade pa mella ' ; linies angare. Le jis emigranten bestimt sig ior na Po bor han belinga biljatt och anméla sin op i Goteborg samt anfortro sig TY merendels ir tillstides vid bantagens dast det nodvan- or medtagas endast : a packas i starka koffertar, a gon Viss linie, i : ta bor in digaste, och det os hvilka namn och adress malas. Galler resan nagon plats in Dosim hos agenten kopa genomgéende bilja Bin ny bocnaaeleonrian, da mycket obehag oc i tieningen undvikes. ) ; ; ie a ofver Quebec, bor emigranten s a yder via Canadian--Pacific- i landet ar bast ] ot " iliatten 1 1. att jarnviigsbiljd , 3 inrittade, att A Pp emigrantvagnar 4 > psi ’ sndas till bekvam ’ i erna kunna anvan : : Aare sheen m dir af storsta viirde, da man skall lange Re tager flera dygn i an- in i landet och jarnvigsresan 214 sprdk. Denna jarnvég dr den enda, som gar fran ocean till ocean och star i forbindelse med alla storre platser i vistern. Vid biljittképet 6fverblifna penningar hora fore afresan fran Sverge utbytas mot amerikanskt mynt och vil forvaras, helst insydda i nigot underplagg, emedan de eljest litt kunna bortkomma under resan. For storre belopp ir bist att kopa viixel. Da kaffet 3 sg ménga emigrantingare jag med- foljt varit si godt som onjutbart, tillradas emigran- terna att medtaga sddant brindt och malet samt en liten kittel. Kokhett vatlen fas alltid ombord. Afven anser jag att litet godt smor, torrt bréd och sill eller anjovis bor medhafvas, ty det som fas #r ej af bista beskaffenhet. For ofrigt kan den, som ej har allt for stora pretentioner reda sig med kosten ombord. Ingen bor tinka pé att emigrera som icke har medel nog att uppehalla sig en kort tid efter an- komsten, ty passande anstillning kan icke alltid genast erhallas. Ingenling gor en nykomling mera nedslagen in att behdfva anlita allméin eller enskild vilgorenhet. 1 synnerhet torde detta rad vara virdt alt beakta af familjefider. Den som dmnar bli landtbrukare behéfver &t- minstone ett par tusen kronor till uppférande af bonings- och uthus, inkép af kreatur och redskap, utsdde och foda for familjen under de forsta ma- naderna. 215 FR - x ow i Eat i i bli fi J ih 1 A B 3 8! il ¥ { { dil idl M 0 io I il re — ———.— A Se {i i De som kunna, bora resa liingst ut 1 vastern, sasom till Californien, Oregon och Washington, dar tillstromningen af emigranter icke ir sd stor och den nykomne har liltare att genast fi anstillning. Arbetslonerna diirstiides dro dessutom mycket hogre in i de ostra staterna. Ett rid som jag anser mig bora gifva mina lisare ir, att fore afresan, sa vidt mojligt, skaffa sig nagon kunskap i engelska spréket. Till och med endast nagra fa lektioner skola blifva af obe- riikknelig nytla. Rorande tiden for resan, torde varen vara bist, emedan det da alltid ar littare att erhélla arbete, men hvad sjillva sjoresan betriiffar dr vintern bist, emedan stormar denna tid ytterst sillan rasa & Atlanten, och de resandes antal da dr mindre, en fordel som icke dr af sd ringa betydelse. Ett rad, hvarmed jag vill sluta min bok, ar dock det: # Den som har det jimforelsevis bra i Sverge bor icke resa till Amerika, ty manga motgangar och svarigheter, som han icke ens kunnat ana, skola mota honom dir och tvifvelsulan skall han mera 4n en gang lingta tillbaka till den gamla kara foster- jorden. Men vil kommen till Amerika, skall det méhinda icke bli sa litt for honom att Atervénda. — ae i rr WALD. ZACHRISSONS BOKTRYCKERI, GOTEBORG. 1893. 216 END ‘OF TITLE "END OF REEL. PLEASE ~ REWIND.